1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_216.1.gif

19. Skurkkommun

231.jpg

SÅ AGERAR EN SKURKKOMMUN!

 

I den nya sporthallen i Floda spelar barn och ungdomar fotboll på det nya konstgräset. Det är förortscupp i göteborgsregionen och två helger i rad har mer än 1000 barn och ungdomar deltagit i aktiviteterna. Det nya sportcentrat, som kallas Floda Nova, är inrymt i den gamla tennishallen. Den har, efter att tennisklubben gick omkull, tagits över av ett antal lokala idrottsklubbar och organisationer. Hallen, som har upprustats för en miljon kronor, har två banor med konstgräs och en för innebandy, gymnastik, tennis, mm. Den ligger på skolornas idrottsplats vid infarten till villaområdet Hyltorna i Floda. På denna idrottsplats planerar Lerums kommun och dess energibolag (Lepab) att placera en stor panncentral. Avsikten är att införa fjärrvärme i delar av Floda och den billigaste placeringen av panncentralen är på idrottsplatsen – åtminstone sett ur Lepabs synvinkel.

 

Då planerna presenterades var protesterna omfattande. En namninsamling gjordes, där praktiskt taget alla närboende skrev på. Listorna lämnades till politikerna, men protesten hade ingen framgång. Tvärt om, har man från kommunens sida trixat och manipulerat förfarandet för att avvärja varje försök från lokalbefolkningen att få planerna ändrade. Genom en form av nyspråk (jfr sanningsministeriet i Orwells 1984) förvandlar man panncentral till värmecentral, park till verksamhetsområde, villa till kontor, lokalgata till huvudgata, luftföroreningar till emissioner, störningar till miljöförbättringar, information till samråd, berörda boende till oberörda, allt i ett förskönande och vilseledande syfte.

 

Kommunen har manipulerat med detaljplanen så att, som man tror, inga boende ska i formell mening vara berörda och kunna överklaga till länsstyrelsen. Man låter bli att underrätta de berörda om planbeslutet och tror att detta ytterligare markerar att ingen är berörd. Slutligen, sedan det inkommit 15 överklaganden, ingriper man i rättssak genom att i en skrivelse till Länsstyrelsen meddela att ”stadsbyggnadskontoret bedömer att ingen är behörig att föra talan mot detaljplanen”. Dessa simpla trix misslyckas dock hos länsstyrelsen och de boende har inte gett upp. De har drivit frågan så långt att den nu ligger hos Regeringsrätten och Miljööverdomstolen.

 

Problemen med panncentralen, menar de protesterande, är att den kommer att bli mycket störande och att det skapas en riskmiljö. Stora lastbilar, 24 meter långa, ska köra med pellets till och från panncentralen på en gata som är sex meter bred och saknar gång- och cykelbana. På denna gata går barn som ska till Alléskolan. Panncentralen kommer att ligga endast 50 meter från närmaste villa och 50 meter från sporthallen. Utsläppen till luften kommer bland annat att bli 1,6 ton stoft och partiklar per år. Detta motsvarar att 1000 bilar varje dag kör genom samhället. Genom den förhärskande vindriktningen kommer det största nedfallet att bli över bostadsområdet. En panncentral på en idrottsplats betraktas som ett allvarligt intrång i en befintlig verksamhet av ett helt annat slag. Dessa verksamheter passar helt enkelt inte tillsammans, men det fattar uppenbarligen inte kommunpolitikerna i Lerum.

 

Det finns fler märkliga turer i planeringen. Till exempel har man inte tagit hänsyn till att Boverket i sina allmänna råd ”Bättre plats för arbete” säger att för en energianläggning med fastbränsle på 10 megawatt bör skyddsavståndet vara 200 meter – inte 50 som i detta fall. Man säger också att verksamheten med mycket olika riskbedömning inte bör samlokaliseras. Skolorna använder idrottsplatsen 1400 elevtimmar per månad vår och höst.

