1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_216.1.gif

6. Språket

Christian m mössa.jpg

 

SVENSKAN INTE OFFICIELLT SPRÅK I SVERIGE

 

I Sverige finns fem lagskyddade språk. Inget av dessa är svenskan. Vårt svenska språk är naturligtvis huvudspråk i Sverige. Men nu har den fantastiska majoriteten i riksdagen, bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och vissa miljöpartister, med bara två rösters övervikt kört över hela svenska folket och beslutat att svenska språket inte är vårt officiella språk. Detta är oerhört förnedrande för alla som känner sig som svenskar. Vad denna lilla multikultiförblindade majoritet gör, i sin iver att främja det mångkulturella samhället, där ingen känner sig hemma, är att aktivt undergräva vårt lands viktigaste kulturella identitet, vårt språk. Detta ser ut som en medveten strategi för att bryta ner de nationella särdragen och göra oss till en diffus, liten bit av den europeiska och globala mosaiken.

 

År 2000 tillsattes språkkommittén för att göra en handlingsplan till svenska språkets försvar. Anledningen är att vårt språk på sikt hotas av att engelskan används allt mera i EU, på universiteten, i näringslivet osv. Svenskan är också hotat av utvecklingen i det mångkulturella samhället. I mars 02 lämnade kommittén sitt betänkande, kallat ”Mål i mun”. Man kan ju tro att det bara handlar om talspråk. Men de föreslår en mängd språkvårdande åtgärder och att det i en lag ska slås fast att svenskan är Sveriges officiella språk. Kommittén anser att en lag kan förhindra att vårt språk förlorar sin samhällsbärande funktion. Lagregleringen ska ge en tydlig signal om svenskans ställning.

 

Regeringens proposition (2005/06:2) är intressant läsning. Här får man relativt snabbt klart för sig var regeringen syftar. Sverige är numera ett mångspråkigt land, heter det, där långt över en miljon människor med utländsk bakgrund inte har svenska som modersmål. Vi har också fem erkända minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, romani och jiddisch (i storleksordning). Inom IT-världen, EU, osv används, som sagt, engelska i allt större utsträckning. ”Detta sammantaget leder till att svenskan, som ett komplett och samhällsbärande språk inte längre är självklart.”

 

För att inte skapa formella svårigheter för invandrare och tex personer inom svensk förvaltning, som har rätt att använda andra språk och för EU-samarbetet, där ”vikiga frågor avgörs i forum där svenska inte används” samt för Sveriges internationella kontakter i övrigt, föreslår regeringen att språkkommitténs förslag om en särskild lag om svenska språket inte genomförs.

 

Det är en sedelärande historia att se hur regeringen hanterar remissvaren. Trots att en majoritet är positiva till en lag, bla Svenska Akademin, får man det till att de är negativa. Tolkningsproblem och praktiska svårigheter framhålls – som om inte detta hör till varje lagstiftning. ”Vi delar remissinstansernas bedömning”, säger regeringen och vill istället bara ha ”ett språkpolitiskt mål”(sic!). Detta känner vi igen i den politiska retoriken. Efter alla debatter om huruvida en åtgärd är en ambition, ett syfte eller ett mål, är en sådan formulering just bara politisk retorik utan värde.

 

Den sjunde december fattade alltså riksdagen, med röstsiffrorna 147 mot 148 beslut enligt regeringens förslag. Vänsterpartiet och en del miljöpartister stödde regeringen. Ordförande i Svenska Akademin Horace Engdal sa direkt att detta var ett mycket olyckligt beslut, som kommer att få negativa effekter för svenska språket. Leif Pagrotsky, som sedan han blev kulturminister, mest är ute och cyklar (det hade inte varit fel med ministrar som har kompetens för sitt område) försvarar naturligtvis beslutet och menar att det är mera praktiskt att bara ha ett mål, istället för lag. Ja, det handlar bla om att regeringen vill ha handlingsfrihet.

 

Språket är det mest centrala och signifikanta i varje kultur. En urholkning av ett folks språk, blir också ett kulturellt förfall. Man kan undra om riksdagsmajoriteten förstår vad de gjort? När denna lilla politikerklick använder sin tillfälliga makt för att underminera den svenska, kulturella basen, kan vi betrakta det som maktmissbruk av ett mycket allvarligt slag. Därför är det välkommet att Centern vill göra detta till en valfråga. Vi borde ha Frankrike som förebild.

