1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_216.1.gif

50. Sköna sommar

midnatt2.jpg

SOMMARNÖJE

Av Alf Ronnby

 

Junimorgon, dimman ligger över sjön och på anstånd hörs storlommens magiska skrik. Solen bryter igenom dimman, sjön är spegelblank. Det är morgon vid sjön Foxen i Dalsland. Vi har slagit upp tältet längst ut på Tranenäset. Där har vi en fantastisk utsikt över sjön. Egentligen är detta Värmland, men vi tänker på det som Dalsland, eftersom Foxen ingår i det stora sjösystem som kännetecknar Dalsland, Sveriges mest sjörika landskap. Vi har alltid kommit paddlande söder ifrån upp genom Stora Le till Foxen och genom Lelång till Västra och Östra Silen.

 

Dalsland är sönderskuret av långsmala sjöar från norr till söder. På Dalslands kanal kan man ta sig med båt från Töcksfors till Vänern. Gränsen mot Norge går i Stora Le, så det går att kanota in i Östfold Fylke och med ett lyft vid Otteid paddla vidare flera mil i Otteidvika och Öymasksjöen.

 

Dalsland är ett eldorado för kanotister, som gillar vildmarken. I detta glest befolkade landskap (med bara 52 000 invånare) upplever man den verkliga glesbygden. Sjösystemen är så omfattande att kanotentusiasterna kan avverka 25 mil på en vecka. (På www.dalsland.se kan man beställa en särskild kanotkarta: Kanotland). Vattnet i de stora sjöarna är så rent att man kan dricka det utan problem. Det är lätt att hitta lägerplatser, antingen de förberedda med toalett eller om man föredrar ensamheten och vildmarkslivet. Kanotuthyrning finns på flera ställen, men vi brukar ha med vår egen kanot.

 

På väg till de stora sjöarna passerade vi Håverud, som är berömt för sin akvedukt. Akvedukten transporterar inte dricksvatten, som rommarnas gjorde från bergen till Rom. Nej, på denna akvedukt seglar båtar. När man på 1800-talet byggde Dalslands kanal var problemet hur båtarna skulle ta sig förbi fallen i Håverud. Järnvägsbyggaren Nils Ericson kom på idén att båtarna skulle ta sig förbi fallen i en plåtränna fylld med vatten. Akvedukten var klar 1868 och den fungerar än idag. Tillsammans med sjöarna ger det en sjöväg på 25 mil med 31 slussar.

 

Att paddla kanot på en vacker sjö i fint väder ger en känsla av frihet och närhet till naturen. Man kan glida fram ljudlöst längs stränderna om med lite tur komma nära inpå vilda djur. En kväll såg vi en älg simma över ett sund rakt framför oss. Juni är en fin tid för kanoting i Dalsland. Särskilt förtjust är jag i de ljusa nätterna. Det är faktiskt stor skillnad jämfört med Skåne, även om Dalsland inte ligger så långt norrut. Fram till kl 12 på natten lyser himlen svagt rödbrun i norr och det blir inte riktigt mörkt.

 

Vi har paddlat både kanadensare och kajak. Båda har sina fördelar och nackdelar. Det är lätt att packa i kanadensaren och man kan ha med barn. Dock är den tung att paddla jfr med kajaken och den tål inte mycket sjö. Med kajaken är det tvärt om, Den är svår att packa och det är mycket begränsat vad man kan ha med. Att lasta utanpå skalet är inte att rekommendera. Däremot är den lättpaddlad och snabb och tål nästan hur mycket sjö som helst med en van kanotist och kapellet på.

 

Det kan låta som ett paradis att paddla i vildmarken, men det kan ha sina sidor. Inte sällan blåser det upp mitt på dagen och det kan bli kris för en fullastad kanadensare (inte för kajaken). Vi har varit med om världens åskväder en natt, då tältet ömsom trycktes platt till marken, ömsom blåstes upp som en ballong färdig att flyga till väders. Syndafloden kan komma in i tältet om man glömt gräva kanaler runt om. I åns strida ström och forsar kan man bryta en paddel, så ha med en reserv. Vi har inte slagit runt, men flera kompisar har och då gäller att ha allt packat i vattentäta säckar. I kajaken är utrustningen skyddad.

