1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_216.1.gif

64. Klimathot och politik

midnattssol.jpg

VEM VINNER PÅ ETANOL?

Av Alf Ronnby

 

FN rapporterar om 36 länder med stor livsmedelsbrist. Snabbt stigande priser på ris, majs och säd har skapat panik och hungerkravaller i Filippinerna, Jemen, Egypten, Marocko och andra afrikanska stater. Ris och majs är basföda för många fattiga och har de inte råd att köpa detta, blir det snabbt kris. FN:s livsmedelsrapportör om ”Rätten till mat”, Jean Ziegler, säger att ”den ökade användningen av etanol är ett brott mot de hungrande”. Var femte sekund dör ett barn i världen pga svält. Förra året dog 100 000 människor av svält och 845 miljoner var allvarligt undernärda. De 2,2 miljarder fattiga i världen, har inte råd med mat till de höjda priserna.

 

För de fattiga och utblottade i världen är det tufft när priset på ris fördubblats i år och priset på majs och säd ökat med 50 procent. Vinnarna är bönder, som odlar grödan, och tillverkare av etanol och miljöbilar. De skär nu pipor i vassen och försäljningen av miljöbilar slår rekord. Det har sålts dubbelt så många miljöbilar som i fjor. Kanske är det regeringens subventioner av dessa bilar, höga bensinpriser, ekonomiska och andra fördelar, som betyder mera än miljölarmen. Vinnare kan landsbygden bli när bönderna får mera betalt för sina produkter och landsbygden utvecklas. Men för fattiglapparna i tredje världen betyder det fler hungriga dagar.

 

 

Jean Ziegler har skrivit boken ”The Empire of Shame”. Han menar att det är etnocentriskt, västerländskt tänkande, att det blivit viktigare att hävda rätten att köra bil – genom att gå över till biobränsle/etanol för miljöns skull – före rätten till mat. Detta leder till att jordens fattiga får svälta. ”För att få 50 liter etanol måste man bränna 358 kg majs, lika mycket som ett barn i Zambia eller Mexico kan leva på ett helt år” säger Ziegler. Världens spannmålslager är mindre än någon gång sedan 1970-talet.

 

Orsakerna till prisstegringarna är flera: dåliga skördar i Europa sedan 2005, långvarig torka i Australien, höga oljepriser, ökad konsumtion i tex Kina och Indien, och snabbt ökad efterfrågan på biobränsle. I fattiga länder använder man upp till 80 procent av sina inkomster till mat, medan vi i väst bara spenderar 15 procent på mat – användningen av fordon är förhållandet omvända.

 

Miljölarmen och utsikterna att tjäna pengar på etanol har lett till stora planer på nya etanolfabriker i Sverige. Lantmännens fabrik i Norrköping producerar 210 000 kubikmeter etanol och en ny fabrik där ska ge ytterligare 150 000 m3. I Karlskoga planeras en fabrik för 100 000 m3 och i Halmstad en för 140 000 m3. Ytterligare fabriker planeras för flera hundratusen kubikmeter etanol. Behovet av spannmål kommer att öka från 150 000 ton till 550 000 ton. Om alla planerade etanolfabriker i landet blir verklighet, kommer det att behövas 1,8 miljoner ton spannmål och vi kommer att få ett stort underskott av spannmål. Bönder nära fabrikerna kommer att bli de stora vinnarna.

 

Miljölarmen och domedagsprofetiorna om den globala uppvärmningen – skapad av oss själva - har duggat tätt. Men de positiva miljöeffekterna av etanol har ifrågasatts. Kanske hoppar vi i fel miljötunna med satsningen på etanol och man kan undra om inte hungerkrisen är mera människoskapt än växthuseffekten. Vi människor står bara för fem procent av jordens koldioxidutsläpp. Resten kommer från moder jord själv och hittills har växthuseffekten huvudsakligen varit positiv. Drastiska klimatförändringar har skett många gånger i jordens historia och för tusen år sedan var klimatet lika varmt som idag.

 

I den västerländska, kristna kulturen har vi en fallenhet för att ofta återkomma till syndafallet. En föreställning om våra synder och vår egen ofullkomlighet får oss att piska oss själva. Det framkallar skuld och ånger och vi måste göra bot och bättring. Nu har vi kört för mycket bil och på annat sätt skapat koldioxid och vår tids prelater, typ Al Gore och Svante Axelsson i Naturskyddsföreningen basunerar ut sina domedagsprofetior. Självspäkelsen excellerad i nobelpriset till alarmisten Al Gore. Och ägare av miljöbilar kan sova lugnare om natten.

