1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_216.1.gif

22. Rättsstat

192.jpg

SVERIGE EN TROVÄRDIG RÄTTSSTAT?

Nyligen kom Göteborgskommitténs rapport om göteborgskravallerna i samband med EU-toppmötet och president Bushs besök i Göteborg. Där får polisen och polisledningen svidande. Rapporten innehåller också intressant information om polisens arbetsmetoder, av ett slag som medborgarna nog inte föreställer sig.

 

Polisen sysslar med spioneri. Civilklädda poliser har deltagit i olika förberedande möten och rapporterat om demonstranternas planer. Under kravallerna deltog civilklädda poliser med rånarhuvor bland stenkastande demonstranter. Man har erkänt att man bar gatstenar, men nekar till att ha kastat några. En del demonstranter påstår motsatsen. Andra poliser som kastat gatstenar tillbaka mot demonstranterna, har blivit försvarade med att de i stridens hetta blivit så arga att de tappade självkontrollen. Förundersökningar kring dessa händelser har lagts ner och ingen har alltså blivit åtalad.

 

I en EU-rapport om grundläggande fri- och rättigheter kritiseras Sverige för att ta för lätt på integritetskränkningar och övergrepp som begås av polismyndigheterna. Det har länge funnits kritik av den interna kulturen hos polisen. Kårandan brukar det kallas och gäller en överlägsen attityd och rättfärdigande av egna handlingar samt att man i tillfälle av kritik utifrån, sluter leden och håller varann om ryggen.

 

I fallet Göteborg har det riktats massor med kritik mot polisens agerande, särskilt vid Hvitfeldtska och Schillerska gymnasierna samt Vasaparken. Här handlade poliserna omdömeslöst och kränkande. Men det har inte blivit några påföljder. Det är otrevligt att polisen kan använda våld som inte är förenligt med utövande av tjänsten och att detta accepteras av de rättsvårdande myndigheterna. EU-rapporten varnar för risken att sådana förhållanden kan undergräva allmänhetens förtroende för myndigheten och på sikt skada samhällsmoralen.

 

Det är utmärkt att Göteborgskommittén så tydligt lyfter fram kritiken. Men den går inte in på hur rättsväsendet fungerade i kravallernas kölvatten. Många ungdomar runt 20 års ålder har fått extremt hårda domar för våldsamt upplopp och/eller anstiftan av sådant. Straffen på flera års fängelse, är mycket hårdare än praxis i Sverige och vad som har utdömts i andra länder (USA, Frankrike, Italien, mfl) som haft liknande protestaktioner.

 

Det förefaller uppenbart att åklagare, domare och nämndemän starkt påverkats av bilder av hulliganer som kom till Göteborg och förstörde deras vackra stad. Hade de haft bättre omdöme skulle de ha avsagt sig dessa mål och rättegångarna flyttats till annan ort. Högsta domstolen har antytt att domarna kan ha blivit för hårda. HD har i ett fall sänkt straffet till hälften med motivering att polisens agerande första dagen vid Hvitfeldtska kan ha varit provocerande.

 

Göteborgskommittén är också inne på att polisens klumpiga agerande vid inringningen av Hvitfeldtska upprörde många ungdomar. Polisens eget agerande gjorde att det sk svarta blocket, som kommit för att bråka, fick mycket mera sympatisörer, stöd och deltagande än de annars skulle fått.

 

Det är djupt olyckligt att här skett en indragningsprocess som lett till att många ungdomar, som kommit till Göteborg för att manifistera en opinion, hamnar i tumult som sedan av myndigheterna definieras som våldsamt upplopp. Detta har gett upp till fem års fängelse! En 21-åring, som bara hållit tal och uppmuntrat till en ickevåldsaktion på förberedande möten och rapporterats av polisens spioner, greps redan vid ankomsten till Göteborg. Han dömdes sedan för anstiftan till upplopp och fick 2 år och fem månader. Ungdomarna i den sk informationscentralen fick hårda domar för att ha sysslat med informationsspridning.

 

Normalt brukar man ställa kravet att ett olagligt beteende ska ha varit avsiktligt. I detta fall att syftet ska ha varit att ställa till med våldsamt upplopp. Men här har domarna bortsett från detta. Det har räckt att ungdomar varit i närheten av stenkastare eller råkat hamna i deras sällskap, eller dragits med i det allmänna tumultet. De som identifierats och gripits har då kunnat dömas för våldsamt upplopp utan att detta öht varit deras avsikt att åstadkomma.

