1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_216.1.gif

53. Turister i verkligheten

Mallorca (5)webb.jpg

DE FÖRSTA TURISTERNA PÅ MALLORCA

Av Alf Ronnby

 

- På Mallorca såg jag havet så som jag drömt om det: kristallklart och blått som himlen, mjukt böljande … inramat av den gröna skogen, säger George Sand i sin bok A Winter in Mallorca (Un hiver à Majorque, 1842).

 

Det är i november 1838 som Frederic Chopin och hans älskarinna baronessan Aurore Dupin Dudevant alias George Sand kommer till Mallorca med den nya ångbåten från Barcelona. Båten är inköpt för att frakta svin från Mallorca till fastlandet, men tar också några passagerare. Överfarten tar 18 timmar och Aurore klagar över att svinen blir bättre behandlade än passagerarna.

 

Aurores och Frederics romans börjar sommaren 1838. Frederic har haft en svår förkylning och blivit rekommenderad varmt och soligt klimat. Paret planerar att resa till Italien, men en spansk vän föreslår Mallorca för dess goda klimat. Avsikten är också att Aurore och Frederic ska få tillfälle att vara tillsammans. Aurore är gift och har två barn. Maken bor i Nohant, men själv umgås Aurore i bohemkretsar i Paris.

 

Besöket på Mallorca blir inte vad paret förväntat sig. De uppskattar visserligen naturen, men avskyr befolkningen och hur de blir bemötta. År 1838 är Mallorca ett ålderdomligt bondesamhälle. Turism var okänt. Ön är i själva verket ganska isolerad från omvärlden. Människorna styrs av traditionerna och den katolska kyrkans dogmer. Levnadsreglerna är strikta och tempot långsamt.

 

När Aurore med de två barnen och Frederic kommer till Palma har de svårt att hitta någon stans att bo. Det finns inte ett enda hotell eller härbärge och det slutar med att de blir inneboende hos en familj. Aurore tycker att det nästan inte finns något att köpa. Folk har bara vad de själva behöver.

 

Hur annorlunda är det inte idag, med miljoner turister som besöker ön, storflygplatsen med plan som landar eller lyfter var 10:e minut och nästan allt som kan köpas för pengar. Mallorca är nu ett modernt samhälle och mallorkanerna verkar inte särskilt religiösa.

 

Efter en tid får paret hyra ett hus i Establiments 20 km från Palma. Till en början är de mycket nöjda och glada för huset och omgivningarna. Men de klagar ständigt över den usla maten. Vädret är mycket behagligt i november med sol och värme. Sedan Frederic fått dit sitt piano från Frankrike blir han på gott humör, men Aurore klagar över att de fått betala lika mycket i tull som pianot kostat (700 franc) och ytterligare 400 franc för att få ut det ur Palma. Ekonomiskt går det dock ingen nöd på baronessan.

 

Aurore är i sin bok oerhört kritisk mot Mallorcaborna. De är ”okunniga och vidskepliga, tror på infektioner och fruktar sjukdom och död. De saknar tillförsikt och hjälpsamhet ….. de är giriga, själviska och ovänliga mot främlingar.” skriver hon. ”På mindre än en timma insåg vi att vi inte var välkomna. Vi uppfattades som snobbar och bråkmakare eller som ömkansvärda dumbommar.”

 

Paret får dock några lyckliga dagar i Establiments. Men sedan kommer regnet. I december regnar det som himlen vore öppen och det visar sig att huset läcker som ett såll. Frederic blir sjukare och flera ”värdelösa” läkare kommer från Palma. Rykten börjar gå att han har TBC och ägaren vill bli av med dem. De får då tips om att de kan bo i klostret i Valldemossa. Klostret är stängt och man kan få hyra in sig i munkarnas celler.

 

Färden dit blir besvärlig på usla vägar, men de blir lyriska över den vackra naturen. Idag betraktas Valldemossa som den vackraste staden på Mallorca. Väl i klostret får de hyra två celler, som tillsammans består av tre vitkalkade rum med tjocka väggar. Köket finns på utsidan, men de lagar inte själva sin mat. Det gör en hushållerska. Den första tiden i klostret blir bra och Frederic skriver några av sina vackraste kompositioner, bla prelude ”The drop of water”. Han skriver entusiastiskt om Valldemossa. ”Det är den vackraste platsen i världen.”

