1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_216.1.gif

72. Övermänniskor

Jämtland 09 227 mini.jpg

SPIONERI SOM SR-METOD

Av Alf Ronnby

 

Redaktionen för SR:s program Kaliber, har tagit över Janne Josefssons metod att använda dolda mikrofoner för att avslöja icke opportuna värderingar hos politiker. Kaliber sände tre journalister till Sverigedemokratierna för att spionera. De låtsades vara SD-sympatisörer och blev falska medlemmar. Spionerandet under lång tid, gav mager skörd av rasistiska uttalanden. När spionerna blev avslöjade upprördes SR och radion använder sina monopolistiska maktmedel för att hänga ut SD ännu mera. Men vem är det som har anledning att vara mest upprörd?

 

Jag skulle tro att allmänheten inte är särskilt imponerande av undergrävande journalistik och tyckt inte det är schyst att hänga ut folk för saker de sagt ”mellan skål och vägg”. Kalibers journalister skulle inte själva tycka om att bli utsatta för spioneri. Janne Josefsson håller sitt privatliv skyddat med både lås och bom. Samtidigt anser han och hans efterföljare att det är helt legitimt att använda falska namnskyltar och dolda mikrofoner för att komma åt offentliga personer - så länge det inte gäller dem själva.

 

Taktiken för att hänger ut offentliga personer, bygger inte bara på falskt uppträdande och hemlig avlyssning. Det är också att mycket selektivt utväljande av vad villebrådet sagt (ibland utanför sitt sammanhang). Snuttarna ska passa den bild man vill ge. Journalisterna infiltrerar SD därför att de har uppfattningen att där döljer sig rasister. Det är denna förutfattade mening som ska bekräftas – SD har rasistiska medlemmar.

 

Och lyckas inte detta, fortsätter häxprocessen genom att journalisterna klistrar förklenande etiketter på sina offer. I Kaliberprogrammet kokar programmakarna soppa på en spik. Spionerna fick inte de riktigt maffiga, rasistiska uttalanden man ville ha. Därför blir etiketteringen extra viktig. Sverigedemokraterna annonseras som rasister och främlingsfientliga. Detta omdöme bygger på uttalanden som; att somalier har en massa barn (vilket är ett känt faktum), att afrikaner kan bära med sig smitta och att flyktingar inte vill arbeta.

 

Dessa åsikter skulle journalisterna (med dold mikrofon) kunna få vid köksborden i miljoner svenska hem eller i tiotusentals arbetarbodar. Visst är det generaliserande och fördomsfullt, men så uttrycker vi oss ofta. Bilden skulle nyanseras om vi gick in i en mera utredande diskussion. Men de som lyssnar på programmet, fångas av begreppen rasism och främlingsfientlighet. Det är dessa epitet som klibbar fast på offren och i människors minnen.

 

SR har en enorm makt i det offentliga samtalet. Hänger man ut folk med dessa tvivelaktiga metoder (vilka borde vara förbjudna), kan skadan bli irreparabel. De utpekade har knappast en chans mot maktmonopolet SR. Kaliber skjuter vårdslöst från höften och dess attityd avspeglas måhända i namnet.

 

P1 morgon anstränger sig hela onsdagsmorgonen att flytta fokus från Kalibers tvivelaktiga agerande till hur det gick när SD avslöjade en spion. Men de som har störst anledning att vara upprörda är SD och SR bör ställa sig själva i skamvrån.

 

 

  

VÃ¥r 09 117 mini.jpg

DEN STARKE ÄR RÄTT

Av Alf Ronnby

 

I dessa dagar hyllas Charles Darwin och hans verk. Det var främst Darwin som på vetenskaplig grund vågade utmana den dominerande, kristna uppfattningen att det var gud som skapade människan, djuren och hela världen. Men han satt och klämde på sin teori i 20 år innan han vågade språnget ut i offentligheten. Kanske tänkte han på hur det gått för andra som utmanat kyrkans dogmer och då kanske främst på Copernicus och Galilei, som hävdade att jorden cirklar runt solen och inte tvärtom.

