1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_474.1.gif

49. Ideologisk skymning

osamagud.jpg

ISLAMOFOBI

Av Alf Ronnby

 

Under sommarens diskussion om muslimer, islam och islamister har Ronny Åkerberg, Patrik Strand och Bassem Nasr använt begreppet islamofobi om rädslan för eller kritiken av muslimer och islamister. Personer som uttrycker sådan kritik kallas islamofober. Lars Joel Eriksson, Bertil Lundahl, Markus Nyberg, jag själv mfl har påpekat att islamofobi är ett dåligt begrepp för att beskriva kritiken av islam. Men vi tycks tala för döva öron. Dock, man ska inte ge upp hoppet om människor och för övriga läsare av Skånskans insändar- och debattsidor kan det vara på sin plats att göra ännu ett försök att reda ut begreppen.

 

De som använder begreppet islamofobi vill påskina att islams kritiker har en irrationell och ogrundad rädsla för muslimer. Men det leder ännu längre, eftersom begreppet fobi är hämtat från psykiatrin och då beskriver ett sjukdomstillstånd. Den som lider av en fobi är alltså sjuk och därmed inte helt tillräknelig. Flumvänstern och HBT-rörelsen började använda begreppet homofobi för kritik och ogillande av bögar och flator. Avsikten är att förespegla att det är något sjukligt i detta ogillande av homosexuella. Man vänder alltså upp-och-ner på ett tidigare förhållande.

 

Därefter började samma flumvänster göra en liknande koppling mellan islamkritik och fobi, dvs det är också något sjukligt i att ogilla muslimer. De personer som gör detta ska inte/kan inte tas på allvar eftersom deras tankar är irrationella. Deras perspektiv är förvirrat och förvridet pga en falsk verklighetsuppfattning.

 

Flumvänstern tror – eller vill – att man genom att stämpla ut all kritik mot islam kan motverka diskriminering av dessa grupper. Det är en gammal metod, som makten brukar använda, att exkludera kritikerna bla genom att utdefiniera dem och därmed tro att  man blir av med kritiken. Ofta är det just tvärtom. Lägger man locket på för kritiken bubblar och koker det därunder och i värsta fall exploderar det så småningom, med allvarliga sociala konsekvenser. Det är mera produktivt för diskussionen om brukarna av begreppet islamofobi istället använder begrepp som bättre beskriver verkigheten (tex islamkritiker) och inte försöker stämpla islams kritiker som otillräkneliga. Dessa försök genomskådas av andra människor och användandet blir väl mera en symbol för det politiskt korrekta i den egna gruppen eller kadern.

 

Slutligen, hur kommer det sig att ni, islams vänner, har så lite att säga om allt det våld mot civila som sker i islams namn av talibaner, jihadister, al Qaida, mfl islamister? Eller för den delen om det tysta vardagsvåld som drabbar muslimska tjejer som tvingas använda huvudduk och heltäckande kläder i sommarvärmen eller inte tillåts dansa, lyssna på musik och ha kul. Här är ni hörbart tysta.

Till och med en lärd akademiker som Jan Hjärpe vid Lunds universitet håller inte ordning på begreppen (vilket vi annars i den akademiska världen är mycket noga med) och faller in i den demagogiska kören kring "islamofobi", då han kallar kritik av islam, tex att det förekommer att man "dömer" kvinnor till våldtäkt för att de uppträtt omoraliskt, för islamofobi.

 

hizballah.jpg

BLUFFMAKARE HOS VÄNSTERN

Av Alf Ronnby

 

Martina Nilsson, vänsterpolitiker i Malmö, gjorde ett debattinlägg den 15/8 om muslimer, islam och islamister utifrån begreppet och fenomenet orientalism. Det kunde blivit ett intressant bidrag till sommarens diskussion i detta tema. Men hon använder utrymmet till att med lögnaktiga påstående attackera Lars Joel Eriksson och mig för vad vi sagt i denna debatt. Nu återkommer hon och försöker än en gång få Skånskans läsare att tro på hennes egenhändigt tillyxade sanningar om vad vi sagt.