 

Kritiken från utlandet tex från Norge mot dessa domar och hur rättsväsendet fungerat är inte nådig. Sverige framställs som en rättsstat med mycket allvarliga problem. När nu resultatet blivit vad det blivit och kritiken från seriösa och kunniga bedömare är så hård, är det mycket angeläget att vi också får en opartisk granskning av hur rättsväsendet i Göteborg fungerat i detta fall. Dessutom måste regeringen allvarligt fundera på vad man ska göra för alla dessa ungdomar som fått orimligt hårda straff. Det gäller både individers lidande och myndighetens trovärdighet! 

Alf Ronnby 

 

Högervåg

TIDSANDAN OCH HÖGERVÅGEN

Österrike, Norge, Italien, Belgien, Nederländerna, Danmark, Spanien, Portugal, Frankrike och Ryssland. Vad har de gemensamt? Jo, den extrema, nationalistiska högern är på stark frammarsch. Och hela den politiska, etablerade eliten förfasar sig. Men de kanske själva är orsak till den nationalistiska högervågen? Det är ju detta politiska etablissemang, som i strid med stora minoriteter runt om i Europa, i allt snabbare takt, driver på för ett Europas förenta stater. Då är det kanske logiskt att motreaktionen hos kritiska, nonchalerade, överkörda minoriteter blir ökad nationalism?

 

Det är denna politiska elit, i händelsernas centrum, som har allt på det torra: välbetalda, uppmärksammade, maktfulla med intressanta arbetsuppgifter. De tillhör Europas jet-set och drar sig inte för att ta Europas arbetslösa massor i örat och undervisa dem tolerant beteende gentemot den tredje världens invandrande, billiga arbetskraft. Är det då underligt att missnöjet gror i botten? Snacka går ju! Särskilt när man själv inte behöver konfronteras med eländet. Klassklyftorna ökar och avståndet mellan den politiska eliten och människorna på gräsrötternas botten har inte på länge varit större.

 

Den stora arbetslösheten bland invandrare, deras utanförskap och den ökande kriminaliteten är problem som den politiska eliten i Europa velat släta över och istället skuldbelägga kritikerna för att vara främlingsfientliga eller rasister. Men ideologi har föga trovärdighet om budskapet motsäger människors vardagserfarenheter. Dimridåerna ses som verklighetsförnekanden och retar upp människor.

 

Gång på gång avslöjas att de styrande i Europa satt korruptionen i system och att de skrubbar varandras ryggar: Kohl, Chirac, Blair, Schröder, Berlusconi, osv. Sådant retar folk mera än mycket annat. Och i EU-byråkratin har vi fått ett system som underlättar och uppmuntrar korruption.

 

När den politiska eliten, med bara mindre variationer, företräder i stort sett samma slags politik och vänsteralternativen gjort bort sig eller framstår som helt orealistiska, blir den naturliga protesten kanske att gå till den nationella högern – eller att helt avstå från politiskt deltagande? Ickepolitiken är oftast reaktionär. Vad är det för mening att rösta, om resultatet blir detsamma i vilket fall som helst? resonerar man.

 

I Sverige, som ännu inte fått ett starkt nationalistiskt alternativ kommer protesten kanske att bli valskolk. Att Sverige inte fått ett starkt nationalistiskt parti, trots den mycket starka EU-kritiken, beror troligen på Ny demokratis fiasko och att vi har två EU-kritiska partier på vänsterkanten. Höstens val ser ju ut till att bli tämligen ointressant, eftersom det inte är någon större skillnad mellan de borgerliga och socialdemokraterna. Ja, den är så liten att tom näringslivet och en del borgerliga ledarskribenter tycker det är lika bra att Persson sitter kvar! Ett lågt valdeltagande kommer troligen att gynna Sverigedemokraterna, som nu bygger upp en nationell organisation. Dessutom får vi nog se mera av den moraliskt högtstående Alf Svensson och hans parti uppträda som sanningssägare för att plocka röster hos den tysta majoriteten.

