1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif
IS.JPG

IS LÄNGE PÅ GÅNG

Plötsligt i år fick de flesta av oss höra talas om ISIS och sedan IS, den islamska staten. Det var inga trevliga nyheter och de flesta av oss fick nog intrycket att detta är en ny islamistisk terrororganisation som poppat upp i samband med kaos och krig i Syrien och Irak. Detta uppvaknande beror emellertid på att de flesta medier hållit oss okunniga om en rörelse som länge verkat i Mellanöstern och Centralasien. Islamister har länge närt en dröm om att skapa ett nytt kalifat och hos det egyptiska Brödraskapet har den funnits sedan 1930-talet. De islamistiska extremisterna i Hizb ut-Tahrir al Islam (HT) har sedan länge anammat dessa drömmar om att återupprätta Khilafat-i-Rashida, det kalifat som fanns 30 år efter Muhammeds död (år 632-661). De rättrogna muslimerna hyllar denna period i islams historia, då ett sant och rättfärdigt muslimskt samhälle existerade. Efter detta har det i stort sett bara varit avarter av islam, menar de. Dock hyllar man också maktpolitiskt det väldiga Osmanska riket, som Ataturk förrådde.

HT grundades i Saudiarabien och Jordan år 1953 av ledare för det ortodoxa al-Azhar-universitetet i Kairo. An-Nabhani är kanske den som tydligast formulerade doktrinerna för den islamska staten. I denna stat är det kalifen som styr med diktatorisk makt i ett starkt centralistiskt system. Kalifen har kontroll över försvaret och ekonomin och över in- och utrikespolitiken. Sharialagarna ska gälla och arabiska vara det officiella språket. Kvinnans roll är begränsad till uppgifter i hemmet. Militär utbildning är obligatorisk för alla män över 15 år och de ska förberedas och tränas för jihad, det heliga kriget mot alla otrogna i världen. HT accepterar inte demokrati, nationalism, kapitalism eller socialism. Detta anser de alla vara västerländskt påfund och idéer vilka inte passar i den sanna islamska staten. Sharia ska lösa alla folkets konflikter och problem; ekonomiska mellanhavanden, sociala och etniska konflikter och kulturfrågorna. Ett av de viktigaste motiven för att med våld genomdriva den islamska statens ordningar är att införa sharialagarna på livets alla områden. HT är också starkt negativ till shiismen, som de menar inte är en äkta islamsk lära utan en avart.

HT står wahhabisterna i Saudiarabien mycket nära ideologiskt och religiöst och de får mycket ekonomiskt stöd därifrån. HT:s gerillagrupper i Syrien och Irak får också stöd från Turkiet i sin kamp mot Assadregimen. HT har under många år organiserat celler i Europa, främst i England, Tyskland och Danmark. De är mycket populära bland muslimska studenter vid brittiska universitet och nu sker en rekrytering av krigare bla därifrån för kampen i Syrien och Irak. Deras stödgrupper finns också i Nordafrika och Turkiet. HT:s strategi för att vinna anhängare tex i Europa är att bilda celler och studiegrupper där man förkunnar den rätta läran och på så sätt vinna över alla muslimer till sin linje och organisation. På sikt, vid de rätta tillfällena då västvärlden befinner sig i instabilitet, ekonomisk kris och kaos kommer de sanna muslimerna att resa sig över hela världen och kasta de otrogna, korrupta, västerländska regimerna över ända. Den islamska staten och kalifatet ska omfatta Mellanöstern, Centralasien, delar av Kina och Afrika, Balkan och hela Spanien. På sikt hela umma; det muslimska världsherraväldet och gemenskapen.

HT:s framgångar, när det gäller att vinna anhängare, beror bla på deras storslagna vision om ett nytt kalifat som kan ena alla muslimer i världen i ett rike. Framgångarna beror också på att de har kunskap och praktik i att organisera muslimer på gräsrotsnivå via tusentals celler och studiecirklar och genom att använda sig av modern informationsteknik, tex via mobiler, Internet och Youtube. Man utnyttjar medvetet det missnöje som finns bland unga muslimer i västvärden, som inte klarat av att hänga med i det hårda konkurrenssamhället, vinna framgångar och göra karriär. Besvikelsen vänder de till ett förnekande och förkastande av den västerländska kulturen och samhällsordningen. Alltså lite på temat: surt sa räven om rönnbären! De besvikna söker sig nu till IS för att få upprättelse och man beräknar att ca 12 000 unga muslimer från väst sökt sig till IS. Framgångarna i Mellanöstern beror bla på att de utnyttjar det kaotiska samhällstillståndet i Syrien och Irak, där USA:s och EU:s politik gett HT ett utmärkt propagandatillfälle och handlingsutrymme. Bittra sunniter i Irak har gått över till TH och IS och fört med sig värdefull krigsmateriel. Tror vi att HT kommer att begränsa sin verksamhet till Mellanöstern är vi sannolikt mycket naiva eller okunniga om deras avsikter. Förpuppade HT-medlemmar i celler runt om i Europa och USA kommer att vid rätt tillfälle bryta sitt relativa viloläge, bryta sig ut ur pupporna och ge sig ut på härnadståg i den överrumplade västvärlden.