 

Styrelsen för sporthallen är mycket bekymrad över de problem och risker som en panncentral skulle innebära och har skrivit till byggnadsnämnden om detta. Det finns planer på att bygga ytterligare en hall och att till sommaren ordna för aktiviteter utomhus. Redan nu är det problem att få plats med alla bilar. En förnyad bedömning av placeringen av panncentralen anses motiverad. Alternativa placeringar har också presenterats. Men kommunalrådet och Lerums starke man Henrik Ripa (m) säger att ”om vi gjort bedömningen att sportcentrat skulle kollidera med placeringen av panncentralen, skulle vi inte sålt hallen till dem. Jag ser ingen anledning att göra en ny bedömning. Trafiken med lastbilarna är helt försumbar.”

 

Detta är en åsikt som inte delas av de boende i Hyltorna. Där hoppas man på att juridiken till sist ska segra och att detta övergrepp mot en lokalbefolkning inte ska accepteras i en rättsstat. Det är idag oacceptabelt att bygga nya riskmiljöer. Barn och ungdomar i sportcentrat har rätt till en säker miljö och bör inte utsättas för de risker panncentralen kan medföra. 

Alf Ronnby 

 

 

 

Nazistisk ungdom

VIT-MAKT-GRUPPER GER DE VILSNA TILLHÖRIGHET

 

Vi har i Sverige och Europa sett en utveckling av allt militantare högerradikala grupper. Våldsmentaliteten sprider sig och börjar ta sig fasansfulla uttryck: flyktingbostäder sticks i  brand om människor dör. Personer som öppet vågar gå emot vit-makt-grupper blir misshandlande och dödade. I Sverige tänker vi på polismorden i Malexander, mordet på syndikalisten Björn Söderberg och bomben mot journalistparet i Nacka. Vit-makt-grupper är misstänkta för ytterligare tre mordförsök och för mer än 2000 brott med främlingsfientliga inslag.

 

Detta är utslag av den våldsideologi som odlas bland nazistiska grupper. Man är indragen i ett ”krig” med fienden ZOG, vilket det är rätt att bekämpa med alla medel. ZOG, som betyder The Zionist Occupational Government, är en samlingsbeteckning för alla de delar i samhället: riksdagen, media, storkapitalet, rättsväsendet, statsförvaltningen, polisen och de intellektuella, vilka agerar som stödtrupp och främjare av invandring och rasblandning. Ja, egentligen står ZOG för allt argumenterande och agerande för det mångkulturella samhället. Det är en världskonspiration mot den vita rasen och mot vår nationella ordning, stolthet och ära. Den svenska nationen har förråts av ZOG och vi är på väg att förlora vår identitet och självbestämmande, bland annat genom EU, som är en del av ZOG-konspirationen.

 

Hela vårt etablissemang är infiltrerat av ZOG. Därför stängs alla motståndare till det mångkulturella samhället ute från det offentliga samtalet. De är exkluderade! Indoktrineringen startar redan i förskolan och fortsätter i skolan, där lärarna ser det som sin plikt att hjärntvätta eleverna till att bli rasförrädare och idiotiska liberaler (Storm nr 2/90). De som dras till vit-makt-rörelsen upplever sig stå utanför det etablerade samhället och blir på alla håll motarbetade. Detta förstärker deras känsla av att vara en förtryckt grupp, vilken måste kämpa för sin existens. Vit-makt-folket konkurrerar med invandrargrupper, som också står lågt i samhället och finns på samma arenor. Det gäller kampen om utrymme i vardagslivet, jobben, tjejerna, fritiden och offentligheten.