 

Visst är det lättare att paddla i sjöar än i älvar och åar och inte råkar man ut för sådana äventyr och hemskheter som i filmen ”Sista färden”, som nyligen åter visades på tv. Grabbarnas skräckupplevelser kan nog jämföras med den som en kvinnlig kanotist fick då hon sögs in i turbinen på ett kraftverk i Indalsälven – men spolades ut och överlevde. När kompisen blir av med paddeln mitt i forsen, åskvädret brakar loss över oss och vi kör på en stor sten och fastnar mitt i ån, kan man hålla sig för skratt. Skratten kommer efteråt då man pratar om minnena kanotister emellan.      

Sommar 07 (11).jpg

STENBROTTEN SOM BLEV NATURRESERVAT

Av Alf Ronnby

 

Vid solnedgången sitter folk på Dagshög och ser solen försvinna i Kattegat och färga de tunna slöjmolnen i olika röda nyanser. På dagen är utsikten från Skånes största bronsåldersgrav bedårande. I söder har vi Skälderviken med blånande Kullaberg i bakgrunden och i väster Hallands Väderö. Med en stark kikare kan man ibland se några knubbsälar på skären vid väderön. Segelbåtarnas vita segel avtecknar sig mot det blåa havet. En svanfamilj tar sig en tur i havet.

 

Dagshög är fem meter hög och 42 meter i diameter och ligger högt över havet. Den kallas Dagshög efter en sägen om en vikingahövdingen Dag, som tillsammans med sina män, stred här på stranden mot vikingar från Halland. Dag stupade och graven byggdes till hans ära och minne. I själva verket är gravhögen 2000 år äldre än vikingatiden, dvs. den är från någon gång mellan 1800 – 1100 före Kristus.

 

Dagshög ligger längst ut på Bjärehalvöns sydsida, en knapp kilometer från det gamla fiskeläget Torekov. Nedanför Dagshög ligger den gamla 1400-talsborgen med utsikt över havet. Men detta är bara romantiskt svärmeri, även om den gamla stenkrossen ser ut som en liten borg. Den gråa byggnaden har pga sitt fina läge blivit en populär mötesplats för familjesammankomster, ungdomars kvällsromans i solnedgångens röda sken, barndop och vigsel. Kanske är detta ett uttryck för ny naturromantik. Mellan Dagshög och ”borgen” går Skåneleden, som löper längs kusten av Bjärehalvön och sedan hela vägen till Sölvesborg. Många är nog de vandrare som undrat över vad borgen egentligen är.

 

Bara ett tiotal meter från borgen ligger ett av de största stenbrotten i området. Det kallas i folkmun för ”Kaspiska havet” efter ett projekt på 1960-talet då Caspar Holm fyllde brottet med havsvatten och startade laxodling där. Idag är där ingen lax, men man kan beundrar praktfulla röda näckrosor, ovanliga i Sverige.

 

Kaspiska havet är bara ett av flera stenbrott på hedmarken från Torekov till Rammsjöstrand. För den som inte besökt området kan det kanske te sig lite märkligt att en miljö full med gamla stenbrott blivit naturreservat. Men det hänger samman med den säregna naturen och landskapet här. Hedmarken har förmodligen betats i årtusenden. Landskapet är kargt och öppet med bara enbuskar här och där, en del nyponrosor och björnbärssnår. Klippkusten skiljer sig från de flesta andra kustområden i Skåne. Korna som fritt betar här hjälper till att hålla landskapet öppet och ger den speciella, korthuggna gräshed, som vi människor älskar att gå på. Den känsla av behag det ger att vandra på hårt betat gräs sitter nog djupt i våra nedärvda minnen och vittnar om ursprunglig civilisation.

