1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_474.1.gif

90. Nya klassamhället

Spanien H12 410 hem.jpg

UTANFÖRSKAP GER BROTTSLIGHET

Kriminaliteten och våldet i Malmö får stor uppmärksamhet och det finns många åsikter kring vad som orsakar problemen. Vi kan gå till klassisk sociologisk teori för att försöka förstå vad det handlar om. Det finns miljöer och subkulturer som producerar kriminella. Där bor familjer som hamnat i utanförskap eller själva valt att leva utanför det normala samhällslivet. De lever efter sina kriminella traditioner – också det ett utanförskap – och de kan dra till sig lycksökare, som här ser ett alternativ.

 I vårt moderna, rationaliserade, samhälle finns unga människor som samhället inte tycks ha behov av. De gamla, enkla, inträdesjobben i arbetslivet än numera väldigt få och nästan ett par tusen ungdomar under 20 år varken studerar eller har arbete. Man kan fundera över vad de sysslar med. Augustinus sa en gång: den som sysslolös gå lär mycket ont. Se här en rekryteringsgrund!

 Samtidigt som vissa inte platsar i arbetslivet värderas det i vårt samhälle mycket högt att tjäna pengar, göra karriär och kunna konsumera – gärna så att det syns och andra kan beundra eller vara avundsjuka.

 De unga som inte kommer in i de processer som slussar in dem i samhället och därför inte ser sina möjligheter, blir frustrerade och besvikna. Kanske alldeles särskilt de invandrarungdomar som trodde de kommit till paradiset. Men kan de inte göra karriär via de etablerade och accepterade vägarna, kan de kanske göra det den kriminella vägen. Den vägen ligger mera öppen för dem som växer upp i subkulturer och miljöer där utanförskap och kriminalitet är vanligt. Sådana är vanliga i storstädernas moderna fattigkvarter typ Rosengård.

 I ett samhälle där det blir allt tuffare att komma in i arbetslivet är oddsen för invandrarungdomar i subkulturer långt ifrån goda. Risken är tvärtom stor att de tidigt slussas in i gäng och grupper, vilka leder till utanförskap och kriminalitet. Dessa miljöer är ofta våldspräglade och gängen tävlar om territorier, makt och prestige. Det är detta vi ser i Malmö och skjutandet är bara toppen på isberget. Genom att släppa in kriminella familjer och acceptera stor invandring av människor som inte behövs i detta samhälle och utvecklingen av grannskap och miljöer, som är kriminella öar utanför samhället, har vi bundit ris åt egna ryggar. Det är en etablerad myt som bland annat Folkpartiet och migrationsministern driver att vi har stort behov av invandrad arbetskraft – samtidigt som arbetslösheten är stor och lär bli större pga ekonomin och rationaliseringar.

 Det kommer att kräva enorma insatser i skolan för att ge dessa ungdomar en ärlig chans i livet. Idag är det tio procent som lämnar grundskolan utan godkända betyg. Och det kommer att krävas enorma ansträngningar av polis och andra myndigheter för att genomdriva nolltolerans vad gäller all kriminalitet – även i det lilla. Börja med att kartlägga de kriminella familjerna och deras miljöer och upplösa de kriminella gängen. Begränsa invandringen av människor som här blir ett problem både för sig själva och för samhället.

 

 

 

Spanien H12 421 hem.jpg

KLASSHAT KAN VARA MOTIVERAT
 
Under en längre tid har det låtit från etablissemanget som om det inte längre finns några klasser i vårt land. Men när vi ser att kapitalisterna blir allt girigare – och då särskilt riskkapitalisterna, som inte vill ta något socialt ansvar alls – och antalet fattiga och folk med mycket låga löner ökar, blir klassklyftorna tydliga. De går inte längre att förneka. En LO-undersökning, ”Makteliten” visar att storbolagsdirektörer tjänar 46 gånger mer än en genomsnittlig industriarbetare.
 
