1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 143 e-mail me


gen_216.1.gif

44. Extrema händelser

Höst 10.jpg

EXTREMIST FEMINIST

 

Män som dräglande vargar eller fula grisar, ”känslomässigt efterblivna idioter”, som man bör kastrera. Monsterlika män med stora händer, enorma munnar och tänder. ”Du ser för jävlig ut kukskalle.” ”Du ser ut som du fått tasken sugen av en piraya.” ”Passa dig jävligt noga så kärringjäveln inte gör dig till en blatteälskande mjukisbög!” Detta är Hans’ och Åkes repliker i ett samtal om känslor. Dessa ”underbara teckningar och alltid lika tydliga texter” har skapats av en grupp radikala feminister verksamma i nätverket ”dotterbolaget” i Malmö. Det presenteras på dotterbolagets hemsida i en tecknad serie (fanzine) kallad Våld.

 

Dotterbolaget är en grupp feministiska serietecknare som bildades i Malmö våren 2005. Initiativet togs av kvinnor som träffats i serieskolan på vänsterns folkhögskola i Kvarnby. Nätverket ger ut ett slags samhällskritiskt magazin, ett fanzine på nätet. Där får bland annat president George W Bush, pastor Åke Green och advokat Leif Silbersky rejält på skallen. En del av medlemmarna har egna hemsidor och från ”elgranero” Sara Granérs sk kastrationssite kan man ladda ner vykort att skicka till de snubbar man vill trakassera. Det finns ett kort med vackert blommotiv, där det står ”Vi kommer och hämtar din kuk på din folkbokföringsadress den…. Kl…. Om mannen i fråga inte levererar sin penis enligt uppfordra, finns ett uppföljningskort där det står: ”För en tid sedan skickade vi ut information till dig angående hämtning av din kuk. Eftersom du inte var anträffbar vid den angivna tidpunkten skickar vi nu en påminnelse. Kom ihåg att utebliven kuk debiteras med 700 kr. Din kuk skall vara oss tillhanda senast…”

 

Det paradoxala är att feminister, som varit så aktiva i kampanjer vad gäller mäns våld mot kvinnor, i det här fallet själva uttrycker så mycket våld. Man kan undrar vad det är för slags plantskola vänstern skapat på Kvarnby folkhögskola, när elever därifrån står för ett sådant enormt manshat, som uttrycks på dessa hemsidor. Här ska unga kvinnor tydligen bli peppade av ”starka, smarta kvinnor, som gör Sveriges kanske bästa serier”, som det heter när dotterbolaget presenterar sina tio aktiva tecknare.

 

För några år sedan blev det ett väldans liv när Evin Rubar på SVT visade sin film om Könskriget. Där granskas riksorganisationen för kvinnojourer (ROKS). ROKS’ ordförande Ireen von Wachenfeldt säger att ”män är djur”. Det har hon senare velat ta tillbaka, men uttalandet reflekterar den uppfattning vissa radikalfeminister har. De är fångade i en föreställning om den rådande könsmaktsordningen där män som kollektiv och privatpersoner alla är ansvariga för det förtryck och våld kvinnor i gemen utsätts för. Men det är numera inte ett system man bekämpar. Patriarkatet ska angripas i det privata. Den enskilde mannen, som är en representant för patriarkatet, ska hudflängas. I en sådan tankevärld är det, som Tiina Rosengren uttryckte det hos Fi, ett förräderi av kvinnosaken att älska med en man.

 

Detta är fanatism, som bla gjorde att Fi led ett fullständigt fiasko i valet. Och det kunde inte gått på annat sätt när HBT-vänstern kapade Fi. Vanliga, normala kvinnor och män ställer sig främmande till könskrig och detta hat mellan könen. Kvar blir de lesbiska, rabiata manshatarna, som genom sitt agerande skadar hela den feministiska rörelsen. Dotterbolagets perversa verksamhet bidrar till att gräva dess grav.

 Alf Ronnby 

Höst 7.jpg

DÅ IRAK NU IRAN?

 

Mitt i natten den 20:e mars 2003 bombar USA Bagdad. På CNN kan vi följa angreppet i direktsändning från ett hotelltak. Det ser ut som fyrverkeri. Men detta är ett dödligt missilregn. USA:s ädla motiv att störta en regim som hotade världen med massförstörelsevapen, har klätts av genom händelsernas utveckling, till simpla ekonomiska motiv och en fråga om makt.

