1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_216.1.gif

11. Politikerintressen

Sarah in Lake District.JPG

MAKTFULLKOMLIGA POLITIKER

 

En majoritet av medborgarna (58%) vill rösta om EU-grundlagen. Men både de borgerliga och de socialdemokratiska politikerna vågar inte låta folket ta ställning i en folkomröstning. Det är allt mera uppenbart att dessa politiker och majoriteten av medborgarna inte kör på samma EU-spår. Politikerna har också insett detta, men väljer då att hålla EU-frågan borta från medborgarinflytande. Det verkar befängt att tro att detta i längden kan vara en politiskt hållbar väg. Klyfta mellan politikerna och folket kommer att bli allt större, när politikerna går sin egen väg. EU-vänliga politiker kommer att såga av den gren de sitter på, eller köra demokratin i botten.

 

Politikernas förklaringar att det är riksdagen som, enligt vår ordning, ska fatta beslut i dessa frågor, undergrävs av att de samtidigt inte vill att denna viktiga fråga ska diskuteras i valrörelsen nästa år. Beslut om EU-författningen ska fattas i riksdagen till hösten. Dubbla budskap! Och visar på ett föga demokratiskt sinnelag. Politikerna tycks inte ha hängt med i samhällsutvecklingen. De befinner sig i en gammaldags auktoritär ordning och påstår att riksdagens auktoritet undergrävs av folkomröstningar. Troligen är det tvärt om. Idag krävs politiker som är lyhörda för folkopinionen och lite mera ödmjuka. Det skulle öka deras förtroende. Men dessa politiker ser på sig själva och systemet på ett annat sätt, skolade som de är i auktoritära organisationer. De tror på fullt allvar att det är den politiska eliten som ska bestämma den politiska dagordningen.

 

Dagens upplysta medborgare accepterar inte dessa överhetsfasoner. I den moderna demokratin, med dess stora offentlighet, är det opinionsströmmar och rörelser bland medborgarna, som avgör vilka frågor som blir viktiga. Det är inte, som i det gamla samhället, politikerna som formar och styr opinioner. Politikerna har nog inte, eller vill inte, förstå att deras uppgift är att tjäna medborgarna. Istället agerar de utifrån egna intressen och små grupper av likasinnade i de miljöer där de vistas. Maud Olofsson anser tex att det är de partimedlemmar hon träffar, som avgör hur hon ska agera, inte att 65 procent av Centerns väljare vill ha en folkomröstning. Det är kanske denna inskränkning i den egna lilla gruppen, som gjort att Olofsson, i motsats till sina väljare, driver linjen att EU ska ha en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och en gemensam krigsmakt. Se här innebörden av Maud Olofssons ”vassare EU”! Inte konstigt att hon är för EU-författningen.

 

Göran Persson och Bosse Ringholm upprepar, som papegojor, att det är riksdagen som ska besluta, ”därför att det är den ordning vi har”. Att en stor majoritet av deras väljare (58%) vill ha en folkomröstning, bryr de sig inte om. Laila Freivalds, som är lite mera teknisk, tonar avsiktligt ner betydelsen av författningen och menar att den främst innebär ”teknikaliteter” – inga stora förändringar jämfört med praxis. Men Freivalds teknikaliteter handlar om att EU ska ha egen beskattningsrätt, en överstatlig utrikes- och säkerhetspolitik, egen utrikesminister och egna militära styrkor. I försvaret av EU-länder ska gälla: en för alla, alla för en. EU-rätten kommer att överordnas alla nationella lagar – även våra grundlagar. Detta är politikområden som brukar betraktas som ett lands allra viktigaste. EU-kommissionen menar att författningen innebär fundamentala förändringar och förutsättningar för EU. Tio EU-länder har beslutat att hålla folkomröstningar. Miljoner Euro satsas på detta. Teknikaliteter var ordet.

 

Irritationen bland medborgarna växer. Det EU vi gick med i 1994 hade inte så stora likheter med det kommande EU. Då gjordes valet av anhängarna till en plånboksfråga, dvs för att ge oss mera välfärd. Detta har vi inte sett mycket av. Tvärt om finns det fog för påståendet att vi kastat 110 miljarder i sjön och att det är en av huvudanledningarna till att Välfärdssverige stadigt försämras. Vi ser nu också allt mer effekterna av den fria rörligheten av kapital och tjänster. Sedan år 2000 har 90 000 industrijobb försvunnit. Kanske väntar även i Sverige en orange revolution runt hörnet mot dessa maktfullkomliga politiker och den förödande EU-politiken?