 

På slutet av 1800-talet var det dock den råa kapitalismen som bestämde och det fanns inte utrymme för sådant trams som pietet. Ett danskt företag köpte området, som då var en kippkust, och började spränga sönder klipporna. De blev till gatsten och makadam, som skeppades ut till Danmark. Idag kan vi se spåren efter ett tiotal stenbrott, varav en del blivit små sjöar eller gölar. En hamn byggdes vid Skaudd. Men 1911 tog stormen det mesta av hamnen och två segelskutor fullastade med makadam. På 1930-talet byggde en ny brygga för utskeppning av sten. Även den tog stormen och stenindustrin gick i graven, men fundamenten till den stora bryggan håller fortfarande vakt vid havet.

 

Stenindustrins härjningar i landskapet ledde inte bara till att klipporna sprängdes och vi fick en sargad kust. Den hämningslösa jakten på sten ledde också till att man rev stengärdsgårdar och till och med gav sig på gravlämningar. Den stora bronsåldersgraven Linehöj, lite öster om Dagshög, som består av 100-tusentals stenar, blev av med sin topp.

 

Intresset för Dagshög speglar tidsandan. Den magra och steniga jorden var de fattigas hemvist. Stenbrotten betydde hårt slit och yrkesskador. Bortsett från graniten var området inte mycket värt. Nu säljs enkla hus, som ligger i närheten av naturreservatet, för flera miljoner. De rika köper upp fiskarstugor i Torekov för fantasipriser, bara det finns havsutsikt och Antonia Axelsson-Johnsson har köpt två gårdar vid Dagshög. Överklassen har näsa för det som lönar sig.

 

Dagshög med omgivningar är ett mycket uppskattat område för naturälskare. Här kan vandraren njuta av det milda klimatet och den vackra utsikten, känna doften av salt och tång, i augusti plocka lite björnbär och en och annan champinjon. Det går an att klappa en kossa och kaniner skuttar omkring överallt. Man kan låta havet smeka kroppen i ett bad vid Skaudd eller bara koppla av på klipporna. Badare vid Skaudd, klipporna som är tröskeln mellan Skälderviken och Kattegat, kan få närkontakt med sälar. Den botaniskt intresserade hittar mandelblommor, trift, ängsviol, knölsmörblomma, backtimjan, mm. Många människor trivs i detta öppna landskap vid västerhavet. Därför är det bra att det fredats för framtiden genom att det blivit Stenbrottens naturreservat.

 

Christian m kossa.jpg

RÄDDA VÅR PLANET!

Av Alf Ronnby

 

SVT tillsammans med en rad andra tv-företag har tagit fasta på domedagsprofetiorna från FN:s klimatpanel och arrangerade i juli en 24 timmars show på temat Rädda vår planet (Live Earth). Det är lovvärt att tv engagerar sig för klimatfrågan, vilken många nu upplever som allvarlig. Få media är så effektiva att driva kampanjer genom som just tv. Detta har gjorts många gånger förr, om än i mindre skala. Den här kampanjen liknar den tv-show som för ett antal år sedan syftade till att uppmärksamma fattigdom och svält i världen.

 

De senaste 100 åren har jordens temperatur i genomsnitt stigit med 0,7 grader. FN har en klimatpanel på 1000 forskare som kommit fram till att vi människor själva skapat den aktuella växthuseffekten. Det är numera politiskt korrekt att hysa den uppfattningen och närmast djupt okunnigt och omoraliskt att tvivla på och ännu mera ifrågasätta den etablerade, officiella ståndpunkten. De få forskare och politiker som likt dissidenter avviker från den proklamerade linjen, hängs ut som oseriösa eller tom som ”folkefiender”. Andra, som Al Gore, är smartare och tar klimatfrågan på entreprenad, gör sig namn och pengar och blir populära i media.

 

För oss vanliga lekmän, dvs icke-experter eller professionella, är det inte lätt att förhålla sig kritiskt under dylik kanonad av entydigt budskap. Det hjälper föga att hänvisa till att oss veterligt har jorden under sin historia genomgått stora förändringar, både med omfattande istider och mycket heta perioder. Även i ”modern” tid har det skett stora variationer. När Grönland koloniserades av vikingar runt 1000-talet var jorden förhållandevis varm, medan man från 1400-talet upp till 1800-talet talar om den lilla istiden.