 

Vistelsen på Mallorca utvecklas till en sorglig historia då vintern gör sitt intåg. ”Sorgen i mitt hjärta förhindrar varje försök att vara glad. Sjuklingens hälsa försämras stadigt. Vinden tjuter, regnet piskar mot fönstren…. Vi känner oss som fångar långt borta från intelligent hjälp och sympati,” skriver Aurore. Frederic beskriver i brev munkcellerna som ”en stor kista i ett dammigt källarvalv”. Den 13:e februari 1839 lämnar de Mallorca och Aurore utbrister Vive la France!

 

Frederic Chopin och Aurore Dudevant betraktas idag som Mallorcas första turister och trots den fördömande och nedsättande beskrivningen av Mallorcaborna används de flitigt av turistindustrin. Frederic och framförallt Aurore förstår sig inte på böndernas livsstil och världsbild. Detsamma gäller för Mallorcaborna och vad de uppfattar som det omoraliska kärleksparet från Paris. Paret var vana vid uppskattning och respekt, men mötte misstänksamhet och ovilja. De djupt religiösa, konservativa bönderna hade ingen aktning för dessa udda människor, som alla gick klädda i manskläder. Aurores kritiska och arroganta hållning förvärrade situationen och den sociala sidan av vistelsen blev en katastrof.

Mallorca (8)webb.jpg

DALBY I VÄRLDEN

Av Alf Ronnby

 

I oktober är det vår. Fälten är fräscht gröna. Solen strålar intensivt från en klarblå himmel, när jag denna förmiddag kör över slätten i Wambo Shire. Jag är på väg till ett studiebesök i ett aboriginsamhälle ett 20-tal mil från Brisbane och Guldkusten i Queensland, Australien. Detta är en bördig bygd, men jag har hört att bönderna likväl har svårt med ekonomin och en del har gått över till vinproduktion.

 

Plötsligt kommer jag till en stad som heter Dalby. Jag blir förvånad och undrar hur detta kommer sig. Dalby låter väldigt skandinaviskt. Kan det vara folk hemifrån som slagit sig ner här? Men staden ser inte särskilt skandinavisk ut. På huvudgatan i centrum har de stora husen och hotellet brittisk, kolonial stil med täckta balkonger som sträcker sig ut över trottoarerna.

 

Jag tänker att jag ska höra mig för på turistbyrån om stadens namn, men får syn på en tidningsredaktion. Northern Downs News står det på en skylt. Jag berättar att jag kommer från Sydsverige och att vi också har ett Dalby. Vad jag vet finns Dalby också i Danmark. Men på redaktionen säger de att namnet Dalby kommit med emigranter från Isle of Man. Där finns ett urgammalt Dalby. De berättar att Dalby också finns i Yorkshire i England. Men att Dalby finns i Danmark och Sverige viste de inte. Redaktör Jessie Linsley tänker skriva en artikel om detta och vill ha mera information. Jag berättar om Skånska Dalby och att Dalby på svenska betyder en by i en dal.

 

Dalby i Queensland är en liten stad på 13 000 invånare. Staden är administrativt centrum för Wambo Shire. Detta är en jordbruksbygd, men här finns också rika fyndigheter av naturgas. Dalby har Queenslands största sädesmagasin och håller den största boskapsmarknaden i landet. Så småningom tillbaka i Sverige har jag funderat över ortsnamnet Dalby. En egen liten studie visar att det finns inte mindre än nio Dalby i Sverige och sju i Danmark. I Norge har jag bara hittat två. Men i England finns sju, inklusive den på Isle of Man.

 

Yorkshire och Lincolnshire är landskap som ockuperades av danska vikingar på 8 – 900 – talet. Vikingarnas huvudstad var Yorvik (York) och Yorkshiredialekten är starkt influerad av dåtidens danska tex med ord som beck, by, kirk och svin. I Yorkshire finns High Dalby och Low Dalby samt Dalby på Howordian Hills. I Lincolnshire har vi Great Dalby, en gammal by som omnämns i Domesday Book 1086. Här finns också Old Dalby och Little Dalby. Old Dalby anses vara en mycket vacker by och Dalby Hall ägdes en gång av korsriddare. Det verkar sannolikt att det är danska vikingar som fört namnet Dalby till England.