 

Martina Nilsson försöker få Skånskans läsare att tro att bara för att hon anger källan och, som hon säger ”ordagrant hämtat” citat av vad jag och Lars Joel Eriksson skrivit, så är det sant. Jag vet inte vem Martina Nilsson är (annat än att hon anger sig som vänsterpartist), men du tycks vara rudis på hur man för en seriös debatt. Avgörande är vad man påstår att citaten står för i sina sammanhang. Plockar man dem tendensiöst och bäddar in dem i sin egen text på ett sätt att de framstår för något annat än vad de egentligen var, är det rent bedrägeri gentemot läsaren. Denna fula debatteknik använder sig Martina Nilsson av och du förtjänar att bli avslöjad och ställd i skamvrån. Låt mig visa hur den här vilseledande debattekniken fungerar:

 

Vad Martina Nilsson skrev den 15/8:

”Alf Ronnby menar i Skånskan den 20 juli att ’relativistisk sörja’ kännetecknar dem som vill diskutera islam…” ”Det är tydligen relativistisk sörja att ha ett något bredare perspektiv än en Tolkin-inspirerad saga…”

 

Vad jag skrev den 20/7:

”Med Åkerbergs hållning hamnar man i den relativistiska sörja där man varken kan se eller tänka klart.” MN vill påskina att jag sagt att alla de som vill diskutera islam kännetecknas av relativistisk sörja, dvs. då även Lars Joel Eriksson och jag. Med relativism menas här att inget är mera värt än något annat. Islamism och jihadism är så gott som allt annat, om man nu känner för det. Har den enögda Martina Nilsson själv något att säga om occidentalism, om västerialism och rädsla för det öppna, demokratiska samhället, som man finner hos islamister? Även för Martina Nilsson, liksom för islamisterna, är tydligen alltid väst det onda.

 

Vad MN skrev den 15/8 angående orientalism, som bör fruktas eller kontrolleras:

”Ett annat uttryck för orientalism är att Orienten är något som bör fruktas eller kontrolleras. Eller som Ronnby skriver den 20 juli. ’De är förblindade av hat mot vår kultur och beredda att lemlästa och döda för att uttrycka detta hat och för att skrämma oss.’

Vad jag skrev den 20/7:

”Politiska islam är en blandning av ideologi och religion som islamisterna använder i sin propaganda. Dessa virrhjärnor föreställer sig att de ska erövra världen. De är förblindade av sitt hat mot vår kultur och är beredda att lemlästa och döda…” Det handlar alltså inte om Orienten, dvs. muslimer generellt, som Martina Nilsson påstår utan om islamister.

 

Vad MN skrev den 15/8:

”Med dessa absurda generaliseringar som grund menar både Ronnby och Eriksson att vi inte ska ta emot flyktingar från muslimska länder.” Martina Nilsson besvarar inte den 24/8 den fråga jag riktar till henne den 22/8 var jag skulle ha skrivit detta. Den enkla förklaringen är nml att detta bara är något som Martina Nilsson hittar på för sin vilseledande argumentation.

 

Martina Nilsson påstår också den 15/8 att både jag och Lars Joel Eriksson har beskrivit ”orienten” som ociviliserad och därmed legitimerat Sveriges inblandning i två folkrättsvidriga krig i Afghanistan och Irak. Ingen av oss har försvarat dessa krig – tvärt om.

 

Martina Nilsson hävdar att det som Eriksson och jag skrivit ”är ett uttryck för den rasism och överhöghet som väst bestitter”.

 

Vad skall man kalla den debatteknik Martina Nilsson använder om inte lögnaktig och vilseledande? Om du med ditt inlägg om orientalism den 15/8 ville bidra till en intressant diskussion om islam, jihadism, islamism, terrorism etc, så har du istället dragit ner den i skiten med din oseriösa debatteknik. Sådana politiker betackar vi oss för. Är det någon som blivit förtalad av Martina Nilsson så är det Lars Joel Eriksson och jag.

 

Villa skatt.jpg

IDEOLOGISKA FASTIGHETSSKATTEN

Av Alf Ronnby

 

Debatten om regeringens förslag att avskaffa fastighetsskatten fortsätter. En utredning ska göras och röster höjs för att påverka denna i olika riktningar.

Till och med OECD blandar sig. Deras skattechef Jeffrey Owens kritiserar att regeringen vill avskaffa denna skatt. ”När man har en skatt som fungerar, då ska man akta sig för att avskaffa den”, sa han. Ur en skattmas perspektiv är det naturligtvis bra med en skatt som är lätt att administrera och som drar in mycket pengar. Detta är ett av de vanligaste argumenten kritikerna har och ska appellera till sunda förnuftet. Men från ett medborgarperspektiv måste en skatt uppfattas som både rättvis och rimlig för att vara legitim. Majoriteten av svenska folket, som är motståndare till fastighetsskatten har en rad argument som visar att denna orättvisa och dumma skatt inte är legitim. Frågan kanske var den viktigaste i valet och gjorde att alliansen vann. Tacka Kd för det.