 

Nyliberalismens segertåg har inneburit att vi snabbt förflyttar oss från medborgarsamhället, där demokratiska processer är viktiga, till det renodlade konsumtionssamhället, där förmågan och möjligheterna att välja och konsumera produkter och tjänster är av högsta värde. Detta leder till att vi får en politik utan innehåll. Det väsentliga blir ytan, framtoningen i media. Politiken har förvandlats till en maskeradbal, där de vinner som har de bästa maskerna och den bästa förklädnaden. De politiska programmen är oviktiga och man följer dem ändå inte. Det politiska budskapet formuleras utifrån vad politikerna och deras kampanjmakare tror man vinner röster på. Extremhögern attackerar med allt större framgångar detta spel för galleriet och appellerar till en nostalgisk önskan om återgång till ett samhälle med mera traditionella värden och moral.

 

Det tuffa konkurrenssamhället, där var och en helst ska bli sin egen lyckas smed, uppmuntrar extrem individualism och etisk egoism. I ett sådant samhälle blir var och en främst solidarisk med sig själv. Kraven och förväntningarna på individuell framgång och karriär, leder till brutala, hänsynslösa miljöer, där människor trampar på varann för att få huvudet högre än de andra. Vi ser det i arbetslivet och kanske ännu öppnare bland elever i vissa skolmiljöer.

 

Den 20:e april 1999 sköt två elever vid Columbine High School i Littleton, Colorado 12 av sina skolkamrater och en lärare. Därefter tog de sina egna liv. Händelsen väckte stor uppståndelse i hela västvärlden. Den 26:e april i år skjuter en elev i Gutenbergsskolan i Erfurt 13 lärare, två elever, en sekreterare och en polis. Förövaren tar sedan sitt eget liv. Mer än 10 liknande (men inte så omfattande) dödsskjutningar i skolor är kända sedan början av 90-talet.

 

Detta är naturligtvis extremfallen och kanske en överdriven seismograf på samhällstillståndet. Men vi har tusentals och åter tusentals elever, vars självkänsla undergrävs i hackordningens skolor. Stressade, kränkta, ”misslyckade” och kanske mobbade (eller mobbare!) blir skolan ett helvete och en bra grund läggs för ett hat mot detta samhälle, som skolan representerar. Fråga skinnhuvudena varför de ansluter sig till extremhögern!

Alf Ronnby

 

Politisk skönmålning

SKÖNMÅLNING AV LERUMSPOLITIKER

Den 2/1 säger en rad lerumspolitiker i en GP-artikel att deras ambition är att i samhällsplaneringen ta till sig medborgarnas synpunkter. I fallet panncentralen i Floda påstår man sig omsorgsfullt ha gjort en samlad bedömning och funnit att placeringen i villaområdet Hyltorna är mest fördelaktig. Men detta är bara vackert tal och stämmer föga med verkligheten. Där framstår lerumspolitikerna som ovilliga att ta till sig medborgarnas synpunkter och driver mot bättre vetande sin egen fixerade linje. Hur kan den bästa placeringen av en panncentral vara på parkmark i ett villaområde?! Som argument framhålls att samtliga partier ställt upp på beslutet. Men det är dålig demokrati när politikerna ensidigt driver sin egen linje mot medborgaropinionen.

 

Ytterligare exempel på maktfullkomligheten är att man vill förhindra de boende att överklaga beslutet. Politikerna har tyvärr fattat sitt beslut på ett bristfälligt beslutsunderlag. De har varit ovilliga att ta till sig sakargument och riskerar att göra en allvarlig felinvestering. Förhoppningsvis kommer överklagandena att leda till att reellt existerande bättre alternativ kommer att utredas. Något verkligt alternativ har nml politikerna aldrig presenterat. Ur demokratisk synpunkt är lerumpolitikernas hanterande av samhällsplaneringen beklagansvärd och trist.

 

Alf Ronnby

 

 

Faktaruta

1. Lerums kommun har – trots de boendes protester - beslutat att bygga en panncentral i villaområdet Hyltorna.

2. Enligt Plan- och bygglagen (PBL 1 kap 6§) och Miljöbalken (MB 2 kap 4§ och 3 kap 1§) ska mark användas för de ändamål de är mest lämpade.

3. Enl PBL (3 kap 7 och 9§)och MB (6 kap 7§) ska alternativ utredas vid ett objekt av detta slag.

4. Det område där man vill placera panncentralen är parkmark och idrottsplats bla för Alléskolan

5. Placeringen av panncentralen i Hyltorna har inte stöd i den aktuella översiktsplanen.

6. Panncentralen kommer bla att medföra utsläpp till luften med 2,5 ton stoft per år, vilket pga förhärskande vindriktningar kommer att blåsa in över villaområdet Hyltorna.