 

Dalby på Isle of Man ligger på västra sidan av ön, söder om Peel, vid Irländska sjön. Ön, som hade en keltisk befolkning, invaderades på 800-talet av norska vikingar. ”The Norse Kingdom of Mann” skapades av Godred Covan 1079. Tynwald, grundad 979, var vikingarnas ”riksdag” på ön och är tillsammans med Thingvallier på Island världens äldsta parlament. År 1266 upphörde vikingarnas kontroll över ön.

 

I Sverige har vi alltså nio Dalby. Dalby i Skåne, 12 km öster om Lund, är en gammal samlingsplats och har Skandinaviens äldsta stenkyrka från 1000-talet. Det var biskopens kyrka i Dalby stift, vilket omfattade delar av Skåne, Blekinge och Bornholm. Här fanns också ett kloster. Idag har Dalby mer än 5 000 invånare. På Öland har vi Stora Dalby. I Närke finns ett Dalby nära Lund (sic!). Södermanland har två Dalby, ett nära Bettna och ett vid Jörnåker. Dalby i Värmland ligger verkligen i en dal vid Klarälven och i Dalarna finns Dalby vid Ore. Uppland har två Dalby, ett vid sjön Ekoln och ett vid Hacksta.

 

Namnet Dalby används också som familjenamn. Söker man på Internet hittar man en oöverskådlig mängd. Sju tillhör kanske de mera kända tex Dave Dalby NFL footballplayer, Greg Dalby amerikansk fotbollsspelare, Martin Dalby skotsk kompositör och Robert Dalby som var en engelsk martyr. Liza Dalby är amerikansk antropolog och författare, som skrivit ett tiotal böcker tex Geisha och ”East Wind Melts the Ice”. Ortsnamnet Dalby bör känneteckna en by i en dal, men det gäller i vart fall inte skånska Dalby. Vikingarnas Dalby har med erövringar och migration flugit ut i världen, men tycks sällan vara en by i en dal.     

Australien (1)webb.jpg

NYA PARADOXER I SOCIALPOLITIKEN

Av Alf Ronnby

 

Ankomst. Mohammed och hans familj har tagit sig från Irak till Sverige på dunkla vägar och med falska pass och visum. De slinker över Öresundsbron till Malmö, där de begär asyl. Mohammeds familj har släktingar som bor på Herrgården i Rosengård. De flyttar tillfälligt in hos dem. Det blir trångt i trerummaren med tio personer, men de har lyckats fly undan helvetet i Bagdad och räddat sina liv.

 

Per bor på HSB-sidan i Rosengård. Han är industriarbetare med fru och ett barn. Per arbetade på bilfabriken i Arlöv, som blev nerlagd. Sedan har han haft ströjobb. Men industriarbetena i Malmö har minskat radikalt och nu är han arbetslös. Med kraven från alliansregeringens arbetsmarknadspolitik, säger man på Arbetsförmedlingen till Per att han bör (eller ska!) ta ett arbete i Köpenhamn. Per tycker det är för långt och lite besvärligt att pendla, men får då förslaget att han kan flytta till Danmark. Där är det brist på arbetskraft. Om Per inte är beredd att ta arbete i Köpehamn hotar man dra in A-kassan.

 

Mohammed, som är bilmekaniker, får inget arbetstillstånd förrän det är klart att han och familjen har flyktingskäl och kan bli kvar i Malmö. Det visar sig så småningom att Mohammed och familjen får stanna i Sverige. Allt gott och väl. Mohammed läser svenska för invandrare, men det visar sig att han inte får något arbete som bilmekaniker i Malmö. Efter en tid blir han anvisad ett arbete som bilmekaniker i Alvesta. Men Mohammed vill inte flytta till Alvesta och hans tre flickor går i skolan i Rosengård. De vill inte heller flytta. Mohammed har ingen A-kassa. Han och familjen lever på socialbidrag. Lagen om eget boende (Ebo) gav dem rätt att, med statsbidrag, under en tid bo i Herrgården. Nu kan kommunen inte tvinga dem att flytta.