En rundtur i de skilda stadsmiljöerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, ger en slående bild av skilda levnadsvillkor och stora klasskillnader. I Malmö kan man enkelt förvissa sig om detta genom att ta en tur från öster till väster, från Rosengård till Guldkusten i Bellevue.
 
Att klassklyftorna ökar är en utveckling vi ser både i Europa och USA (för att inte tala om tex Kina och Indien!). Förutsättningarna för att lättingarna kunnat berika sig så otroligt är att politikerna under ett par årtionden genomfört stora avregleringar kring den nationella och internationella ekonomin. Nu kan i stort sett kapitalet strömma fritt och utnyttja arbetskraften där den är sämst betald. Eftersom kapitalisterna främst jagar vinster är det inte givet att investeringarna leder till fler arbetstillfällen. Det gör det bara om detta leder till större vinst och i regel vill man ha så få anställda som möjligt. Därför har vi en ökande armé av arbetslösa som inte behövs i produktionen. Dessa bortrationaliserade människor känner vrede och bitterhet.
 
Ilskan förstärks när de ser att profitörerna, trots stora vinster, inte vill betala skatt och på det sättet bidra till den statligt organiserade välfärden. Genom kreativ bokföring, avancerad skatteplanering och så kallade räntesnurror hamnar vinsterna i lågskatteparadis som Caymanöarna. Skatteverket har beräknat att 50 miljarder kronor försvann i skatteflykt år 2007. Det har sannolikt inte blivit mindre sedan dess. Volvo, ett av landets största företag har inte på flera år betalt någon bolagsskatt trots vinster på 25 miljarder (2011).
 
Vi blir särskilt förtretade när vi får höra om riskkapitalister som profiterar på skolan och äldreomsorgen. Det är skattepengar som skulle ge bra utbildning och god omsorg, som de roffar åt sig genom undermålig verksamhet. Det heter ofta att vinsten beror på att verksamheten effektiviserats. Men det brukar ske på bekostnad av kvalitén och ytterst kommer vinsterna från löntagarnas arbete – inte för att kapitalisterna är smartare än andra. Gamla tiders brukskapitalister hade ofta ett socialt ansvar och var måna om att arbetarna var någorlunda friska och nöjda genom sociala åtgärder. Idag är sådan omtanke borta och det är vinstmaximering som gäller – också i direktörernas plånböcker.
 
Kapitalisternas girighet och dåliga skattemoral kan sprida sig i samhället och leda till att allt fler försöker smita från skatt. Då klappar välfärden ihop och vi får ett samhälle där medborgarnas förtroende och tillit till systemet går förlorad. Se hur det gått får Grekland och Italien! Så vill vi inte ha det här.
 

Spanien H12 422 hem.jpg

ÅLDERSDISKRIMINERANDE FAKTURAAVGIFTER

I juli 2010 började Telia ta betalt för att sända ut sina räkningar till kunderna. Andra har följt efter i detta giriga beteende. Det är ju ett märkligt förfarande eftersom det ligger i Telias eget intresse att sända ut fakturor, inte i kundernas. Men Telia är numera ett företag på god fot med bankerna, som försöker ta betalt och tjäna pengar på varenda liten grej de gör. Jag uppfattar att fakturaavgifter är ett otrevligt och diskriminerande beteende i förhållande till framförallt de äldre kunderna. 

Syftet med avgifter för fakturor är att Telia ska tvinga över sina kunder till internetbetalning. Vid klagan hos Telia meddelar man detta i klartext: ”Med hänvisning till ovan så är enda möjligheten att slippa fakturaavgiften att registrera sig för E-faktura.” Detta är kanske något som fungerar för unga människor, som lever med sina mobiler och datorer. Men för 1,3 miljoner – mest äldre – som saknar internet är det inte funktionellt. Eftersom det fungerar på detta diskriminerande sätt, menar jag att det kan uppfattas som åldersdiskriminering enligt den nya Diskrimineringslagen.