 

Samtidigt som vit-makt-grupperna ser sig själva som den vita rasens försvarare och stormtrupper, fungerar grupperna som värmestuga för ungdomar som känner sig ensamma och utanför samhällsgemenskapen, vilken de istället uppfattar som fientlig – något som forskaren Heléne Lööw sett i sina studier. I vit-makt-grupperna kan dessa ungdomar finna gemenskap, tillhörighet och få skydd. Grupptillhörighet spelar ofta en viktig roll för unga människor. Behovet av gruppen understryks när man befinner sig i konflikt med andra grupper, tex invandrare i våra förorter, eller kanske med den egna familjen.

 

Vit-makt-grupperna fyller viktiga funktioner för vissa ungdomar. Den norske forskaren Tore Björgo beskriver hur det kan fungera. För en del ungdomar betyder det att man går med i en proteströrelse, där de kan agera mot det samhälle de hatar. Andra, som är indragna i konflikter, söker skydd. Åter andra är ute efter spänning. De intresserar sig för uniformer, vapen och våld. De gillar att skapa konflikter, provokationer och slagsmål. De söker också status och identitet. Men det leder också till, genom grupphandlandet, våldsamma överdrifter i agerandet med dråp och mord i sin ytterlighet. En del tillhör de unga rebellerna, som gör revolt mot föräldragenerationen, dvs 40-talisterna, och står i stark opposition till den rådande ordningen. De väljer en ideologi motsatt 40-talisternas. De upplever sig tillhöra en diskriminerad grupp, som inte får samma sociala rättigheter som tex invandrargrupper, och som absolut inte har samma tillgång till media. Media domineras av övervintrande 40-talister.

 

Fienden är alltså etablissemanget, som är infiltrerat av ZOG. Här finns kanske vissa likheter med nya vänstern på 60- och 70-talen, där protesterna och kritiken riktades mot storkapitalet, imperialismen, den borgerliga statsapparaten och indoktrineringen av den kapitalistiska världsbilden på samhällets alla områden.

 

Vit-makt-grupperna uppfyller flera krav för att fungera som en proteströrelse: att en grupp människor upplever djup orättvisa, blir stigmatiserade, manipulerade och står utanför egentligt inflytande. De upplever vanmakt. Därför är det legitimt att gå till strid, att peka ut fienden och att skapa opinion kring den egna saken. Det finns människor med liknande erfarenheter och idéer, som kan enrolleras,  och genom kampen förstärks sammanhållningen i gruppen.

 

Sammanfattningsvis kan vi alltså se att vit-makt-grupperna har ett antal funktioner i vårt samhälle: unga, ensamma, vilsna människor som känner sig utanför annan gemenskap, finner här en tillhörighet och att finnas med i ett sammanhang. Gruppen ger både skydd och handlingsmöjligheter i kampen med andra likställda grupper i konkurrensen om utrymme. Att tillhöra en kampgrupp ger också spänning och status, och skapar förutsättningar för intressanta gängbråk, där unga kan testa sin styrka och smarthet. Slutligen är det uttryck för en protest mot den rådande ordningen.

 

Så, är dessa nynazister och vit-makt-grupper inget annat än vad vi känner från historien, bara i olika former? Ja kanske. Men därför är det inte ett fenomen vi ska ta lätt på.  De skapar mycket problem och är direkt livsfarliga för dem som kommer ivägen för deras hat. Jag tror dock att dessa rörelser är en produkt av samhällen som i grunden kan förknippas med orättvisor, förtryck, klassklyftor, utanförskap och våld. De bär vittnesbörd om vår förskräckande historia och av det som händer runt omkring oss. Våldsmentaliteten förföljer oss.

Alf Ronnby

 

Krig mot terrorism

MISSLYCKAD STRATEGI I IRAK OCH AFGHANISTAN

USA och Storbritannien (GB) anföll Afghanistan och Irak i förebyggande syfte, hette det. Motiveringen var kriget mot terrorismen och eliminering av Iraks påstådda massförstörelsevapen. USA vann lätt kriget mot talibanerna och mot Saddam Husseins styrkor. Men de har inte vunnit folkets förtroende. Kriget mot terrorismen kommer sannolikt inte heller att vinnas med militära medel. USA:s och GB:s egenmäktiga anfallskrig har kritiserats och fördömts på många håll i världen, senast av FN:s generalsekreterare Kofi Annan. USA:s doktrin att man har rätt att angripa andra stater i förebyggande syfte, ökar krigsrisken i världen, sa Annan, utan att direkt nämna USA vid namn.

