1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_216.1.gif

39. Terrorismens tidevarv

gulfwars.jpg

LÅT ISRAEL BETALA

 

Israeliskt flyg bombar sönder och samman södra Libanon och FN-medlemmar ska betala återuppbyggnaden – men inte Israel. Denna lilla, aggressiva geting i Mellanöstern agerar som den vill gentemot sina grannar och mot de förtryckta palestinierna. Läget för befolkningen i Gaza är mycket allvarligare än för libaneserna, men ingen makt kan uppenbarligen förmå Israel att uppträda mänskligt. Och USA tillåter sin ouppfostrade skyddsling att härja fritt. Världsorganisationen står där hjälplös och kan bara vädja till Israel att inte bryta mot krigets lagar och folkrätten. Men Israel är en stat som struntat i att följa 69 FN-resolutioner, så de bryr sig inte.

 

Staten Israel var en gång då den bildades ett barn av FN. Men bebisen växte upp och i ständig konflikt med sin omgivning, blev det en vildsint tonåring, som saknar förmågan till empati. Staten Israel agerar som den tonåring som aldrig fått lära sig att ödmjukhet, tolerans och hänsyn – och inte egensinnighet och självhävdelse i varje läge – är vägen till ett bra liv tillsammans med andra. Eftersom onkel Sam villigt och ständigt förser sin skyddsling med våldets verktyg, ingjuter denne både skräck och hat i sin omgivning. Den vars relationer till omgivningen grundas på repression, våld och skräck, blir tvungen att ständigt ha revolvern osäkrad. Den som sår bitterhet får skörda hat.

 

FN, denna heliga kossa, som inte förmår ta sin telning i örat, får likt den förälder som inte har drulleförsäkring för sin busiga unge, springa runt hos släkt och vänner och tigga ihop pengar för att reparera skadorna busungen orsakat genom sin framfart. Men värstingen själv tvingas inte arbeta ihop ett nickel för att i någon ringa mån återställa det som blivit förstört. På individnivå i den sociala världen, brukar den lärande erfarenheten av att den skyldige får ersätta det som skadats, anses viktig. Den israeliska staten borde få lära sig sin läxa.

 

I fallet staten Israel ställer världsorganisationen inga sådana krav, trots att det finns folkrättslig grund för att Israel ska betala krigsskadestånd och stå för återuppbyggnaden av det man raserat i Libanon, Västbanken och Gaza. Genom att under de sita dagarna av attacken på Libanon sprida hundratusentals klusterbomber visar Israel sin totala hänsynslöshet och moraliska bankrutt. Så vitt jag vet, har FN inte heller riktat skadeståndskrav mot staten Israel för de fyra FN-soldater, som Israels flygvapen medvetet, med berått mod, mördade. Detta är både absurt och en skandal. FN tappar sin moraliska värdighet och visar att man ofta sitter i knäet på onkel Sam.

 

FN är i hög grad ansvarig för palestiniernas situation och i Gaza är en stor mänsklig katastrof på väg. Genom Israels ockupation, blockering och straffexpeditioner håller det civila samhället i Gaza på att kollapsa. EU som blockerar det demokratiskt valda Hamasstyret är medskyldig till detta. Människor lider, svälter och dör dagligen i detta koncentrationsläger som Israel gjort Gaza till. Är det inte absurt att just judar skapar sådana dödsläger?! Och vad gör FN?

 

Staten Israel borde ställas inför rätta i den internationella domstolen i Hag. FN borde själv besluta om kraftfulla åtgärder typ det man gjorde när det gällde Serbien. Man kan också förvånas över hur tafatta arabvärldens stater är. De om någon skulle ha möjligheter att sätta press på USA att ta sin batting i örat. Men regimerna i dessa länder, med undantag av Syrien, står i tacksamhetsskuld till USA för alla pengar och krigsmateriel USA lånat och skänkt dem, för att knyta dem till USA:s intressen. Missnöjet med dessa regimer växer emellertid oavbrutet hos folket. Stora demonstrationer mot regimerna blir allt vanligare och militanta organisationer får ökat opinionsstöd. Det är nog bara en tidsfråga innan något omtumlande händer.