Alf Ronnby

Folkhemmet

EN FOLKHEMSK HISTORIA

 

Oktobermorgon, dimman omsluter fortfarande landskapet och det samhälle vi närmar oss. Det skapas en viss mystik kring tingen när verkligheten är lite beslöjad. I fantasin kan man föreställa sig både lyckoriken och Vemodssverige. Nu på hösten, i förfallets tid, framförallt det senare. Vi närmar oss ett samhälle med gula och röda tegelhus. Först passerar vi några villor med prydliga trädgårdar och slappt hängande vimplar i flaggstängerna. Sedan, lite högre upp, kommer flerfamiljshusen vi såg på avstånd. De liknar varann ganska mycket med två eller tre våningar och stora balkonger. Naturen, nu i sina höstfärger, finns inpå knuten. Det tycker vi om. I centrum har vi ett litet torg där parkeringsplatserna samsas med planteringar, bänkar, busskur och träd. Några gamlingar med hundar, sitter på bänkarna. Det sägs nog inte så mycket. Inga känsloyttringar. Tystnadens kultur råder i gemenskapen. Ett par ”A-lagare” står och hänger i ett hörn. På parkeringen står Volvo och SAAB och en och annan tysk.

 

Här vid torget ligger också kommunhuset, granne med Folkets hus. Skyltar talar om att Arbetarkommunen SAP, ABF, Kommunal och Hyresgästföreningen bor i Folkets hus. Komvux hålla också till där. En bit ner på huvudgatan ligger Konsum på ena sidan och ICA på den andra. Några äldre kvinnor kommer ut från Konsum och ett par yngre, barnlediga med barnvagnar är på väg mot ICA. Längre ner på gatan en pizzeria och bredvid ett hus som ser ut som ett annex till kommunkontoret. Skyltar på fasaden anger att här finns Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten under ett tak. HSB har också hyrt in sig här och ger en känsla av att de står kommunen nära. På hörnet till en tvärgata ligger vårdcentralen och skapar trygghet.

 

Järnvägsstationen är nerlagd och de flesta tåg susar bara förbi. I stationsbyggnaden finns ännu en pizzeria. Skolan i gult tegel har jättestora fönster och asfalterad skolgård. Mängder av fina cyklar står i den bortre ändan. Mitt emot skolan finns en kiosk, strategiskt placerad. En vitkalkad kyrka svävar lite ovanför samhället.

 

Den här bilden av ett svenskt samhälle passar på tusentals liknande, små eller mellanstora samhällen i vårt land. Kanske kan man säga att ”Folkhemssverige” också tecknar sig i den byggda miljön, inte bara i socialpolitiken. Folkhemmet, som myntades av socialdemokraten Per Albin Hansson 1928, står för ett jämlikhetsideal. Huvudstrategin för den politiken var att skapa fred och effektivitet på arbetsmarkanden och i näringslivet. Effektivt arbete, utan strejker, skulle ge vinster att fördela både till investeringar i produktionen och till sociala reformer. Arbetarna skulle den vägen få del av de vinster de jobbade ihop. Det skulle skapas ett samförstånd och konflikter undvikas. Denna politik var mycket framgångsrik under flera årtionden, då det gick bra för svensk industri.

 

Genom sin stora genomslagskraft kom folkhemspolitiken att uppskattas av flertalet och bli mera typisk svensk än socialdemokratisk. Folkhemspolitikens operativa instrument har varit staten och den offentliga sektorn. Socialpolitiken blev ett medel att dämpa de sociala effekterna av marknadsekonomin. Den har kommit att omfatta mycket av människors liv från barnomsorg till äldrevård och blivit en politik för alla, inte bara för de fattiga. Socialpolitiken har haft en socialt fredsfrämjande funktion.

 

Folkhemspolitiken visar sig också i det sk planeringssamhället, dvs tron på att det går att planera fram ett välordnat och gott samhälle. De bostadsbyggnadsprogram som börjar utvecklas efter andra världskriget och når sin kulmen i miljonprogrammet, är ett starkt uttryck för denna politik.