 

Fastighetsskatten är lätt att förstå sig på och alla har åsikter. Kritikerna på vänsterkanten protesterar över att deras ideologiska slagträ kommer att försvinna. Fastighetsskatten och förmögenhetsskatten är för dem röda symbolfrågor. Ett retoriskt grepp som kan användas för att frammana bilden av att alliansen favoriserar den feta, rika överklassen, som sitter där i sina lyxvillor och smörjer kråset med gåsleverpastej. Det arbetande folket däremot får nöja sig med trista hyreslägenheter, sill och potatis. De är redskap i den ideologiska klasskampspolitiken.

 

Men den bilden håller på att krackelera när fatighetsbeskattningen har kommit att drabba två miljoner småhusägare och deras familjer. När halva befolkningen bor i småhus blir inte argumenten kring det rika villafrälset trovärdigt. Taxeringsvärdena har rakat i höjden och småhusägarna blivit rika på papperet, utan att ha fått en enda extra krona att fest för. Opinionsundersökningar visar att den förlegade vänsterpropagandan inte går hem. När den ställs mot folks reella erfarenheter faller den platt till marken. Jämför hur opinionen ser ut kring den försämrade A-kassan! Vi lever i en ny tid och fastighetsskatten och förmögenhetsskatten håller inte som symboler för rättvisepolitik – om det nu är någon som fortfarande tror att politik handlar om detta.

 

Det främsta syftet med slopad förmögenhetsskatt är att säkra fortsatt verksamhet i små företag vid generationsskifte och möjligheter att öka investeringarna. I bästa fall kan det ge fler arbetstillfällen. Skatt på boendet ska gälla reella värden och verklig betalningsförmåga. Till exempel ska pensionärer, som sällan kan öka sina inkomster, inte drabbas av okontrollerade bostadskostnader.

 

 

 

En liten grupp villaägare i storstadsområdena kommer att gynnas mest, men det får vi kanske acceptera för att de flesta ska får en förbättring. De med fina villor i storstadsområdena får bära bördan av stora och kanske ökade ränteutgifter och skatt på försäljningsvinsten, medan de som bor utanför storstadsområdena inte kommer att få någon höjning alls och förmodligen liten eller ingen skatt på realisationsvinsten – som kanske blir 20 och inte 30 procent. Småhusägare anser det mera logiskt och rimligt att betala skatt när det blivit en verklig inkomst av huset och pengarna finns efter försäljningen. Hela reformen finansieras inom bostadssektorn.

 

Någon ”grotesk omfördelning av förmögenheter”, som en del debattörer hävdat, blir det inte genom reformen av fastighetsskatten. Ibland låter det som om det är staten som egentligen äger – eller borde äga – fastigheterna och nu ska de återgå till villaägarna. Men i vårt land är den grundläggande principen att var och en har rätt till resultatet av sitt arbete. Beskattningen har bara legitimitet när skatterna går till den gemensamma välfärden. Varken skattesystemet eller socialförsäkringssystemet har som uppgift och funktion att radikalt omfördela inkomsterna mellan klasserna. Det är i arbetslivet som klassamhället skapas därför att alla inte har lika förutsättningar och möjligheter till välbetalda arbeten och inflytande. När vänstern tar i så väldigt kring slopad fastighetsskatt kan det upplevas som brist på bra argument och tro på ideologins förledande kraft.

 

 

Freedom.jpg

I EKONOMISMENS TECKEN

Av Alf Ronnby

 

Alliansregeringen har presenterat sin första egna budget. Den är nog inte vad de flesta som röstade på dem förväntade sig. Vi har en finansminister som är en akademiskt utbildad fackekonom och som sådan ansedd mycket kompetent. Han omger sig med likasinnade ortodoxa marknadsekonomer på finansdepartementet. Det är främst därför finansministern har ett oproportionerligt stort inflytande i alliansregeringen. Men det beror också på att vi har en regering som fundamentalistiskt tror på marknadsekonomiska lösningar. Ekonomiska incitament och fördelar är det som främst styr människors handlande.