Tiggare 1.JPG

TIGGERI, ETT KONTROVERSIELLT PROBLEM

Antalet utländska tiggare i landet har ökat mycket kraftigt på senare år. Tiggarna är nu flera tusen. Tiggeriet utanför våra butiker och andra offentliga platser väcker starka reaktioner av flera slag och har blivit en kontroversiell fråga. När en kyrkans man, pastor Jakob Olofsgård i Jönköping säger att vi inte bör ge tiggarna pengar, eftersom det motverkar hjälpprojekt på plats i tex Rumänien, ja, då blir en del människor upprörda och arga, medan andra håller med (Dagen 21/11 2014). Iakttagelser och rapportering av tiggeri i svenska medier har ökat med nästan 300 procent sedan 2011, från strax under 500 till nästan 2000 år 2013. Sommaren 2014 är det ännu fler (Retriver Research). Regeringens hemlöshetsutredare Michael Anefur uppskattar att det finns ett par tusen tiggande EU-migranter i Sverige. I 76 av landets 290 kommuner finns tiggare, men det är i storstäderna de är riktigt många tex ca 350 i Stockholm.

Det som kanske retar svenska medborgare mest är tiggarnas läger i och utanför städerna. I Stockholmsområdet finns ca 30 sådana läger. I Borås hade tiggare slagit upp sitt läger i en central park och måste avhysas av kommunen. Många sändes hem till Rumänien med buss, men återkom efter inte lång tid. Trenden är att tiggarlägren kryper allt närmare städernas centrala delar.  Ett av de största lägren i Högdalen med ca 170 ”campare” revs också av kommunen och väckte protester bland dem som tycker synd om tiggarna. I Malmö satte någon eld på ett läger. Tiggeriet har lett till omfattande diskussion kring problemet. Justitieminister Beatrice Ask ventilerade (DN 17/12 2012) ett förbud mot tiggeri, liksom i Norge och Finland. Men backade efter kritik. I Danmark råder också i praktiken ett förbud mot tiggeri och hjälporganisationerna får inte erbjuda bostad till människor utan danskt personnummer. En del danskar (tex socialdemokrater) tycker att tiggarna kan dra till Socialsverige, det mest tillåtande EU-landet där de kan få den hjälp de vill ha.

Vågen av tiggare som kommer från bla Rumänien och Bulgarien hänger samman med EU-projektets misslyckande. Inte bara Göran Persson insåg att fri rörlighet och öppna gränser i ett EU med mycket stora ekonomiska skillnader, skulle leda till ”social turism” i de mera välbärgade länderna. I augusti var Sebastian Radu, vice borgmästare i Buzau, Rumänien på besök här. Han säger: ”tiggarna kommer hit eftersom de tjänar bättre på att tigga utomlands än att acceptera ett jobb med minimilön hemma.” (Borås tidning 20/08 2014) Förutsättningen är den fria rörligheten i EU, där Rumänien numera är med. Se här ett resultat av EU-entusiasternas iver att inlemma de flesta av Europas nationer i unionen – även de som inte hör hemma där pga sin underutveckling - och öppna alla gränser.

Många av tiggarna är romer och det är välkänt att de i århundraden varit särbehandlade och diskriminerade. Men det är något speciellt med denna folkgrupp. Kanske kan det sammanfattas med livsstilsproblem och avvikande beteende. De har inte under århundraden anpassat sig till det moderna samhället. Trots många utvecklingsprojekt (som EU satsat på) har det varit mycket svårt att få fart på romernas ekonomiska utveckling i Europa. Jag känner några kollegor i Ungern, som arbetat särskilt med romer i lokala utvecklingsprojekt: utbildning, gemensam organisering, företagande och egen försörjning. Deras uppfattning är att det främst är majoritetssamhällets negativa hållning till romer, som gör det svårt att nå framgångar. Detta i kombination med interna organisationsproblem och motsättningar inom grupperna samt annorlunda kultur. Den passar dåligt till ett vanligt 7 – 16 arbete. Men lösningen är knappast att de söker sin försörjning som tiggare i övriga EU.