Young Crow mini.jpg

DESPOTERNA I TRAFIKFRÅGAN

Av Alf Ronnby

 

Få myndigheters agerande får så påtagliga konsekvenser för nästan alla medborgare som Vägverkets. Vi vistas nästan alla i trafikmiljön och påverkas. Mest utsatta är fotgängare, cyklister och mc-förare. Minst risk löper de som sitter i stora, tunga fordon. Samtidigt är det dessa som ställer till mest skada. I fyra av tio dödsfall är tunga fordon inblandade.

 

Vägverket har sedan 1997 en sk nollvision, dvs. att vi ska ha noll dödade i trafiken. I realismens namn satte de som mål att det skulle vara max 270 år 2007. Det blev 471. Man kan ha vilka visioner man vill, men ska det vara någon poäng bör det finnas viss realism. Nu har man skrivit ner visionen till 220 dödade år 2020.

 

Den nya vägmodellen med vajerräcke i mitten, har visat sig radikalt få ner olyckorna på dessa vägar. Men det händer olyckor, särskilt när någon råkar köra in i vajern. Är det en mc-förare kan detta bli förödande. Vajern blir då en bandsåg som kapar benet. Det är Vägverkets snålhet som gör att vi har vajrar istället för släta räcken, som man har i t ex Holland.

 

Det är också Vägverkets snålhet att vi numera inte kan läsa vägvisare från alla håll. Förr var det inte så, men nu sätter man skyltarna så att de bara kan läsas till höger i en korsning, dvs. inte om jag ska rakt fram. Ska jag se vägvisaren får jag svänga in på den korsande vägen och sedan göra en u-sväng. Hur säkert är det? Vägverket påstår, att om inte annat anges går vägen rakt fram till den ort som tidigare angetts. Men så rationellt är det bara i Vägverkets drömvärld.

 

Det senaste i denna värld är de självförklarade vägarna, som nu introduceras. Rent praktiskt betyder det att vi får 10 - 12 olika hastighetsbegränsningar att hålla reda på. Tanken är att vägens standard och hastighetsbegränsningen bättre ska harmoniera och att lydnaden bli bättre. Men ute i verkligheten kommer inte trafikanterna att kunna differentiera på detta rationella sätt. Istället kommer vi att få fullt sjå med att hålla reda på vilken hastighetsbegränsning som gäller. Men genom att sätta upp tusentals vägkameror ska nog Vägverket lära oss den läxan. Självförklarande var ordet.

 

Vägverkets hållning är ett exempel på den allt mera auktoritära attityd och förhållningssätt vi har hos politiker och myndigheter. Här är det inte längre frågan om demokrati, där lagar och regler avspeglar den allmänna rättsuppfattningen. Nej, nu är det upplysta politiker och myndigheter som talar om för oss vilka värden och skyldigheter som gäller. Lyder ni inte och gör som vi vill, kommer vi att läxa upp er och bestraffa er.

 

Det har blivit med trafikfrågan som med kriget mot terrorismen. Samhällets toppar tycker att frågan har sådan dignitet, att de måste bortse från vad vanligt folk tycker och tänker – vilket annars anses vara en grundpelare i demokratin. Folket förstår inte sitt eget bästa, därför gör vi som den gode husbonden och bestämmer för er.

 

Det är som i terroristkriget inte bara politiker utan också tjänstemän och andra engagerade som blir en slags upplysta despoter. Ja, tom vissa forskare blir så tagna av uppgiften att de sällar sig till den upplysta, auktoritära eliten. På ett trafiksäkerhetsseminarium i Tylösand (9/9) säger rättssociologen Måns Svensson: ”När inte politikerna går före och talar om vilket värde som är det rätta och varför man ska göra det (hålla hastighetsgränserna)…… och vi kommer att beivra och utdela sanktioner till dem som bryter mot reglerna….. då får vi ingen efterlevnad av hastighetsreglerna.” ”Politikerna gör inte detta (säger ifrån på skarpen) därför att det i grund och botten finns en rädsla för den opinion som finns i trafikfrågan.”

 

Thomas Karlsson från NTF höll med och tycke det var ”välgörande att höra Måns”. Det har uppenbarligen inte slagit denna upplysta elit och andra trafiksäkerhetens riddare, att den allmänna opinionen inte är på deras smala spår. Trafikanternas vägran att lyda kan ses som opinionsgapet mellan trafikdespoterna och den underkuvade allmogen. Det går i längden inte att få ett folk att lyda om de inte själva vill.