 

Mohammed och familjen vill gärna bo i Malmö där de har många landsmän (faktiskt ca 6000!) Två av flickorna, Naima och Mayada, har börjat engagera sig i föreningen Malmös unga irakier och tror på en framtid i Malmö. Nyligen har de hört kommunalrådet Ilmar Reepalu säga att de flyktingar som smygglas hit med falska papper bör sändas tillbaka över bron. Men de menar att alla som kommer från Irak har goda skäl (”flyktingskäl”) för detta. I Irak pågår ett inbördeskrig och all civil rättsordning och säkerhet har brakat samman. Flickorna har lärt sig parollen ”ingen människa är illegal”, och tycker att Sverige, som är ett rikt land, har råd att hjälpa flyktingarna från Irak.

 

Hela familjen Mohammed är positiv till Rosengård just därför att där bor så många invandrare. Det gör att de inte känner sig främmande. Tvärt om, umgås de med flera landsmän, kan dagligen använda sitt eget språk, har nära till moskén och får tips och hjälp från dem som varit här längre. Med så många irakier i Rosengård och Malmö, tänker Mohammed att han kanske kan starta en egen bilverkstad och serva de landsmän och andra som har bil. Problemet är att få ihop ett startkapital, men det går kanske att få ”starta-eget-bidrag”, som han hört talas om.

 

När integrationsministern Nyamko Sabuni var i Rosengård i våras pratade hon om att boendesegregationen i Malmö är ett av de största problemen för att skapa integration. Invandrarna bor hellre trångt hos släktingar i Herrgården än flyttar till en annan kommun eller tom till en annan stadsdel i Malmö. Men det resonemanget håller Mohammed inte med om. Han menar att irakierna mycket väl kan bilda en kulturell enhet i Malmö, samtidigt som de blir en del av det svenska samhället. Mohammed har en bror i Indien, som berättat att där finns hur många kulturella grupper som helst, vilka samtidigt förmår leva tillsammans i det indiska storsamhället. Kulturella skillnader accepteras samtidigt som det finns en överordnad nationell sammanhållning. Mohammed tänker att detta kan vara en modell för Sverige.

 

Per, som står under hot att tvingas pendla till ett annat land eller till och med flytta, blir upprörd och arg i diskussionen om varför han kan tvingas ta vilket annat jobb som helst på en annan ort eller i annat land, medan arbetslösa blattar får statsbidrag för att bo där de själva vill. Detta är upp-och-nervända världen, tycker Per. Nästa gång tänker han rösta på Sverigedemokraterna.

Mallorca (22)webb.jpg

NY SAMHÄLLSMORAL ETABLERAS I SVERIGE

Av Alf Ronnby

 

Tillåts längre kritik i Sverige? Den skånska rappduon Emilusk och Caustie anmäldes för att ha spritt fientliga sånger om polisen. Två professorer vid Uppsala universitet fick sparken när de offentligt kritiserade arbetsmiljön på matematiska institutionen.  När en lärare på lärarhögskolan i Stockholm sa till studenter att det inte är normalt att vara homosexuell, blev han anmäld av studenterna. Skolan betalade varje student 25 000 kronor för att de inte skulle driva frågan vidare. Fullmäktigeledamoten Dahn Pettersson i Burlöv utanför Malmö dömdes i tingsrätten för ett påstående att 95 procent av heroin till Sverige kommer via Kosovo. En gammal dam i Varberg dömdes till böter eftersom hon sagt svartskalle till en man som hade svart hår. En bagare i Sjöbo anmäldes eftersom han kallade chokladkakor för negerbullar, ett urgammalt namn på detta bakverk.

 

Högerradikala Sverigedemokraterna (motsvarande Dansk Folkeparti) kunde inte hålla sin kongress i Sverige, eftersom ingen vågade hyra ut lokaler till dem. De som erbjöd sig blev utsatta för hot och backade ur. I socialnämnden får man inte ha kritiska synpunkter på att lesbiska kvinnor vill adoptera barn. Krogägare får inte säga till bögar och flator att andra gäster tycker de är störande med sitt öppna hånglande i restaurangen. Man får inte påstå att homosexualitet och HIV har något med varann att göra. Svenskar får inte heller längre kritisera bögar. Det betraktas som hets mot folkgrupp! Sverige har en särskild ombudsman, kallad Homo, som tar sig an kritik och missaktning av homosexuella.