 

USA:s ekonomiska intressen och behov av kontroll över världspolitiken har kostat 650 000 människor livet i Irak. Landet har hamnat i fullständigt kaos och inbördeskrig. Och vad är det för regim som vill hänga fyra kvinnor för brott mot ”den allmänna välfärden och säkerheten”? Många irakier tycker att det trots allt var bättre under Saddams regim och att det behövdes en sträng ledning. Kriget mot terrorismen har gett terrorister en ny rekryteringsbas och ännu en scen för sin dödliga verksamhet. Nu verkar Iran stå på tur.

 

Scenariot är känt från upptakten till anfallet på Irak. Ordkriget från Bush-administrationen blir allt hotfullare och den militära uppladdningen i Persiska viken allt intensivare. USA:s stridsflyg bevakar Irans gräns mot Irak.  Beskyllningarna haglar över Iran för inblandning i Irak. USA-soldater sägs ha blivit dödade av Iranska vägbomber och de förser shiamuslimer med vapen. Irans atomenergiprogram är en kuliss för de verkliga avsikterna att skaffa atomvapen.

 

Israel har i klarspråk sagt att man inte accepterar atomvapen hos Iran – fast de själva har det. Man försöker skapa sympati för ett anfall genom att påstå att judarna hotes av en andra ”förintelse”. Experter bedömer att risken att USA försöker bomba ut Irans atomanläggningar är överhängande. Alternativt får Israel göra det - som i Irak. Men det kommer inte att sluta med detta. Ett krig är lättare att starta än sluta. Det märkliga eller absurda i den amerikanska politiken är att den gång på gång är så kontraproduktiv för de syften USA säger sig ha. Världsopinionen blir fägnad med vackert tal om demokrati och modernisering. Anfallskriget mot Irak kommer inte att leda till demokrati, men till våldets tyranniska välde.

 

I en period i mitten på 1900-talet hade Iran en demokratiskt vald regim. Men Mossadeq gjorde det fatala misstaget att försöka nationalisera Irans oljetillgångar. Det gick emot USA:s intressen och CIA såg till att den demokratiska regimen störtades. USA stöttade sedan diktaturen under shah Muhammad Reza Pahlavi. Den spirande demokratin trampades under hemliga polisens och militärens stövlar. Men terrorväldet i kombination med ekonomiska problem, ledde till starkt motstånd och revolutionen 1978. Shahen störtades och flydde ur landet. USA hade genom sitt stöd till shahregimen bäddat för de fundamentalistiska shiiternas och ayatollornas maktövertagande.

 

 

Nu är den iranska medelklassen och studenterna hjärtligt trötta på ayatollornas välde, sedlighetspolisen och sharialagar. De önskar en modernisering av landet. Men vad gör USA då? Stöder studenternas och medelklassens strävanden? Nej, man driver genom sina hot åter befolkningen i armarna på fundamentalisterna, ayatollorna och gaphalsen Mahmoud Ahmadinejad. Bush-administrationens tal om att främja en demokratisk utveckling i världen och särskilt i Mellanöstern, är mest retorik. Själva idén att man ska införa demokrati med våld och krig är i sig odemokratisk och absurd. USA:s maktpolitiska och ekonomiska intressen är dominerande i utrikespolitiken. På mammons altare offras människoliv – även många amerikanska. Men inte den politiska ledningens egna familjemedlemmar. De flesta amerikanska familjer tror inte längre på Bushs krig för fred och vill inte låta sina söner bli kanonmat.

 

Man skulle kunna tro att vi lever i dårarnas paradis. Det är den brutala militärpolitiska och ekonomiska makten som dirigerar världspolitiken. Ibland kombineras det med kristen och islamsk fanatism och tron att man har Gud på sin sida. Ahmadinejad hotar med att öppna helvetets portar när USA och Israel anfaller Iran. Det sägs att det finns flera tusen självmordsbombare att sända ut i världen. De är mer än villiga att hämnas på ”den stora satan”. Fundamentalisterna Bush och Ahmadinejad är i botten troligen ganska lika. Det krävs något mera än stora demonstrationer att flytta på dem.

Alf Ronnby

 

 

Höst 4.jpg

FORTSATTA FRAMGÅNGAR FÖR SD

 

Valet av Mona Sahlin till Socialdemokraternas ordförande är det bästa som kunde hända Sverigedemokraterna. Nu ökar deras förutsättningar att vinna över ännu fler missnöjda arbetare. Kritiken mot Sahlin har varit starkast i Skåne och där har sd sina starkaste fästen. I Malmö fick man fem mandat och den gamle moderaten och varvsarbetaren Sten Andersson blev kommunalråd. I alla Skånes kommuner, utom Vellinge, har sd fått mandat. I Landskrona är sd näst största parti. I riksdagsvalet gick det inte lika bra, men man fick 2,9 procent. I den senaste opinionsmätningen från Sifo får de 3,1 procent. Sd är själva övertygade om att komma in i riksdagen vid nästa val 2010.