De romska tiggarna är enligt svenska förhållanden fattiga (även om de har råd att resa hit och använda mobiltelefoner) och detta utnyttjar kriminella ligor, som tar hand om tiggarnas pengar. När initiativrika romer skickas iväg utomlands för att tigga, istället för att engagera sig i utvecklingen hemmavid, underminerar det utvecklingsprojekten på plats i Rumänien och viljan till egenförsörjning genom arbete. Varje människa har i princip ansvar för sitt eget liv. Visst finns det problem och svårigheter som inte den enskilde rår för eller klarar att hantera på ett rationellt sätt, men då får man försöka gå samman i kollektiv och tillsammans söka gemensamma lösningar. För dem som lyckas med detta går det i regel ganska bra.

Det finns en rad iakttagelser som visar att det romska tiggeriet är organiserat av kriminella ligor från Rumänien. Detta är inte förvånande med tanke på alla de kriminella ligor som finns bland romer i Rumänien (se BBC-dokumentären ”Gypsy Child Thieves”!) I DN (4/10 2014) utreder journalisten Josefine Hökerberg förhållandet att det romska tiggeriet organiseras och styrs av kriminella ligor. Andra har sedan länge belyst samma förhållanden (se Expressen 7/9 2009). Den 11/8 2010 togs förhållandet upp i SR. Även GT har skrivit om tiggeriets verkliga orsaker då det gäller romer (24/11 2010). Centerns rättspolitiske talesman (och vice ordf i justitieutskottet) Johan Linander säger i SvD (11/6 2012) att pengar till tiggarna hamnar i profitörernas fickor. Det är försiktigt uttryckt, eftersom det är kriminella ligaledare som tar hand om pengarna som tiggarna lyckas få ihop. Rumänsk polis i samarbete med svensk kan konstatera att många av tiggarna har blivit hitskickade av kriminella ligor i Rumänien och får betala till dessa ligor.  Ligor eller ”profitörer” tvingar tiggare att betala mellan 400 - 2000 kronor för en trottoarplats. Många tiggare har stora skulder till organisatörerna (SR 04/10 2014).

Det är inte lämpligt eller rimligt att svenska folket ska ta hand om resultatet av EU-projektets och vissa nationers misslyckade ekonomiska politik eller århundraden av marginalisering och diskriminering av romer. Det är bättre att skicka hem dem att delta i lokala utvecklingsprojekt i Rumänien. I en nation med ett så omfattande och generöst bidragssystem som vi har, fungerar det inte om horder av fattiga och utblottade kommer hit för att tillgodogöra sig vår socialpolitik eller medborgarnas välvilja och humanism. Vår socialpolitik grundar sig på att de flesta kan försörja sig själva genom eget arbete och betalar skatt, vilket är förutsättningen för att systemet ska fungera. Välmenande humanister tex inom kyrkan, bör reflektera över detta innan de lägger sina pengar i tiggarnas muggar. Pastor Jakob Olofsgård har ju rätt!

BEDRÄGLIGA TIGGARE

Denna sommar rapporteras om allt fler tiggare i våra samhällen, stora som små. Vi ser nu dagligen tiggare sitta utanför ICA, Konsum och Systembolaget. Till och med i ett litet samhälle som Floda sitter ständigt tiggare med sin bedrövliga och vädjande uppenbarelse utanför ICA. Det är tydligt i rapporteringen i medier att mängden tiggare från framförallt Rumänien och Bulgarien väcker irritation bland svenskar och SVT-undersökning visar att 56 procent vill förbjuda tiggeri. Det är kanske detta och egna upplevelser som fått den moderata riksdagsledamoten Cecilia Magnusson att kräva förbud mot tiggeri. ”Många människor känner sig provocerade och mår dåligt av att se medmänniskor tigga utanför affären”, skriver hon i DN (13/8). Ja, tiggeriet påminner oss om en gången tid i Fattigsverige, en tid vi trodde för längesedan var förbi genom att vi med förenade krafter arbetat fram välfärdsstaten. Men nu ser det ut som vissa EU-länder, som misslyckats med sin ekonomiska utveckling, exporterar sina problem till oss och det tycker vi inte om, bla för att det ger oss dåligt samvete.