7. Tunga lastbilstransporter med 24 meter långa bilar kommer att ske på den 6 meter breda lokalgatan.

8. Alla synpunkter som de boende lämnat i samrådet har avvisats av kommunen.

9. Planarbetet har delats upp i två delar för att avskilja boende från att bli sk rågrannar och sakägare.

10. Problemet med en villa som ligger 50 meter från panncentralen löses genom att man kallar den kontor.

11. Lokalgatan, som leder till panncentralen byter beteckning till huvudgata.

12. Kommunen underrättar inte de boende om beslutet att bygga panncentralen i Hyltorna.

13. Kommunen skriver ett brev till länsstyrelsen där man hävdar att ingen av de klagande ”har rätt att föra talan mot detaljplanen”, dvs rätt att överklaga.

  

 

Webbalf5.jpg

Krigets förevändning

USA LURAD

 

Efter attentaten den elfte september började Pentagon diskutera hur detta kunde utnyttjas för att angripa Irak och störta Saddam Hussein. I detta syfte producerades en mängd legitimerande information. Nyligen kom 11:e septemberkommissionens slutrapport i USA och likaså lord Butlers rapport i Storbritannien om Iraks påstådda massförstörelsevapen. Båda rapporterna visar att den information Bush och Blair och deras regeringar byggde sin krigsargumentation på var gammal, osäker, missvisande och direkt felaktig. Dessa underrättelsetjänster – som det vackert heter, men kunde rätteligen kallas spionorganisationer – CIA och M16 sammanställde i sina rapporter information som i vissa fall härrörde från kriget 1991. CIA hade inte haft några spioner i Irak sedan 1998 och de fem agenter M16 hade där, förlitade sig på källor som inte var tillförlitliga. I en del fall kom informationen från en enda källa – tex angående de mobila laboratorierna – vars identitet man dessutom inte var säker på. Viss information fick CIA och M16 från FN:s vapeninspektörer, varav en del extraknäckade åt CIA och M16 (just vad irakierna då anklagade den för, om ni minns).

 

I CIA:s och M16:s rapporter ströks alla formuleringar som andades försiktighet och istället presenterades det värsta scenariot. Till påståendet om Iraks biologiska vapen fogades en passus att dessa också kunde riktas mot USA:s territorium. M16 påstod att Irak kunde sprida biologiska och kemiska vapen inom 45 minuter och att dessa kunde drabba Europa. ”Britterna är bara 45 minuter från domedagen” hette det sedan i brittisk press.

 

Båda rapporterna lägger skulden för den felaktiga informationen hos CIA och M16, inte hos Bush och Blair. CIA och M16 anklagas för att ha varit lättrogna, inkompetenta och dåligt organiserade. De säga ha fabricerat bevis för massförstörelsevapen som byggde på missuppfattningar, gissningar och ”önsketänkande” och för att ha negligerat officiella rapporter från FN:s vapeninspektörer. Javisst, det verkar ju bestickande, men det finns andra rapporter, inte producerade av senatorer och lorder, utan av kritiska journalister (tex Jim Lobe och Androw Cockburn mfl) som visar på ett mera komplicerat förhållande.

 

Bush och Blair och deras regeringar drev på i krigsretoriken och pressade CIA och M16 att ta fram bevis. CIA och M16 gjorde då sitt bästa för att tillfredsställa sina herrar. Därför blev rapporterna mera spetsade än man hade stöd för. I nästa vända tog politikerna och deras servande tjänstemän bort resterande reservationer. Men det hände också att Bush och Blair struntade i varningar om osäkerhet som CIA och M16 framförde. De kunde ”tyvärr” inte presentera några bevis för kontakter mellan Saddams regering och Al Qaida. Och när USA:s utrikesminister Colin Powell i februari 2003 i FN:s säkerhetsråd presenterade ”bevis” för att Irak hade, mobila laboratorier för biologiska vapen, gjorde han det mot bättre vetande. Ja, faktiskt for denne betrodde politiker med direkta osanningar. CIA hade sagt till Powell att uppgifterna var mycket osäkra och kom från en suspekt källa och hade inte bekräftats av andra. CIA trodde inte Irak hade dessa laboratorier. Likväl står Powell i FN och visar bilder och påstår att dessa laboratorier har identifierats av flera olika källor och han är säker på att de finns. I politik tycks inga lögner vara för stora, inte ens för en aktad politiker, om det gagnar syftet.