Alf Ronnby

 

Miljöfundamentalister

MILJÖFUNDAMENTALISTER OCH VÄXTHUSEFFEKTER

 

Isarna smälter i Antarktis. Det blåser och regnar över jorden som sällan förr. Människor och länder drabbas av enorma översvämningar: Kina, Bangladesh, Australien, Mocambique, Nicaragua mfl. Till och med i Atacamaöknen i norra Chile, där det aldrig regnar, har det denna sommar varit översvämningar. I Sverige fick vi förra året mera regn än på 100 år.

 

Den globala uppvärmningen fortsätter. Det senaste seklet har temperaturen stigit snabbare än på 1000 år. Över hela globen har temperaturen stigit med 0.6 grader. I FN:s 3:e klimatrapport befarar forskarna att temperaturen kan komma att stiga ytterligare mellan 1.4 – 5.8 grader på 100 år. Detta kommer att få stora konsekvenser för klimatet på jorden. Bland annat kan världshaven komma att stiga nästan en meter. I det heta bältet kring ekvatorn, ända upp till Sydeuropa, kommer det att bli mycket torrt och varmt. I Norrland kommer det att bli mildare och regnigare. Kanske har det redan börjat, tänker många efter två blöta år.

 

Och allt samman beror på oss själva! Vi människor har rubbat jordens klimat genom vår vällevnad, energiförbrukning och enorma utsläpp av koldioxid, vilket minskar jordens utstrålning av värme. Vi har fått den sk växthuseffekten. Hundratals av världens främsta forskare är, enligt FN-rapporten, övertygade om att det är vi själva som är orsaken till klimatförändringen.

 

Denna verklighetsbeskrivning har upprepats på miljökonferens efter miljökonferens, år efter år. Så nu är det politiskt korrekt att tänka så. Det sk agenda-21-arbetet runt om i kommunerna bygger på detta perspektiv och budskapet är: vi måste drastiskt minska förbränningen av kol och olja i energi- och värmeanläggningar samt transporter. Också detta, de drastiska åtgärder vi vidtar, kommer att få stora konsekvenser för våra livsvillkor. Och miljöfundamentalisterna tycks vara beredda till vilka offer som helst för att rädda världen!

 

En illustration till detta upplever vi just nu i Lerums kommun. Där har en front av småpartier: c, kd,  mp och v mullvadat och baxat frågan (med stöd av miljöchefen och vd på Lerum Energi) om att använda naturgas för värmeproduktion, dit hän att kommunpolitikerna slagit knut på sig själva. Socialdemokraterna och moderaterna vill använda naturgas, men det vill inte småpartierna. De senare lyckades genom voteringsfinurligheter i kommunfullmäktige få s och m att rösta för deras förslag: ”att rikta satsningar på förnyelsebara energikällor för att avveckla (sic!) förbrukningen av fossila bränslen..” trots att m och s strax innan hade röstat igenom ”att ansluta till naturgas för värmeproduktion..”(Kf§44 15/4 99)

 

Alltså kommer Lerum från i sommar att värmas med naturgas, men samtidigt kan man inte fortsätta att använda gasen för fler områden. Skulle man använda naturgasen fullt ut, hade man snabbare och effektivare och till halva kostnaden jfr med biobränsle, arbetet i enlighet med miljömålen att minska användningen av olja. Och minska koldioxidutsläppen. Miljöfundamentalism kan alltså leda till allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser, som medborgarna får betala. De som opponerar sig får hårdhänt veta att de inte är politiskt korrekta.

 

De få forskare, tex professor Richard Lundin (rymdfysik), prof. Wibjörn Karlén (naturgeografi) och Björn Gillberg har fått det hett om öronen, när de vågat framföra andra teorier för den globala uppvärmningen. Växthusforskarna har inte övertygande kunnat visa sambandet mellan människors produktion av växthusgaser och de globala klimatförändringarna. Sådana förändringar i jordens klimat har också skett många gånger i jordens historia, utan människans inverkan.

 

Under tex den senaste miljonen år, har glaciärerna minskat och ökat tio gånger. Utsträcker vi tidsperspektivet har jorden med många hundramiljoners intervaller genomgått enorma globala klimatförändringar. En global uppvärmning på flera grader har en sådan dignitet, att det är osannolikt att människans beteende kan åstadkomma detta.