 

Dessa staters mest effektiva vapen är oljan och att sätta press på USA med oljevapnet skulle inte vara svårt. Oljetillförseln till USA är livsviktig och USA har – trots sin ställning som militär supermakt – inte kapacitet att slå till mot hela arabvärlden. Med oljevapnet i hand skulle arabvärlden kunna hjälpa sig själva och få världens stater inse att vi måste få en fredlig lösning av den ständiga konflikten i Mellanöstern. Det måste bli ett slut på absurditeterna.

Alf Ronnby

Äv vi för undfallna?

RÄDSLA SKAPAR TYSTNAD

 

I min ungdom fick jag några handfasta erfarenheter av intoleransens fula ansikte. Jag reste i Turkiet och i den värmen var det naturligt för mig att ha shorts och T-tröja. När jag och min flickvän strosade runt i skymningen på en basar, fick jag plötsligt en mycket hård spark i rumpan av en kille i ett gäng. När jag reagerade med ilska, blev jag hotad med kniv. En försäljare kom och avstyrde det hela. Några dagar senare mitt på dagen på en marknad råkade jag ut för en mobb, som inte gillade mitt utseende och började kasta gurkor och tomater på mig. De skrek hotelser. Det var mycket obehagligt och skrämmande och jag fick snabbt springa från platsen.

 

Senare, vid samtal med icke fientliga turkar, fick jag veta att det inte gick an att ha kombinationen shorts, T-tröja och skägg. Men, och det kanske är/var intressantare, många unga turkar ansåg att västerlänningar är fega veklingar, ynkryggar utan stolthet. De ska generas och provoceras för att visa att de är fega och rädda – därför sparken i häcken.

 

Jag kom att tänka på dessa händelser när jag funderade över hur rädslan för militanta islamister nu sprider sig i Europa. Den konkreta anledningen är väl den 11:e september, bomberna på tågen i Madrid och i Londons tunnelbana, morden på Theo van Gogh och Pim Fortuyn och hoten mot Ayaan Hirsi Ali i Holland. Rädslan för attacker från militanta muslimer sprider sig. Med vetskap om att islamister flitigt bygger sina nätverk bland muslimer i Europa och Al Qaidas uttalade hot mot européer blir vi allt räddare för att göra något som kan reta islamisterna.

 

Jag tänker på tex att Tate Gallery i London tog bort skulpturen ”Gud är stor” för att den kunde reta muslimer. Muhammedkarikatyrerna som Jyllandsposten publicerade väckte våldsam vrede och tidningen fick be om ursäkt, vilket föga hjälpte. Vis av den erfarenheten gick statsminister Anders Fog Rasmussen snabbt ut och fördömde nidbilder av Muhammed, som Dansk Folkepatris ungdomar producerat. Operan i Berlin ställde in operan Idomeneo av Mozart eftersom den innehåller en scen som kunde reta muslimer. Påven Benedictus XVI fick be om ursäkt för att han citerat en medeltida kristen kejsare, som beskriver islam som ondskefull.

 

Inte en enda tidning i Sverige vågade publicera Muhammedteckningarna, men det gick bra att visa bilder på hur muslimer håller den danska flaggan så att korset tydligt blir ett kristet kors och bränner flaggan (vilket tex tidskriften Fokus gjorde). Skolor har valt att mot traditionen inte hålla skolavslutningen i kyrkan i rädsla för att det kan genera föräldrarna till muslimska elever. Personal på badhus har tvingats, mot hygienkraven, acceptera att muslimska kvinnor har kläder på sig i badet.

 

Nyamko Sabuni, integrationsminister, har fått utstå mycket kritik för att hon anser att flickor inte ska tvingas ha huvudduk och att vi ska kontrollera att de inte drabbas av omskärelse. Hon tycker inte att religiösa förskolor och friskolor ska få indoktrinera barnen. Rektorer som vill förbjuda religiösa symboler och huvudduk i klassrummen, har blivit utsatta för spott och spe. Många debattörer, särskilt på vänsterkanten talar om islamofobi så snart andra dristar sig till att kritisera islam och islamister. Men hotet från islamisterna är ingen fobi, dvs ogrundad rädsla, utan högst reellt.