 

De mer än 40 miljoner sd får i partistöd kommer att hjälpa dem in. Sd kommer att anstränga sig att tvätta bort stämpeln som ett främlingsfientligt parti. De senaste åren har sd velat framstå som ett mera normalt högerparti: traditionalistiskt, nationalistiskt och monarkistiskt. Sd vill också bli betraktat som ett socialkonservativt parti med bra äldreomsorg och sjukvård på programmet. Det är uppenbart att de lär sig av sina meningsfränder tex i Dansk Folkeparti och norska Fremskrittspartiet.

 

I hela Europa blåser radikala högervindar och sd rider på denna våg. Den vanliga uppfattningen är att det är flyktingmottagande och invandring, som är de högerextrema partiernas framgång. Men det är förmodligen bara en del av förklaringen. De högerextrema får ofta stöd från män ur arbetarklassen, särskilt från dem som blivit arbetslösa och marginaliserade. Stödet är stort just i områden som tidigare varit starka industriorter och därför gett ett visst välstånd. Strukturrationaliseringar och globalisering har gjort att de nu hamnat på efterkälken, med stor arbetslöshet och dystra framtidsperspektiv för arbetarklassen. Arbetslösa invandrare samlas i segregerade bostadsområden. Brottsligheten ökar. Landskrona, Malmö, Trelleborg, Helsingborg och Göteborg är typiska sådana orter där sd haft stora framgångar. Motsvarande syns i Europa tex Antwerpen.

 

Misstro mot etablissemanget och den rådande ordningen sprider sig tillsammans med oro och pessimism. Det är i detta perspektiv som kritiken och ilskan mot flyktingar och invandrare kan ses. Man uppfattar att dessa människor är ytterligare en belastning för samhället som ytterst kommer att drabba en själv. Detta är ett mönster som är känt från 30-talets Tyskland med depression och kaotiska förhållanden i samhället. Det gynnade nazisterna och förde en karismatisk ledare som Hitler till makten. Situationen avspeglar också att de traditionella arbetarpartierna har misslyckats med sin politik i dessa områden.

 

Om vi generaliserar är alltså de högerextrema de marginaliserade och exkluderades parti, liksom i viss mån de som är beroende av staten för sin försörjning. Men det behövs också karismatiska ledare för att få stor framgång. Det visar exempel i Europa: Gianfranco Fini för Alleanza Nazionale i Italien som har 12 procent, Jean-Marie Le Pen för Front National i Frankrike 13 procent, Filip Dewinter för Vlaams Belang i Belgien 20%, Carl I Hagen Fremskrittspartiet 22% Volen Siderov för Ataka i Bulgarien 25% och Pim Fortuyn i Holland (som blev mördad).

 

Den karismatiske ledaren har den dubbla funktionen att skapa förtroende och elda massorna och – vilket troligen är ännu viktigare – göra massmedia intresserad. Uppmärksamhet i press, radio och Tv är idag det viktigaste för att nå ut och få framgång. Ofta har framgångarna börjat med att de kommit in i ett lokalt parlament och fått uppmärksamhet. Sd har nu nästan hela Skåne som bas.    Det behövs förmodligen bara en karismatisk ledare för de riktigt stora framgångarna. Med ökat opinionsstöd kommer kanske den ledaren.

 

Det gamla industrisamhället har flyttat öster ut och lämnat efter sig en vilsen skara av överblivna industriarbetare. Den jordmån ur vilken sd får sin växtkraft kommer inte att försvinna. Med Mona Sahlin som s-ledare kan det bli svårt att vinna tillbaka de marginaliserade arbetarna. Även i LO-kollektivet finns motstånd mot ”miljöpartisten” och ”bögkramaren” Sahlin. Valet av Mona Sahlin kommer till sd som en skänk från ovan. Detta ger sd ännu bättre förutsättningar att vinna arbetarröster.