Iakttagelser och rapportering av tiggeri i svenska medier har ökat med nästan 300 procent sedan 2011, från strax under 500 till nästan 2000 år 2013. Sommaren 2014 är det ännu fler (Retriver Research). Regeringens hemlöshetsutredare Michael Anefur uppskattar att det finns upp till ett par tusen tiggande EU-migranter i Sverige. I 76 av landets 290 kommuner finns tiggare, men det är i storstäderna de är riktigt många tex ca 350 i Stockholm. Det som kanske retar svenska medborgare mest är tiggarnas läger i och utanför städerna. I Stockholmsområdet finns ca 30 sådana läger. I Borås hade tiggare slagit upp sitt läger i en central park och måste avhysas av kommunen. Många sändes hem till Rumänien med buss, men återkom efter inte lång tid. Trenden är att tiggarlägren kryper allt närmare städernas centrala delar.  Ett av de största lägren i Högdalen med ca 170 ”campare” revs också av kommunen och väckte protester bland dem som tycker synd om tiggarna. Naturligtvis har tiggeriet lett till omfattande diskussion kring problemet. Justitieminister Beatrice Ask ventilerade (DN 17.12.12) ett förbud mot tiggeri, liksom i Norge och Finland. Men backade efter kritik. I Danmark råder också i praktiken ett förbud mot tiggeri och hjälporganisationerna får inte erbjuda bostad till människor utan danskt personnummer. En del danskar (tex socialdemokrater) tycker att tiggarna kan dra till Socialsverige, det mest tillåtande EU-landet där de kan få den hjälp de vill ha.

Vågen av tiggare som kommer från bla Rumänien och Bulgarien hänger samman med EU-projektets misslyckande. Inte bara Göran Persson kunde inse att fri rörlighet och öppna gränser i ett EU med mycket stora ekonomiska skillnader, skulle leda till ”social turism” i de mera välbärgade länderna. Det är praktisk taget ofrånkomligt då de underutvecklade nationerna inte klarar en rimlig försörjning av alla medborgare. I augusti var Sebastian Radu, vice borgmästare i Buzau, Rumänien på besök här. Han säger: ”tiggarna kommer hit eftersom de tjänar bättre på att tigga utomlands än att acceptera ett jobb med minimilön hemma.” (Borås tidning 20/08 2014) Förutsättningen är den fria rörligheten i EU, där Rumänien numera är med.  Se här resultatet av EU-entusiasternas iver att inlemma de flesta av Europas nationer i unionen – även de som inte hör hemma där pga sin underutveckling - och öppna alla gränser. Detta kommer att kosta på flera sätt, vilket vi fått erfara sedan 2007, då luften gick ur den optimistiska EU-ballongen.

Socialstaten och dess politiker tror att man kan fortsätta att pressa svenska folkets tålamod kring utflödet från landets socialkontor för att hålla EU:s fattiga under armarna. Sannolikt kommer strömmen av fattigemigranter och socialturister till vårt land att fortsätta öka, när djungeltrummorna sänder budskapet till de fattiga att här finns köttgrytorna man kan förse sig ur. I Social-Sverige land, kan man bli försörjd utan att behöva arbeta. Tänk vilka locktoner detta måste vara för EU:s fattiga! Många av tiggarna är romer och det är välkänt att de i århundraden varit särbehandlade och diskriminerade. Men det är något speciellt med denna folkgrupp. Kanske kan det sammanfattas med livsstilsproblem och avvikande beteende. De har inte under århundraden anpassat sig till det moderna samhället. Trots många utvecklingsprojekt (som EU satsat på) har det varit mycket svårt att få fart på romernas ekonomiska utveckling i Europa. Jag känner några kollegor i Ungern, som arbetat särskilt med romer i lokala utvecklingsprojekt: utbildning, gemensam organisering, företagande och egen försörjning. Deras uppfattning är att det främst är majoritetssamhällets negativa hållning till romer, som gör det svårt att nå framgångar. Detta i kombination med interna organisationsproblem och motsättningar inom grupperna samt annorlunda kultur. Den passar dåligt till ett 7 – 16 arbete. Men lösningen är knappast att de söker sin försörjning som tiggare i övriga EU.