 

Den avvikande teorin är att förändringarna beror på solstormar och solens ökade utstrålning. Ökad solaktivitet ger mera moln på jorden, högre temperatur och mera regn. En annan teori är att globala klimatförändringar beror på stora, omfattande vulkanutbrott, som förmörkar jorden. När det gäller mindre klimatförändringar vid polerna och tex norra halvklotet, kan de bero på förändringar i jordaxelns lutning. Det myckna regnandet i Sverige förra året berodde på ihållande västvindar, som drev in lågtrycken på rad.

 

Det är inte lätt för en lekman att säga vad som är rätt eller fel här. Men det är intressant att se vilka samhällsekonomiska konsekvenser teoribyggandet får, när det också leder till ideologi kring vad som är politiskt korrekt. Det påverkar på avgörande sätt människors livsvillkor: samhällsbyggandet, kontroller, restriktioner, omprioriteringar och vad vi är beredda att satsa våra pengar på. En fråga är ju hur mycket omställningen av värmeproduktionen ska få lov att kosta.

 

Förnyelsebart är lösenordet. Fram för biobränslet, vindkraften, muskelkraften, vågskvalp och soldyrkan. Ner med kärnkraften, bilismen, naturgasen och oljan. Istället ska lilla Sverige med sina stora skogar och lilla befolkning och världsförbättraranda vara bäst i klassen och minska de globala växthuseffekterna genom vedeldning till tusen. En del lyckas tjäna stora pengar på den rådande ideologin. Andra gör sig stora namn i forskarvärlden eller i politiken. En del gör karriär i miljörörelsernas jetset. För miljöfundamentalisterna, med sin teknik- och välfärdsfientlighet, har det stora likheter med en religiös övertygelse och Lundin, Karlén och Gillberg har svurit i kyrkan. Fy skäms!

Alf Ronnby

 

 

Teknikens värld

NÄR TEKNIKEN TAR ÖVER

 

Användandet av elden, vattenkraften, ångkraften, elektriciteten och atomkraften betraktas som tekniska revolutioner som förändrat världen. Idag är vi i början av den senaste revolutionen, datakraften. Uppenbart formar detta våra liv. Det gäller både användare och icke användare. De senare upplever allt större svårigheter och begränsningar, när de inte kan följa strömmen av uppmaningar: Gå till vår hemsida! Registrera dig på vår hemsida! Gå in på www.xxx.se! Mera information finner du på www.zzz.com! Gör dina bankärenden via Internet! Deklarera nu på Internet! Beställningar gör du på vår hemsida! Osv.

 

Vi användare  blir ännu mera påverkade eller tom fångade i IT-systemet. Sverige tillhör de mest mobil- och datortäta samhällena. Vi lever i informationssamhället. En del kallar det höghastighetssamhället. Det kanske är mera relevant. Informationen sköljer över oss och allt ska gå med rasande fart. Det börjar när vi kliver ur sängen. Kanske har radion väckt oss. I duschen lyssnar vi på morgonnyheterna. Men duschen brusar och irritationen stiger en aning. Frukosten ställer stora krav på simultankapacitet, då vi samtidigt ser på TV, lyssnar på radion och läser morgontidningen. Helst ska vi också få något i oss och prata med familjen. Stressade lämnar vi hemmet. Ungarna lämnas på dagis. Telefonen ringer.

 

På väg till jobbet –i bilen eller på pendeltåget – ska ett antal telefonsamtal klaras av. ”Hoppsan!” Nu var det nära att jag körde in i framförvarande bil. På arbetsplatsen frågar kollegorna ”Har du hört….?” (senaste nytt) ”Vad tycker du?” Jag knäpper genast på datorn, för att kolla e-posten. Jo då, där är 32 stycken. Jag har tur. En del kollegor pratar om att de kan ha 200…. Men de överdriver nog? Är man lite långsam med att svara på meddelandena, ringer folk och undrar om jag inte kollat min e-post. Under dagen behöver det bara gå en halvtimma för att detta ska hända.

 

Vi har slutat säga att vi är uppkopplade. Datorn med bredband står ständig på. Det är en självklarhet. Då och då plingar det till och datorn talar om att vi fått ett nytt meddelande. Rätt vad det är, poppar det upp en skylt som säger att ”Din dator har just varit utsatt för ett allvarligt virusangrepp, men Norton tog hand om detta.” Ja, det är ju för väl att vi har Internet Security, Spybot och andra program som räddare i nöden. Annars kan det gå illa. Det tar i genomsnitt bara 20 minuter att få virus eller spionprogram i datorn om inte virusvarnare, brandväggar, mm är på och uppdaterade med det senaste motmedlet. Både datorerna och vi blir förvirrade när vi drabbas av virus och kanske måste hela hårddisken raderas och allt installeras på nytt. Stressnivån ligger på topp och datorn konsumerar oerhörda mängder av vår tid.

