1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_474.1.gif

92. När det går snett

USA 2011 365 hem.jpg

SVARTA DISKRIMINERAS TROTS OBAMA

Vi kunde kanske förvänta oss att en svart president på tronen i USA, skulle leda till bättre anseende för de svarta. Men så tycks det inte ha blivit. En undersökning av Newsweek visar att det 2008 var 52 procent som trodde att ”rasrelationerna” skulle förbättras med en svart president. Idag är det bara 32 procent som anser detta och 30 procent anser att de försämrats (Var 9% 2008). Hela 60 procent anser att de försämrats eller att inget har förändrats under Obama. 51 procent av de vita anser att Obama inte gjort något för att förbättra relationerna mellan svarta och vita och bland de svarta är det 70 procent. Klyftan ser alltså ut att öka istället för att minska.

Är detta förvånande attityder? Är det ett exempel på jantelagen? Här ska inte de svarta komma och tro att de är något bara för att USA har en svart president. Ett annat förhållande med Obama i Vitahuset är att konflikter där vita och svarta är inblandade snabbt blir politiserade när Obama säger något i frågan. Så var det i fallet Trayvon Martin, som blev skjuten av en vit, frivillig vakt i ett bostadsområde i Florida. Obama sa: ”Om jag hade haft en son skulle han ha sett ut som Trayvon Martin”, vilket väckte en hätsk debatt om politisering av fallet.

74 procent av de svarta har personliga erfarenheter av diskriminering mot 31 procent av de vita. De svarta möts av fördomar och upplever att de inte blir bemötta på ett likvärdigt sätt till exempel på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden och av polisen. När man reser i USA blir man förvånad över att detta rika land, där många – särskilt vita – lever i överflöd och en lyx man häpnar över, samtidigt som man ser så många fattiga människor. Det finns Gated communities med otroligt lyxiga villor och all slags service, men några kvarter bort i slummen bor huvudsakligen svarta i ruckel och missär. Jag har varit i flera sådana svarta getton, men minns särskilt ett besök i stadsdelen Wats i Los Angeles, där en kollega visade mig runt i eländet (behövs vanligen eskort av någon som känner förhållandena om man vill göra studiebesök i dessa getton, vilka kan vara farliga). Samma tragiska upplevelse blev det i fattiga kvarter i Chicago, där drogade och/eller håglösa människor hängde i gathörnen och barnen lekte bland sopor och bråte. Tala om klassamhälle! Där har Obama en gång varit community organizer.

80 procent av USA:s minoriteter röstade på Obama 2008. Frågan är om han kommer att få ett så starkt stöd i år, eftersom många av dem inte tycker att deras situation förbättrats under Obama. De hade stora förhoppningar på en svart president och demokrat som ville sociala reformer, men har blivit djupt besvikna. Det är inte lätt att ändra på ett ingrott klassamhälle och det krävs mer än en ambitiös president för detta, men så ser de utsatta sällan på saken. De vill genast ha radikala förändringar, som en president inte kan åstadkomma. Den vita arbetarklassen stöder inte Obama och demokraterna – de röstar numera republikanskt – och att förlita sig på den unga medelklassen, som stöder Obama, leder inte till en ny seger i presidentvalet.

Spanien vår 12 355 hem.jpg

SPANSKA VEDERMÖDOR

Trettio miljoner européer kommer till Spanien varje år som turister eller för att bo i sitt ”andra hem”. Det är naturligtvis det behagliga klimatet som lockar och Spanien gör goda inkomster på sitt läge vid Medelhavet. Turismen står för mer än 10 procent av BNP och det har byggts otroliga ängder med bostäder längs Medelhavet för icke-spanjorer.

Men nu slår den ekonomiska krisen hårt mot spanjorerna, med en arbetslöshet på 24 procent (34 bland invandrare). Hälften av de unga är utan arbete. Motorvägsbyggen och byggprojekt avslutas innan de är färdiga och ca en miljon bostäder är till salu. Nya förorter till Madrid står där som moderna spökstäder. Många spanska banker befinner sig på fallrepet och EU-trojkan ställer hårda krav på besparningar hos staten.

Krisens orsaker är många, men övergången till euron spelar en viktig roll då den ledde till kraftiga prishöjningar på det mesta, även arbetskraften. Och vem vågar anställa folk då det kan kosta 42 månadslöner att säga upp någon (45 dagslöner per arbetsår), nu ändrat till max 24 månader, med ramaskri som följd. Den svarta marknaden omfattar 24 procent. Statens utgifter är stora. Pensionärer har fri sjukvård och fria mediciner och gäller för alla EU-medborgare. Kungen, Juan Carlo, har ett apanage på 80 miljoner. Nu måste regeringen spara 18 miljarder euro i år och det är bara början. Befaras att Spanien behöver ett stödpaket från EU.