 

I mångkulturalismens namn vill det politiska etablissemanget förhindra att svenskheten tar sig för starka uttryck. Staten har infört nya kategorier brott: hets mot folkgrupp och hatbrott. Dessa brott anses särskilt allvarliga och innebär strängare straff. Varje kritik av en minoritet riskerar att hamna i denna kategori. Som folkgrupp räknas då varje grupp av människor som har något gemensamt och uppfattar sig som grupp, utom svenskar. En majoritet kan inte utsättas för hatbrott.

 

Det politiskt korrektas väktare finns lite varstans. Det kan vara en rektor i Klagshamn utanför Malmö som förbjuder eleverna att ha svenska, blågula fotbollströjor på klassfotot eftersom det kan uppfattas som främlingsfientligt. Rektorn har förmodligen också låst in skolans svenska flagga. Det kan vara en föreståndare på bilprovningen. En kristen man som sagt ”Gud välsigne dig” till kunderna hos Bilprovningen i Vetlanda har tvingats välja mellan att säga upp sig eller hålla tyst om Gud. Skolavslutningarna bör i Sverige inte längre ske i kyrkan med psalmsång om ”Den blomstertid nu kommer”, eftersom det kan genera dem som har annan tro.

 

Åsiktsstyrningen sker också i många andra sammanhang. Det finns åtskilliga exempel på hur anställda råkat illa ut när de varit för öppenhjärtliga och kritiska mot chefer eller arbetsförhållanden. Internrevisorn på Länsstyrelsen i Malmö fick sparken därför att han varit för kritisk mot en av cheferna i en revisionsberättelse. Det har gått så långt att man inom fackföreningsrörelsen talar om den nya tystnaden. Försvarets radioanstalt kommer kanske att avlyssna all teletrafik in och ut ur landet, samt kontrollera vår e-post.

 

Nyligen avslöjades hur den svenska säkerhetspolisen Säpo samarbetar med bostadsföretag för att få information om de boende. Brittisk polis misstänkte att svensken Abdu Ruf Wadman (konverterad muslim) ingick i ett nätverk med koppling till al Qaida. Tingsrätten belade honom med yppandeförbud och beslagtog hans dator. Några ynglingar som på skoj skrivit bloggar som tolkades som stöd för islamistiska terrorister blev uppmärksammade av Säpo.

 

Säpos rapportering har fått konsekvenser för enskilda. Nu blir det mycket värre. Samarbetet inom EU och med USA har lett till en omfattande avlyssning. Europeisk polis får numera använda hemlig avlyssning och överskottsmaterial (dvs det man bara råkar få med) kan också användas. Tele- och Internetoperatörerna är numera skyldiga att lagra all trafikdata i ett år. Det finns vilande förslag om att tillåta buggning och telefonavlyssning i Sverige utan att det finns misstankar om brott. Vi går alltså mot ett kontrollsamhälle så omfattande och effektivt att Orwells inte kunde föreställa sig detta då han skrev den berömda boken 1984. Dagens övervakning är minst lika effektiv som den vi ser i filmen The Enemy of the State.

 

I samband med flygresor är kontrollen minutiös in på bara kroppen. Kameraövervakning tillåts på allt fler platser och i ökad utsträckning. Vi är på väg att få tusentals fartkameror längs vägarna. Vägverket har föreslagit att alla förare ska fotograferas så att det går att se om ögontjänare kört för fort mellan kamerorna. Våra nya pass innehåller en mängd dold information om oss och registren blir allt mer fullmatade. All data och teletrafik kontrolleras numera av USA. Det räcker att vi varit inne på en islamistisk hemsida och kollat, för att riskera att inte släppas in i USA. Har man hamnat i databasen ”System to Assess Risk (Star) som misstänkt, kan det bli omöjligt att flyga mera.

 

Men staten har till synes ett janusansikte. Janus var en romersk gud, som avbildades med två ansikten, eftersom guden var en dubbelnatur. Samtidigt som politiker och byråkrater infört strängare kontrollåtgärder har man mer eller mindre släppt tyglarna på många områden och inlett en förespeglad ”låt-gå-politik”.