 

För att orka med informationsflödet måste vi ha en dator som är högst ett par år gammal, har en hårddisk på minst 100 GB (gigabit), processor på ett par GHz (gigahertz) och 512 MB (megabit) internminne. Bredbandsuppkopplingen ska helst vara på 2 000 Mbit/s (megabit per sekund) eller kanske tom 8 000 Mbit/s. Vi tvingas köpa ny dator ungefär lika ofta som vi köper nya skor.

 

Med mobilrevolutionen förväntas vi vara ständigt anträffbara. Telefonsamtal har högsta prioritet. Vi förväntas alltid svara, även om vi mitt i ett samtal med någon, ansikte mot ansikte. Telefonsignalen bryter detta. Ibland får vi inte avslutat det pågående samtalet pga alla mobilsamtal. Glömmer vi stänga av mobilen ringer den mitt i mötet, i kön på ICA, på toa eller då man har händerna fulla. Det är lätt att notera hur bilförarens koncentration avtar under det viktiga telefonsamtalet. SMS:n haglar och man får ont i tummen av allt knappande.

 

De nya 3G-telefonerna med kamera uppmuntrar till dokumentation av vardagslivet. Att skicka bilder via telefonen har blivit en del av kommunikationen. Ungdomar lever i symbios med mobilen. Hemma på kvällen matar vi in bilderna i datorn, tar fram Photoshopen och ägnar någon timma åt att redigera foton. Sedan bränner vi dem på en CD och visar dem på TV:n via DVD-spelaren. Ojsan! Nu har vi missat en rad TV-program, som skulle ses. Men vi har naturligtvis varit förutseende och bandat de viktigaste. Det kräver ibland två videobandspelare. Med tunga ögonlock sitter vi sedan i sängen fram på småtimmarna och kollar de bandade programmen. Ibland blir det snabbspolning för att bara kolla om vi missat något. Det gäller ju att vara ständigt uppdaterad. Eventuella missar fixar vi nästa dag via bredband och dator… om det hinns med. För att hålla oss ajour med teknikfronten, ägnar vi en del tid åt att läsa PC-tidningen, Digital foto, Teknikens värld, Internet World, PC för alla, mfl.

 

Visst känns det ibland som vi är teknikens fångar, fast det skulle vara tvärt om. Men när hammaren hoppar upp och slår oss i skallen, har vi tappat kontrollen över de redskap vi producerar. Med ett lite finare ord kallas detta reifikation, Det betyder att tingen och systemen har tagit över. Vi är dess bihang.

Alf Ronnby

 

 

 

Webbalf10.jpg

Kaos i Irak

PLUNDRINGENS DRIVKRAFTER

Bagdad föll den nionde april och plundringen startade. Det är trist att se hur ministerier, skolor, affärer, museer och sjukhus länsas på det värdefulla och mycket förstörs. Man kan undra om det verkligen är sant att patienter knuffats ur sina sängar, som tjuvarna sedan tagit. Det låter som rövarhistorier eller som moralens kollaps och inte ”bara” kaos i samhället.

 

Hur ska vi då förstå att det blir så här? Irak är ett samhälle som under 30 år styrts med järnhand av en diktaturregim. Lydnaden och ordningen har alltså upprätthållits genom yttre tvång. Samhällets normer och moral har definierats av ett ledande skikt. Den har inte varit integrerad i de breda massorna. För dem har moral och laglydnad varit ett utanverk, påbjudet uppifrån och upprätthållen under gevärspipor.

 

När denna ordnings överbyggnad kollapsar, den politiska och militära ledningen upplöses, säkerhetspolisen försvinner och de vanliga poliserna slänger sina uniformer och går hem, då uppstår ett vakuum av oklara maktförhållanden. Risken att åka fast och bli straffad är mycket liten. Många irakier är fattiga, trots landets oljerikedomar. Trycket har släppt! Plundringen börjar och några tjuvar drar med sig andra. Ingen hindrar dem. USA:s och UK:s soldater ser bara på. För plundrarna verkar det hela vara ok. Här gäller det att hänga på och sno åt sig vad man kan. Typiskt är att det i Bagdad främst är de fattiga shiiterna från stadsdelen Saddam City som plundrar.