 

Regeringens verklighetsbild blir mycket tydlig när vi ser vad det är för politik man vill föra. Arbete och välfärd ses genom ekonomistiska glasögon. Människor ska motiveras och piskas att arbeta mera genom att de ekonomiska vinsterna är uppenbara. Å andra sidan ska det kosta att inte på alla sätt se till att komma i arbete. Jobbavdragen ger ekonomiska fördelar för dem som arbetar. Förändringen av A-kassan har lett till lägre ersättning och högre avgifter. Ju fler arbetslösa i A-kassan, desto högre avgifter. Karensdagarna ökar till sju för arbetslösa. Deltidsarbetslösa ska bara få A-kassa upp till heltidslön i 75 dagar. (Tidigare kunde det pågå i 10 år eller mer.)

 

Sjukskrivna ska efter tre månader få sin placering på arbetsplatsen bedömd och efter sex månader vara beredda att ta ett annat lämpligt arbete tom på annan ort. Och det kommer att finnas en övre gräns för hur länge man kan vara sjukskriven. Efter ett år sänks sjukpengen till 75 procent av lönen och det ska inte gå att få mera även om man har en facklig tilläggsförsäkring. Folk ska inte ha råd att vara sjuka eller arbetslösa. Sjuka och arbetslösa får inga skattelättnader och pensionärerna ska uppmuntras att arbeta för att de också ska få del av jobbardragen och skattelättnader. Blivande pensionärer, som tänker sig ett lugnt liv som pensionär, behöver spara ihop ca 100 000 kronor för att kunna behålla sin konsumtion på samma nivå som de som arbetar och får jobbavdrag. Pensionerna är nu nere på 60 – 65 procent av inkomsten. Många fattigpensionärer blir nog tvungna att extraknäcka.

 

Arbetsgivarna ska uppmuntras att anställa arbetslösa genom att arbetsgivaravgifterna minskar med nystartjobb. Ju längre arbetslöshet desto mer tjänar arbetsgivaren på att anställa den arbetslöse. Logiken bakom dessa åtgärder tycks vara densamma som då regeringen tror att vi får färre trafikolyckor genom att avgiften till trafikförsäkringen höjs. De A-kassor som har lägst andel arbetslösa i sin kassa, får lägre kostnader och kan därmed sänka avgifterna till A-kassan. För A-kassor med många arbetslösa blir det tvärt om – allt dyrare.

 

Man kunde tro att regeringen uppfattar att fackföreningarna är de som skapar sysselsättning. Är det möjligt? Hur skapas fler arbetstillfällen och fler i arbete genom att medlemmarnas ekonomiska villkor försämras? Det verkar underligt, men vänta. Det finns sannolikt ett antagande att de arbetslösa går och drar benen efter sig. Kanske tänker regeringen att kreativiteten ökar när de arbetslösa får dra åt svångremmen. Arbetslösa ska tvingas ta vilka jobb som helst.

 

Troligen finns också följande logik med i spelet: Färre arbetslösa ger lägre utgifter för A-kassan och lägre avgifter, därför kanske facket kommer att hålla tillbaka lönekraven, vilket kan öka efterfrågan på arbetskraft, om konsumtionen hålls uppe genom lägre skatter.

 

Regeringen ligger illa till opinionsmässigt och får nu räkna med en svekdebatt. Fastighetsskatten skulle avskaffas och ersättas med en låg kommunal avgift. Nu blir det istället en liten sänkning av skatten från en (1) till 0,75 procent av taxeringsvärdet, med ett tak på 6000. Oförutsägbarheten, som kritiserats, kommer att finnas kvar. Bensinskatten skulle inte höjas, men nu blir det en höjning med 29 öre per liter. Det skulle inte bli trängselskatter i Stockholm.

 

Många ville bli av med Göran Persson och då fick vi en ekonomistisk regering, som inte tycks tro på socialpolitik. Arbete till varje pris gäller! Opinionen visar att de flesta inte vill ha denna marknadsfundamentalistiska regering. Men de lyssnar inte. Med en dåres envishet binder de ris åt egen rygg.

USA FREEDOM.jpg

FN I VEMS INTRESSE?