 

Det finns en dansk dissident, som fått mycket på skallen för sin avvikande teori om växthuseffekten. På Danmarks Rymdcenter finns klimatforskaren Henrik Svensmark, som länge hävdat att det är variationer i den kosmiska strålningen, vilket i sin tur påverkas av solens magnetfält, som är boven i dramat. Solens magnetfält varierar med solens aktivitet och nu har solens aktivitet stigit till den högsta på 700 år. Därmed har magnetfälten blivit dubbelt så starka.

 

Vårt solsystem skyddas delvis från kosmisk strålning av en enorm magnetsköld kallad heliosfären. Det är vår sol och solvinden som skapar denna sköld. Hur mycket kosmisk strålning som träffar jorden beror på styrkan i solens magnetfält. Styrkan i den kosmiska strålningen påverkar molnbildningen på jorden: ju kraftigare strålning desto mera moln och tvärt om. Under perioden 1000 till 1300 då vikingarna drev lantbruk på Grönland var solaktiviteten mycket hög och den kosmiska strålningen låg. Sedan följden en kall tid från 1300 till 1850. Jorden utsattes för kraftig kosmisk strålning och på 1690-talet hade vi de hårdaste vintrarna på 1000 år.

 

Henrik Svensmark har jämfört data om molnigheten på jorden med mätningar av den kosmiska strålningen. Det visar sig att det finns ett mycket tydligt samband: mycket strålning ger mycket moln. Mycket moln sänker i sin tur temperaturen på jorden. Solaktiviteten har ökat de senaste 100 åren och är alltså indirekt orsaken till dagens växthuseffekt, genom att den kosmiska strålningen avtagit och molnigheten minskat. Svensmaks kritiker håller inte med och hävdar att solaktiviteten spelade roll fram till 1950, men därefter är det utsläppen av koldioxid som orsakar uppvärmningen.

 

När nu fokus satts på utsläppen av koldioxid kommer det att betyda enorma ekonomiska kostnader för att minska utsläppen från fordon, flygplan och fabriker. Men om Henrik Svensmark har rätt, skulle kanske investeringarna göras i något annat, nml på sådant som gör det möjligt och uthärdligt att leva i ett varmare klimat. Detta kan också ha sina fördelar. För en 20 – 30 år sedan talades det ofta om att vi går mot en ny istid. Istiderna har kommit med 10 000 års mellanrum, så det skulle snart var tid igen. Växthuseffekten kanske är en räddare i nöden istället för ett hot. Nyligen kom nya rön som visar att vår boskap, tex kornas pruttande ger mera koldioxid till luften än alla våra bilar. När Al Gore och tv gör showbusiness av växthuseffekten kunde en passande paroll kanske vara: bli vegetarian och rädda planeten.

norrlandsnatt.jpg

DET UNGDOMSVÅLD VI FÖRTJÄNAR

Av Alf Ronnby

 

En 16 år gammal grabb blir ihjälsparkad. Det händer igen i Stockholm. I Rödeby skjuts en pojke ihjäl efter att han och gänget länge trakasserat en familj. Dessa tragiska händelser leder som vanligt till diskussion kring våld och ansvarslöst beteende bland vissa ungdomar. Cirka 150 tonåringar döms varje år för grov misshandel.

 

Ungdomsvåldet är en produkt av ett samhälle med mycket våld, som delvis förlorat en moralisk styrning och vägledning av människors handlande. Kapitalism, modernisering och välstånd har lett till sekularisering och en narcissistisk människotyp där egoism går före hänsyn och sympati för andra. Vissa ungdomar påstås sakna empati, en förmåga till medkänsla.

 

Individualism och egoism förstärks av att unga inte ingår i starka normförmedlande miljöer. De yrkesarbetande föräldrarna, de barnpassande förskolorna och de korvstoppande utbildningsanstalterna förmår inte fylla funktionerna som goda socialiseringsagenter. I kommunerna sparas på personal och vi är på väg mot ett ”maskinsamhälle”.