För EU:s nordliga pensionärer och andra med fri tid, kan det se ut som ett paradis med sol och värme kanske 300 dagar om året vid Medelhavet. Men att bo i Spanien har sina sidor. Att skaffa bostad är förbundet med mycket byråkrati. För att få lagfarten måste man vara registrerad hos skattemyndigheten. Det kan man bara bli genom att personligen infinna sig och söka ett sk N.I.E-nummer. Hos Notarie Publicus, där man ska få lagfarten, krävs att man kan avancerad spanska eller att man har en advokat med denna kompetens med sig. Det kostar en slant. För att klara betalning av vatten, el och fastighetsskatt krävs ett spanskt bankkonto och autogiro. Utan autogiro blir kanske räkningarna liggande i brevlådan och vatten och el blir avstängt. Det är ett elände att få det inkopplat igen och de tar bra betalt.

Den spanska byråkratin är av det stelbenta slaget och i grunden finns en misstro mot medborgarna. Tillgängligheten är begränsad och dokument ska signeras på varje sida. Tvingas man av någon tråkig anledning ha kontakt med Guardia Civil är det ett kapitel för sig. Här möter man en från diktaturen kvardröjande auktoritär kultur. Man ska öht inte försöka argumentera med dem, för då hamnar man i finkan. Får man inbrott i bilen och ska göra en polisanmälan, måste man kunna spanska eller själv ha med tolk och får vara glad om man kommer till i rimlig tid. Anmälan måste göras i det polisdistrikt där inbrottet skett. Bilinbrott (och andra inbrott och stölder) är tyvärr vanliga och man gör klokt i att inte ha kvar sticker som visar att det är en hyrbil. Men klimatet är härligt, maten god och folket vänligt, så därför åker vi gärna dit. Viva Espania!

Sommar 06 170 hem.jpg

FELPLACERADE VÄGVISARE TRAFIKFARA

Trafikverket har sedan några år en ny policy och metod för att placera vägvisare vid våra vägar. Vägvisare placeras nu till höger strax före vägkorsningen. Detta gör att vägvisaren bara går att läsa från ett håll. Den går inte att läsa från den korsande vägen, med mindre man svänger in på den korsande vägen och gör en u-sväng. Men detta är ingen lämplig metod, eftersom den ökar risken för olyckor i trafiken.

Trafikverket påstår att det inte alls är något problem med den nya placeringen. Tvärtom blir sikten bättre i korsningen utan skymmande skyltar, hävdar man. Detta kan verkligen ifrågasättas och handlar om hur man sätter vägvisaren och om vem det är som ev. blir skymd.

Förr placerade Vägverket vägvisare så att de kunde läsas från minst två håll, bla genom att vägvisare sattes på båda sidor om stativet. Detta vill nu inte Trafikverket göra pga kostnader. Och man påstår att, om ingen ny information ges, fortsätter alltid vägen rakt fram till den plats som tidigare angetts, ungefär som ändhållplatsen då man åker buss eller tunnelbana. Men så rationellt är det ingalunda. Det har jag kunnat konstatera åtskilliga gånger på vägar i det svenska landskapet.

Nu har jag tröttnat på att diskutera med det hallstarriga Trafikverket och skrivit till infrastrukturminister Chatarina Elmsäter Svärd för att uppmärksamma henne på problemet. Som jag ser det skulle det vara relativt lätt att åtgärda problemet genom att nu sätta upp vägvisare på båda sidor av stativet. Alternativt är att i fortsättningen placera vägvisarna strax efter korsningen – så att de inte skymmer sikten. Då kan de läsas från två håll.


Sommar 06 168 hem.jpg

SKEV UTVECKLING I BLEKINGE

I år hade Folkrörelserådet Hela Sverige förlagt sin landsbygdsriksdag till Blekinge. Det var naturligtvis inte en tillfällighet. Här finns många lokala utvecklingsgrupper, som är starkt engagerade i sin bygd och några av dem fick deltagarna besöka. Det gav säkert ömsesidig inspiration. Aktivisterna från en del grupper var dock missnöjda med att det kostar ett par tusen att delta i landsbygdsriksdagen, vilket man kan förstå eftersom de därför inte kunde delta. Folkrörelserådet bör (och det görs också) arrangera andra former av sammankomster och erfarenhetsutbyte där det inte kostar skjortan att vara med.

Alla Blekinges fem kommuner var engagerade i studiebesöken och det var bra. Men när jag höll ett föredrag i Mjällby om landsbygdsutveckling, framfördes en hel del kritik från auditoriet mot att satsningarna i Blekinge tenderar att hamna i östra Blekinge och Karlskrona. Ett exempel, som tycks reta många i västra delen är högskolans koncentration till Karlskrona. Från början var det tydligen tänkt att den skulle ha enheter på flera platser i länet. I Ronneby byggdes nya t lokaler, som sedan övergavs och verksamheten i Karlshamn är en flämtande låga. Här oroar man sig nu också för hur det ska gå för sjukhuset.

Med den allt tydligare slagsidan öster ut och skuggan som upplevs falla över den västra delen, framfördes en synpunkt att Sölvesborgs kommun borde ansluta sig till Skåne län (särskilt om sjukhuset i Karlshamn försvinner).