 

Hade det inte varit för att en annan forskare Alfred Russel Wallace kommit fram till samma teori om evolutionen, hade det kanske inte skett före Darwins död. Nu blev han tvungen att komma först. Detta är oerhört viktigt i vetenskapens värld. Huvudteserna i Darwins teori är att alla djurarter utvecklats ur en gemensam stamfader. Genom den gradvisa utvecklingen sker en selektion, det ”naturliga urvalet”, där de bäst anpassade är de som överlever. De som fungerar bäst, utifrån sina livsbetingelser, är de som kommer att föra sina anlag vidare i generation efter generation.

 

I sin första bok ”Om arternas uppkomst” (1859) aktar sig Darwin för att hävda att samma gäller för människan. Det kommer först senare bla under påverkan av filosofen Herbert Spencer. Spencer myntar begreppet ”survival of the fittest” (de bäst anpassade överlever), som Darwin tog till sig i senare arbeten. Darwins teori om arternas ursprung, överflyttad på människan fick ödesdigra konsekvenser, något man talar tyst om i dessa hyllningstider.

 

Darwins teori, destillerad av Spencer, kom att användas för att förklara varför tex vita människor är överlägsna andra raser. Drivkraften i människans utveckling är en ständig kamp, den ständiga konkurrensen (the struggle for life) där den bäste vinner. Kolonialismens ideologer använde teorin för att motivera och försvara underkuvandet av underlägsna raser – för att inte tala om slaveriet.

 

Darwins teori spökar också i de tyska nationalsocialisternas människosyn i form av den sk socialdarwinismen. Adolf Hitler själv var starkt påverkad av socialdarwinismen. I Mein Kampf (1932) skriver han: ”Hela naturens verk är en mäktig kamp mellan styrka och svaghet – den starkes eviga seger över den svage…… Den som vill leva måste kämpa och den som inte vill kämpa i denna värld av kamp, förtjänar heller inte att leva…” Nazisternas försök att utrota judarna legitimerandes bla med socialdarwinismens teser.

 

Men socialdarwinismen smyger sig på oss i betydligt mer sofistikerade och accepterade uppfattningar om människan, än den öppna rasismen. Vi har i vår kultur en grundmurad uppfattning om den starkes rätt till seger och framgång och på motsvarande sätt ett förakt för svaghet. De framgångsrika har en giltig rätt till sitt välstånd, sin lyx, sina intressanta arbeten och sina upphöjda positioner i samhället, eftersom de just genom sin framgång, bevisat sin överlägsenhet. Detta är en variant av den starkes rätt och är helt grundläggande i vår kultur. Attityden följer oss från vaggan till graven.

VÃ¥r 09 152 mini.jpg

DE SKJUTGLADA KOMMER ATT MISSLYCKAS

Av Alf Ronnby

 

USA:s och Natos insatser i Afghanistan har inte lett till förbättringar av säkerhetsläget. Talibanerna har kommit tillbaka och kontrollerar nattetid stora delar av landsbygden. USA:s flygattacker mot mål i Afghanistan år 2008 var  3000 och ledde till 2 000 civila offer enligt FN. Dessa flygattacker har gjort USA och Natostyrkorna impopulära. Bara 32 procent av befolkningen tycker att USA och Nato gör ett bra jobb och 25 procent stöder talibanerna.

 

Stödet för den USA-lierade presidenten Hamid Karzai har minskat drastiskt det senaste året. Främsta anledningen är alla civila offer och att regimen är mycket korrupt. De civila hjälpprogrammen för skolor, sjukvård och vägar är ännu blygsamma och når bara en minoritet. På grund av korruptionen kommer mindre än hälften av biståndet fram till konkreta projekt och bara en fjärdedel når till landsbygden, där 70 procent av befolkningen bor. Kanske inte undra på att biståndsgivarna tvekar.

 

Obama har fått ett svårt problem på halsen, som liknar det då USA körde fast i det vietnamesiska träsket. Bara en minoritet amerikaner tror att Obama kommer att lyckas i Afghanistan. Det kommer knappast att hjälpa att han nu beslutat sända 17 000 fler soldater dit och kanske 13 000 till senare för att, som han lovat, fördubbla antalet, som nu alltså är 30 000.