 

Några massförstörelse vapen har inte hittats, trots 1400 experters idoga letande. Nu talar Bush och Blair istället om att det var nödvändigt att avlägsna Saddam Hussein och hans regim eftersom den förtryckte folket och kunde tänkas tillverka massförstörelsevapen någon gång i framtiden. Det är klar att FN och alla fredsälskande folk i världen ställer sig kritisk till att USA och GB självsvåldigt ”tar sig rätten” att avsätta för dem misshagliga regimer. En sådan världsordning vill vi inte ha. Misstron mot Bush och Blair har blivit omfattande och den blir inte mindre av att deras strategi visat sig inte fungera för återuppbyggnadsarbetet.

 

USA har 140 000 soldater i Irak och 10 000 i Afghanistan. Trots detta och att det är världens rikaste nation som står bakom insatserna, har de inte lyckats upprätthålla ens en elementär civil ordning. Dagligen dödas civilpersoner pga attentat, kriminalitet och konflikter mellan samhällsgrupper. Hur många människor som blivit sjuka och dött pga det katastrofala försörjningsläget har jag inte hittat siffror på. Men enl FN:s livsmedelsorgan (FAO) beräknas nära hälften av Iraks 23 miljoner leva i fattigdom och svält. Sjukvårdsresurserna är mycket underdimensionerade och inte ens vatten och elförsörjning klaras tillfredsställande.

 

I Afghanistan är läget ännu värre. De flesta afghaner har ännu ingen tillgång till hälso- och sjukvård. Kolera och andra sjukdomar härjar och landet har den högsta barnadödligheten i världen. Trots löften om 4,5 miljarder dollar på givarkonferensen i Tokyo har bara en mindre del betalats ut och återuppbyggnadsarbetet koncentrerats till Kabul. Runt om i landet är försörjningssituationen ännu besvärligare för civilbefolkningen. Ofta hyllas talibanerna som hjältar och USA:s soldater är illa sedda. Deras hårda framfart i jakten på talibaner, där många civila dödas och skadas, skapar ett hat hos den drabbade befolkningen. Lokala krigsherrar styr och tjänar stora pengar på opiumodlingen. Stora delar av landet anses allt för riskabelt för biståndsarbetarna.

Bush och Blair tycks ha gjort en rejäl felbedömning av vad som skulle hända efter kriget. Troligen var de så fångade i sin egen retorik att de trodde att anfallstrupperna skulle mottas som befriare. De har avslöjat brist på kunskap om det komplicerade irakiska samhället, med stora interna spänningar mellan olika etniska, religiösa och politiska grupper. Landet hölls ihop av en stark och brutal centralmakt. Bush och Blair tycks ha lyckats skapa ett nytt Libanon, ett allas krig mot alla. Irak tycks dessutom ha blivit en brännpunkt för terrorister, som strömmar dit för att ge USA och GB en beta de sent ska glömma.

 

Det är fem månader sedan Bush förklarade kriget avslutat. Men ett lågintensivt krig pågår fortfarande. Ett 80-tal USA-soldater har dödats. Hur många civila som dödats och skadats nämns sällan eller aldrig. Förmodligen många. I jakten på husseinregimens anhängare sparkar soldaterna in dörrar i privat hem, förödmjukar och förolämpar kvinnor och män och gör barnen vettskrämda. Soldaterna åker omkring i sina pansarbilar och de skjuter irakier som verkar misstänkta. Ibland drabbar det hela familjer i en bil. Deras framfart och användning av våld ger dem bittra fiender även bland civilbefolkningen. Eftersom soldaterna själva är måltavla är de stressade och uppträder ovänligt, aggressivt och brutalt. De har hamnat i en svårbruten spiral av fientlighet och våld.