De romska tiggarna är enligt svenska förhållanden fattiga (även om de har råd att resa hit och använda mobiltelefoner) och detta utnyttjar kriminella ligor, som tar hand om tiggarnas pengar. När initiativrika romer skickas iväg utomlands för att tigga, istället för att engagera sig i utvecklingen hemmavid, underminerar det utvecklingsprojekten på plats i Rumänien och viljan till egenförsörjning genom arbete. Varje människa har i princip ansvar för sitt eget liv. Visst finns det problem och svårigheter som inte den enskilde rår för eller klarar att hantera på ett rationellt sätt, men då får man försöka gå samman i kollektiv och tillsammans söka gemensamma lösningar. För dem som lyckas med detta går det i regel ganska bra .Dock finns ett problem med dagens romska tiggare, som gör dethela mera komplicerat. Det finns en rad iakttagelser som visar att det romska tiggeriet är organiserat av kriminella ligor från Rumänien. Detta är inte förvånande med tanke på alla de kriminella ligor som finns bland romer i Rumänien (se BBC-dokumentären ”Gypsy Child Thieves”!) Vad tiggerilobbyn har för syfte med sina vilseledande, raljanta och uppläxande inlägg (samt otrevliga brev till tiggeriets motståndare, som blir kallade rasister och nazister) kan man undra över. Förmodligen förstår de inte att de går de kriminellas ärenden.

I DN (4/10 2014) utreder journalisten Josefine Hökerberg förhållandet att det romsak tiggeriet organiseras och styrs av kriminella ligor. Andra har sedan länge belyst samma förhållanden (se Expressen 7/9 2009). Den 11/8 2010 togs förhållandet upp i SR. Även GT har skrivit om tiggeriets verkliga orsaker då det gäller romer (24/11 2010). Centerns rättspolitiske talesman (och vice ordf i justitieutskottet) säger i SvD (11/6 2012) att pengar till tiggarna hamnar i profitörernas fickor. Det är försiktigt uttryckt, eftersom det är kriminella ligaledare som tar hand om pengarna som tiggarna lyckas få ihop. Rumänsk polis i samarbete med svensk kan konstatera att många av tiggarna har blivit hitskickade av kriminella ligor i Rumänien och får betala till dessa ligor.  Ligor tvingar tiggare att betala mellan 400 - 2000 kronor för en trottoarplats. Många tiggare har stora skulder till organisatörerna (SR 04/10 2014). Dagens tiggeri av romer handlar alltså om bedrägeri och svindel och de som tror att det är några fattiga stackare vi bör hjälpa av omtanke, ger dem kanske i bästa välmening, men är tyvärr okunniga och naiva. Ta reda på lite mera om de här svindlartiggarna, så slipper ni bli lurade! Och räkna med att det kommer fler romska tiggare till de svenska köttgrytorna när djungeltelegrafen sprider budskapet.

Det är inte rimligt att svenska folket ska ta hand om resultatet av EU-projektets och vissa nationers misslyckade ekonomiska politik eller omfattande bedrägeri, svindel och kriminalitet från århundradenas avvikargrupp no 1. I en nation med ett så omfattande och generöst bidragssystem som vi har, fungerar det inte om horder av fattiga och utblottade kommer hit för att tillgodogöra sig vår socialpolitik eller medborgarnas välvilja och goda tro. Vår socialpolitik grundar sig på att de flesta kan försörja sig själva genom eget arbete och betalar skatt, vilket är förutsättningen för att systemet ska fungera. De socialpolitiska hjälpordningarna är bara tänkta att vara något mera marginellt i ekonomin, till för att ge viss ekonomisk trygghet vid händelser av olycksfall, sjukdom, arbetslöshet och andra händelser då den normala arbetsinkomsten inte räcker till. Det är en besynnerlig ordning i EU att människor har rätt att utan försörjning och bostad uppehålla sig i ett annat land i tre månader, tex genom tiggeri och socialbidrag. Redan nu finns en stor misstro mot invandrare som lever på socialbidrag. Blir effekten på sikt social nedrustning, minskar tilltron till den offentliga socialpolitiken. Då vill skattebetalarna inte längre betala till systemet. Hellre söker man privata försäkringslösningar, vilket vi redan sett effekter av inom sjukvården. Så vad det socialliberala politikeretablissemanget eventuellt åstadkommer är att de agerar dödgrävare för den svenska välfärdsstaten.

Det är dags att också i vårt land införa förbud mot tiggeri, om vi ska undvika att allt fler tiggare söker sig hit, då de inte är välkomna i andra länder. Det är också dags att tillämpa regeln, att den fria rörligheten inom EU måste bygger på att migranterna försörjer sig själva. Social turism har aldrig varit syftet med den fria rörligheten. Men med de filantropiska politiker vi har i riksdagen, där endast Sverigedemokraterna och en moderat dam, med skinn på näsan, är för ett förbud, är det föga troligt att tiggeri blir förbjudet. Först då folket säger ifrån att nu får det vara nog med snyltarna, kanske det blir en ändring – eller så blir det kanske slut med den svenska välfärdsstaten.