 

Den svenska Socialstyrelsen vill att landstingen ska vara skyldiga att utföra omskärelse av pojkar. Motiveringen för detta kulturellt och religiöst grundade ingrepp är att det numera sker i vilket fall som helst och då är det bättre att ha det under statlig kontroll. Några medicinska skäl finns varken för kvinnlig eller manlig omskärelse. Åtgärden är ett av flera exempel på en strategi som den svenska staten börjat tillämpa nämligen värnandet av minoriteters särarter. Etniska och religiösa minoriteter vill ha sina egna skolor, där barnen förmedlas den samhälls- och världsuppfattning som stämmer med föräldrarnas, därför tillåts religiösa förskolor och skolor och verksamheten subventioneras av staten.

 

Då vi inte längre har en moral som fördömer sexuella avvikelser har staten fullt ut accepterat detta fenomen och dessutom bestraffas kritik av detsamma. Kyrkan kommer troligen inom kort att tvingas viga också bögar och flator, dvs. homosexuella par. Pedofiler omfattas dock inte av den sexuella friheten utan jagas med blåslampa av samhällets väktare bara de har nakenbilder på barn i sina datorer. Föräldrar tillåts knappt ha nakenbilder av sina barn. Det finns inte längre en norm för vad en familj är, därför kan alla möjliga samlevnadsformer betraktas som ”en familj” och den svenska riksdagen kommer troligen att besluta om könsneutrala äktenskap.

 

I konsekvens med låt-gå-linjen borde både spriten och hatigheten vara fri eftersom stora minoriteter smugglar och kör fortare än tillåtet. Sjukhusen borde ta sig an den kvinnliga omskärelsen eftersom den är viktig för vissa minoriteter och prostitutionen borde ske i ordnade former.

 

Låt-gå-hållningen för det politiskt korrekta på vissa områden innebär inte att staten är lika tillåtande när det gäller samhällskritik. Yttrandefriheten anses vara grundläggande för demokratin men den håller på att inskränkas av nya krav på ”hörandefrihet”. Det betyder att individer och grupper som vill ha själsro, ställer krav på att slippa höra kritik. Svensken får alltså inte säga sådant som inte gillas av vissa känsliga personer och grupper och ett skikt av svenska jurister och domare som värnar det politiskt korrekta.

 

Den svenska lagen om hets mot folkgrupp är ett bra exempel på hur den nya moralens väktare skapat maktinstrument för att påtvinga folket sin egen uppfattning om samhällsmoralen. Genom hot och bestraffning försöker man ovanifrån etablera en ny samhällsmoral. Svenskar får inte längre rikta kritik mot religiösa och kulturella handlingar, etnicitet eller visst sexuellt beteende eller mot vilket som helst kollektiv av människor som med svenskt nyspråk betraktas som en folkgrupp och som det är synd om.

 

De humanistiska frihetsidealen har slagit över i sin motsats. Svenskar gör nu klokt i att i alla sammanhang hålla inne med sina politiskt inkorrekta åsikter om andra människors beteenden. Den svenska lagstiftningen om hets mot folkgrupp har lämnat grundläggande principer i en demokratisk rättsstat om objektiva lagar. Istället har Sverige hamnat på ett gungfly av subjektiva tolkningar hos myndigheternas tjänstemän. Dessa och politikeretablissemanget försöker tvinga på folket sin egen postmoderna samhällsmoral, präglad av värderelativistisk mångfald. Att politiker och myndigheter vill styra vilka åsikter medborgarna  uttrycker i vissa samhällsfrågor, är ett politisk fenomen vi känner igen från diktaturer. Men Sverige är väl ingen diktatur?

 

 

Vinter 07- 2 webb.jpg

DEN LEGITIMERANDE FÖREVÄNDNINGEN

Av Alf Ronnby

 

Guantanamofången Mohammed al-Qahtani misstänktes vara den 20:e flygkaparen, som inte kom med den 11:e september. Han greps i december 2001. I åtta månader stod han emot förhörsmetoderna. Då vände sig förhörsledarna till Donald Rumsfeld för att få lov at gå hårdare fram. Rumsfeld godkänner i princip tortyrmetoder. Al-Qahtani får bara sova fyra timmar per dygn. Han tvingas stå upp hela tiden, totalt isolerad, stressad av ilskan hundar och sexuellt antastad av förföriska kvinnor. Man kyler ner hans nakna kropp genom att sätta luftkonditioneringen på max effekt.