Telia hävdar också att avgiften på 19 kronor per faktura är till för att pappersfakturorna ska bära sina egna kostnader. Men detta argument håller inte när deras pappersfakturor på bredband inte kostar något och att de även då kunden har autogiro – som kostar dem mindre – tar 19 kronor per meddelande. Se här det paradoxala att de som har bäst möjlighet att använda internetbank slipper fakturaavgifter.

 Den bittra sanningen är den att Telia, som gör miljardvinster, pungslår kunder som inte klarar att hantera efakturor. Men Telia tycker genom informatör Hans G Larsson att barnen ska hjälpa de gamla föräldrarna att fixa e-fakturorna. Ja, då kan ju barnen fakturera Telia för den tjänsten! Kolla också om fakturaavgift står i avtalet med Telia, annars har de inte rätt att ta det.

 Tyvärr lever vi i ett samhälle där pengar och girighet dominerar i många relationer och de som tror på omtanke och generositet betraktas som mossiga och gammaldags, för att inte säga dumma. Dock är det uppenbart att Telia och andra som vill tvinga över sina kunder till efaktura är inne på ett diskriminerande spår, som vi inte borde acceptera. Därför har jag anmält Telia till diskrimineringsombudsmannen.

 Jag tycker det är dags att alla som känner sig diskriminerade och bestraffade för att man inte kan eller orkar betala sina fakturor via e-faktura och internetbank reagerar och skapar opinion mot orättvisorna. Jag har talat med flera äldre om detta förhållande och de upplever det som ett tilltagande problem. Jag har också haft kontakt med PRO i frågan och därifrån är man medveten om problemet, som drabbar många medlemmar. Dock har jag inte fått veta hur PRO tänker agera i saken. Men stora pensionärsorganisationer som PRO och SPF (och de mindre SKPF, SPRF och RPG) bör kunna sätta tryck på Telia, och andra som missgynnar äldre, att upphöra med denna diskriminerande behandling.

 

 

Spanien H12 411 hem.jpg

OLIGARKERNA PÅ BJÄREHALVÖN

Jag talade nyligen med en gammal bonde i Burensvik på Bjärehalvön. Han har varit politiker och suttit i byggnadsnämnden. ”Nu är det pengarna som styr”, sa han med anledning av att en av Antonia Axelsson Johnssons direktörer bygger sig ett sommarhus med nio rum för så där tjugo miljoner på en tomt där det fanns en enkel liten sommarstuga. Huset är extremt avvikande från alla andra i Burensvik och består av tio kuber, som placerat ovanpå en bäck. Det är ingen tvekan kring hur starkt det påverkar landskapsbilden vid detta naturreservat.

Huset har givetvis väckt diskussioner kring vilka principer som numera gäller för bygglov i Båstads kommun. Förr var man noga med att hus skulle passa in i miljön och inte avvika för mycket från den övriga bebyggelsen. I det här området finns bara relativt små, enkla sommarstugor, som inte väcker uppseende hos vandrare och andra i naturreservatet.

Ingen jag talat med tycker att det nya huset passar i miljön och man undrar hur det är möjligt att man kan få bygglov för något så avvikande. Dessutom retar man sig på de uppenbara orättvisor som kommit i dagen, då två systrar som bott läge i området inte får bygga sig ett nytt hus på tomten. Det besked de fått från stadsarkitekten var ungefär att de kunde komma igen när de har ett mera originellt och spännande förslag. Extremhuset är ritat av en berömd och dyr arkitektfirma, som tex har ritat Moderna museet i Malmö. Men det är tydligen något arkitektritat man ska ha för att få bygglov i Burensvik. Det kan dock kosta skjortan. Kanske var det detta bonden syftade på, att de rika kan ta för sig vad vanligt folk inte kan. Det gäller också gentemot myndigheter då den som har råd att anlita advokater för att driva sin sak kan nå framgång då kommunen sagt nej.