 

Svenska flaggan.JPG

NATIONALISM PÅ GOTT OCH ONT

I Sverige och EU förs nu en livlig diskussion kring värnandet av nationalstaterna kontra ett överstatligt EU utan nationsgränser och med fri rörlighet för medborgarna – eller till och med för dem som inte är medborgare i EU. De som slår vakt kring nationalstaten är upptagna av medborgarnas möjligheter till demokratiskt inflytande över sin livssituation och det samhälle de lever i och de ser ett egenvärde i nationens historia och kultur. Detta är viktiga faktorer för sammanhållning och tillit, vilka båda är förutsättningar för ett välfungerande samhälle utan allt för mycket konflikter och korruption. Den moderna nationalstaten växte fram i Europa under 1800-talet, med inspiration av revolutionen i Amerika på 1770-talet Den demokratiska nationalstaten har bidragit till att klansamhället med sin auktoritära maktstruktur har försvunnit i Europa. Nationalstaten har varit och är en viktig förutsättning för att skapa och utveckla välfärdssamhället med ambition att omfatta alla medborgare. Att detta varit så framgångrikt i Sverige, beror huvudsakligen på tekniska framsteg, högt utbildad arbetskraft, naturtillgångar, relativt fredlig samexistens på arbetsmarknaden, folklig tillit till riksdag och till statsapparaten (som också gör att medborgarna är villiga att betala skatt) och inte minst låg arbetslöshet. Välfärdsstatens fortsatta existens och utveckling beror i stor utsträckning på om dessa grundläggande förutsättningar kan bibehållas.

Att begreppet nationalism fått så dålig klang i våra nutida öron, beror till stor del på den revanschistiska, aggressiva nationalism, som växte fram i Tyskland efter nederlaget i första världskriget och segermakternas hårda och som det uppfattades av tyska folket, orättvisa krav. En expansiv och makthungrig nationalism är naturligtvis förkastlig, men det är inte samma sak som att förkasta att medborgarna i ett land känner stolthet för och värnar om sin nation, samt ger uttryck för detta. Dock finns det grupperingar och organisationer med otrevligt, aggressivt framträdande, som hojtar om nationalism (som kanske innebär isolationism) och därmed ger en viktig samhällsform en avskräckande innebörd. De som vurmar för avskaffandet av nationalstaterna och att vi alla ska gå upp i en högre enhet inom EU – eller ibland hela världen! – är idealister uppenbarligen utan någon större kunskap i samhällsvetenskaperna, psykologi, sociologi och socialpsykologi. De drivs av idén om människans inneboende godhet och vilja till fredlig samverkan över alla gränser, från samhälle till individ. Detta låter trevligt och bra, man realiteterna är annorlunda och lyckas de indoktrinera tillräckligt många människor, kommer det att leda till mycket mera motsättningar i samhället och troligen kaos. De har inte förstått mycket av hur ett samhälles fundament fungerar och tror att det mest handlar om den goda viljan.

Viljan till samverkan, ömsesidig förståelse, tolerans och sympati skapas genom socialt samspel och ömsesidigt utbyte (för att inte säga kärlek), vilket har sin grund i mindre sociala enheter: familjen, primärgruppen och lokalsamhället. Därifrån kan det under en längre process av samverkan, tex via institutioner som främjar gemensamma intressen och samarbete, vidgas till att omfatta hela nationer – om etniska, kulturella, klassmässiga, ekonomiska och sociala skillnader inte är för stora och storsamhällets institutioner representerar massorna och upplevs som rättvisa. Det går inte att på politisk väg klumpa ihop vilka sociala enheter som helst, vilket idealisterna tycks tro. Deras idé om social mångfald som en grund för kreativitet och förnyelse bygger på en missuppfattning eller avsiktlig förenkling. I vissa professionella miljöer kan mångfald av kunskap och erfarenheter stimulera kreativitet och nyskapande. Men det är inte samma som att storsamhället blir mera kreativt bra för att det har en mångfald av olika folkslag med olika kulturer och kunskapsnivåer. Tvärt om kan det leda till mindre sammanhållning, förtroende och tillit medborgarna emellan. Afrika är fullt av sådana exempel. Antihomogenitetsrörelsen har inte förstått ett smack av att likhet i alla tider varit ett grundläggande socialpsykologiskt fenomen, som lagt grunden för sammanhållning.