Det finns uppfattningar att Blekinge hamnat i den ekonomiska utvecklingens bakvatten, vilket om det nu stämmer, är lite märkligt med tanke på att här inte är några långa avstånd och man ligger så nära den expansiva Öresundsregionen. Till Köpenhamn tar det ett par timmar med tåget eller bilen. Men kanske är det just suget från det området, som gör att man dräneras på utvecklingspotentialer: entreprenörer, kunskap, kapital, kultur och arbetskraft? Andra menar att det beror på att man i Blekinge traditionellt varit allt för inriktad på skogs- och  jordbruk, fiske och militären.

Därför är det intressant att modern landsbygdsutveckling i liten utsträckning handlar om dessa näringar. Istället skapar ny teknik möjligheter att utveckla småskaliga företag och verksamheter på små orter, vilka kan skapa ett bra utvecklingsklimat genom social kompetens, samverkan och mobilisering av resurser. Bra och intressanta livsmiljöer kan attrahera förmågor att stanna kvar i bygden och/eller komma till en spännande bygd med livskvalitet, istället för att sugas upp i Öresundsregionens svarta hål.

 

 

Sommar 06 339 hem.jpg

ETT ALLT MÄRKLIGARE SAMHÄLLE

I samhällen som befinner sig i upplösning eller förvirring utvecklas märkliga beteenden och åsikter. När allt flyter tappar tidigare moraliska koder, värden och rättesnören sin styrande och reglerande kraft. Under västromerska rikets skälvande slutfas fick människorna uppleva detta och muslimska horder kunde enkelt ta över de Nordafrikanska regionerna. På 1930-talet var det kaos och kris i Europa och nazisterna kunde ta över. Nu kan man inte ens få låna en toalett i ett varuhus av säkerhetsskäl!

Dagens Europa befinner sig i kris och i krisens tecken passar krafter på att centralisera och skapa överstatlighet utan att folken har stort inflytande på detta. Krisens dialektik uppvisar å ena sidan starka högerkrafter på frammarsch och å den andra ytterligheten den totala värderelativismen, där inget är vad det varit och allt ska vrängas ut och in och omstöpas.

En reflex av det senare i liten skala är bråket kring symboler, bilder och historiska gestalter (typ Mannerheim som svart). Vi har seriefiguren Tintin som historierevisionisterna vill rensa ut från våra bibliotek. Kulturhusets konstnärlige ledare Behrang Miri tog resolut bort Tintinalbumen från barn och ungdomsavdelningen, eftersom de är ”rasistiska” och ”afrofobiska”.

Andra vill inte visa filmen ”Liten skär och alla brokiga” och det går nu inte ens att sälja ”Kinapuffar” och ”Negerbullar”. Och Astrid Lindgren beskylls för att ha varit rasistisk i Pippi Långstrump. Historierevisionism känner vi till från diktaturer och fobi är numera en åkomma som blivit ett politiskt begrepp.

Vi lever i ett samhälle där krafter arbetar metodiskt på att upphäva könsroller och genus och som yra höns ersätta han och hon med det relativistiska ”hen”. Miljöpartiet, som numera inte är mycket till ”miljöparti”, utan ett socialkramarparti, som utmärker sig genom att ställa HBTQ-frågorna främst, faller in i denna moderna skara och kommer i sitt nya partiprogram gå över till hen – som i höna. Kanske skulle de där medkännande velourgrupperna lägga till ett P, dvs HBTQP för att få med ännu en missförstådd grupp det är synd om.

Inom massmedievärlden (inte minst SVT) är journalister och kultursnubbar så fascinerade av all uppseendeväckande sexualitet, att vi ständigt matas med nya reportage och program kring den nya könsneutrala sexualiteten och böglobbyn.

I dessa dagar har vänskap och solidaritet ersatts med girighet i de kretsar som kan berika sig. Man kan uppleva att det är en värld av business och marknad som gäller. Till och med i politiken anfrätts språket av affärsvärldens vokabulär och anglicismen (vilket infekterar vårt språk öht). Socialdemokraternas nye partiledare, så gammal arbetare han är, kommer med en ”affärsplan” för hur sossarna ska ta makten igen. Uppenbarligen är det en avgrund mellan Stefan Löfven och outsidern Håkan Juholt.

Vinstfetischismen har spritt sig och den som gör något utan att ha vett att ta bra betalt anses dum. Lärarna ville ha 10 000 mer i månaden och när de ”bara” fick 1100 blev det uppror i leden. Hennes och Mauritz gör en vinst på fem miljarder, men aktieägarna är inte höjda. Sjukhusdirektören i Halmstad begär tre miljoner i avgångsvederlag när han säger upp sig själv.

Eftersom kyrkklockorna tillåts ringa, kommer vi snart att få böneutrop från moskéer i landet – på sikt kanske fem gånger om dagen. Tusentals somalier, med föga förutsättningar att integreras i detta land, är på väg hit, eftersom den svenska lagstiftningen tillåter detta och migrationsministern gärna vill ha hit utländsk arbetskraft för att klara vård och omsorg. Ja, ack du sköna nya värld!


 
gen_22.1.gif