1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_216.1.gif

59. Tiderna förändras i Europa

Moske web.jpg

EUROPA UNDER ATTACK

Av Alf Ronnby

 

Europa har i århundraden utsatts för invasioner av muslimska härar och folk. Därför är det inte underligt att det finns en stor misstänksamhet mot muslimer. Muhammed instiftade doktrinen om ”det heliga kriget” jihad år 610. Hans efterföljare blev framgångsrika i heliga krig. Tio år efter Muhammeds död 632 hade de islamska härarna under Abu Bakr och Omar erövrat större delen av det gamla romerska riket i Nordafrika och Mellanöstern. Islam blev en världsmakt.

 

År 711 gick muslimerna över Gibraltar sund och erövrade större delen av Pyreneiska halvön.  732 hade de nått långt upp i Frankrike, men besegrades av Karl Martells armé vid Poitiers. Muslimerna upprättade kalifatet al Andalus i Spanien. Det hade sin storhetstid under 900-talet. På 1000-talet började den kristna återerövringen och 1492 faller Granada, den sista islamska bastionen i Spanien. Men en återerövring av al Andalus hägrar för vissa muslimer idag. Se islamistiskt våld i Spanien i detta ljus.

 

I öst var Bysans i 800 år utsatt för ständiga attacker från islamska härar, till det slutligen gick under 1453 och hela Sydösteuropa islamiserades. Den islamska expansionen fortsatte sedan in i Europa, men den muslimska belägringen av Wien 1683 misslyckades. Det blev en vändpunkt och därefter började kristna arméer rulla upp det muslimska väldet i Östeuropa. Islam är dock fortfarande dominerande i vissa regionen på Balkan. I hela det osmanska riket är det bara Spanien och Portugal som inte längre är muslimsk.

 

Islam beskrivs som en religion vilken förbjuder våld. Men detta är en sanning med modifikation eller rent hyckleri. I Koranen förbjuds våld å ena sidan, samtidigt som å andra det heliga kriget hyllas. Detta är en dubbelmoral som Muhammed själv red på, när han försvarade det våld, som gagnade hans egna intressen och erövringar. Allah beskrivs som den store dräparen av de ogudaktiga.

 

Idag är det inga islamska trupper som tränger in i Europa. Invasionen tar sig andra former. Europa har de senaste 20 – 30 åren utsatts för ett islamskt tryck. Stora invandrar- och flyktingströmmar har kommit från islamska länder. I boken The third Islamic Invasion of Europé, sägs att det är ca 30 miljoner muslimer i Europa idag – och de fortsätter att komma i stora skaror. Om 20 år är de kanske dubbelt så många.

 

Är det något problem med det? Det behöver det kanske inte vara, men vi har sett att en del muslimer inte trivs i våra samhällen. Ja, ibland till och med föraktar de vår kultur och vill förgöra den. Islamistiska terroristattacker runt om i Europa är uttryck för detta. Men på sikt finns det kanske ett mycket större problem med den muslimska invandringen. Det som gör islam specifik som religion, är att islam i sig är tydligt politisk. Islam är inte ”bara” en religion. Islam skiljer inte på civilsamhället och staten. Det islamska samfundet är också staten och politiken. Islam skiljer heller inte på det andliga och det världsliga. Alla allmänna såväl som privata angelägenheter faller under den heliga lagen, Sharia. Islam är i hög grad traditionsbärare och därför politiskt konservativ, vilket är uppenbart i muslimska samhällen.

 

Att vara muslim är inte en privatsak. Religionen och dess levnadsregler genomsyrar det muslimska samhället och kommer till uttryck i religiöst grundade lagar. I enlighet med dessa principer kan ingen rättrogen muslim integreras i ett icke-muslimskt samhälle. Här har vi en av anledningarna till att sanna muslimer tex i England kräver att sharialagar ska gälla för dem, med hänvisning till alla människors lika värde och samma rättigheter. Det skulle betyda att muslimerna ska leva i egna enklaver eller i parallellsamhällen. Muslimskt förakt för västerländs demokrati grundas också i detta förhållande.

