1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif

Det blåser

Blåser upp webb.jpg



Recension av min tredje roman BLÅSER UPP TILL STORM


Ronnby, Alf.
Blåser upp till storm. Kronikan - kom! 375 s. Häftad.

Alf Ronnby, universitetslektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet, gav
förra året ut romanerna Fördömda stad och Skuggor över slätten.
Hans nya bok är en norrländsk glesbygdsroman om människor som kämpar för
avfolkningsbyns överlevnad. Den bygger delvis på verkliga händelser.
Huvudpersonen Anna flyttar från Stockholm för att tillträda en lärartjänst i
den lilla jämtländska byn Huså som en gång hade över 700 invånare, men nu bara
ett nittiotal. Annas möte med en ny, helt annorlunda social och geografisk
miljö skildras övertygande, inte minst mötet med den storslagna fjällnaturen
under olika årstider. Som en röd tråd genom boken går Annas kärlek till bybon
Erik. Boken innehåller också interfolierade prov på författarens kunskap inom
olika ämnesområden, bl.a. en instruktiv lektion i astronomi med utgångspunkt
från den norrländska vinterstjärnhimlen. Ett avsnitt om samerna är inte lika
lyckat; t.ex. påstås felaktigt att "det är bara fjällappar som har renar,
de andra kallas skogslappar". Blåser upp till storm har ett rakt,
enkelt och okonstlat språk som gör innehåller i denna läsvärda bok tillgängligt
även för ovana romanläsare. 

Lars
Rask. För Bibliotekstjänst (
Lars Rask recenserar 50 böcker om året)



 



JB rec Blåser text2.bmp

DEN PERFEKTA MÄNNISKAN

Av Alf Ronnby

Vi lever i en tid då vi gärna vill tro att vi har full kontroll över de system och apparater i skapar. Åtminstone tror politiker och byråkrater detta. Och när det inte fungerar till hundra procent, brukar det kallas ”den mänskliga faktorn”. Det syfta på att vi människor inte är perfekta, inte så perfekta som våra maskiner. Vi gör fel. Men inte maskinerna. Detta understryker föreställningen att det inte är systemen som felar, utan människan som hanterar dem. Så är fallet i Mexikanska golfen, där oljan sprutar ur ett misslyckat borrhål, som människor skapat. I det fallet genom fusk för att tjäna pengar. Så är det med icke seriösa företag som BP och chefer som tycker att de drabbade människorna vid golfen är ”små människor”.

Uppfattningen att vi bygger väldigt rationella system, leder till en slags mänsklig hybris.  Vi planerar som om det mesta ska fungera perfekt enligt vår vilja. När det inte gör det, blir vi förvirrade, arga eller desillusionerade. Villervallan kring vulkanutbrottet på Island, askmoln och inställda flyg är ett belysande exempel på detta. Hur kunde detta ske? Är det möjligt att 25000 flyg blir inställda i Europa för en sketen vulkans skull?

När det löpande bandet på Volvo och Saab får stoppas för att inte prylarna kommer exakt i tid till fabriken som planerat, när flygföretagen får tomt i kassan, därför att pengarna inte flyter in varje dag, visar detta hur dumt vi planerar nu för tiden, i jakt på ekonomiska vinster. Detta är den stora bilden av människans hybris. Politikerna till och med försöker inbilla skattebetalarna att de alltid ska få ut maximal service för sina pengar.

Fenomenet inperfekt uppträder i vardagen oftare än vi kanske tänker på: när datorn krånglar, elleveransen avbryts för en stund, tåget inte kommer exakt i tid, räkningen kommer bort på posten, dagispersonalen går hem och lämnar barnen åt sig själva, snöröjningen felar, osv. Den svenska statliga byråkratin är ett annat intressant exempel på den förespeglade planeringens perfektionism. Inbetalningar av skatt väntas tex ske exakt i tid. Kommer tex fordonsskatten in på skatteverkets konto en minut för sent, blir den arme skattebetalaren straffad och det kostar minst 100 kronor, om så skatten som betalas bara är på 90 kronor. Förseningsavgiften för den förföriskt benämnda ”trängselskatten” i Stockholm är 500 kronor.

EU:s upphandlingsregler gör det svårt eller omöjligt för offentlig verksamhet att handla närproducerat. EU beslutade att förbjuda vanliga glödlampor och nu visar det sig att lågenergilamporna är mera farliga för hälsan. Den arma miljön ställs mot den futtiga människans hälsa.

Eftersom svensk statsbyråkrati är bäst i klassen, drivs alla EU:s dumheter igenom med en dåres iver och noggrannhet. Dock var svenska folket så irrationellt att vi sa nej till monopolpengarna Euro. Det kan vi tacka vår lyckliga stjärna för nu. Men dårarnas optimist framför andra korpral Björklund ger sig inte och fäktar mot väderkvarnarna lika bra som Don Quijote.