Nyfiken web.jpg

KLIMATHOTET VÅR TIDS KOMET

Av Alf Ronnby

 

Den 7:e oktober slog en asteroid ner i Sudan. Turligt nog var den liten. Med ett kometnedslag hade vi kanske gått under.  I början av 1900-talet bävade många människor inför ankomsten av ”den stora kometen”, Halleys komet. Kometer har i alla tider skapat stor oro. De har setts som järtecken, som förebådar katastrofer och tom jordens undergång. Dagens komet är växthuseffekten och koldioxidhypotesen. Jorden håller på att bli varmare med annalkande katastrofer som följd.

 

Det speciella med hotet denna gång är att många forskare och politiker hävdar att det är vi själva som bär skulden. Vårt sätt att använda fossila bränslen, mm, bäddar för vår egen undergång. Inte sedan hotet om ett atomvapenkrig har vi haft bilan hängande över våra huvuden på detta sätt. Ett litet antal forskare slog larm och fick så småningom med sig en klimatpanel (IPCC/FN) på tusen forskare.

 

Panelen rapporterade att temperaturen på jorden ökat med 0,74 grader de senaste 100 åren. De senaste 11 åren har varit de varmaste. Man räknar med en värmestegring på 0,2 grader per årtionde framöver. Detta kommer att leda till stora klimatförändringar med smältande glaciärer och permafrost, ett isfritt sommararktis, extrema värmeböljor, våldsamma skyfall, översvämningar, kraftfulla orkaner och stigande havsnivåer. Med 90 procents säkerhet, menar de att uppvärmningen är skapad av människan.

 

Detta låter mycket allvarligt och människor är oroliga för framtiden. Rätt eller fel i klimatpanelen, ger denna hotbild mycket medial uppmärksamhet (liksom kometen) och de styrande är beredda till stora och drastiska åtgärder. Larmen har lett till att klimatforskarna får stora forskningsanslag, om de hyser rätt uppfattning vill säga, den för tillfället politiskt korrekta om växthuseffekten.

 

Den dominerande och politiskt korrekta uppfattningen är alltså, att vi själva orsakar växthuseffekten.. Nästan alla springer åt samma håll för att vara med på det rätta tåget. De få som inte är övertygade, tvivlarna eller kritikerna, får stå vid sidan och titta på, utan forskningsanslag och offentligt intresse. De kanske tom blir mobbade och trakasserade, medan de med rätt uppfattning hamnar i det åtråvärda rampljust och pengaflödet.

 

En del politiker försöker också göra sin lycka och framgång genom att surfa på opinionsvågen, som tex Al Gore. Den misslyckade presidentkandidaten tar revansch genom att åka land och riken runt med sin propagandafilm och hålla domedagspredikningar. Svenska Naturskyddsföreningen, som tappade många medlemmar efter den gröna vågen, seglar nu fram på samma våg och kommer med sina mer eller mindre verklighetsfrämmande förslag, aldrig nöjda med vad regeringen och myndigheterna företar sig.

 

Varje verksamhet som vill ha en positiv image förses med etiketten grön och/eller miljö. Vi har miljöbilar, grön miljöel, grön diesel, miljömärkta varor i butiken, Green Cargo på järnvägen, grön biobränsle osv. När vattenfall vill bygga ut vattenkraften kallas det miljöprojekt, även i de vackraste vattendragen. Banverket kallar den nya norrlandsjärnvägen för miljöåtgärd, även då den dras genom de värdefulla våtmarkerna. Har man epitetet miljö på sin sida är det grönt.

 

Grönt är det däremot inte för de forskare som är skeptiska till koldioxidhypotesen. Det finns åtminstone ett tjugotal kritiska forskare som fått det tufft. Richard Lundin, professor i rymdfysik, har inte blivit populär när han tex påpekat att planeten mars har mycket mer koldioxid är jorden, men är mycket kallare. Lars Franzén och Vibjörn Karlén, båda professorer i naturgeografi, har blivit mobbade för sin kritiska hållning. Om det blivit kallare eller varmare på jorden beror på vilken startpunkt man tar. Sedan 1970 har det blivit varmare, men sedan 1930 har det blivit kallare. Anders Stigebrandt, professor i oceanografi menar att IPCC har ett hopkok av information och drar för snabba slutsatser på detta osäkra underlag.

 

Kritikerna menar att det gjorts för lite studier på naturliga variationer i jordens klimat. Det kan vara som med kometen och då klokare att satsa pengarna på hur vi ska skydda oss, istället för projekt, med svåra konsekvenser, för att försöka hindra uppvärmningen. Människors rädsla är tacksamt att exploatera.