 

Det är också intressant att den felaktiga uppgiften om att Irak på 45 minuter kunde anfalla med biologiska vapen, kom från Jyad Allawi, nu USA:s marionettpremiärminister i Irak. På detta tema, dvs irakiska exilpolitiker som lurar i vassen, har det kommit fram mycket intressanta uppgifter om USA:s tidigare gullgosse Ahmed Chalabi. Han är ledare för exilorganisationen Iraqi National Congress (INC), som har kontor i bla Iran. Chalabi kommer från en mycket rik irakisk familj och har studerat i USA. Han var ordförande i en av familjens banker i Jordanien, Petra Bank. Banken gjorde konkurs och Chalabi anklagades för en rad olagliga affärer och dömdes 1992 till 22 års straffarbete. Chalabi hade dock flytt landet 1989 och har aldrig avtjänat något av straffet. När Jordanien försökte få Chalabi utlämnad från Irak, dit han återvänt efter Saddam Husseins fall, ”stoppades” detta av USA. Ahmed Chalabi upparbetade goda kontakter med Pentagon och hoppades på att bli Iraks president efter Saddam. Chalabi är en av dem som ”övertygade” Bush om att irakierna (speciellt shiamuslimerna) skulle välkomna att USA störtade Saddam och Chalabis företag i Irak har fått 400 miljoner dollar för ”rekonstruktionsarbeten” i Irak.

 

Men pga Chalabis intrigmakeri och motarbetande av Brahimis ”regering” och för att ha planerat någon slags kupp tillsammans med en fraktion av shiamuslimer (vilka han själv tillhör) har han nu fallit i onåd hos Bush. Det finns en mycket intressant detalj kring Chalabis roll i irakkriget. Ja, det kanske inte är en detalj, utan snarare en grundbult. Det visar sig att en del av ”den mycket viktiga informationen” om Iraks massförstörelsevapen kom från Chalabi. Han i sin tur hade fått den från Iranian Revolutionary Guard intelligence, dvs från revolutionsrådets underrättelsetjänst i Iran. Det hör till saken att mullorna i Teheran och Saddam Hussein var dödsfiender och  Iran har haft all anledning att uppmuntra USA:s anfall på Irak för att störta Saddam. Nu visar det sig också (i 11/9 rapporten) att det i själva verket är regeringskretsar i Iran, som har eller haft kontakter med Al Qaida. Iranska myndigheter har hjälpt jihadkrigarna att komma in i landet och 8 – 10 av flygkaparna den 11:e september kom resande till USA via Iran, men hade där sluppit få några stämplar i passen, som kunde försvåra inresan till USA. Försmädligt för Bush och Blair att de hoppat i galen tunna och sas angripit fel land. Så går det när maktmänniskor och fanatiker får styra politiken.

Alf Ronnby

 

Spolat folkhem

VAD SVERIGE HAR FÖRÄNDRATS!

En av sommarpratarna i radions P1 var Brian Palmer, professor vid Harvard. Efter att ha lyssnat på en föreläsning av Olof Palme på Harvard någon gång på 70-talet, blev Palmer, då student, mycket intresserad av det svenska samhället. Han åkte till Sverige och lärde sig svenska för att kunna studera vårt samhälle. Professor Palmer blev mycket entusiastisk över vad han fann och en stor beundrare av det svenska Folkhemmet.  Palmers sommarprogram formade sig till ett hyllningsprogram. Men det Folkhem han talade så varmt om, finns inte längre. Idag ser det mesta annorlunda ut.

 

De senaste 20 åren har Sverige genomgått markanta förändringar. Jag tänker på förändringarna när vi gått från Folkhemmet till den liberala valfrihetsstaten. 1970-talet kan kanske betraktas som höjdpunkten på Folkhemmet, fast begreppet myntades långt tidigare av Per Albin Hansson. Huvudtanken var att skapa en offentlig sektor, som skulle ge medborgarna lika möjligheter och omsorg och service på lika villkor. Jag påstår inte att detta förverkligades full ut, men 70-talet var så långt vi kom på den vägen med kollektiva lösningar.