 

Afghanistan är ingen nation, men ett laglöst land, där lokala klanledare bestämmer och krigar mot varann. President Karzai och hans regim har bara stöd hos en minoritet USA-stödda tadzjiker, medan den stora gruppen pashtuner betraktar Karzais administration som fiender och till stor del stöder talibanerna. Afghanistan har långa och många historiska erfarenheter av motstånd och gerillakrig. De har motsatt sig kolonisation och imperialism och drivit bort britterna på 1800-talet och sovjetstyrkorna på 1900-talet. Det är en hopplös uppgift för främmande trupper, som inte har lokalbefolkningens förtroende, att vinna kampen mot rebellstyrkor.

 

USA visar gång på gång att man inte förstår sig på hur man vinner en befolkning för sin sak. Detta är förbluffande och hänger troligen ihop med det militärindustriella komplexet och alla dess politiska bindningar i USA. Det är ortodoxa militära ledare, som bestämmer strategin. De med andra insikter har inget inflytande. Militärstrategiskt tänkande i kombination med otroliga militära muskler och samtidig rädsla för att förlora eget manskap, leder till försök att bomba fram freden. Det är dömt att misslyckas om man inte utrotar hela befolkningen.

 

Obama kommer sannolikt inte att lyckas och riskerar att hamna i ett nytt ”vietnamkomplex”, vilket radikalt kommer att sänka hans popularitet. Obama är annars en president, som pga sin bakgrund bör ha kunskap om hur man vinner ett folk. Han vill också satsa på civil uppbyggnad, något man borde gjort redan 2002 – en försutten chans. Risken är att Obama kommer att sitta fast i det militära och en tung, tradition av skjutglada amerikaner. Därför blir de heller aldrig populära hos de folk de vill befria.

Jämtland 09 228 mini.jpg

BETER SIG SOM BARNUNGAR

Av Alf Ronnby

 

Kostymerna lämnade Walk over och debatten. Ni har sett bilderna, när toppolitikerna och diplomaterna från EU marscherar ut på gåsled från FN-konferensen om rasism. Anledningen är att Irans president Mahmoud Ahmadinejad i sitt inledningsanförande säger, med adress till Israels regering att den är ”grym och repressiv”. Ahmadinejad nämner inte Israel vid namn. Han kallar den istället för ”regimen som ockuperar Jerusalem”. Vilken regim det är, går inte att ta miste på.

 

Ahmadinejad fortsätter sin kritik mot väst, genom att hävda att man gjort palestinierna i Palestina hemlösa genom att ge deras land till judarna, som en kompensation för deras lidande under andra världskriget och nazidiktaturen. Detta är påståenden som är kontroversiella hos dem, som inte vill kännas vid realiteterna i historien och västmakternas dåliga samvete.

 

Det som fick kostymerna att lämna konferenssalen, var när Ahmadinejad kallade regimen ”som ockuperar Jerusalem” rasistisk. Språkbruket kan naturligtvis diskuteras. Men som begreppet tyvärr används idag, inte minst i Sverige så fort någon dristar sig till att kritisera tex muslimsk hederskultur och liknande, är det fullt relevant att kalla den israeliska statens behandling av palestinier för rasistisk och en form för apartheid.

 

När slipsbärarna demonstrativt marscherar ut, slipper de höra Ahmadinejads relevanta kritik av hur de stater de representerar valde tystnad (och samtycke?) istället för kritik av den israeliska regimens ytterst brutala slakt av palestinier i Gaza nyligen. Vad ska en sådan förintelsestratege mot ett närmast försvarslöst folk kallas? Toppolitikerna och diplomaterna från EU hade nog inget bra svar på detta. Och om de hade det, fick vi och världen inte veta det, eftersom de betedde sig som omogna barnrumpor och lämnade salen, istället för att ta debatten med Ahmadinejad.

 

Det ligger Ahmadinejad i fatet att han har gjort verklighetsfrämmande uttalanden om att förintelsen av judar under naziregimen är en myt. Sådana demagogiska fraser, liksom att ”utplåna Israel från kartan”, gör att han har liten trovärdighet (eller bord ha det) i sansade kretsar. I den islamska världen är det annorlunda. Där gör hatet mot den sionistiska staten att Ahmadinejad vinner i popularitet. Efter EU-politikernas barnsliga demonstration, blir han troligen ännu populärare.