Det paradoxala i rörelserna för mångfald och mot homogenitet, är att de vill skapa en ny homogenitet på sin egen värdegrund. Idealisterna är i stort samma slags folk som i olika sammanhang (i skolan, arbetsplatsen, föreningslivet, mfl) driver uppfattningen att alla ska omfatta en viss gemensam värdegrund (vilket vanligen innefattar just mångfald, alla människors lika värde, alla kulturers lika värde, könsneutralitet, antihomofobi, antixenofobi, religionsrelativism, demokrati, mm). Uppfattningen om en gemensam värdegrund som alla ska omfatta och tillägna sig redan i skolan är i grunden totalitär och kunde skrivas under av tyska nazister och stalinistiska kommunister. Tyvärr kan man få en känsla av att Sverige är på väg mot en åsiktsdiktatur, där bara de med rätta värderingar och åsikter (definierade av den moderna, upplysta medelklassen som är bärare av finkulturen och dess mediebärare) får möjlighet att uttrycka sig offentligt via PK-medier. Historien spelar en stor roll för utsikterna att skapa ny gemenskap mellan grupper och folk . Sociala enheter med gamla konflikter, våld och krig, går inte så lätt att sammanfoga till något nytt. Världen är full av sådana exempel som ett resultat bla av kolonialismen. Det tar i vart fall mycket lång tid och många generationer innan det historiska minnet suddas ut och det kräver nya förhållanden och situationer, vilka motiverar folket till fredlig samverkan i allas intresse.

 Å andra sidan ser vi att ett folk som varit hotat eller känner sig hotat blir mera angeläget att slå vakt kring sammanhållning och det som förenar dem. God medborgaranda, dvs känslan av tillit och förtroende människor emellan och hjälpsamhet, är viktigt för ett välfungerande samhälle. Gemenskap och solidaritet skapas via gemensamma erfarenheter och ansträngningar, som förmedlas och ventileras genom ett gemensamt språk. Språket är vår kanske viktigaste kulturbärare, som förenar oss. EU-entusiasterna och idealisterna tror att genom EU har vi fått nya förutsättningar för ett nytt, förenat och fredligt Europa, eller i vart fall delar av det. Tiden kommer att visa om detta är möjligt. Just nu går tecknen i skyn i motsatt riktning och det kommer sannolikt att ta flera hundra år och bygga på nära samverkan mellan folken och inte bara mellan ekonomiska och politiska eliter. Problematiken i detta projekt kan åskådliggöras via erfarenheterna från Amerikas Förenta Stater. Där har det tagit flera hundra år, inklusive ett stort inbördeskrig, att skapa en viss enhet mellan alla de ingående delstaterna. Och vi kan se att det fortfarande råder en hel del motsättningar mellan delstaterna och den centrala, federala makten i Washington. Både utåt och inåt präglas USA fortfarande av en ganska ytlig nationalism och jag glömmer aldrig vilka banala och otrevliga uttryck detta tog sig vid ett besök kort efter Elfte september 2001. Sammanfattningsvis ungefär så här: Vi ska lära världen att vi är störst och mäktigast och ve dem som ger sig på oss! Dessa slagord levde USA strax efteråt upp till med besked. Men den här typen av aggressiv, imperialistisk nationalism ska vi naturligtvis bekämpa!

Lincoln.JPG

LINCOLN DAZZLING RADIANCE  

Recently, we could see Steven Spielberg's film about Abraham Lincoln US president in the mid-1800s, when civil war raged. Lincoln’s greatness as the slaves liberator is there as faulty (if not falsely) as many Americans now perceive him. But a relationship is completely obvious to everyone that visited the United States. The politician and President Lincoln has an almost untouchable position. His statues are everywhere and his name will compliment many public buildings and institutions. Lincoln stands out as one of America's greatest presidents and slaves liberator, for which he fought a war. And it seems to not harm his glorified state that he was the one who, through his policies triggered off the miserable American civil war, which cost 630,000 soldiers lives and wounded 471 000 – i.e. one million casualties in a country of 30 million. Lincoln's radiance dazzles most and to beware of criticizing this hero declared president.

Today it seems most Americans and Europeans believe that the Civil War was fought to free the slaves in the south and to the great hero of this is the moral model Abraham Lincoln. Northern States had God and morality on its side and can therefore rightly beat themselves for the chest. But this is a euphemistic afterthought by the victors. Behind the conflict that led to the Confederate break with Washington and the Union stood a long series of political and economic conflicts between north and south and not primarily the issue of slavery. Most Northern people cared at the time, not so much about slavery that they were willing to sacrifice anything to abolish it, and least of going to war. The issue of class differences and ethnic oppression, it was not much better than in the south: "Racism in the North was as firmly established as slavery in the Southern states" And was not it less authoritarian: "... those who dared to criticize Lincoln's policies was imprisoned without trial - perhaps thirty thousand political prisoners. "(Zinn 1995).