 

Folkhemmet var en samhällsmodell som väckte stor uppmärksamhet i världen. Många delegationer har besökt Sverige för att lära av oss. Forskare runt om i världen har studerat den svenska modellen och skrivit avhandlingar om Folkhemssverige. Det var en tid då Sverige hade gott anseende i världen bland människor som ville bygga goda samhällen. Våra politiker, eller i vart fall en del av dem, rönte också uppmärksamhet, därför att de engagerade sig i kampen mot orättvisor i världen, mot imperialism och utsugning av tredje världens länder och folk. När Olof Palme höll internationella tal blev dessa mycket uppmärksammade. Genom Palme engagerade sig Sveriges regering i de alliansfria staternas förbund. Palme åkte till Kuba och stödde den socialistiska utvecklingen. Han kritiserade USA:s krig i Vietnam så att USA-administrationen blev mycket förgrymmade. Palme angrep apartheidregimen i Sydafrika och ANC fick starkt stöd från Sverige. Detta är en förklaring till att det finns många platser runt om i tredje världen som bär Olof Palmes namn. Det var på den tiden då svenskar kunde känna sig stolta för sitt land i världen.

 

Men hur ser det ut idag? Jo, vi har en socialdemokratisk statsminister som vid ett besök i Kina 1996, tycker att det är en bra land, eftersom det finns en stark regim som har koll på läget. ”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling.” sa Göran Persson. Ordning och reda råder. Göran Persson har i praktiken samtyckt till USA:s imperialistiska krig mot Irak. Han stöder USA:s förfelade krig mot terrorismen. Han har Toni Blair som förebild, en av krigshetsarna och en auktoritär ledare, som förrått arbetarrörelsen i Storbritannien med en rad marknadsliberala reformer. Persson arbetar aktivt för att avveckla Sveriges alliansfrihet och inlemma oss i den europeiska superstaten EU, med egna militärstyrkor, utrikespolitik och president. Å andra sidan, vem i hela världen bryr sig om vad Göran Persson tycker och säger?! Hans internationella uppmärksamhet och anseende är inte ens skyggan av Palmes.

 

På hemmafronten har socialdemokraterna tillsammans med likasinnade i borgerliga partier, aktivt verkat för en nermontering av Folkhemmet. Marknadsanpassning, avveckling av offentligt ägande och istället bolagisering, är politikens melodi. Nedskärningarna inom den offentliga sektorn, har motiverats med den statsfinansiella krisen. Men krisen har medvetet använts för ett systemskifte. Det allmänheten kanske märkt mest av är nerskärningar i den offentliga sektorn, uppstyckning och bolagisering av Televerket, Postverket och Statens järnvägar. Av detta har det mest blivit en soppa av ineffektivitet och otillförlitlighet.

 

Delar av sjukvården och omsorgen har bolagiserats och privatiserats. Inom kommunal förvaltning leker man nu marknad och fakturerar varann för minsta lilla tjänst. Varje resultatsenhet eftersträvar maximalt positiva bokslut och allt värderas ytterst i pengar. Genom att vi hamnat under EU:s marknadsliberala filt, ska varje verksamhet och inköp konkurrensutsättas, vilket förhindrar statligt stöd till viktiga, men i marknadsekonomin olönsamma, verksamheter. Vi ska alla ägna massor med tid åt att informera oss om valfrihetens alla möjligheter att välja el-, post-, tele-, utbildnings-, sjukvårds- pensionsleverantör mm. På dessa områden har vi tom gått längre än det superliberala USA.

 

Marknadsliberaler i olika läger vill uppenbarligen att vi ägnar vår tid och våra liv åt att arbeta och konsumera produkter och tjänster. Vi kan nog säga att propagandisterna hos SNS, Timbro, SAF, mfl har lyckats väldigt väl att skapa en tidsanda av marknadsliberalism, individualism och egoism. Liberalism, individualism och sjävbeskådande går hand i hand med marknadslösningar på livets olika områden och ersätter gemensamma lösningar på samhällsfrågor. Folkhemsandan och idéerna har trasats sönder i ekonomismens kvarnar. Den tid då jobben var någorlunda säkra – åtminstone i stat och kommun – karriärgångarna och lönesättningen reglerade, utsatta och förutsägbara, är ett minne blott. Nu gäller ständig osäkerhet, tävlan, konkurrens och osolidariskt handlande. Egoismen är upphöjd till högsta etiska princip. Sno åt dig vad du kan! Sköt dig själv och skit i andra! Ja, det samhälle som Brian Palmer beskrev och hyllade har inte mycket gemensamt med dagens svenska neonsamhälle.

Alf Ronnby

 


 
gen_22.1.gif