Extremhusets ägare har nämligen först fått avslag i byggnadsnämnden, men överklagat till länsstyrelsen och då fått rätt. Där följer man bara lagen och bryr sig tydligen inte om ifall objektet passar in i miljön eller ej. Stadsarkitekten verkar heller inte särskilt besviken över att extremhuset får byggas, eftersom han gärna vill skapa nya, spännande hus, som kan bli kulturella minnesmärken.

Situationen på Bjärehalvön är extrem på det sättet att det blivit en tummelplats för rika stockholmare och andra, som kan betala miljontals kronor för en sommarstuga. En enkel liten sommarstuga eller ett äldre hus med havsutsikt kostar idag en 3 – 4: miljoner och det finns lite finare hus som kostar tio miljoner och mera.

Ett illustrativt exempel på hur oligarkerna tar för sig är Antonia Axelsson Johnsson, som köpt upp den ena gården efter den andra och i ett fall rev hela klabbet och byggde sig en herrgård (så kvinna hon är). När det kom för mycket nyfiket folk på vägen utanför, byggde hon helt sonika en ny väg längre bort och rev upp den gamla.

Oligarkernas framfart på Bjärehalvön, där de kan betala vad som helst för det de vill ha, gör att vanligt folk får svårt att skaffa sig en bostad eller fritidshus till rimligt pris. Man kan ju också undra vad tjänstemännen på länsstyrelsen sysslar med?

Spanien H12 413 hem.jpg

KRITIK AV SIONISTER EN KÄNSLIG FRÅGA

 Efter förintelsen ger man sig ut på minerad mark om man kritiserar israeliter och sionister och försvarare av Israels politik mot palestinierna. Att kritisera islamism ligger i tiden, men ger man sig på sionismen får man stora delar av det mediala etablissemanget på sig. Detta har kommunalrådet Ilmar Reepalu i Malmö fått erfara - senast genom Obamas sändebud i antisemitism Hannah Rosenthal. Rosenthal, som inte kom hit för Reepalus skull, beskyller honom för antisemitiskt språkbruk.  På ett seminarium i Stockholm angav hon sex kännetecken för antisemitism, men inget av dessa stämmer med vad Reepalu sagt

I Malmö bor många invandrare från Mellanöstern, som bär med sig ett hat mot Israel pga den politik staten Israel för mot palestinierna. De överdrivna och hänsynslösa attackerna mot palestinier i Gaza 2008, där Israel bland annat använde fosforbomber, upprörde många och inte minst invandrare från Mellanöstern. Då judar i Malmö viftade med hundratals israeliska flaggor med davidsstjärnan och demonstrerade sitt stöd för Israel (25.01.09), väckte detta ilska och kritik från dem som förfasades över Israels illdåd i Gaza och sympatiserar med palestinierna. När ett tennislag från Israel senare (6-8 mars 2009) skulle spela en match i Malmö, fick detta ske utan publik av säkerhetsskäl.

Kommunalrådet Ilmar Reepalu (som förordat att tennismatchen skulle spelas utan publik) framförde sin kritik av den sionistiska politiken, vilket syftade på Israels politik gentemot palestinierna och inte på staten Israels existens. Detta väckte stor irritation i den judiska församling. Konflikten uppmärksammades internationellt och i Danmark sände TV2 Lorry (01.03.10) intervjuer med Reepalu och Jeshua Kaufman från den judiska församlingen. Reepalu tillbakavisade kritiken från den judiska församlingen med orden: ”Man möts av väldigt många som man kanske kallar den israeliska lobbyn, som inte är intresserade av vad jag säger och tycker, men som däremot vill tillskriva mig massor av uppfattningar.”