 

Vi har nog alla i färskt minne det dödshot som riktades mot Salman Rusti efter att han skrivit Satansverserna och hur Svenska akademin, denna upphöjda församling, fegade och inte vågade fördöma fatwan. Den franske filosofen Robert Redeker har blivit tvungen att gå under jord då han blivit dödshotad sedan han i Le Figaro skrivit att ”Jesus är kärlekens mästare, Muhammed är hatets…”

 

Vi vet att islamister tycker att vi västerlänningar är ogudaktiga kräk, som inte förtjänar annat än döden. Det visar de också i sina mordiska planer och attacker. Men inte desto mindre är det en mycket obehaglig utveckling att tystnaden sprider sig med rädslan. Jag har danska kollegor som pekar på hur rädslan förgiftar samhällsmoralen och drar paralleller med 1930-talet. Det är hög tid att våra ledare och kulturinstitutionen visar mera kurage och slutar huka för muslimska hot. Det kan annars bli den europeiska kulturens undergång.

Alf Ronnby

Ockupanternas rättsskipning

HÄNGA EN PRESIDENT

 

Iraks president Saddam Hussein har dömts till döden genom hängning. Det är en domstol som tillsatts av en ockupationsmakt och dess lakejer, som avkunnat domen. Därför har den ingen juridisk legitimitet internationellt sett. Detta är en politisk dom, som kan användas för skilda syften. Bara dagarna efter att domen fallit används den i det amerikanska kongress- och senatsvalet. Timingen ser inte bara ut som en tanke. Sprattelgubben, premiärministern Nuri al-Maliki beordrade, mot domstolens vilja, att domen skulle avkunnas före de amerikanska valen och han sa direkt att en överklagan av domen givetvis kommer att avslås. Republikanerna, som låg risigt till opinionsmässigt pga USA-militärens totala fiasko i Irakkriget, behöver draghjälp genom domen mot Saddam Hussein.

 

Att detta är en politisk dom, avkunnad av en illegitim domstol, betyder inte att Saddam Hussein är oskyldigt dömd. Nej, Saddam har oerhört hemska handlingar på sitt samvete. Redan då han blev president, efter en kupp av Baathpariet 1968 – 1979 lät han avrätta 21 regeringsmedlemmar. Han startade ett förödande krig mot Iran, där tiotusentals unga män dödades. Men det kan vara värt att minnas att kriget stöddes av USA med krigsmateriel, mm. Kriget varade i åtta år. Efter det lät han slå ner ett kurdiskt uppror 1988 genom en giftgasattack på byn Halabja. Fem tusen människor dog. 1990 angrep Saddams armé det rika, lilla landet Kuwait, för att slippa betala en stor krigsskult han dragit på landet genom kriget mot Iran. Det Saddam nu dömts för är ”bara” avrättningen av 148 shiamuslimer efter ett attentat mot honom i byn Dujail.

 

Det jag kan tycka är lite underligt i sammanhanget är att man vill döma Saddam för att han startat krig. Visst vore detta en utmärkt internationell rättsordning om vi kunde ställa alla ledare som startat krig inför rätta. Många skulle bli aktuella inför skranket och vi kunde ju börja med USA:s president George W Bush. Eller krigsförbrytaren, den israeliske premiärministern Olmert, efter de vidriga attackerna på Libanon och Palestina.  Tanken svindlar lite eller hur? Men i en ny, bättre värld långt i framtiden kanske mänskigheten har gjort krig olagligt. Nu ter det sig som en utopi.

 

Det är mycket ruttet i världspolitiken. Före 1990 var Saddam Hussein en aktad man i världen och uppbackad av USA – trots alla sina brott. Då spelade detta ingen roll för USA, tvärtom gillade man Saddams hårda nypor. Hade USA hjälpt Saddam med krigsskulden till Kuwait hade han kanske inte startat det kriget, vilket blev början på slutet för honom.

 

Saddam Hussein har ofta utmålats som ondskan själv. Men vi brukar inte acceptera att en människa är född ond i sig själv. Visst finns det arvsanlag, men vi brukar ha hyfsad kontroll över våra reptilhjärnor. Snarare är det omständigheterna som gör människan. Saddams barndom lär ha varit tuff och han kom tidigt in i upproriska rörelser och var med om flera kuppförsök. Han är yrkesmilitär och det har säkert satt sina spår, inte minst under de samhällsförhållanden som gällt i Irak, med mycket starka motsättningar mellan folkgrupper. Kulturen i detta land tycks vara sådan att motsättningar inte löses genom samtal och kompromisser, utan med våld. Det är svårt att tänka sig ett våldsammare samhälle än Irak och det beror inte bara på ockupationen.