 

Denna strategi för ett fredligt och demokratiskt Irak och Afghanistan är dömd att misslyckas. USA:s förmåga som fredsmäklare är inget mot deras krigsförmåga. Militära metoder fungerar dåligt som instrument för konfliktlösning i det civila samhället och för samhällsbyggande. Redan den grekiske filosofen Sofokles (497-406 f.kr) visste att våld föder våld och onda handlingar leder till fler onda handlingar. Men dessa ignoranta ledare Bill och Bull (Bush och Blair) har inte lärt sig denna visdom. De tror absolut de själva har rätt och vill inte höra talas om något annat. Bush läser inga tidningar och ser aldrig på tv-nyheter och omger sig med ja-sägare. Blair deklarerade nyligen att han inte har någon backväxel. Han kan bara gå framåt!… på sin egen rätta väg.

 

Bush har begärt 82 miljarder dollar för fortsatt militär närvaro i Irak. Och bedömare menar att det kommer att kosta 55 miljarder dollar att återskapa samhällsfunktionerna. Men det räcker inte med pengar. Endast genom fredlig, vänlig samverkan med irakierna och förtroendeskapande åtgärder kan fredsarbetet lyckas. Men stöddiga, aggressiva, skjutglada USA-soldater klarar inte det jobbet. De har gjort sitt och bör ersättas med fredsarbetare från FN, vilket också bör betyda att FN tar ledningen för återuppbyggnadsarbetet. Vackra paroller – som ”Enduring Freedom” för Afghanistan och ”Infinite Justice” i Irak – och överlägsna krigsmaskiner är inga fredsinstrument. USA:s och GB:s strategier har inte varit så framgångsrika och riskerar att bli katastrofala framöver.

Alf Ronnby

 

Webbalf1.JPG

Opinionsbildning

KRIGET OM OPINIONEN

Krigets förtrupp är opinionsbildarna. Moderna krig utspelas i hög grad också i massmedia. Det är en ständig kamp om att vinna opinionen för sin sak. Vad gäller anfallskriget mot Irak handlar det om världsopinionen. USA och UK kommer sannolikt att vinna på slagfälten i Irak. Men det är inte lika säkert att de vinner världsopinionen och mindre sannolikt att de vinner ”de befriade irakiernas” sympati.

 

Tyvärr är vi mycket beroende av amerikanska och engelska nyhetsbyråer och dominerande tv-stationer som CNN, BBC, NBC, Sky News. Viss motvikt får vi dock genom tex den arabiska tevestationen al Jazeera. Även om journalisterna säger sig eftersträva neutralitet och balans - såvida de inte tillhör Fox News i USA, som är rena propagandasändningarna (kan kollas via Tv8) - blir perspektiven lätt angriparnas. Det smyger sig in i ordvalet: man säger inte anfallsstyrkorna utan koalitionens styrkor - ibland tex i SVT, de allierade - vilket för tanken till andra världskriget och kampen mot nazismen. BBC kör kontinuerligt sin krigsrapportering under vinjetten ”Battle for Control” och i USA heter kriget ”Iraqi Freedom”. Vi ser det genom vilseledande information. Hur många gånger fick vi inte höra att staden Umm Qusr fallit! I USA visar inte tv tillfångatagna eller dödade US-soldater, därför att Pentagon inte gillar det.