Momstermoln 2.jpg

POLITIKENS ÅTERKOMST I KRISENS SPÅR

Av Alf Ronnby

 

Nyliberalismens vindar har svept över västvärlden sedan Reagan och Thatchers dagar. Avreglering och tillbedjan av de fria marknadskrafterna har gällt. Med bankkrisen blir det nog slut på låt-gå-kapitalismen. Vem kunde tro att Bushadministrationen skulle köpa banker och Reinfeldt tala varmt om ”den svenska modellen”, som i grunden är socialdemokratisk?

 

Staten och politiken måste nu rensa ut ogräset i finansrabatten och ta över kraschande banker, införa regleringar och kontroll för att få ordning och reda i bankväsendet, som finansvalparna havererat med sin framfart. EU-politikerna ställer nu upp med 12 600 miljarder kronor i olika former av bankstöd. Tyvärr blir det nog vi skattebetalare som till sist för stå för notan – men vi har ju också varit med på karusellen.

 

Islands befolkning blev bland världens rikaste på några år – sett i konsumtion. Människor har byggt sig toppmoderna bostäder. Importen av lyxbilar har slagit alla rekord. Folk har åkt till metropolerna London och Köpenhamn över weekenden och levt som om livet är ett ständigt party. 2007 utnämnde FN Island till ”världens bästa land att bo i”!

 

Men skenet bedrar. Extravagansen är bara lånade fjädrar. Folket i det lilla ölandet har konsumerat på kredit. Bankerna i sin tur har lånat på den internationella markanden och kan man inte betala. Den isländska kronan är värdelös och staten får ta över bankerna.

 

En ekonomi som bygger på ständigt ökad konsumtion för att hålla hjulen igång, leder bort från fasta värden till det vi kan föreställa oss: den senaste hemelektroniken, nya bilar, nya vackra hem, fina båtar, lyxiga kläder och en imageskapande livsstil. Modevärlden lockar ständigt med nya produkter och tjänster för det glansfulla livet.

 

Människan kan ständigt föreställa sig nya världar av behagliga ting, sa sociologen Emil Durkheim. Utan en socialt reglerande kraft kommer hon att gå vilse. De fiktiva värden som ligger i aktier, fonder och pengar på banken, uppskattas för den möjliga konsumtion de representerar. Det är förväntningarnas värden. I sig själva är de värdelösa. När marknaden och utbytet rasar ihop tillsammans med förtroendet för bytesvärdena, förflyktigas de imaginära värdena och blir till intet.

 

I USA har människor lockats att ta lån för att köpa hus, fast de egentligen inte hade råd. Bankerna har i sin tur bytt bort fordringarna mot lån i internationella banker i syfte att tjäna pengar och till sist hade ingen koll på lånebubblan. Huspriserna trissades upp, men när folk inte kan betala, börjar allt snurra baklänges. En miljon familjer har fått lämna sina hus och tre miljoner riskerar att få göra det.

 

USA befinner sig ekonomiskt i en ohållbar sits. Statens budgetunderskott blir 482 miljarder dollar i år. Underskottet i handelsbalansen är ca 500 miljarder dollar per år och USA har den största utlandsskulden i världen. Det betyder att andra länder och folk är med och finansierar statens om amerikanarnas stora konsumtion, som de själva inte har pengar till – tex kriget i Irak, vilket hittills kostat 763 miljarder dollar.

 

Troligen är detta slutet för reaganismen och kvartalskapitalismen. Det var Reagan (och Thatcher i UK) som införde avregleringen av finansmarkanden, monetarismen (riksbanken som styrinstrument), låga skatter och liten statlig inblandning. Nu får nyliberalerna acceptera att staten går in för att rädda ekonomin och tar över banker i kris. De vanliga medborgarna upprörs över att de får stå för notan, som ännu ”bara” är på 700 miljarder dollar, medan klipparna sticker med sina fallskärmar och bonusar.

 

Depressioner hör till kapitalismens funktioner och uppträdde på 1800-talet ungefär vart 20:e år. Vi tänker nog mest på 1920 – 21 och 1929 – 33 då arbetslösheten var 30 resp. 25 procent.  Både 1989 och 1992 hade vi kriser och senast en fastighetsbubbla. Funktionalister mena att kriser är den kapitalistiska organismens sätt att bli av med det dysfunktionella, ett reningsbad där man gör sig av med lössen i rocken.

 

Det är lätt att moralisera över överkonsumtionen med lånade pengar, men intressantare är att fråga sig vart den socialt reglerande kraft (moralen, etiken och den sociala kontrollen) tagit vägen, som skulle bromsa våra omättliga begär. Nu drabbas vi av armageddon, gudarnas vrede. Vilka gudar? Ja, säg det.