 

Vi bör också ta i beaktande den kultur som rått i den statsapparat där Saddam varit ledare. Det är ju inte Saddam själv som sprutat giftgas på kurderna och skjutit shiamuslimerna i Dujail. Han gav säkert order om det, men man kan ju föreställa sig – som ett tankeexperiment – att Fredrik Reinfeldt skulle komma på en lika vansinnig idé. Ingen skulle lyda ordern. Jag försöker definitivt inte släta över Saddams brott och han utvecklades till ett odjur i den miljö han växte och utvecklades i. Man kan ju betänka, för att få ner brotten på ett personligt plan, att han lät avrätta sina döttrars män för att de kritiserat regimen. Saddam förtjänar nog döden, men jag är i princip mot dödsstraff. Ett hårdare straff vore nog att ”den store Saddam”, som brukade uppvisas viftande med sina gevär och sablar, fick sitta resten av sitt liv i en fängelsecell. När hängde vi senast en president?

Alf Ronnby

Indians 2 Webb.jpg

Bakom fasaden

DUMHETENS POLITIK

 

Göran Persson är skakad, kränkt och ilsken. Marit Paulsson är mållös, Marita Ulvskog anser att Lars Leijonborg uppträder som en våldtäktsman som skyller på offret och Lars Leijonborg är mycket, mycket ledsen. Intrånget i socialdemokraternas intranät (sapnet) är den här valkampanjens största mediahändelse.  Ja, detta är rena ”gefundenes Fressen”, gottebord för journalister. Men jag tror att vanliga väljare är mest häpna över vilket hallå det kan bli kring något som ytterst bara handlar om taktik och strategi i den politiska kampen.

 

Det här gäller inte sakfrågor i den reella politiken, utan hur de politiska partierna och dess ledande politiker ska få mest uppmärksamhet i media. När man lyssnar på Perssons och Ulvskogs brösttoner blir det uppenbart hur taktiskt detta spel är och hur gravallvarligt en del politiker uppfattar sin egen stora betydelse.

 

Visst var det väldigt dumt av Liberala ungdomsförbundets pressekreterare Per Jodenius att olovligen hämta information från sapnet. Det är otroligt lätt att bli spårad och det politiska värdet av den information han kunde få tag i där är minimal. Däremot har avslöjandet blivit ett hårt slag för honom och för folkpartiets partisekreterare Johan Jakobsson.

 

Att fusket får dessa häpnadsväckande konsekvenser beror på ett stort mentalt gap mellan en del äldre politiker och de yngre. Många av de äldre som tex Göran Persson vet knappast hur datorer och Internet fungerar och ännu mindre om säkerhetsfrågor. Perssons jämförelse att dataintrånget är som om någon brutit sig in i hans fina hus och rotat runt i allt är inte adekvat. Snarare är det någon som kikar genom nyckelhålet, om jämförelsen öht kan läggas på den nivån.

 

För den unga generationen, som har vuxit upp med datorer, är det naturligt att använda dem till allt som går. Det är ballt att knäcka koder och lösenord och hacka sig in på det som skulle vara hemligt. Unga människor ser inte detta som ett brott. Det är ungefär som med nedladdningen av musik som finns tillgänglig på nätet. Dags för de politiska partierna att tänka om i dessa frågor. Ulvskog är upprörd över att man skyller på offret, men det är i dummaste laget att inte ha högre säkerhet – tex något så enkelt som brandväggar – om man nu anser att ens datainformation är så dödsviktig. Och varför öht lägga sådant ”topphemligt” material på nätet? Kanske är det också för mycket av hemlighetsmakeri i partipolitiken?

 

En anledning till turbulensen är att socialdemokraterna naturligtvis propagandistiskt utnyttjar händelsen maximalt. Uttalande från dataföretaget Sentor visar att de känt till intrånget sedan länge. Och på partiexpeditionen har de också noterat det om de inte är helt rudis på datorer. Vem tror att sossarna inte fått information om detta? Vem tror att det är en ren tillfällighet att sossarna gör polisanmälan nu och går ut med informationen en dryg vecka före valet?

 

Det hör till den politiska kampen att politiker försöker komma åt sina motståndare på olika sätt. Smutskastning är ett välkänt grepp i alla läger. Många människor tycker illa om detta, men sådan är politiken. Det sägs också att rabaldret spär på politikerföraktet, som redan är utbrett. Ja, det är möjligt, men den risken tycks de agerande politikerna vara beredda att ta för den möjliga vinsten för det egna partiet, i det här fallet (s). Och journalister deltar gärna i denna show.