Reepalu menar att man blandar samman kritik av Israel med kritik av judar i allmänhet. Men han anser också att den judiska församlingen kunde kosta på sig att vara mera kritik mot Israels politik gentemot palestinierna. Detta har tolkats som att Reepalu menar att judarna får skylla sig själva när de blir attackerade av ilskna muslimer. Intensiteten och omfattningen av kritiken kan få en att undra om det trots allt ligger något i antagandet om ”den israeliska lobbyn”? Att det finns en verklig israelisk lobby är välbekant, men uppfattas vanligen som ett fenomen i USA  med syfte att tycka på för fortsatt omfattande ekonomisk och annat stöd som USA ger Israel (se John Mearsheimer, The Israel Lobby and US Foreign Policy 2007). Kanske hade det varit mera relevant att tala om den judiska världskongressen (World Jewis Congress), en sammanslutning av judiska församlingar över världen med syfte att främja judiska intressen.

Hannah Rosenthal besökte Sverige för att delta i 100-årsminnet av Raul Wallenbergs födelse. Hon träffade också Reepalu för ett samtal kring situationen för judar i Malmö. Efteråt påstod Rosenthal att Reepalus språkbruk är antisemitiskt och oacceptabelt. Framförallt hängde hon upp sig på att Reepalu talat om ”den judiska lobbyn”. (Rosenthals pappa är en överlevare från Buchenwald och förintelsen.) På seminariet i Stockholm presenterade hon sin uppfattning vad som kännetecknar antisemitism:

 

1. Traditionell antisemitism: urgamla stereotyper, skämtteckningar och konspirationsteorier, ofta med bakgrund i den förfalskade skriften Sions vises protokoll.


2. Förnekandet av Förintelsen: förnekelsen ökar, i olika former, i takt med att överlevarna från koncentrationslägren dör.

3. Glorifiering av Förintelsen: nynazister fångar upp de rop på en ny förintelse som kommer från framför allt Egypten och Saudiarabien.

4.
Relativisering av Förintelsen: andra folkmord jämställs med Förintelsen och gör att systematiseringen av folkmordet på judarna förringas.

5.
Legitim Israelkritik som övergår i antisemitism: när israeler jämförs med nazister och jävlar, när man kräver mer av Israel än av andra stater eller ifrågasätter Israels rätt att existera. Enligt Hannah Rosenthal har FN och dess organ de senaste tio åren kritiserat Israel 434 gånger, samtidigt som man kritiserat ett land som Sudan fem gånger och Nordkorea sju gånger.

6.
Ökande nationalism: politisk framgång för partier som exempelvis talar om att bevara folkets renhet.
 

Vi kan konstatera att inget av detta stämmer med vad Reepalu sagt eller gjort. Det som gör att kritik av Israel också drabbar judar (eller uppfattas av dem som en kritik riktad även mot dem) är det speciella förhållande att Israel är en judisk stat, som judarna fått av Jahve (Gud) och med judendomen som grund – oavsett om judar i världen identifierar sig med denna stat eller inte.

Debatten kring Ilmar Reepalus uttalanden i frågan om den israeliska statens angrepp på palestinier, på Gazaremsan, tjänar till att avleda uppmärksamheten från vad det verkligen handlar om. Reepalus användning av begreppet sionism, har gett en förevändning att attackera Reepalu, för att slippa diskutera det som är anledningen till hans kritik av den israeliska staten. Frågan är ju om det är de gamla sionisternas (med Theodor Herzl) användning av begreppet, som är mera relevant än hur de idag, av staten Israel förtryckta använder begreppet?

Det är inte många stater, som kallar sig demokratier, som skulle slippa undan fördömanden och bestraffning för sådana krigsförbrytelser den israeliska staten genomförde i Gaza. Det beror på Europas fortsatta dåliga samvete för förintelsen. Men hur länge ska den israeliska staten få en positiv särbehandling av världssamfundet pga detta folkmord under andra världskriget?