Alf Ronnby

Höst 8.jpg

DESSA FANTASTISKA NORRMÄN

 

Onsdag den 7:e mars klockan 21. Svein Tangen Andersen kör en stor traktor över isen i Svalbard. Någon har kört där tidigare och Svein följer spåren. Plötsligt brister den tjocka isen och släpet sjunker. Sekunderna efter spricker isen också under traktorn. Svein hinner inte få upp dörren och kasta sig ut. Han följer med traktorn i djupet och landar på botten 44 meter ner. Det går inte att öppna dörren eller takluckan pga vattentrycket. Svein måste vänta tills hytten fyllts med vatten. Då lyckas han öppna takluckan och simma upp till ytan, men slår huvudet hårt i isen. Trots att det är mörkt ser han hålet i isen där traktorn gick genom isen och simmar dit. Utan isdubbar är det praktiskt taget omöjligt att ta sig upp ur en vak. Det finns bara ett möjligt sätt, att på rygg sparka sig upp. Svein klarar detta.

 

Genomblöt står han på isen Det är minst 500 meter till närmaste hus och tio minusgrader. Skoterstövlarna är allt för tunga att springa i. Nu gäller det livet och Svein slänger av sig stövlarna och springer vidare i bara strumplästen. Han håller på att förfrysa fötter och ben och sista biten får han krypa. Det tar honom en och en halv timma att komma fram till vägen, där en bilist plockar upp honom i grevens tid. Svein blir körd till sjukstugan i samhället Svea. Det visar sig att han inte fått några allvarliga skador. En stor bula i huvudet. Ben och fötter tinar upp. Svein är 60 år och från Alta i Nordnorge.

 

Jag var vid den här tiden på konferens i Alta. Händelsen blev naturligtvis mycket uppmärksammad i radio, Tv och dagspressen. Historien är så otrolig att man knappt kan tro att den är sann. På Svalbard har solen just återkommit efter att ha varit helt borta i tre och en halv månad.

 

I vecka 11 går världens nordligaste, Europas största och längsta draghundslopp i Finnmark, Finnmarkslöpet 2007. Start och mål är i Alta. Loppet är 100 mil! Det går till Kirkenes vid ryska gränsen och åter till Alta och tar sex dagar. Mer än 100 ekipage och 1100 hundar deltog i år. Det här loppet är nog något av det tuffaste man kan ge sig på. Tempot är högt när ekipagen nästan ljudlöst seglar fram över ”Vidda” (dvs Finnmarksvidda). Hundarnas tungor hänger som långa, röda slipsar trots vinterkylan. För att inte skada tassarna har de sockar på. Det kan gå åt 500 sockar för ett ekipage med 14 hundar under de 100 milen. Att sköta om hundarna, äta och sova och gå på toaletten är ett bestyr och det blir inte mer än ca två timmars sömn per dygn i kalla tält. Det gäller att både förare och hundar är i toppform och man tränar hela året. Logistiken kring loppet är också krävande och varje hundspann behöver flera hundra kilo mat. Förra året var det minus 25 under loppet. Det har varit kallare, upp till 40, men i år var det milt och behagligt.

 

På torget i Alta har man skottat undan snön, byggt en jättescen av snö och is och rest öltälten i detta som är Borealisfestivalen, dvs Norrskensfestivalen. Och visst får man se ett fantastiskt norrsken när man besöker Finnmark vid den här tiden. Det böljar som ett stort, grönt draperi över himmeln. Jag har varit på en ”Borealiskonferens”, en cirkumpolar konferens för folk som sysslar med lokalt och regionalt utvecklingsarbete på Nordkalotten jorden runt. Kollegorna på Högskolen i Finnmark hade lyckats samla forskare och praktiker till en konferens i Alta. Deltagarna kom från Norden, från British Columbia och Saskatchewan, från Saskatoon i Canada till Jakutsk i fjärran Sibirien, vita och ursprungsbefolkningar.

 

Nu till ett fantasteri av annat slag. På Co-op i Karasjok stoppar en kvinna i 40-årsåldern (vi kan kalla henne Åse) ett paket sej, värt 50 kronor, under jackan. Men butiksvakten ser henne och hon blir förd till butikschefen. Åse är en fd flygvärdinna som fått missbruksproblem. Chefen ringer polisen, som bestämmer sig för att anhålla Åse. De kör henne till häktet i Kirkenes 30 mil bort. Där beslutar polisen att göra en häktningsframställan för att sätta Åse i ”varetekt”, eftersom hon misstänks kunna begå fler brott. Åse är helt utan pengar då hon inte fått sitt socialbidrag. Det tar rätten två dagar att avslå begäran om häktning. Åse blir släppt ut på gatan i Kirkenes, utan pengar, husrum och mat.