 

De irakiska trupperna är inte försvararna utan fienden. Irak anklagas för krigsförbrytelser när de i tv visar upp krigsfångar från anfallsstyrkorna, men när BBC och CNN uppvisar bundna, på marken sittande eller liggande irakiska krigsfångar, ibland med säckar över huvudet, hörs inga protester från Bill och Bull och Ramsfeld och Powell. På BBC såg jag en civilklädd irakier sittande på marken med en USA-soldat som riktade sitt automatvapen mot hans huvud. Eller när civilklädda irakier tvingas ta av sig alla kläder framför USA-automatvapen och tv-kamror. Var det förnedrande? Varje gång BBC  intervjuar sina reportrar i Bagdad, understryks att sändningen är kontrollerad av Irak. Aldrig hörs något liknande när de sk inbäddade journalisterna, som följer med anfallsstyrkorna, rapporterar. Den journalist som tänker självständigt och antyder kritik eller misstro mot krigsinsatsen, råkar illa ut. Så gick det för den kände krigskorrespondenten Peter Arnett som sa att kriget inte gick så bra för koalitionen. Arnett fick foten direkt av NBC.

 

Här hemma förs också kampen om opinionen.  Ett antal journalister och kändisar, vilka stöder kriget mot Irak, ondgör sig över miljoner demonstranter som protesterar mot USA:s och UK:s anfallskrig mot Irak. Två av dessa journalister är Anita Goldman, Aftonbladet och Jackie Jakubowski ,Expressen. Den aktade nobelpristagaren Elie Wiesel och näringslivets gullgosse Pehr G Gyllenhammar försvarar båda också kriget.

 

Goldman och Jakubowski försöker undergräva demonstranternas moraliska ståndpunkt genom att påstå att det inte demonstreras mot Saddams diktaturregim. De hävdar att man inte kan ta demonstranterna på allvar eftersom de inte demonstrerar mot diktaturen. Istället är demonstrationerna en missriktad yttring av den gamla antiamerikanismen av människor på vänsterkanten. Jackie Jakubowski går så långt att han kallar demonstranterna ”nyttiga idioter” (Expressen 10/3). Elie Wiesel skriver att Saddam ”måste avväpnas med alla medel…” Och ”Vi har en moralisk skyldighet att ingripa varhelst ondskan har makten. Idag är den platsen Irak.”(Aftonbladet 21/3) Skälet är Iraks massförstörelsevapen, hot mot grannländerna och världen. Är det en tillfällighet att Goldman, Jakubowski och Wiesel har nära kopplingar till Israel och ser på världen med den typen glasögon? Folkpartisten PG Gyllenhammar är på samma linje.

 

Under rubriken ”Sverige tiger som vanligt” (DN 30/3) hävdar Gyllenhammar att det är nödvändigt att genom krig störta Saddam och ”befria Iraks folk”. ”En våldsregim har trotsat sjutton resolutioner beslutade under tolv år. Om terrorregimer ostraffat kan gör som de vill, sänder detta en alamerande signal till alla andra diktaturer i världen.” När våld och terror breder ut sig är världsfreden i fara, säger Gyllenhammar. Ja, hur många resolutioner har Israel trotsat, utan att USA och UK ingripit? Vilket hot utgör Israel mot sina grannar? Hur många krig har Israel fört med sina grannar? Vilka massförstörelsevapen har Israel? Israel är en ockupationsmakt som mördar och förtrycker det palestinska folket. Vad gör USA och UK åt detta? Och vad säger Gyllenhammar om detta? Tiger han?

 

Goldman och Jakubowski tänker krokigt i frågan om demonstrationerna. Det är inte sant, att det inte demonstrerats mot Saddam. För det andra, och detta är det viktigaste, har de uppenbarligen inte förstått skillnaden mellan demokratier och diktaturer i samband med opinionsbildning. USA och UK är demokratier där i princip statsmaktens legitimitet utgår från och vilar på medborgarnas inflytande och godkännande. Regeringarna behöver medborgarnas stöd för politiken. Det gäller inte bara vid allmänna val. Därför är det meningsfullt med starka opinionsyttringar som tex demonstrationer. Det är det däremot inte vad gäller diktaturer, där ledarna struntar i opinionen. Där vilar makten på militär kontroll av statsapparaten.