 

Man kan förvånas över att toppolitiker och diplomater agerar på ett sätt som man kan finna på C-lagspolitikens föreningsmöten, då argumenten tryter. Detta är ju en ynkedom, som gav Ahmadinejad lättköpta poäng. Men det visar också på ett problem i FN. Om inte väst får diktera dagordningen och bestämma vad som får sägas, vill deras toppdiplomater inte vara med. Detta är ännu en signal till tredje världen att FN inte är den demokratiska, egalitära världsorganisation, som dess varmaste supportrar vill ge sken av.

 

”Sanningssägaren” Ahmadinejad satte fingret på den ömma böld som kallas västs Mellanösternpolitik. Det gick EU-politikernas ära förnär. De smet ut med svansen mellan benen.

Jämtland 09 325 mini.jpg

ALKOHOLEN IN VETTET UT

Av Alf Ronnby

 

Går vi på fest bjuds det på alkohol. Det förväntas att vi vill dricka alkoholhaltiga drycker, om vi inte har särskilda skäl att avstå. Bilkörning börjar slå igenom som ett skäl, men annars blir man betraktad med misstänksamhet – och tom som en svikare – om man inte deltar i drickandet.

 

Fredagskvälls- och lördagssupandet, är vanligt och ibland ren slentrian. Samma när det är fotbollsmatsch eller hokey. Gänget träffas och alkoholen hör till. Ungdomar gör som vuxna förebilder och drickandet startat tidigt. Det är inte svårt för unga att få tag på alkohol, i ett land där denna vara finns över allt. Genom EU-medlemskapet och våra öppna gränser, har tillgängligheten ökat stort och alkoholkulturen sprider sig ner i åldrarna. Både pojkar och flickor dricker tidigt.

 

Ulrika Grann har i sin doktorsavhandling undersökt 133 grova våldsbrott och fann att det var 13 gånger större risk att begå ett grovt våldsbrott under inverkan av alkohol. Alkohol tenderar att framkalla våld. Det är gammal visdom från ”dansbaneeländet” och andra sammanhang där vi möter människor med dåligt ölsinne.

 

Ulrika Grann har gått igenom 282 domar, som gäller vardagsvåld. I 78 procent av fallen (8 av 10) fanns alkoholen med i bilden. Gärningsmannen var berusad. Mer än hälften av dem som dömts till livstids fängelse sedan 1965, var alkoholmissbrukare. I en rad mycket uppmärksammade våldsbrott, spelade alkohol en viktig roll.

 

1994 dödade Mattias Flink i Falun sju personer med sitt tjänstevapen, då han var berusad. Den berusade Tommy Zetreaus sköt besinningslöst på Stureplan 1995 och dödade fyra människor, 20 blev skadade. Den barbariska misshandeln och dränkningen av den fjortonårige John Hron i Kode, gjordes av ett gäng berusade skinnskallar.  Gerard Gbeyo knivhöggs till döds av berusade ynglingar i Klippan. Riccardo Campogiani 16 år, sparkades till döds av tre berusade ungdomar 2007. Rödebymannen, som sköt ihjäl en sjuttonåring, hade druckit whisky. Även fridstörarna var berusade. Två sjuttonåriga flickor misshandlades till döds på Hallandsåsen av berusade pojkar i samma ålder.

 

Detta är extrema situationer, men vardagsvåldet beror i stor utsträckning på alkohol och dåligt ölsinne. Situationen blir inte bättre av att samhället nu, efter öppna gränser och fri införsel, flödar av alkohol. Alkoholkonsumtionen är den högsta sedan 1800-talet, 10,5 liter ren alkohol per person. Den fria införseln är inte i sig orsak till drickandet. Det är vår kultur och att vi tycker det är trevligt att dricka alkohol. Sådant ändrar man inte på genom höga priser, stopp för införsel eller tom alkoholförbud. Det kan försvåra och begränsa tillgången, men skapar också kriminalitet (jfr förbudet i USA 1920 - 1933).

 

Vi har fått en annan inställning till att röka, genom intensiv upplysning och restriktioner. Frågan är om vi kan dra paralleller till drickandet? Det är möjligt, men utvecklingen har gått åt motsatt håll. Kulturella drag och ekonomiska intressen sammanfaller och en förändring kräver en annan syn på alkohol i Europa. En utopi?


 
gen_22.1.gif