 

Folkhemspolitiken var inget hugskott av Per Albin Hansson. Den var väl grundad i en äldre svensk tradition av kollektiva ordningar, där det dagliga brödet skulle räcka laget om. Samförståndslösningar eftersträvas. Idag ser den politiken ut att spricka i fogarna. Hotet kommer från EU och globaliseringen, som betyder marknadskrafternas spel. Men det kommer också mera smygande i kulturförändringar. Nordiska jämlikhetsideal infiltreras av amerikansk egocentrism och narcissism. Kanske var folkhemssagan bara en unik, kort episod i ”Det lyckliga Norden”.

Alf Ronnby

 

 

 

 

Etnicitet

ETNICITETENS STÅLBUR

 

Motsättningar, våld och krig mellan folkgrupper är en av vår tids stora bekymmer. Förr kallades det rasmotsättningar. Nu talar vi om etniska konflikter.  De mest uppmärksammade etniska konflikterna på senare tid är inbördeskrigen i Jugoslavien, Sudan, Turkiet, Irak, Rwanda, Marocko, Tjetjenien och Palestina.

 

Begreppet etnisk rensning dök upp under folkfördrivningarna och folkmorden i Jugoslavien under 1990-talet. Etnisk rensning har också skett i Rwanda och Östtimor. I historien finns många exempel på etnisk rensning tex vid koloniseringen av Amerika och Australien. Nazisternas försök att utrota judarna, tvångsförflyttningen av 16 miljoner tyskar från östra Tyskland efter kriget och judarnas fördrivning av palestinier i Israel, är andra exempel.

 

Sällan handlar det bara om konflikter mellan folkgrupper. Ofta gäller det vem som ska ha kontroll över materiella tillgångar: naturresurser, mark, vatten, olja, mineraler, osv. Maktmänniskor och ekonomiska intressen utnyttjar föreställningar och fördomar om etniska och religiösa motsättningar för att hetsa folkgrupper mot varann, som i fallet Jugoslavien, Rwanda och Sudan. Det är inte ovanligt att både massmedia och konflikthanterare som FN, ser etniska motsättningar, som grunden för konflikten. Detta leder till att konfliktlösningen blir, som i Jugoslavien, en ännu starkare uppspaltning av människor i etniska grupper. Landet styckas i etniska enklaver, vilket är just vad vissa krigsherrar och deras organisationer eftersträvar, som tex den albanska UCK-gerillan i Kosovo. Åtgärderna bekräftar den föregivna orsaken.

 

Etniska motsättningar handlar inte bara om stora och blodiga konflikter. Nationalstaterna är inte etniskt homogena. Etniska grupperingar och minoriteter finns över allt. Det är grupper av människor med gemensam historia, kultur, språk, identitet och sociala relationer, eventuellt också samma religion. En nation består i regel av en majoritetsbefolkning tex infödda svenskar och ett antal minoriteter. Dessa kan vara inhemska, som samer och romer samt invandrare. Relationerna mellan folkgrupperna varierar stort beroende på vilka positioner de har i samhället, om de är välbärgade, uppfattas som nyttiga för landet, har kontaktnät till samhällets ledande skikt och inflytande i politiken, eller om de tillhör en fattig underklass. Invandrare, som behövs för viktiga funktioner i samhället, får hög status medan utblottade, hjälpsökande flyktingar hamnar på botten. Där kan de bli kvar bland annat pga sin etniska tillhörighet. Förhållandena kan också variera med de ekonomiska konjunkturerna.

 

På 1960-talet, när vi hade en arbetskraftsinvandring, såg vi relativt positivt på invandrarna. När ekonomin blev sämre och flyktingarna fler, ändrades attityderna. På senare tid har ekonomin åter gått bättre. Globalisering och mångkulturalism har blivit ett favorittema hos medel- och överklassen och mångfald ett självändamål. Regeringen och alla politiska partier, utom Sverigedemokraterna, har gjort etnisk mångfald till ett honnörsord. Det är säkert i bästa välmening. Men just där ligger kanske ett problem liknande repressiv tolerans.