 

Socialdemokrater som Helle Klein tar tillfället iakt och upplyser Folkpartiet att göra sig av med den nuvarande högerreaktionära ledningen och återgå till den socialliberala linjen och Bengt Westerberg. En murbräcka och samarbetspart till sossarna.

 

All slags uppmärksamhet, oavsett innehåll, anses bättre än ingen. Den uppblåsta spionballongen passar utmärkt in i socialdemokraternas valspurt, där strategin är att undergräva alliansens trovärdighet och regeringsduglighet. Folkpartiets dumhet kommer väl till pass. ”Tänk om Leijonborg och Co suttit i en regering och sjabblat så här i en krissituation, då skulle det gå åt skogen.” säger sossarna Om Leijonborg hade haft lite mer is i magen och uppträtt lite tuffare hade han inte behövt sparka två unga, lovande politiker. Folkpartisterna har blivit offer för dumhetens politik.    

Alf Ronnby

Skaudd.jpg

SLÅ MYNT AV KATASTROFHOT

 

 

Miljöfundamentalisterna slår till. Domedagsstämningen i Tv-programmet Planeten ska få tittarna uppjagade. Men tekniken med en massa kändisar och experter, som beskriver hoten till ödesmättad bakgrundsmusik, är för enkel, förenklat och propagandistisk för att gå hem hos dagens upplysta människor. Lika amatörmässigt och vilseledande är Aftonbladets kampanj: skriv på mot miljöhoten. Våra liv hotas!  Stockholm, Göteborg, Karlstad mfl städer kommer att ställas under vatten. Men genom att vi alla deltar i Aftonbladets kampanj, kan vi förhindra katastrofen. Men den kampanjen är rena löjan. Det kommer inte att ha någon som helst märkbar effekt – annat än att ett antal människor kan känna sig goda och duktiga.

 

Den globala uppvärmningen kommer att fortsätta. Det senaste seklet har temperaturen stigit snabbare än på 1000 år. Över hela globen har temperaturen stigit med 0.6 grader och i Sverige med 1 grad. I FN:s  klimatrapporter befarar forskarna att temperaturen kan komma att stiga ytterligare mellan 1.4 – 5.8 grader på 100 år. Detta kommer att få stora konsekvenser för klimatet på jorden. Världshaven komma att stiga nästan en meter. Ända upp till Sydsverige, kommer det att bli mycket torrt och varmt.

 

Mycket tyder på att vi är inne i en period då jorden långsamt blir varmare. Men ännu är alla inte övertygade om att det är människan som orsakat uppvärmningen. Tvivlarna blir dock satta i skamvrån, eftersom de inte är politiskt korrekta. De få forskare, tex professor Richard Lundin (rymdfysik), prof. Wibjörn Karlén (naturgeografi) och Björn Gillberg (miljöexpert) har fått det hett om öronen, när de vågat framföra andra teorier för den globala uppvärmningen.

 

Stora förändringar i jordens klimat har också skett många gånger, utan människans inverkan. Under den senaste miljonen år, har tex glaciärerna minskat och ökat tio gånger. Utsträcker vi tidsperspektivet har jorden med många hundramiljoners intervaller genomgått enorma globala klimatförändringar. En global uppvärmning på flera grader har en sådan dignitet, att det är osannolikt att människans beteende kan åstadkomma detta, menar tvivlarna och pekar på att solens aktivitet är avgörande för klimatet på jorden (och komplicerade teorier hur det påverkar).

 

Vad som än är sant i denna svåra fråga, är det lätt att inse att Aftonbladets kampanj är ett slag i luften Får världssamfundet inte Kina, Indien och USA med på anti koldioxidtåget spelar det ingen roll vad vi gör i lilla Sverige och ännu mindre vad privatpersoner tar sig för. Och inte finns det något samband mellan en varm sommar i Sverige och växthuseffekten. När meteorologen Holmgren står i Tv och säger att han får en klump i magen därför att hösten varit onormalt varm och lång, rasar hans trovärdighet som växthusexpert. Men han och andra experter och domedagsprofeter vill väl göra karriär på människors oro. Får miljöfundamentalisterna hållas kommer det att kosta skjortan och göra livet svårt.

Alf Ronnby

 

 

 

 


 
gen_22.1.gif