 

Mot detta kan invändas att de flesta muslimer, som kommer till Europa, har flytt från islamskt förtryck och de är inte ortodoxa. För dem är det inte svårt att acceptera vår kultur. Samtidigt är det inte alltid deras barn gör det. De känner sig besvikna på förväntat välstånd och flyr till fundamentalistisk islam, som de tror är bättre. Och de söker hämnd, som vi sett i London och Madrid. Det är en allvarlig fråga vad som väntar ett framtida Europa, med Turkiet och en stor muslimsk befolkning.

Hucklet web.jpg

EUROPA UNDER ATTACK II

Av Alf Ronnby

 

Saudiarabien har sedan kriget i fd Jugoslavien 1995, intensifierat sina försök att sprida islam till Europa. I Sarajevo har man tex byggt två jättelika moskéer, som rymmer 5000 besökare. Saudiarabien har också betalt byggandet av ett par hundra andra moskéer, åtskilliga koranskolor och islamska kulturcentra. Grand Mosque i Paris och många andra moskéer i Frankrike får stöd och i Tyskland har 2500 moskéer vuxit fram med stöd av Saudiarabien och Turkiet. Byrån för religiösa ärenden i Ankara sänder sina imamer för tjänstgöring i Tyskland och styr innehållet i fredagsbönerna. Islam är numera också en europeisk religion. I Storbritannien finansierar staten islamska skolor och i Tyskland kräver muslimska organisationer att få undervisa om islam i landets skolor.

 

Islam är en religion på stark frammarsch i världen och har nu gått om katolicismen i antal anhängare. I Frankrike och Storbritannien har 50 000 kristna i vardera landet konverterat till islam. Muslimer utgör nu 19,2 procent av världens befolkning (ca 1,3 miljarder), katolikerna 17,4 (ca 1,1 miljarder). De kristna tillsammans (protestanter, katoliker, ortodoxa, mfl) är dock störst med 33 procent av världens folk.

 

Ur ett kristet eller ateistiskt perspektiv, är problemet med islams utbredning i Europa, att islam inte bara är en religion. I islam är religion och politik ett och samma. Islam är en politisk religion med ambitionen att ta över som den dominerande kraften i samhället och världen. Ett annat problem är att islam är en schizofren religion, som å ena sidan predikar icke-våld och fred, men å den andra argumenterar för heliga krig – Jihad. Bosnien och Kosovo är, sedan kriget, uppmarschområde för jihadrörelsen i Europa, liksom Algeriet och Marocko. Jihadrörelsen finns med säkerhet i Danmark, Frankrike, Nederländerna, Spanien, Storbritannien och Tyskland.

 

Islamska jihads hot mot vår västerländska kultur och livsstil har Europa fått känna på genom attackerna i Madrid och London och genom åtskilliga hot mot flyget. Polisen i Storbritannien har arresterat ett stort antal misstänkta terrorister, med anknytning till islamska centra och koranskolor. För en tid sedan skedde också arresteringar i Danmark. Det är tack vare en omfattande spaningsverksamhet från europeiska säkerhetspolisen, som inte fler bombdåd inträffat.

 

I många moskéer predikar militanta imamer mot vår dekadenta, promiskuösa kultur och livsstil och mot vårt ogudaktiga leverne. För dem är den islamska lagen sharia, den enda giltiga. Den föreskriver muslimers uppträdande och klädsel. De yttre attributen är till synes enkla ting som att kvinnor inte får visa håret och de får inte vara tillsammans med män utanför familjen. Men under denna yta finns något mycket allvarligare, som kan komma att radikalt förändra livet i våra samhällen. När Europa sakta islamiseras kommer alla vi andra att efterhand tvingas ta allt större hänsyn till vad muslimer och deras islam kräver hur vi ska leva våra liv. Vi kommer att tvingas anpassa oss till ett samhällsklimat allt mindre tolerant mot andra ”ogudaktiga” uppfattningar. Detta är den obehagliga sidan av den smygande islamiseringen av Europa och den är redan här genom självcensuren.