 

När vi delade upp människor på biologisk grund, dvs efter raser, fanns det något naturgivet och obevekligt i detta. Sedan rämnade rasbegreppet och vi ersatte det med sociala konstruktioner, dvs etniciteter. Men liksom rasismen stänger in människor gör etnicitismen detta. Inlåsningen sker både utifrån och inifrån. Etniska grupper tillskrivs egenskaper och beteenden, som kan bli till stereotyper. Inifrån kan det handla om inskränkthet, konventioner, hårda moralregler, heder, anseende, jantelagen, gruppegoism och förtyck, eller som i de sk etniska krigen, ett kollektivt vansinne.

 

Den etniska tillhörigheten har många sidor och funktioner. Både fördelar och nackdelar. Vi människor har behov av samhörighet och gemenskap. Det ger trygghet och förstärkt självkänsla. Etnisk mobilisering har gett utsatta grupper möjlighet att förbättra sina livsvillkor. Men när etniciteten leder till inskränkt egoism, självrättfärdigande och främlingsfientlighet, eller i den sociala konkurrensen används för att hålla folk ute, får vi en olycklig etnisk inlåsning.

Alf Ronnby

 

 

Webbalf1.JPG

Etnisk konflikt

ETNISK KONFLIKT OCH TERRORISM


Det pågår 34 krig i världen med inslag av etniska konflikter. Mest uppmärksammat hos oss är Afghanistan,  fd Jugoslavien, Tjetjenien, Kurdistan, Östtimor, Uganda och Rwanda. Världen och världskartan genomgår en snabb förändring. Resterna av den koloniala uppdelningen av territorierna håller på att falla sönder. Sedan 1940-talet har 150 nya stater bildats. Sönderfallet har börjat när de gamla centralmakterna försvagats. I den muslimska världen växer en ökad självmedvetenhet sig allt starkare och kritiken ökar mot feodala förhållanden. Globaliseringen tycks ha sin dialektiska motpol i människors strävan efter förankring, tillhörighet, självkontroll och identitet.

Etniska konflikter uppstår ofta pga att en minoritetsgrupp känner sig orättvist behandlad eller förtryckt av en majoritetsgrupp, om samtidigt inte det civila samhället har instrument för konfliktlösning. Anledningen kan också vara att en feodal härskarklass förtrycker olika minoriteter eller tom en majoritet, som på sina håll i arabvärlden tex Saudiarabien. Konflikter kan också bottna i en ojämn ekonomisk utveckling. Eftersatta folkgrupper har inte haft samma ekonomiska förutsättningar och utveckling. Flera konflikter kan förekomma samtidigt och förstärka den etniska konflikten: exploatering och kontroll av naturresurser, ingrepp i naturen, moderniseringsprocessen och reglering av ekonomiska aktiviteter, ojämn och orättvis fördelning och distribution av offentlig service och välfärd.
 
Förutsättningar för en etnisk kamp är ofta att gruppen får stöd både inifrån och utifrån: opinionsyttringar, kunskap, pengar, utrustning och vapen. Ibland har yttre krafter intresse av att etniska grupper bekämpar varann. Vanligen är det en utbildad elitgrupp med maktanspråk, som börjar driva nationalistiska idéer och elda sina anhängare till kamp. Strävan att stärka den egna gruppen och framhäva skillnaderna till de andra, skapar intolerans mot konkurrenterna. I etnocentrismens och nationalismens kölvatten uppstår idéer om att den egna gruppen ska vara suverän, självbestämmande och ha landet för sig själva: Baskien åt baskerna, Kroatien åt kroaterna, Kosovo åt albanderna, osv.

Jugoslaviens etniska konflikter är ett belysande, förskräckande
åskådningsexempel på teorin kring etnisk konflikt. När både centralmakten
och kommunistpartiet, den ledande politiska kraften, efter Titos död
vittrade sönder fanns inte längre en sammanhållande kraft. Det blev istället en huggsexa mellan etniska grupper kring vem som skulle kontrollera landet. Misstro, rädsla, myter, historiska oförrätter och konflikter, överdrivande av olikheter exploaterades av grupper med maktanspråk och ledde i sin ytterlighet till etnisk rensning och folkmord. Övergreppen ledde till nya övergrepp, dödandet till mera dödande. Raseriet löpte amok och kriget fastnade i sin egen dynamik.