 

Under viktiga daningsperioder i en ung människas liv, är inte arbetslivet närvarande. Unga befinner sig allt längre tid utanför det verkliga vardagslivet med arbete, medborgerliga plikter och ansvar. Förr var arbetslivet en viktig inkörsport till det vuxna livet. Idag befinner sig många unga människor i en slags skenvärld, där de kan få för sig att allt är möjligt och inget riktigt på allvar. Inför kompisarna försöker man spela cool. Droger har ersatt impulskontroll. Först när deras imaginära värld brakar samman inser de kanske att deras verklighetsbild varit en skenvärld. Det kan då vara i senaste laget.

 

Från politiskt håll är det vanligt att kalla på mera poliser för att komma åt ungdomsvåldet. Det är naturligt eftersom detta i princip är ganska enkla åtgärder som politikerna kan besluta om. Man kräver också att problemen ska tas upp i skolorna och att föräldrarna ska ta större ansvar. Detta är mera komplicerat men kostar inte mycket pengar. Och visst, i en del stadsmiljöer kan polisens närvaro ha en viss förebyggande och dämpande effekt, särskilt om man satsar på permanenta kvarterspoliser och fotpatrullering. Att eleverna får arbeta med temat ungdomsvåld kan skapa en viss medvetenhet i frågan. Men föräldrar som nästan inte träffar sina barn, kan inte ta mycket ansvar för vad barnen sysslar med.

 

De stora frågorna är hur man ska förstärka samhällsmoralen i vår tid då de flesta ser till sina egna intressen, tar för sig vad man kan och gör det man själv vill. Unga människor söker också spänning och att bråka med vuxna och andra grupper kan ge kickar. De aktuella ”firmorna” är väl ett uttryck för detta. Vi lever kanske i ett allt för välordnat samhälle utan fysiska utmaningar och med allt för mycket tid att roa sig eller gå sysslolös – ett problem redan Augustinus uppmärksammade.

 

Hur får vi föräldrar att ta mera ansvar? Det handlar väl om att de har mera tid med barnen och större delaktighet i deras utveckling. Men i vårt samhälle har vi delat upp funktionerna och pessimisterna menar att det som skulle få föräldrarna att engagera sig mera är att de konsekvent kommer att få betala för alla kostnader deras ungar skapar med sin framfart. Föräldrarna bör arbeta mindre och hellre engagera sig mera i sina barn och skolan.

 

Unga bör få en mera dynamisk kontakt med vuxenvärlden. Då tänker jag inte främst på företeelser som ”pappor på stan” eller föräldravandringar. Kanske bör vi ändra hela utbildningssystemet, som nu kan uppfattas som en isolerad enklav, vilken håller ungdomar borta från det verkliga livet till högt upp i tonåren och mera.

 

De unga kanske kan ingå i parallella verksamheter där studier varvas med arbete ute i samhället och större eget ansvar. Kunskapen de unga förvärvar ska vara praktiskt användbar. Kanske kan det leda till större delaktighet och nya erfarenheter vilket motiverar ett större ansvarstagande. Erfarenheterna av en rad ”jobbprogram” är goda. Det egna arbetet kunde bidra till betalningen av studierna. Samhällsmoralen växer fram när man förstår nödvändigheten av tillit människor emellan. Delaktighet är nog det viktigaste för att bryta vissa ungas ansvarslöshet och liv i en ”metrixvärld”.  

Sommar 06 375.jpg

OLIGARKERNA I TÄBY

Av Alf Ronnby

 

I Täby regerar moderaterna med egen majoritet. Detta är ett mycket intressant test på vad moderat politik går för när de själva i egen höghet bestämmer. Här kan den moderata viljan blomma ut som i få andra kommuner. Och det är just vad den gör. Moderaternas marknads- och privatkapitalistiska fundamentalism har tydligt visat sig när det gäller hur skolorna i Täby ska drivas.