 

Bushadministrationens arrogans och maktfullkomlighet retar miljoner människor världen över. I en demokratisk världsordning kan vi inte acceptera att USA sätter sig över FN och folkrätten. Snarare än antiamerikanism är det besvikelsen över att USA försöker regera världen med hjälp av sin ekonomiska och militära övermakt. Anfallet på Irak är ett dåligt omen, om mera våld och krig i världen, när USA ska förläna världen ”Infinite Justice”!

Alf Ronnby

 

Fallet Fadime

VAD ÄR HEDERSMORD?

 

Fadime Sahindal 26 år sköts ihjäl av sin pappa. Han sköt henne i huvudet. Avsikten var att döda. Det verkar först obegripligt. Hur kan en pappa vilja döda sin egen dotter? Han måste vara galen, tänker man. Ja, ville han döda sin dotter, eller var han tvungen? Eller är han kanske psykiskt sjuk? Rättspsykiater Sten Levander säger att i 75 procent av fallen där en familjemedlem medvetet dödar någon annan i familjen, finns psykisk sjukdom med i bilden (P1 23/1). Möjligen har i så fall den psykiska sjukdomen förvärrats av konflikten med och kring dottern. Dock verkar det inte troligt att alla som begår hedersmord är psykiskt sjuka.

 

Sannolikt har trycket från familjen och släkten varit den främsta anledningen till att pappan tog detta steg. Troligen ville han inte, men måste för hederns skull, så som han uppfattade situationen. Vi har fått veta att han blivit hånad och pikad från sonen, släktingar och manliga vänner. Förlorad självaktning och en fix idé om att återfå den förlorade hedern, genom att mörda dottern, kan ha varit den utlösande faktorn.

 

Men var kommer då denna underliga idé om hedersmord ifrån? En del säger att det kommer från den islamska religionen. Andra menar att det har inget med religionen att göra. Men i koranen står det att om fyra vittnen har sett ”otukten” ske, har mannen rätt att döda hustrun. Tydligen finns ett religiöst inslag. Andra menar att det är kulturellt betingat. Det tillhör kulturen i Främre Orienten. Men det går knappt att skilja på religion och kultur. De är en delar av varandra, ömsesidigt betingande.

 

Idén om hedersmord är uppenbarligen starkt förankrat i delar av den muslimska kulturen. I tex Jordanien sker officiellt ca 25 hedersmord om året. Mörkertalet är stort och man tror att det i praktiken är det dubbla. Att det är mer eller mindre accepterat även av myndigheterna visas av att hedersmördare bara får sex månaders fängelse. I den provins, Malatya i södra Turkiet, där familjen Sahindal kommer från, förekommer varje år ett antal hedersmord.

 

Hedersmord är den yttersta konsekvensen av ett strängt patriarkaliskt system, där männens hårda kontroll av kvinnorna, syftar till att behärska reproduktionen. Detta har uråldriga anor och handlar om vem som ska ha kontroll över det sociala överskottet, dvs resurser för samhällsutveckling. Dess funktion är att upprätthålla en balans inom klanen mellan produktion och reproduktion. Förenklat, antalet munnar att mätta.

 

Klanens och familjens stränga kontroll över giftemålen syftar till att upprätthålla ordningen och kontrollen inom klanen. I Främre Orienten har detta fortfarande en funktion. Mer i underklassen än i överklassen. I Europa är det numera helt otidsenligt och uppfattas som grymt medeltida. En del av problemet är att en del invandrare lever mer eller mindre isolerade i den egna gruppen. Därifrån har de starka band till de samhällen och klaner de kommer från. Otidsenliga normer kan leva kvar i vissa subkulturer. Ja, de kanske tom förstärks genom att ifrågasättas och hotas av majoritetskulturen.