Höst 10 080 hem.jpg

 HET SOMMAR INTE GLOBAL UPPVÄRMNING

Av Alf Ronnby

Solen steker från sommarblå himmel. Varmluften dallrar över asfalten. I Hästveda är det 35 grader. Det är mer än vi är vana vid och tycker om.   Vi svettas i värmen och kanske går tankarna till den omtalade globala uppvärmningen.

I vintras, den strängaste på mycket länge, skrattade vi åt undergångsprofetiornas trosvissa budskap om den globala uppvärmningen, som kommer att drabba oss och som vi själva är skuld till. Polernas isar kommer att smälta, världshaven stiga och översvämma land. Glaciärerna smälter, det blir torka och skördarna minskar. Katastrofen närmar sig.

Men varken den stränga vintern eller den heta sommaren har något samband med den globala uppvärmningen. Den innebär en långsiktig trend, där jordens medeltemperatur stiger någon eller några grader. Att jorden blivit varmare är nästan alla överens om, men inte om det är vi människor som förorsakat det eller om det är ett annat fenomen, beroende på solstrålningen och andra komplicerade förhållanden. Jordens klimat har ändrats radikalt många gånger i dess historia beroende på kosmiska förhållanden och annat.

Efter en del skandaler och underligheter hos FN:s klimatpanel (IPCC) är världsmedborgarna inte lika övertygade om att dessa forskare har helt rätt. Andra forskare har ifrågasatt deras modeller och prognoser, men då mötts av arrogans och förlöjliganden från panelens värderade medlemmar och ännu mera hånflin från de hedervärda miljöorganisationerna. De senare är trosvisst övertygade om att problemet är människoskapt. På den uppfattningen kan man göra politik.

Efter att det visat sig att IPCC valt de data, som passar deras hypoteser och negligerat andra, har allmänhetens skepsis ökat. Den har inte blivit mindre av att IPCC citerat okontrollerade data från miljöorganisationers pamfletter och nyhetsartiklar eller från företagsrapporter gjorda av särintressen. Mest uppmärksamhet  blev det när IPCC påstod att Himalayas glaciärer skulle vara borta 2035, men också påståendet om minskade skördar i Afrika och om vissa naturkatastrofer. Vetenskapliga undersökningar har visat att påståendena är felaktiga. IPCC:s auktoritet har också skadats av att man lierat sig med politiker och särintressen i miljödebatten.

I Tyskland, där tidigare 62 procent trodde på IPCC:s prognoser för den globala uppvärmningen, är det idag 42 procent som tror på IPCC. Engelsmännen är mera skeptiska och bara 26 procent tror på IPCC mot tidigare 41 procent. I USA hamnar den globala uppvärmningen sist på en lista med 21 miljöproblem.

Detta betyder inte att människor inte är medvetna om miljöproblemen. Men opinionsmässigt finns mera stöd för konkreta insatser som renar utsläppen och minskar föroreningarna. För många människor på jorden är tillgången på rent vatten av högsta prioritet. Därefter kommer matfrågan, medan vi sysslar med hur mycket koldioxid bilarna ska få släppa ut. IPCC och miljöaktivister borde fråga sig varför inte tvärsäkra påståenden om annalkande katastrofer går hem hos en välutbildad och medveten befolkning.

Höst 10 020 hem.jpg

UPPRÄTTELSE ÅT ARMENIERNA

Av Alf Ronnby

 

Muslimer och nationalister i Turkiet är snart ensamma om att inte kunna erkänna folkmordet på armenier 1915. Historiker och andra forskare har slagit fast att den osmanska, muslimska staten försökte utplåna en hel folkgrupp, de kristna armenierna. Mer än en miljon armenier dödades. Detta är dokumenterat. Men i dagens Turkiet är det tabu att nämna detta. Den som gör det riskerar fängelsestraff, som till exempel nobelpristagaren i litteratur Orhan Pamuk.

 

Vi kan fråga oss, hur det kommer sig att den turkiska staten och andra turkar inte för sitt liv kan erkänna att det skedde ett folkmord på armenierna. Tyskland har erkänt förintelsen och i Cambodja har man godtagit att de röda khmererna begick ett folkmord på sina egna landsmän. Att turkar inte kan erkänna folkmordet kan beror på nationalistisk stolthet och grämelse över att inte längre vara det mäktiga rike, som före första världskriget. Till detta kommer kanske långvarig hjärntvätt från makthavare och nationalistiska opinionsbildare, som inte vill att den nya staten Turkiet ska smutsas av denna blodiga historia.

Det kan också ha funnits ett ekonomiskt motiv, dvs att makthavarna varit rädda för att ett erkännande skulle leda till stora krav på kompensation till de drabbades familjer och släktinger. Jag tror att det är denna låsning som ligger bakom turkarnas ovilja, eller oförmåga att erkänna att deras hyllade hjältar uppträtt som barbariska mördare. Ekonomin spelar idag troligen ingen roll, eftersom det tyvärr aldrig kommer att bli aktuellt med ersättning till de drabbade.