 

Slutligen utsätts han för det sk hundtricket. Al-Qahtani dras naken omkring på golvet i ett hundkoppel. Vi har sett bilderna från Abu Ghraib där nakna fångar släpas runt i hundkoppel. Tortyrmetoderna spreds från Guantanamo till Abu Ghraib i Irak. I 50 dagar fortsätter tortyren av al-Qahtani. Detta är ett exempel på hur en förevändning – i detta fall kriget mot terrorismen – får legitimera åtgärder som annars inte hade accepteras i en demokrati. En kultur av tortyr spred sig bland förhörsledarna, som också tycks ha blivit avtrubbade. Allt blir tillåtet för att få fram den information man vill ha. Motiveringen är terroristhotet.

 

Världen ser annorlunda ut efter den 11:e september. När Bush och Co bestämmer sig för att starta ett ”krig” mot terrorismen, är det inte bara ett slavigt val av ord. I krig tycks – det vet vi – det mesta och fasansfullaste vara tillåtet. Bush, Rumsfeld, Cheney, mfl struntar i krigets lagar och FN:s konventioner. Supermaktens ledning gör som man vill. Det hör till vår världs paradoxer att det finns lagar för krig, som samtidigt är med till att legitimera vissa krig. Kriget mot terrorismen har blivit en värre plåga än terrorismen. I Irak har 600 000 människor fått sätta livet till. Hur många var det som dog i World Trade Centre?

 

I extrema situationer som krig, kommer människans sämsta sidor fram (fast det finns de som hävdar motsatsen, nml ädelmod och offervilja!). Då människor hamnar i situationer där alla normala förhållanden mellan människor suddas ut, gör människor saker som annars ter sig skrämmande och obegripliga.

 

Förevändningens pedagogik är ett trick att få folkligt stöd. Hitler annekterade Sudetlandet med förevändningen att den tysktalande befolkningen förtrycktes av tjecker och den tjeckoslovakiska staten. Detta blev början på andra världskriget som kostade 50 miljoner människor livet. President Johnsson anföll Vietnam med motiveringen att hindra en kommunistisk utveckling. Det kallades dominoteorin och betydde att, faller Sydvietnam faller efterhand alla de andra sydostasiatiska staterna.

 

Putin för ett förödande krig i Tjetjenien med förevändningen att detta är ett land av banditer som annars skulle hota det ryska samhället. Bush anfaller Afghanistan och Irak för att komma åt al-Qaida och påstådda massförstörelsevapen. Genom förhörsmetoderna och den information man pressade ur bla al-Qahtani fick USA fram att Saddam Hussein gav stöd och utbildning till al-Qaida. Det var just den information Bush-regimen vill ha. Collin Powell förde desinformationen vidare till FN i ett försök att skapa legitimitet åt kriget.

 

Det finns små och stora förevändningar. EU-topparna vill inte att medborgarna ska rösta om den nya konstitutionen för EU, eftersom den påstås inte vara en ”konstitution” – trots att 90 procent är samma som i det tidigare förslaget till EU-konstitution. Ledarna är rädda att ”folket ska rösta fel”, så att de inte kan fortsätta sin maktkoncentration.

 

Imamer och mullor hävdar att Muhammedkarikatyrerna kränker muslimer och hetsar islamister mot Danmark och västvärlden i ett försök att motverka att västerländsk kultur och livsstil sprider sig till den muslimska världen. Det skulle undergräva mullor och imamers makt. I muslimska länder ska kvinnorna inte visa håret (eller ansiktet) för att inte verka lockande. I vissa kulturer, framförallt i Afrika, blir 90 procent av kvinnorna könsstympade med förevändningen att det ska dämpa sexualdriften hos kvinnorna och göra dem anständiga. I själva verket är det männens intressen som spökar i båda fallen. I propagandans värld är det makten över våra sinnen som styr.

 


 
gen_22.1.gif