 

Den islamska terrorn har gett oss mycket bekymmer vad gäller säkerhetsfrågor, inte minst inom flyget, där kontrollerna ibland lett till kaos. Men våldet har vi inte undgått. År 2004 mördades den holländske regissören Theo van Gogh på en gata i Amsterdam. Han fick halsen avskuren och två knivar i bröstet. Mördaren, en marockansk islamist, ville uppmana alla muslimer till ett heligt krig mot islams fiender. I Frankrike fick författaren Robert Redeher gå under jorden 2006, sedan han skrivit att koranen predikar hat och våld. I Danmark grep polisen tre muslimska män, sedan det avslöjats att de hade tänkt mörda Jyllandspostens tecknare Knut Westergaard, som tecknat en karikatyr av Muhammed. Konstnären Lars Wilks har också blivit mordhotad för en rondellhund med Muhammedhuvud. Geert de Wilder i Holland mordhotades efter en kritisk film om islam. Alla har velat peka på islamskt våld och muslimer har med emfas tillbakavisat anklagelserna. Samtidigt hotar muslimer att döda dem som säger att islam är en våldsreligion.  

 

Hucklet 2web.jpg

HUCKLE VISAR KVINNANS UNDERORDNING

Av Alf Ronnby

 

I hamnen i Torekov, ytterst på Bjärehalvön, plockar kvinnorna fisk ur näten. Andra kvinnor rensar fisk och lägger i korgar och lådor. Männen lagar nät och grejar med båtarna och övervakar kvinnornas arbete på kajen. Kvinnornas typiska klädsel är långa, mörka kjolar, blus eller skjorta med väst och kofta. Ytterst har de flesta en sjal hängande över axlarna. Alla ser ut som dagens små påskkäringar, med sina rutiga och randiga hucklen över håret. Inte en enda kvinna visar håret – inte ens små flickor. Alla har sjal eller sjalett på huvudet.

 

Männen å sin sida, har vanligen vegamössor, men några har hattar, liknande dem som de religiösa, 1800-talsliknande, Amish har. Pojkarna däremot, är vanligen barhuvade, men några få har keps. De flesta män har trätofflor. Vad kvinnorna har syns inte pga de långa kjolarna och det är endast få kvinnors ansikten man kan se. Inte för att de har slöja, men troligen för att de inte vill bli fotograferade, i vart fall inte så ansiktet syns. Detta är bilder tagna i Torekov vid förra sekelskiftet av Wilhelm von Gegerfelt och finns i boken Stämningssökaren. Det är intressanta tidsdokument.

 

 

Hamnen tycks vara centrum i fiskeläget. Det är en viktig träffpunkt, där människor möts, gör upp affärer, visar upp sig, träffar en partner och skvallrar om varann. Sillfisket var det som präglade fiskeläget Torekov. Kanske hela samhällets existens var beroende av sillfisket. Livsstilen och mentaliteten hos lokalbefolkningen präglades av det hårda livet på sjön och ovissheten om vad varje dag hade i sitt sköte. Därför var människorna strängt, religiösa kristna, med en allvarlig samhällsmoral. Alla var beroende av ”Guds gåvor”, dvs fisken och vad fisket gav. Ibland gick det mycket bra och ibland rena katastrofen. En familj som förlorade far till sjöss, blev ställd på bar backe och hamnade på fattighuset.

 

Människorna levde i skuggan av varandra och med detta följde krav på uniformitet i klädsel, livsstil och uppförande. De flesta satt sas i samma båt och var beroende av varann. Ingen tilläts sticka iväg och enbart främja sina egna intressen, eller avvika för mycket från gruppen. Kravet på likhet var grundläggande.