Sommar 08 683 w.jpg

VINNER OBAMA ÄR DET EN SENSATION!

Av Alf Ronnby

 

Mig veterligt är det första gången en fd ”community organizer” (samhällsarbetare) står som presidentkandidat, med chans att bli USA:s nästa president. Ja, och vad är det för intressant med detta? Det är nog så, att de flesta svenskar inte vet vad en community organizer är för något och reflekterar därför inte över att detta än något anmärkningsvärt. Annorlunda är det i USA.

 

En community organizer är en person som arbetar i fattiga och utsatta lokalsamhällen, stadsdelar eller grannskap. Han eller hon hjälper invånarna att organisera sig för att de tillsammans ska kunna förbättra sina livsvillkor. Det betyder bla att folket blir bättre på att ta vara på och utveckla egna resurser, att skapa opinion mot förtryckande förhållanden och att påverka myndigheter och företag. Detta brukar kallas ett mobiliseringsarbete.

 

Barack Obama har arbetat som community organizer i Chicago, en stad med enorma slumområden, där huvudsakligen fattiga svarta bor. Ett sådant arbete förutsätter ett starkt engagemang och en medkänsla för de fattiga, som man arbetar tillsammans med. Det ger också djupa insikter i klassamhället och de fattigas livsvillkor och om förtryckets mekanismer. Obama har inte gått opåverkad genom dessa erfarenheter och kanske är det här grunden är lagd för Obamas engagemang för USA:s massor, som lever på och under fattigdomsgränsen.

 

Sarah Palin försökte i sitt tal på republikanernas konvent göra Obamas bakgrund som community organizer till något misskrediterande – en community organizer, som inte behöver ta ansvar, medan hon själv minsann har tagit ansvar som borgmästare i staden Wassilla (liten stad i Alaska) och nu som guvernör i Alaska. Detta förklenande omdöme om Obama ledde till en proteststorm från hundratals uppretade community organizers i hela USA (en proteströrelse man kan kolla på Youtube www.youtube.com/watch?v=XpniuotfpR8)

 

Intrycket från mina många vänner i USA (som alla är demokrater) är att de tycker genuint illa om Sarah Palin, som de menar är djupt reaktionär i sociala frågor, tillhör den kristna högern på ytterkanten (har varit medlem av en extrem kyrka, sekt skulle vi nog kalla det), en demagog och farlig populist. Hon drar sig inte för att slå under motståndarens bälte, vilket hon visade goda prov på i sitt konventtal. Sarah Palin är den som gjort de fulaste personangreppen i kampanjen.

 

Vännerna har svårt att förstå att McCain, som är en hederlig karl (men farligt militant i militära frågor), har valt en sådan person som Sarah Palin till sin vicepresidentkandidat. Skälet torde vara att hon ska appellera till den kristna högern, där McCain själv inte är så populär.

 

USA är i grunden en mycket konservativ nation och man ska inte låta lura sig av intrycket man får då man träffar medelklassmänniskor i storstäderna. I mindre städer och samhällen och på landsbygden, är folk vanligen mycket konservativa, inskränkta och okunniga om förhållanden utan för USA. Intoleransen sitter i högsätet och attityden fångas i uttrycket ”right or wrong, it’s my country”. I dessa ”red-nec-distrikt” röstar de på McCain (som stött Bushs krig i Irak), om de röstar alls och de skulle aldrig förmå sig att rösta på en ”nigger”, som de uppfattar som socialist.

 

Att USA är så splittrat är ett dilemma för kandidaterna. Man skulle kunna tro att arbetar- och underklassen skulle gilla Obama, med den bakgrund han har. Men de bryr sig inte om någon som mobiliserat fattiga svarta, snarare tvärtom. McCain, som kommer från en genuin militärsläkt och Sarah Palin, som kan delta i makens fiske och intresserar sig för hockey (och bara har en journalistutbildning, medan Obama har en doktorsgrad) går hem hos antiintellektuella ”red-necs”.

 

Hos medelklassen är det tvärtom. Där framhåller man både Obamas sociala engagemang (vilket ger stöd hos de unga) och att han är juris doktor (JD), med examen från Harvard. Sarah Palins kompetens ifrågasätts. Hon har aldrig varit i närheten av Harvard, utan fått sin mediokra utbildning på föga kända skolor i Alaska och Idaho – i periferin. Förmodligen vinner Obama, men vi kan inte vara säkra på det. Och även om han vinner blir det inte lätt att ändra på politiken i USA. Dock, om Obama skulle bli president i USA är det inget mindre än en sensation.


 
gen_22.1.gif