I den nu mest brännande frågan, kampen mellan islamsk fundamentalism och västerländsk, kristen kapitalism (som terroristerna ser det), spelar den nya islamska självmedvetenheten en stor roll. De muslimska massorna kan utan svårighet se hur väst har utnyttjat dem och hur tidigare öppen imperialism ersatts med mera sofistikerat ekonomiskt utnyttjande. Trots att den muslimska världen omfattar en miljard människor och stora naturrikedomar är de ekonomiska förlorare. Ytterst är det kanske den globalt orättvisa fördelningen av välfärd som är terrorismens grunder. USA:s ekonomiska inflytande och intressen sträcker sig över hela världen. I den ekonomiska kampen har de muslimska länderna och folken blivit marginaliserade.

 

Förväntningarna på USA har i den muslimska världen i flera viktiga fall grusats. USA stödde afghanerna i deras kamp mot de sovjetiska invasionsstyrkorna. När USA inte behövde dem längre blev de övergivna. USA stödde Irak och Hussein i kriget mot Iran, eftersom de trodde det kunde knäcka den iranska revolutionen. Senare har Irak utpekats och behandlats som en skurkstat. I palestinafrågan talar man om en palestinsk stat, men accepterar israelisk ockupation och statsterrorism. USA uppträder som världspolis, som gagnar sina egna intressen.

 

Också på det rent personliga planet är muslimerna ofta förlorare. Till och med de som skaffar sig högre utbildning och anammar den västerländska livsstilen, har sällan framgångar i den västdominerade ekonomin. Här uppstår ett stort gap mellan förväntningar och realiteter. Det finns en teori om att det är bland dessa människor, som ansträngt sig och haft ambitioner, men ändå inte blivit accepterade som likar i den vita, kristna världen, som fundamentalistiska fanatiker och deras organisationer lyckas rekrytera folk, vilka kan bli terrorister. I den rollen erhåller dessa personer status och en starkare identitet. De kan tom bli hjältar och martyrer, samtidigt som de kan ta hämnd för lidna oförrätter i sitt liv. Den avancerade, internationella terrorismens förutsättningar är alltså:

Att det finns människor utan hopp, men som kan få det genom religionen och rörelsen

Att kampen är rättfärdig, vilket förstärks av den nyislamska rörelsen

Att den är en del av en hängiven rörelse som har en överindividuell uppgift, vilken är viktigare än individen själv

Att uppgiften (eller målet) rättfärdigar deras handlingar, tom så långt att individen offrar sig själv - jihad kräver offer men ger också frälsning

Att det kollektiva trycket och tidigare handlingar leder vidare till terroristiska handlingar

 

På det personliga planet är det troligen besvikna, sårade, svikna och hatiska personer, som kan enrolleras för terroristiska uppdrag. Det behövs också kunskap och mod. Bushs, Clintons och Gulianis prat om att de är fega ynkryggar är just bara propagandistiskt prat. Dessa hängivna terrorister är smarta, modiga, hänsynslösa och mycket farliga.

Alf Ronnby

 

Rent spel

ETT ANSTÄNDIGT SAMHÄLLE?

 

Stora delar av världen kastar sina avundsjuka och lystna blickar mot detta fantastiska land, som flödar av mjölk och honung. Ekonomin, framstegen och tillväxten är så enorm att vi bara häpnar. Från när och fjärran söker sig hoppfulla, karriärsugna människor till detta land. Här kan var och en bli sin egen lyckas smed.

 

Landet har en sådan otrolig militär slagstyrka, att man praktiskt taget kan göra vad man vill i världen. Just nu förbereder man sig för ett anfall på Irak, för att störta en av ondskans axelmakter, heter det. Men trovärdigare är att man vill kontrollera oljetillgångarna. Internationell lag är den man själv definierar och tillämpar. Landets regering har nyligen beslutat att man ska förbereda sig för stjärnornas krig.