 

Kvinnornas (och männens) ställning påminner mycket om hur det idag kan vara i andra, mindre utvecklade och agrara samhällen i världen, där man lever av vad jorden ger. Kvinnorna får ofta göra det enklare, men kanske tyngsta arbetet. I vissa afrikanska kulturer tycks de göra nästan allt manuellt arbete och tom ibland fungera som lastdjur. Mannens nästan oinskränkta makt avspeglas bla i kraven på kvinnans allting döljande klädsel. Inga andra män ska lockas (eller hon locka) av behagfulla kvinnor.

 

Så var det i puritanska Torekov i början av 1900-talet. Och så ser det ut att vara i många muslimska samhällen idag, där kvinnans ställning inte förändrats mycket på 100 år. De är fångade i ett strukturellt tvång, den allmänna andan, som bärs upp och regleras av kollektivet, inklusive kvinnorna själva. Detta är en av anledningarna till att kvinnor och kvinnorörelsen i väst är mycket kritisk till den här typen av klädsel. Hucklet och naturligtvis ännu mera slöjan, visar på ett förtryck av kvinnan. Det är en uppfattning med mycket bred förankring i västerländsk kultur.

 

Nu, i vår individualistiska tidsålder, höjs allt fler röster för att det bara handlar om den enskildes valfrihet. Vi har rätt att välja vilken religion vi vill och vi har i princip också rätt att klä oss som vi vill. Men så enkelt är det inte. Kvinnoförtrycket maskeras bakom religiösa dogmer, som får en del att tro att det handlar om religionsfrihet. Också en del unga, muslimska kvinnor tycks tro att huckle eller inte bara gäller deras egen identitet. De inser inte, eller vill inte inse, att de är representanter för och markörer av en förlegad kvinnosyn, där kvinnan har en underordnad ställning.

 

Vi tycker inte om hakors, därför att de representerar något vi starkt ogillar. Hucklet är symbol för kvinnoförtryck. Detta förhållande bli inte bättre av att det sanktioneras av religiösa eller kulturella påbud. Så var det i Torekov för 100 år sedan. Det vill vi inte ha tillbaka – så kom inte här och uppträd som spöken från det förgångna.

Halal web.jpg

MED HEDERN I BEHÅLL

Av Alf Ronnby

 

Nyligen, en vacker, varm och solig söndag vid kusten, fick jag uppleva något jag inte sett på länge. Då, för kanske 30 år sedan, var jag och min flickvän på en strand i Turkiet. Det var en knallhet dag i augusti och vi badade givetvis. Men i övrigt var det bara barn som badade och det var nästan inget folk på stranden. Detta var ingen turistort, utan en strand vid en vanlig turkisk by. Plötsligt kommer fyra beslöjade, svartklädda kvinnor ner på stranden och går ut i vattnet med kläderna på. De badade med burka och allt.

 

Samma hände denna vackra söndag vid en liten strand i Sverige. Ja, det var inte exakt samma klädsel och inte slöja, som dessa irakiska (eller möjligen iranska) kvinnor hade, men de gick ut i havet med alla kläderna på, när de skulle bada. Deras män hade badbyxor och det hade pojkarna. Men även flickorna badade med kläderna på. Det kanske inte var ett problem för dem, de fick i alla fall svalkat sig, men jag tyckte ändå synd om dem. Det kan inte vara särskilt behagligt att gå omkring i våta kläder, även om det var varmt i luften.

 

Detta att behöva bada med kläderna på, när man är rättroende muslim, är kanske ett litet problem, men det är symboliskt. Jag tror att det visade, att dessa kvinnor badade på männens villkor. Kanske inte just bara deras egna mäns, men på det muslimska patriarkatets villkor. Jag kan inte tänka mig att kvinnorna, om de själva verkligen fick bestämma, skulle välja att bada med kläderna på.