 

Det är uppenbart att Rahmi Sahindal, Fadimes pappa, inte var ensam om att fatta beslutet om att Fadime måste straffas. Ja, egentligen tror jag att han främst var familjens och klanens ”redskap”. När Patrik Lindesjö hade friat till Fadime, samlades ca 200 släktingar i byn Elbistan i Maletya för att diskutera frågan. Släkten kom fram till att det gick då rakt inte an. Fadime skulle gifta sig med en kurd, helst inom klanen och gärna med en kusin, vilken också utsågs. Fadimes vägran var rena katastrofen för Rahmi Sahindal. Hans självrespekt  och hans offentliga erkännande var allvarligt skadad. Ja, han hade förlorat sin heder i den grupp han tillhör. Men det är större än så. Han var inte längre en värdig medlem av familjen och klanen. Han var ingen!

 

I Västeuropa hyllar vi numera den individuella friheten. Hos Rahmis klan existerar knappast detta. Där är det kollektivet som bestämmer. Så var det också i Sverige en gång i tiden. Rahmi Sahidals kärnfamilj kunde inte längre betraktas som pålitlig och det skulle få allvarliga konsekvenser för dess framtid. Fadime förstod detta när hon säger: ”ingen kurd skulle vilja gifta sig med någon av flickorna i familjen”.

 

Förnedringen för familjen Sahindal blev inte mindre av att Fadime offentligt gick ut så öppet med att hon inte tänkte följa familjens lag. Här kan frågan resas om inte media och vissa kvinnogrupper faktiskt bidragit till den dramatiska utvecklingen för familjen Sahindal. I ett vällovligt syfte att skapa opinion mot kvinnoförtrycket, har man uppenbart ökat risken för en enskild individ. Det är under dessa omständigheter inte förvånande att Fadime blev skjuten. Rahmi Sahindal hade nog bara två val: döda Fadime eller ta sitt eget liv. Man kan kanske säga att han nu gjort båda dera. Även hans liv är slut.

 

Sammanfattningsvis kan det inte uteslutas att hedersmord begås av enskilda galningar. Men det är inte troligt att alla hedersmord är verk av psykiskt sjuka personer. Hedersmord kan också ske mot en religiös och kulturell bakgrund. De kan ha funktionen att upprätthålla en viss patriarkal ordning och lydnad. Dessa normer kan leva kvar i vissa grupper pga deras isolering och beroende av släkten och klanen i hemlandet. Förlorar familjefadern sin heder pga att hustru eller döttrar inte följer den sexuella lydnaden, kan grupptrycket få honom att begå ett hedersmord.

 

Vad kan vi gå göra för att undvika fler tragedier? Ja, inte lär det hjälpa stort att fängsla eller utvisa alla potentiella hedersmördare. Minst lika dumt är förslag om att sätta fotboja på dem och låta polisen ha ständig kontroll. Inte heller detta är praktiskt möjligt. Man kan heller inte vara säker på vem som kommer att agera hedersmördare i familjen. Det kan vara en son, en farbror eller annan släkting. De som är beredda att offra sina liv för hedern rår man inte på med lagstiftning och kontroll.

 

Långsiktigt ligger troligen lösningen i att invandrarna inte isoleras i vårt samhälle. Mera omedelbart bör de aktuella invandrarföreningarna i samarbete med andra frivilligorganisationer, socialtjänsten, skolan mfl arbeta intensivt med de familjer där konflikter av detta slag finns. En synpunkt Fadime själv framförde på ett seminarium 20/11 01. Vi behöver något motsvarande länkrörelsen och AA där betrodda och erfarna medmänniskor har daglig kontakt med dessa familjer. Konflikter som kan leda till hedersmord kanske kan förebyggas om invandrarföreningarna blir aktivare och inkluderar fler. På sikt kommer troligen ålderdomliga patriarkat att ha spelat ut sin roll.

Alf Ronnby

 

 

 


 
gen_22.1.gif