In the bottom of the conflict were major economic differences in the development of the North and the South: North with an accelerating industrial development and a rapidly growing middle class, the south with an economic base in agriculture and plantation economy, where slaves were still important labor in cotton production. The economic upward elite in the north, wanted free markets, free soil, free and mobile workforce, protective tariffs and other favored capitalist development and the economic elite expansion opportunities. Lincoln's economic and moral arguments and politics appealed to the growing middle class in the north. The economic upper class in the South, which was relatively small, had a more "feudal" lifestyle and was totally against what they wanted in the north.

When Lincoln was elected president in 1860 perceived eleven Southern states that they were threatened by a stronger central control of the Federation, which was Lincoln's policy in the debate on state power versus central, federal power. Eleven southern states left the Union, which could not be accepted by the capitalists in the north. Lincoln started the war (without Congressional approval) by provoking the Confederacy shelling Fort Sumter in Charleston Harbor when they got reinforcements from the north. The purpose of the war was first and foremost to force back the southern states under federal power. He thought it would be a quick business in 90 days, as North's would clearly win. His primary purpose of the war was to hold together the Union and promote Lincolns own political career. He claimed that under the United States Constitution states could not legally leave the Union.

Lincoln says he is not against slavery in the states where they traditionally have slaves, and he wants a reconciliation with the rebellious southern states. But the abolitionist’s campaigns to ban slavery in the United States, drove him in fear of political division in the coalition that supports him, to go out harder in the slavery issue. For Southern states the main issue was the right to self determination at the state level, which they justifiably perceived that Lincoln wanted to restrict. The issue of slavery was subordinate, but became an ideological and ethical focal point. Southern states wanted then go their own way, but it could not be accepted by Lincoln and Washington. Lincoln was Republican, and had won the presidential election because the Democrats were split on the slave question. Lincoln was hated in the Southern States when he was elected president of the North (with much larger population: 28 million against 9) South Carolina decided to leave the Union. This was followed by Mississippi, Florida, Alabama, Georgia, Louisiana and Texas. In February 1861 they formed the secessionists Confederate States of America, a new union with strong autonomy for the provinces. Jefferson Davis was elected president.

Yes, we know how it went. After extensive fighting with many killed and wounded, the northern states won and wrote the story. The slaves were legally exempt, but in reality they continued to be financially "enslaved". We should ask ourselves about the Civil War could have been avoided if a wiser and more farsighted person than Abraham Lincoln had became president. Slavery was already on the way - due to the technological and economic development - to become inefficient and slavery would eventually likely dissolve. Perhaps it would have taken 50 years, but was this violent solution worth 630,000 human lives? It is also interesting to see how the right to use force is distributed in American society. Rebellion leader of the black liberation John Brown was hanged in 1859 with federal involvement. He had in a small scale tried to make what Lincoln with great violence, suffering and death several years later, would do - end the slavery. Not least in our time, when several people and groups want to go their own way (such as Catalonia, Scotland, Greenland, eastern Ukraine), there is reason to reflect on why the central government has been so difficult to accept autonomy for minorities. Mostly it is about economics. Southern USA, America's breadbasket, was important to the US economy (as well as Catalonia in Spain and Eastern Ukraine). It is also the prestige of the issue. The great and mighty do not want to be the one who gets criticized and abandoned. And it is not the rulers or their children sent out in prestige war to die for the honor.
The gilding of Lincoln, is also linked to that the United States never really been a unified nation, but a country full of contradictions and conflicts, which therefore constantly is looking for collecting figures to honor and look up to and be proud of. It is a moral / ideological unifying force. By the propaganda that Lincoln freed the slaves, he becomes a person with special moral stature and "his" war waged for a purpose bigger and more beautiful than financial gain. And if Lincoln had not been murdered, but had to deal with the mess after the war, he had probably not been so famous.

Literature
Howard Zinn, A People's History of the United States, Manifesto 1995
Texts on the Internet (Wikipedia and others) about Lincoln and the Civil War:
Blue Frederick, Why the Civil War Came
Conner Frank, How and why Abraham Lincoln started the war of Northern Aggression to protect his own political career, www.iahushua.com/hist/lincoln/html

Johnson Ludwell, North Against South/An American Iliad, Columbia 1995

Kelly Martin,  Top Five Causes of the Civil War

McNamara John, Election of 1860 Lincoln to White House, answers.yahoo.com/question

Tilley John, Lincoln Takes Command, Nashville 1991

 

 


 
gen_22.1.gif