 

Hur kommer det sig att soldaterna på plats inte ingriper? Soldater gör bara det de får order att göra. Att tänka och handla självständigt gillas inte av befälhavarna. Händer något oplanerat och tråkigt, är det den enskilde soldaten som får ta fulla ansvaret. Men varför fick soldaterna inte order att försöka upprätthålla en civil ordning? Det är inte militärens uppgift och vi har inte utbildning för detta, säger både ledning och fotfolk. Men det hade troligen bara behövts att man placerat ett antal stridsvagnar och manskap vid sjukhus, ministerier, skolor etc för att stoppa plundringen. Det behöver man inte vara polisutbildad för. Förklaringen håller inte.

 

Det finns några andra tänkbara förklaringar: 1. Det var en planeringsmiss. 2. Man låter kaos utbryta för att sedan installera en ny ordning, med handplockat folk. 3. Man är rädd för att bli indragen i bråk med civila grupper. Den första förklaringen verkar inte trovärdig. Donald Rumsfeld sa på en presskonferens i Pentagon, upprörd över medias rapportering om plundringen: Det är helt otroligt att fästa sådan vikt vid plundringarna, när vi just befriat det irakiska folket från en tyrannisk regim. Att plundringar sker i en situation som denna, känner vi väl till (dvs det var förutsett). Återstår de två andra som båda är sannolika.

 

Att militären är usla på att upprätthålla en civil ordning har vi fått flera bevis på. När demonstranter i al-Falluja blev för påträngande sköt USA-militär ihjäl 15 civila. Även om poliser kan vara brutala, är det något helt annat att demonstrera mot militären. TV-bilderna talar sitt tydliga språk när soldaterna ställer sig ivägen för demonstranterna och en demonstrant frågar soldaten vad han tänker göra om demonstranterna inte stannar. Soldaten svarar: Jag kommer att skjuta er!

 

Vi upprörs kanske över plundringarna i Irak. Men vänta. Det vi sett är bara småpotatis och början på plundringar av Irak. Många experter sa före kriget att USA:s främsta motiv är att komma åt Iraks olja. Detta har ihärdigt viftats bort av bushadministrationen. Men hur ska vi tolka att oljeministeriet i Bagdad är det enda som inte bombats och det enda där USA:s militär vaktar? En tillfällighet? Knappast. USA:s militär gjorde stora och farliga ansträngningar för att säkra Iraks oljekällor och lyckades bra med det. Flera USA-företag inom oljeindustrin (tex Halliburton och Bectel) med kopplingar till ledande politiker ( tex George Bush, Dick Cheney och Richard Perle), har både före och under kriget fått kontrakt av bushadministrationen för återuppbyggnad och oljeutvinning i Irak (Kalla fakta TV4 24/4). USA vill inte ha någon inblandning av FN i hur oljan och inkomsterna av oljan ska användas. Bland annat därför vill man att sanktionerna och ”olja för mat programmet” genast avslutas. USA har fem procent av världens befolkning, men använder 25 procent av världens oljeproduktion. För USA är oljan guld värd.

 

Så konstigt det kanske låter, kan det vara upplysande att idag studera Machiavellis Fursten för att förstå hur makten agerar. Machiavelli hade, bland annat genom egna erfarenheter, en fantastisk blick för och förmåga att avslöja maktens hemligheter. Ont ska göras fort så det dåliga intrycket inte hinner fastna hos folket. Vill man förverkliga ett mål, måste man först lösa problemet med vem som har makten. Sedan kan man göra gott eller ont eller ingenting. I härskarlogiken ingår att göra något som till synes ser ut som något annat och bättre. Den makt som utsträcks över andra folk, framhåller den demokratiske imperialisten, är alltid friheten och demokratin. En klok härskare, liksom skådespelaren, tänker hela tiden på sin publik. Mellan härskaren och folket råder ett teatralt förhållande. Bill (Bush) och Bull (Blair) har ihärdigt predikat att det ska bli ett snabbt, kliniskt krig, som ska befria det irakiska folket från en tyrannisk regim och skänka det demokrati och frihet. Låter det bekant?