 

Ett mycket allvarligare fenomen är balkongflickorna. Sedan 2007 har nio muslimska flickor trillat ner från balkonger och slagit ihjäl sig (5 st) eller blivit allvarligt skadade. Det skedde i Malmö i februari, då en 16 år gammal flicka föll från en balkong i Rosengård och dog. Inga vittnen finns mer än familjemedlemmar.

 

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att nio muslimska flickor ramlar från balkonger. Allt sedan fallen Pela och Fadime (mfl) mördats för att de påstås ha kränkt familjens och särskilt husfaderns heder, har vi fått upp ögonen för att muslimska familjers kulturkrockar i Sverige kan leda till hedersmord. Nu har man kommit på att balkongmetoden är mycket bättre än att skjuta eller sticka ner flickorna, när det inte finns oberoende vittnen. Polisen står handfallen och kan inte bevisa att flickan inte ramlat ner av sig själv eller möjligen begått självmord. Det senare är inte så osannolikt som det kanske låter, eftersom det kana hända att flickan tvingas att själv hoppa.

 

För muslimska familjer, med en sträng religiös och kulturell uppfattning om vilka moralregler som ska gälla, är det inte lätt att leva i Sverige, ett av världens kanske mest sekulariserade och frigjorda samhällen. Stränga moralregler kring förhållandet mellan man och kvinna, har inget djupare stöd här.

 

När muslimska flickor och kvinnor umgås med svenska, frigjorda flickor och kvinnor, påverkas de naturligtvis. Det är lockande att ha mera frihet att bestämma själv vem man vill träffa.  Men i stränga muslimska familjer accepteras det inte att flickkorna och kvinnorna träffar män, som inte tillhör familjen. De får i regel inte heller bestämma vem de ska gifta sig med. Systemet att de blir bortgifta, tillämpas trots att de nu lever i ett modernt samhälle. De flickor och kvinnor, som inte lyder denna ordning, råkar illa ut.

 

Ju mer dessa rättrogna muslimska familjer lever isolerat i sina egna etniska och kulturella grupper (som i Rosengård), desto större är risken att de kommer att upprätthålla sina uråldriga normsystem och ociviliserade straffmetoder, inklusive dödsstraff för olydiga döttrar. Det är lite svårt att förstå sig på hur dessa familjer ser på sig själva i vår kultur, att de kan tro att de kan fortsätta att leva som om de vore hemma i den konservativa byn i Mellanöstern. Och att dessa fäder och söner är beredda att mörda sina döttrar och systrar för en hederssak och pga tryck från släkten (som kanske bara till viss del finns här).

 

I svenska familjer sker sådant pga psykisk sjukdom, men för dessa fäder (och ibland söner) är det så viktigt att upprätthålla familjens heder att man är beredd att offra sina egna barn. Misslyckas husfadern med detta blir han och familjen utsatt för skam av släkten, ett öde värre än döden i hederskulturer.

Slaven web.jpg

RASISM ETT FÖRÅLDRAT BEGREPP

Av Alf Ronnby

 

De som räds en öppen och ärlig debatt om invandringsfrågor hävdar inte sällan att de invandrarkritiska är rasister. Detta är ett enkelt trix att knipa demagogiska poäng genom att ge associationer till Nazityskland, dess raslära och Förintelsen. Men dessa debattörer borde använda modernare begrepp för att bli trovärdiga, inte komma med gamla skräpbegrepp som hörde 1930-talet till.

 

I Tyskland, efter första världskriget, väcktes idéer och drömmar om ett friskare och starkare folk. Nationen ansågs inte ha råd att ta hand om alla svaga, sjuka och handikappade. Kriminalitet var vanligt bland invandrarfamiljer, särskilt bland zigenare, och måste därför vara ärftligt. Därför var det mest rationellt att bekämpa den biologiska utarmningen av den vita, nordeuropeiska rasen genom att förhindra oönskad avkomma.