Alf Ronnby

Höst 5.jpg

VÄNSTERGNÄLL OM FASTIGHETSSKATTEN

 

Logiken i den politiska debatten är underlig. Vanligtvis brukar politikernas svikna vallöften leda till att de hudflängs i offentligheten. Men när alliansen tänker genomföra ett av sina viktigaste vallöften – det löfte som tom Göran Persson tror att de vann valet på – då får de en massiv kritik från olika håll, men huvudsakligen från vänster. Deras känsla för demokrati kan ifrågasättas.

 

Reformen ska i huvudsak finansieras inom bostadssektorn och ingen ska få höjd skatt/avgift för sitt boende. Även de som bor i flerfamiljshus kommer att få del av reformen. Men kritikerna kastar in allt de har, logiskt såväl som ologiskt i angreppen. Gälla röster hörs om hur förskräckligt och groteskt det är att slopa fastighetsskatten. Här ska de rika villaägarna gratis, utan minsta arbetsinsats, få en ökad inkomst på tiotusentals kronor. Vi förstår att fastighetsskatten är mera en symbolfråga än realpolitik. Och nu har tiden sprungit ifrån dem som vill tro, att i villor och småhus sitter rika knösar, som bör pungslås.

 

Men vi kan vända på argumentet. Den nuvarande fastighetsskatten betyder en beskattning av fiktiva värden och villaägaren kan drabbas av en allt högre skatt utan att ha gjort någon arbetsinsats över huvud taget. Man kanske bara råkar ha ett hus på fel plats. Fastighetsskatten har inget att göra med inkomst eller betalningsförmåga. Därför upplevs den av de flesta småhusägare som en orättvis skatt. Alliansen har starkt stöd i opinionen för att ta bort denna dumma skatt. Detta är ett bekymmer för kritikerna, som gärna förespeglar att de står för folkets röst och nu har de inte denna legitimitet.

 

Kritikerna bekymrar sig för att reavinstskatten höjs till 30 procent. Folk i glesbygden, som redan får dåligt betalt för husen, drabbas av mera skatt. Men förmodligen gör de ingen vinst på försäljningen och då blir det ingen skatt. Dessa kritiker befarar också, att den kapitalistiska principen om maximalt rörlig arbetskraft, kan komma att hämmas när folk blir mindre rörliga. De säljer inte huset för att undvika reavinstskatt. Detta ska man tro på?!

 

Ur social synpunkt är stor rörlighet negativt. Det river sönder sociala band och nätverk och skapar otrygga lokalsamhällen och grannskap. Stor rörlighet är alltså inget att eftersträva. I det avseendet kan reformen möjligen ha en positiv sidoeffekt. Vilka positiva sidoeffekter har fastighetsskatten? Kritikerna säger att unga familjer kommer att få det svårare att skaffa villa, eftersom priserna på villor kommer att stiga. Det är möjligt, om utbudet av villor minskar. Men det är mycket som påverkar villapriserna, så det återstår att se vilken effekt reformen får. Familjen klarar kanske ett högre pris på villan eftersom det blir något billigare att bo utan fastighetsskatt.

 

Om kritikerna nu verkligen villa att folk ska bo i villa (vilket man kan ifrågasätta), då är det väl bra att familjen sparar till sig själv genom att amortera på huset och inte till staten genom mera skatt! Kanske kommer det också att bli lättare att förutse vad boendet kommer att kosta och man råkar i vart fall inte ut för att boendet blir dyrare därför att grannen sålt sitt hus med rejäl vinst.

 

Naturligtvis gnäller vänstern över att villaägarna gör en vinst på denna reform. Ja, vad annars? Det är ju det som är själva avsikten, att ett ok som legat på villaägarna ska tas bort. Vi har norra Europas högsta totala beskattning av boendet och alliansen gör helt rätt. Kritikerna stöder sig gärna på kapitalismens och markandsekonomins många självutnämnda profeter, alla dessa ekonomer, som med liten vetenskaplig grund, gärna uttalar sig om de negativa effekterna på bostads- och arbetsmarknaden och landets ekonomi.

 

Dessa falska profeter talar inte om människor utan om principer och system, där människor bara är brickor eller faktorer. Ur deras perspektiv (och skattmasens) är fastighetsskatten bra efter som det är svårt att smita från den. Det är ju också ett argument för en skatt! Men det är allmänt klokt att ha skattesystem som medborgarna tycker är legitima. Då blir skattemoralen bättre och vi får mindre fusk. Denna reform är en stor framgång för Göran Hägglund och kristdemokraterna och det retar väl kritikerna alldeles särskilt.

Alf Ronnby


 
gen_22.1.gif