Alf Ronnby

 

 

 

1984

PÅ VÄG MOT 1984

Den brittiska antiterroristlagen från 2001 tillåter inspärrning på obestämd tid av utlänningar, som misstänks planera terroristhandlingar. I Frankrike kan personer fängslas under lång tid enbart för misstanken att ha kontakt med förmodade terrorister. Dessa personer kan sitta häktade i ett år utan rättegång. Spanien har en ordning som tillåter att myndigheterna låser in misstänkta terrorister i 13 dagar utan åtal och upp till fyra år utan rättegång. Efter den 11:e september har myndigheterna i USA blivit tuffa. Misstänkta terrorister kan gripas och hållas fängslade på obestämd tid, utan rättegång och utan att få veta vad de anklagas för. I Sverige skickade vi, med CIA:s hjälp, iväg två förmodade terrorister, under grovt förnedrande former, till Egypten. Där utsattes de för tortyr.

 

Rädslan för terrorism har ökat väsentligt efter den 11:e september och en uppskrämd befolkning i USA och EU utsätts för allt mera statlig kontroll. I USA används Patriotlagen och Homeland Security Act för allt rigorösare kontroll av medborgarna. Man har också utvecklat ett angiverisystem, där servicepersonal ska rapportera till myndigheterna om folk har något misstänkt hemma eller för sig. USA har tillsammans med flera västländer ett världsomspännande avlyssningssystem kallat Echelon. Med detta kan man kontrollera all dataöverföring, e-post, telefonsamtal, mm. I EU planeras ett liknande system för övervakning av tele- och Internetkommunikation. Telefonavlyssningen i Storbritannien ska bli tillåten även som bevis i domstol. Det finns också planer på att polisen i hemlighet ska få montera in övervakningsutrustning i persondatorer.

 

Det verkliga och föregivna terroristhotet och människors rädsla får legitimera en utveckling av kontrollstaten, där mänskliga rättigheter och rättssäkerhet äventyras. Vi har fått buggning utan domstolsbeslut. Kameraövervakning på allt fler offentliga platser. Förslag om nya register tex ett etniskt. Uppsamling av personuppgifter och samkörning av olika register hos myndigheter. Även privata företag lägger upp register med personuppgifter. När vi betalar med kontokort registreras våra inköp. Vårt surfande på Internet registreras liksom samtal på mobiltelefonen. Verkligheten liknar alltmer filmen The Enemy of the State.

 

Ibland ser detta kanske ganska oskyldigt ut, som när vi i allt fler sammanhang ska uppge personnummer. De nya passen ska innehålla ett datachips med vår personliga profil och fingeravtryck. Det är USA som drivit fram detta. DNA-registret ska utökas med alla som misstänks för brott. Det har också funnits förslag att alla medborgare ska ingå i blodregistret. Polisen ska få ta hjälp av militärens särskilda skyddsgrupp i kampen mot terrorismen. Vi medborgare ser nog varje åtgärd för sig som logisk och rationell, om vi upplever att samhället blivit osäkrare att leva i. Men när vi börjar få grepp om helheten, när alla nya kontrollåtgärder fogas samman, framträder en obehaglig bild: Storebror ser dig!

 

Med förnuft och välvilja skapas kontroll- och säkerhetsinstrument som kan användas för andra syften. Ta som exempel blodregistret. Det är avsett endast för forskning. När polisen använde det för att få tag på Anna Lindhs mördare, var det en olaglig användning, men moraliskt ok. Ingen har blivit åtalad för detta. Men flodvågskatastrofen har det åter använts för annat syfte. Denna gång lagligt, genom ett tillägg i lagen, som gör det tillgängligt för en begränsad period. Men har man öppnat dörren en gång och en gång till med lagen, kan den öppnas igen för andra syften än avsett. Inte ens lagskydd är någon garanti. Lagen kan ändras av en politisk majoritet och vilken den är i framtiden vet vi inte. Vi vet inte vad forskarna kan få för sig och vi vet inte vilka situationer som kan uppstå, som skulle motivera en användning. Har vi skapat kontrollinstrumenten, vet vi inte hur de kommer att användas i framtiden.

 

År 1948 kom George Orwell med sin dystopi 1984. Med sovjetunionen som varnande exempel berättar han om ett samhälle där invånarna hjärntvättats och kontrolleras in i mista detalj. Idag tycks terroristhotet ha blivit den ”hjärntvätt” som får oss att acceptera att vi blir kontrollerade in på bara kroppen. Vi kanske är på väg mot 1984!

Alf Ronnby

 


 
gen_22.1.gif