 

Tyskarna var inte ensamma om att ha dessa föreställningar. Idéer om att dela in människor i olika raser, beroende på utseende, har flera hundra år på nacken. Genom Darwins upptäckter och teorier om ”det naturliga urvalet” (”the struggle for life”), fick de större spridning. Teorin flyttades över på människosläktet bla genom Darwins kusin Francis Galton och senare Herbert Spencer med teorin om ”the survival of the fittest”. Människotypsteorier kan vi emellertid finna så tidigt som hos Hippokrates 400 fkr.

 

I Tyskland utvidgade zoologen Ernst Hackel och botanikern August Weismann teorin om att de starkaste överlever till att också gälla människor. Människan själv har satt det naturliga urvalet ur spel genom medicinska och sociala åtgärder. Detta leder till att icke fullt livsduglig avkomma överlever och får chans att fortplanta sig. På sikt hotar det den mänskliga rasens renhet och duglighet.

 

Intresset för arvsanlag växer inte bara i Tyskland utan på många håll i världen vid den här tiden, särskilt i Skandinavien, Storbritannien och USA. Det svenska institutet för rasbiologi i Uppsala blev föreblid för ett liknande i Berlin 1927. Institutet i Berlin ansåg att den nordiska rasen var den finaste av alla. I tex Sverige och Kalifornien genomfördes tvångssteriliseringar av sinnesslöa för att de inte skulle kunna föröka sig.

 

Då Hitler och nazisterna tog makten i Tyskland 1933, fick rasläran ett uppsving. En lag om tvångssterilisering antogs och efter tre år hade man steriliserat 200 000 kvinnor och genomfört 30 000 tvångsaborter. För att främja tillväxten av en sund befolkning infördes ”Lebensborn” – programmet, genom vilket sunda, friska, ensamstående kvinnor kunde bli befruktade av värdefulla män. 1371 barn föddes på Lebensborn-hem.

 

Himmler lovade att skapa ”ett ljushårigt land”. Nazisterna skulle befria Tyskland från icke-tyska folkslag som judar och zigenare, samt odugliga individer, vilka var en belastning för samhället. Idealet såg ut så här:

Mot bakgrund av en blå himmel, sitter en halvnaken, vältränad, blond man, med ett mycket nordiskt, maskulint ansikte. I mannens knä sitter en hälsostrålande blondin med rena, ariska drag och välbyggd kropp. Hon har ett blont barn i sin famn. Detta är omslagsbilden på ett nummer av Neues Volk 1938. Tidskriften var ett viktigt språkrör för rashygien i 30-talets Tyskland.

 

 

Tyskar blev förbjudna att gifta sig med judar. Under kriget gav nazisterna vissa läkare tillstånd att genomföra barmhärtighetsmord. Ett systematiskt eutanasiprogram, den sk Operation T4, genomfördes och fram till 1941 hade läkarna tagit livet av 70 997 icke önskvärda personer. Operation T4, där man bla använde duschar med koloxid, för att ta livet av folk, blev det som lade grunden för det stora utrotningsprogrammet i koncentrationslägren Auschwitz, Belzec, Treblinka, Sobibor mfl, där ca sex miljoner icke önskvärda människor avrättades.

 

Förintelsen blev ett fasansfullt bokslut över det rasbiologiska tänkandet. Efter erfarenheten av vilket vansinne rasläran och rasbiologin kunde leda till, har rasteorier och rasbegreppet vanligtvis hamnat i fullständigt vanrykte. Vi talar knappast längre om raser – utom de som vill uppväcka historiens spöken och envisas med att fortfarande tala om raser och rasism. Men finns det inga raser, ingen rasism. Kanske är det de som använder begreppet som är ”ras-ister”?

 


 
gen_22.1.gif