Denna atomvapenstat kan, med hänvisning till en hotbild, kosta på sig att sända ut sina säkerhetsagenter i världen för att mörda motståndare. De kan attackera fredliga fartyg på väg till Gaza på internationellt vatten, fängsla och döda folk ombord, kapa fartygen och sätta besättning och andra i israeliska fängelser. Är det inte skurkstater typ Syrien och Iran, USA brukar kalla sådana stater? Men tack vare att USA alltid håller staten Israel om ryggen, kan denna stat fortsätta att bryta mot internationella lagar, utan bestraffning.

Trakasserier och förföljelser av judar är givetvis lika lite acceptabelt som mot vilka andra människor som helst. Men för att det just är judar gör det inte mera allvarligt än de trakasserier och kränkningar som till exempel muslimska flickor och kvinnor råkar ut för när de inte vill ha huvudduk eller slöja.

Reepalu har uttalat förståelse för muslimers ilska över Israels politik. Men det är skillnad på att ”förstå” och ”vara förstående”. Reepalu har uttryckt ett antagande om anledningen till att judar blir trakasserade av arga muslimer. Anledningen är uppenbar men det är inte samma sak som att försvara trakasserierna.

Judar i Malmö blir naturligtvis med fog upprörda när de råkar ut för trakasserier. Men kanske har de lite sig själva att skylla, eftersom vi väl sällan eller aldrig ser att tex den judiska församlingen eller dess medlemmar uttrycker någon kritik av Israels förtryck av palestinierna. Judarna i Malmö kan naturligtvis inte ta något ansvar för den politik Israel för. Men därför kunde de också kosta på sig att kritisera den då det finns grund för det. Att församlingen också är politisk visade tydligt demonstrationen för Israel och vem vill förneka att religion och politisk hänger ihop?

Inte heller har vi sett att judiska församlingen offentligt betackar sig för den blöta omfamning de får av yttersta högern, Sverigedemokrater med riksdagsmannen och juden Kent Ekeroth i spetsen . SD som på goda grunder är starkt kritiska till islam och islamister, har av taktiska, politiska grunder lierat sig med sionister och israeliter, vilket naturligtvis gör problemen ännu mera laddade med politisk dynamit.

Nationalisterna i SD har slagit knut på sig själva och lierat sig med den forne sionistiska motståndaren i sin strävan att polarisera frågan kring islamisterna. De tycks inte förmå att hålla två bollar i luften samtidigt. Det är givet att en socialdemokrat ser denna ”oheliga allians” som ytterst problematisk.

Jag är inte säker på att trakasserierna av judar i Malmö enbart är kopplat till Israels politik gentemot palestinier. Det finns ett välkänt, historiskt judehat, som går tusentals år tillbaka i tiden. Detta har ibland förklarats med judarnas självvalda isolering i sin egen grupp och där med ett drag av att vara ett utvalt folk. Sannolikt spelar judars ekonomiska makt också en roll för avundsjuka och misstro och ingår i föreställningen om en judisk världskonspiration. När judar förföljs i Malmö kan det vara en del i den allmänna situationen och atmosfären av motsättningar, våld och stök, med åtta dödsskjutningar på nio månader. Det är en del av motsättningarnas Malmö och judefientligheten exploateras av vissa media, som tex gör en stor affär av att några ungdomar sprängt en fyrverkeripjäs utan för synagogan i Malmö.

Reepalu får ta mycket kritik för situationen i Malmö, när det är den svenska invandringspolitiken som bäddat för problemen. Det kunde socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfven säga något om, istället för att hugga en politisk broder i ryggen. Men socialdemokraterna har ju själva stått för den invandringspolitik som get de problem man kritiserar i Malmö. Och under Reepalus ledning har segregationen och klassklyftorna ökat i hans stad. Segregationen och getton som Rosengård är sannolikt en bra grogrund för extremism. Till sist fick den judiska lobbyn till och med Reepalu att delta i deras demonstration. Se här judarnas makt!

 

 

 

 

 


 
gen_22.1.gif