Men det finns fler som har svårt att förstå vikten av att folkmordet blir erkänt. Martin Ådahl på tankesmedjan Fores, menar att det är ”väldigt många folkmord riksdagen borde lagstifta om” för att vara konsekventa (Fokus 11/2010). Författaren Svante Weyler är i sin krönika i God morgon Världen (P1 21.03.10) inne på samma tankegång. Varför ska just det muslimska Turkiet drabbas av denna bannbulla, när det finns så många andra folkmord? Ingemar Karlsson (fd generalkonsul i Turkiet) säger, på samma grund, att detta beslut innebär ”att bara övergrepp av muslimer mot kristna bedöms som folkmord” (Europaportalen). Det är förbluffande att dessa kloka herrar missar själva poängen, nml att Turkiet nu vill bli EU-medlem.

Men en stat, som inte kan försonas med sitt blodiga förflutna – och som dessutom har en statsledning, vilken agerar så primitivt att man vill utvisa 100 000 armenier, som hämnd för Sveriges och USA:s beslut -  hör inte hemma i det moderna Europa. Där skulle det åter bli ”Europas sjuke man”. Och i Sverige har vi en hycklande utrikesminister, som själv politiserar historien, då det passade, som i fallet Georgien – Ryssland. Men nu anklagar riksdagsmajoriteten för att göra vad han gjorde, politisera historien. Den store demokraten Bildt tänker inte följa riksdagens beslut, eftersom det inte passar hans egna intressen, som mäklare för Turkiet i EU. En sådan obstinat utrikesminister, som blivit en institution i sig själv, kan vi inte ha.


 

 

 

Höst 10 036 hem.jpg

VALET MISSGYNNAR SMÅPARTIER

Av Alf Ronnby

Partier som inte redan är representerade i riksdagen eller fått mindre än en procent av rösterna i förra valet, får själva betala tryckningen av valsedlar och distribution av dem. Det kan bli en stor kostnad för ett litet parti, inte minst för att man måste trycka väsentligt mycket fler valsedlar än som faktiskt används i valet. Vid valet 2006 trycktes 571 miljoner valsedlar men bara 20 miljoner användes. Systemet med fri och omfattande spridning av valsedlar är alltså inte bara dyrt, det är också ett enormt slöseri.

De svenska, etablerade partierna är mera intresserade av kontinuitet och stabilitet än demokrati. Det ses inte som ett bekymmer att små partier inte har resurser att delta i valen. I fallet Sverigedemokraterna har de numera sådana resurser, men det händer inte sällan att representanter för andra partier tar bort deras valsedlar från vallokalen, eller lägger andra partiers valsedlar ovanpå. Detta kan också drabba andra partier. Feministiskt initiativ har glada sponsorer som låter dem elda upp 100 000 kronor, så Fi behöver inte heller gnälla över att det är dyrt att delta i valet. De kan ju också vända sig till kapitalisten Björn Ulvaeus.

Ett större problem för de små partierna är, att de sällan får vara med då partierna debatterar i TV inför valen. Eftersom TV har den största påverkansfaktorn, kan man gott säga att SVT aktivt deltar i de etablerade partiernas ansträngningar att hålla de små partierna borta från politiskt inflytande. Just när det gäller Sverigedemokraterna försöker de etablerade partierna på alla sätt skrämma väljarna med att de är farliga rasister.

Tidigare i år skrev professor Jørgen Elklit och fil dr Birgitta Widstrand en krönika i danska Politiken, där de ställde frågan: Hur demokratiskt är Sverige? Bakgrunden är det svenska valsystemet, som de menar är odemokratiskt, eftersom alla partier och kandidater inte garanteras samma möjlighet att bli valda i vallokalen. Valmyndigheten behöver bara se till att de etablerade partiernas valsedlar (utan kandidatnamn) finns tillgängliga. Widstrand och Elklit föreslår en dansk modell med en gemensam valsedel för alla, som garanteras tillgänglig av valmyndigheten. Vi kan också nämna fyraprocentsspärren till riksdagen. Partier som inte får minst fyra procent av rösterna kommer över huvud taget inte in.

 

Jag tror inte mycket på att Sverige skulle vilja införa det danska systemet för val – inte minst för att det kommer från Danmark (sic!). Men det finns annat man kan göra. Vi kan ha krav på att SVT ska låta alla partier, som ställer upp i riksdagsvalet, får delta i de TV-sända debatterna. Vi kan förbjuda utdelning av valsedlar utanför vallokalerna, vilket är rena tramset. Vi kan ge valförrättarna skyldighet att se till att alla partiers valsedlar finns på plats i vallokalen och övervakas (vilket också betyder att valmyndigheten betalar för de valsedlar, som behövs i lokalerna, men bara dessa). Men, slutligen, är det väl dags att införa elektronisk röstning – även direkt från hemmet via Internet.

 


 
gen_22.1.gif