 

Moderaterna tror att skolorna fungerar bäst när de drivs i privat regi. Därför är de beredda att överlåta, ja slumpa ut, skolorna till rektorer som vill ta över. Två skolor har sålts för en spottstyver. Rektorernas bolag har bara behövt betala för inventarierna. För Bergtorpsskolan betalades bara 2,5 miljoner, vilket väl bara är hälften av vad en villa kostar i Täby. Tibble gymnasium fick rektor Maj Dellström och en kollega ta över för 9 miljoner, medan markandsvärdet troligen ligger på 30 – 50 miljoner. 

 

I sin iver att privatisera skolorna struntar Täbymoderaterna i att deras utförsäljningar är olagliga. Enligt kommunallagen får inte en kommun gynna enskilda intressen. Täbymoderaterna sysslar alltså med ett otillbörligt gynnande av enskilda ekonomiska intressen. Tibble gymnasium har 1000 elever och ett stort antal lärare. Skolan får 83 miljoner i skolpeng per år. Enligt SKL (Sveriges kommuner och landsting) är det troligen också olagligt att öht sälja ut skolor, eftersom det är kommunal kärnverksamhet och strider mot att kommunen ska föra en sund ekonomisk politik.

 

Moderaternas svar på denna kritik är att man i armkrok med skolminister Björklund vill ändra kommunallagen så att man kan fortsätta ”avknoppningarna”, som man kallar bortslumpandet av offentlig verksamhet. Det skapas en marknad för köp och försäljning av medborgarnas kollektiva egendom. I det borgerligt styrda Stockholm har ett antal skolor privatiserats. För Rytmus och Droteam gymnasium betalades 33 miljoner. I Varberg såldes Drottning Blanka och Ljud och bildskolan, med 1000 elever, för 129 miljoner, vilket kan jämföras med nio för Tibble. NTI-skolan såldes för 200 miljoner. 55 skolor är på väg att privatiseras.

 

Demokrati är det mest värdeladdade begreppet i det politiska Sverige. Och visst är det folkets makt vi bör eftersträva. Men hos moderaterna betyder demokrati något annat. För dem är demokrati att de nu har egen majoritet i Täby och därför menar att de kan göra som de själva vill. De andra partierna har helt enkelt blivit överkörda av de maktfullkomliga moderaterna. Lärarna och eleverna på Tibble har också blivit överkörda så det stänker. Bland lärarna var 84 procent emot privatiseringen och nu söker 43 av dem annat lärarjobb. Eleverna gillade inte heller privatiseringen av sin skola. Hela 76 procent av eleverna var emot utförsäljningen. Men vad brydde sig moderaterna om detta! Lärarnas och elevernas arbetsplats såldes mot deras vilja till ett aktiebolag.

 

Moderaterna har förväxlat demokrati med fåtalsvälde eller kanske med plutokrati. I Täby är det sannolikt de besuttna som tagit makten genom moderaterna. Hur skulle det gå om moderaterna fick egen majoritet i riksdagen? Då blir det förmodligen en utförsäljning av medborgarnas kollektiva egendom, som vida överstiger det alliansen nu förbereder.

 

En annan aspekt på Täby är nepotismen hos moderaterna. Familjen Reinfeldt har skaffat sig sitt eget fögderi, där makten går i ”arv” från Fredrik Reinfeldts pappa Bruno Reinfeldt till svärdottern Filippa Reinfeldt. Den typen av konstellation i politiken där partier har egen majoritet är troligen inte särskilt sund. Att statsministern ingår i ”familjeföretaget” gör det hela mera intressant.

 

I samband med Sovjetunionens upplösning och införande av kapitalism uppstod en oligarki (fåmansvälde). Ett litet skikt av företagsledare, som satt på maktpositioner, skaffade sig enorma fördelar. Oligarkerna kunde ta över stora företag för en spottstyver. Dessa oligarker har blivit enormt rika och mäktiga genom att roffa åt sig sovjetmedborgarnas kollektiva egendom. Utvecklingen i Täby börjar i liten skala likna den i Ryssland. Det sänder en varningssignal till svenska folket: ta varning av oligarkerna i Täby! Får moderaterna egen majoritet i landet kan det vara ajöss med den offentliga sektorn.


 
gen_22.1.gif