 

Dess ekonomiska intresse sträcker sig över hela globen. Inget annat land har större betydelse för världsekonomin. Dess kultur sprider sig över jorden och medborgarna i detta land ser sig själva och sitt samhälle, som det mest högtstående i världen på alla områden. Varje sektor befinner sig vetenskaplig, tekniskt och ekonomiskt i den absoluta frontlinjen. Efter den 11:e september står landet mera enat än någonsin i kampen mot världens ondska. Detta legitimerar intervention och våld varhelst man anar sig till att ondskan dväljs. Landets president har just gett ett av dess otaliga säkerhetstjänster uppdrag att mörda ondskans ledare var de än uppspåras och påträffas.

 

Landet har ursprungligen fått sina rikedomar genom att vita europeer tog det från indianerna och som betalning fick lidande, död och utrotning. Efterhand har man hämningslöst utnyttjat sin ekonomiska och militära styrka för att exploatera och använda resurser över hela världen. Genom att som en magnet dra till sig ambitiösa, energiska människor från hela världen, vars utbildning betalts av hemländerna, har man också skaffat sig ett hjäröverskott. Inget annat land har fler universitetsutbildade per 1000 invånare.

 

Är det något område detta land inte är bäst på, är det väl det sociala. Klassklyftorna är stora om många människor tycker att de måste ha tillgång till eldvapen för att försvara sig. I många städer är det bara de fattiga som vågar sig ut på egen hand på sena kvällar och nätter. Kriminaliteten är bland den högsta i världen, torts en av världens största poliskårer. De rika bygger gated societies (stängda grannskap) för sig själva. Där lever de isolerade, vaktade och trygga från det övriga samhället. De förflyttar sig aldrig utanför sina linousiner.

 

Inget annat folk konsumerar mera psykoterapi, läkarvård och farmaka. Ändå mår många människor dåligt och självmordsfrekvensen är bland de högsta i världen. Samtidigt uppskattar besökaren ofta öppenheten, vänligheten, generositeten och flexibiliteten. Detta folk är alltid öppna för nya spännande kontakter och att glömma dem som inte var det.

 

Skenet av detta superland kan både blända och bedra. Watergate kan betraktas som översta toppen på ett isberg av fiffel, trixande, mygel och intriger i landets ofantliga administration. Byråkratin är ett under av hierarkier, formalism, revirtänkande och kontrollrutiner. Parkinsons lag är den som där gäller framför andra. Här slickas det uppåt och slås neråt. Den enkle medborgaren råkar lätt ut för auktoritära attityder och kränkande behandling – särskilt de svarta och fattiga. Hos världens största och främsta demokrati, som det heter, är det politiska intresset svalt hos medborgarna och valdeltagandet mycket lågt (kring 50%). Den politiska makten är starkt förknippad med pengar och stöd från och till starka ekonomiska intressen.

 

Landets polisväsen är en stat i staten, vilken i praktiken formar sina egna regler och principer. Den uppträder auktoritärt, är våldsfixerad och demonstrerar gärna sin makt mot den enkle medborgaren, samtidigt som den fascinerar andra poliskårer världen över. Kampen mot terrorismen har nu lett till att man ingriper mot misstänkta personer, utan att följa vanliga, normala rättsregler. Misstänkta personer kan hållas fängslade på obestämd tid, utan rättegång och att de får veta vad de anklagas för. Ett angiverisystem liknande det Orwell beskriver i 1984, har på senare tid utvecklats.

 

Ett anständigt samhälle eftersträvar en rättvis världsordning, som bygger på globala överenskommelser mellan likställda parter. Ett anständigt samhälle följer och respekterar internationella lagar och överenskommelser, stöder och respekterar världsorganisationen FN.  Ett anständigt samhälle har en någorlunda rimlig fördelning av välfärden mellan medborgarna och värnar särskilt om de mest utsatta. Ett anständigt samhälle har ett politiskt och demokratiskt system som bygger på rent spel. Ett anständigt samhälle bekämpar sådant agerande hos myndigheter som gör att medborgarna känner sig förödmjukade och kränkta.

 

Vid sidan av denna superstats briljans, tekniska och ekonomiska framsteg, som gör landet till en förebild för en stor del av världen, framstår det knappast som en förebild på moralens och etikens områden. Men vill gärna tro det själv. Frågan är hur länge en ekonomisk jätte, men en moralisk dvärg, kan fortsätta att vara världen förebild. Kanske är det ett anständigt samhälle som är det hållbara samhället?

Alf Ronnby

 


 
gen_22.1.gif