Av Alf Ronnby

 

Jan Egeland, FN:s sekreterare för humanitärt arbete var sommarpratare i år. Det var en hyllning till FN och samtidigt en litania över bristande resurser. FN borde få mycket mera pengar. Men är det så självklart att FN är värd mera stöd? Folkmord i Tjetjenien och Darfour. Anfallskrig mot Irak. Och vad gör FN? USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina ser i första hand till sina egna intressen. Dessa staters agerande har lett till att FN inte kunnat fungera som den universella fredsbevarare det var tänkt.

 

FN skulle vara en världsorganisation för fred, säkerhet och mänskliga rättigheter. Organisationen skulle värna folkrätten, motverka krig och krigsförbrytelser. Men stormakterna gör som de vill med eller utan FN:s samtycke. USA med flera startar ett olagligt krig mot Irak. FN kan inte förhindra det. Istället säger FN i juni 2004 att ockupationen är slut – eftersom Irak fått en marionettregim. USA gör sig skyldig till krigsförbrytelser och vad gör FN? Utan säkerhetsrådets uppbackning kan FN inte agera. Med den nye FN-chefen Ban Ki-Moon ser FN ut att ännu mera gå i USA:s ledband.

 

FN har visat sig helt oförmöget att ingripa mot folkmorden i Darfour. Man ingrep med sanktioner mot Irak, vilket drabbade civilbefolkningen hårt. Men FN kunde inte stoppa USA:s och Storbritanniens angreppskrig på Irak. Natos angreppskrig på det lilla europeiska landet Serbien, för dess roll i Kosovo, godkändes av FN . Men när Ryssland begår folkmord i Tjetjenien står FN fullständigt handfallen. FN varken vågar eller kan ge sig på den stora, ryska björnen, som får fortsätta att år efter år mörda tjetjener. När USA anföll och invaderade Grenada och störtade en vänsterregim, hördes knappt ett pip från FN.

 

FN:s förmåga att ingripa militärt är helt beroende av USA:s intressen. Senast sommaren 06 blev detta tydligt. Israels angrepp på Libanon, användande av klusterbomber och mördande av civila, var en krigsförbrytelse enligt alla experter, men FN försökte inte ens få ett stopp på kriget. Ännu mindre var det aktuellt att ställa premiärminister Olmert och försvarsminister Peretz inför FN:s internationella domstol i Haag, anklagade för krigsförbrytelser. När tänker man ställa president Bush inför rätta för krigsförbrytelserna i Irak? Eller president Putin för folkmorden i Tjetjenien?

 

Serbiens president Milosevic’ kunde man släpa dit, eftersom han var president i ett litet obetydligt land. Detsamma gäller krigsförbrytarna från Rwanda. Genom USA:s anfall på Irak har bortåt 600 000 människor fått sätta livet till. Man har använt vapen med utmattat uran och kriget strider både mot krigets lagar och folkrätten, men FN skulle inte komma på tanken att åtala den då ansvarige Rumsfeld. Irakkriget anses inte längre olagligt.

 

Hela FN-konstruktionen kan allvarligt ifrågasättas. Den är varken demokratisk eller effektiv och har väl numera relativt svagt stöd från världens folk. Det är en stormaktskonstruktion som kan användas för att legitimera deras internationella agerande och hålla tyst när detta passar de stora. Utvecklingsländerna har mångdubbelt fler medborgare, men har nästan inget inflytande alls. Generalförsamlingens främsta funktion är att ge legitimitet åt organisationen samt vara en diskussionsklubb där ledamöterna får snacka av sig. I säkerhetsrådet finns makten och där har de permanenta medlemmarna veto.  Det är med FN som annars i världen, att kapital och vapen säger allt i frågan om makt.

 

Ytterligare exempel på hur FN går i stormakternas ledband är hållningen till kriget mot terrorismen. FN sanktionerade anfallskriget på Afghanistan. Okritiskt och olagligt accepterar man USA:s listor på misstänkta terrorister, vilket leder till rättsvidriga ingripanden och bestraffningar. Det har fått svåra konsekvenser för de oskyldigt drabbade tex de i al Barakataffären i Sverige. Och det finns inte någon som helst rättssäkerhet för de drabbade. Fångarna i Guantanamo är ännu en rättsskandal och Rumsfeld den som gav order om tortyr av fångarna. Det är ett klart brott mot Genèvekonventionen, men kommer FN att se till att Rumsfeld ställs inför rätta? FN är en dyr, idisslande kossa, men ändå det bästa vi har, säger de bleka försvararna av FN. Och sedan då?


 
gen_22.1.gif