1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 143 e-mail me


gen_23.1.gif

MÖTET VÄSTLEDARE FÖRFASAR SIG ÖVER

Putin och Trump möttes i Helsingfors utan de sedvanliga diplomatiska förberedelserna. DN Michael Winiarski: "Toppmötet där omvärlden bävar för att de två ska komma överens"(16.07.18) Liknande tongångar i andra systemmedia med braskande rubriker, som signalerat stor oråd kring mötet, där de tror att den smartare Putin ska lura Trump att göra oacceptabla uttalanden om relationerna mellan de båda länderna, eller om den påstådda annekteringen av Krim 2014 eller den påstådda inblandningen av ryska staten i USA:s presidentval 2016, då Trump vann.

Nu förfasas man över att Trump säger att han litar på Putin, då denne säger att ryska staten inte blandat sig i presidentvalet. En tolkning av detta är att Trump struntar i vad USA:s säkerhetstjänster förmedlat i denna fråga. Putin sa att samtalen med Trump varit uppriktiga och fruktbara. (Aftonbladet 16.07.18) Detta är just det som andra politiska ledare i väst inte vill höra. De och tom Trumps egna partivänner ville att Trump skulle åka till toppmötet och knäppa Putin på näsan och kritisera hans och Rysslands aggression.

För övrigt är det paradoxalt hur systemmedia i USA ständigt ältar om rysk inblandning i USA:s presidentval, med tanke på hur mycket USA blandar sig i andra länders val och opinionsbildning. Mest känt är nog då CIA låg bakom störtandet av Allende i Chile 1973. I Chile agerade man också på 1960-talet, Haiti på 1990-talet och Malta 1971 osv. På Grenada gick USA in med trupper och störtade den sittande, socialistiska regeringen 1983. Liknande försök gjordes på Kuba då en USA-stödd rebellarmé på 1500 exilkubaner, stöttade av president Kennedy, gick iland vid Grisbukten 1961. Rebellerna hade rekryterats, tränats och utrustats av CIA.

Vi behöver bara ta en titt på kartan för att direkt inse att det är USA och Nato som är den aggressiva parten och försöker med framgång ringa in Ryssland, genom Natoanslutning av de forna Öststaterna och planerad placering av atomvapen i Rysslands närhet. Det är dessa inringningsförsök Ukraina och Georgien handlar om.

 

Vid kuppen i Ukraina gav CIA stöd till oppositionen och huliganer. Flera kända politiker bla John McCain, åkte till Ukraina och stöttade oppositionen mot den demokratiskt valde presidenten Viktor Janukovytj. USA agerade för att Ukraina skulle sluta vara allierad med Ryssland och lyckades med detta. I februari 2014 tvingades Janukovytj fly med fara för livet. Vid valet i Nicaragua 1990 spred USA rykten om att socialisterna var korrumperade och Daniel Ortega förlorade valet.

 

USA och EU har genom sitt agerande drivit Ryssland och Putinregimen till konfrontation. I slutet av 1990-talet och början av 2000 var Putin och hans regim mycket positiva till EU. Men gång på gång hände det att de blev förnedrade av väst. Putin deltog i Normandie vid firandet av segern i Andra Världskriget. Men då samma skulle firas i Moskva kom inte en enda politisk ledare från väst. Putin blev inte inbjuden till minneshögtiden i Auschwitz och på G-7 mötet i Japan 2008 blev han mobbad. Detta och annat har förödmjukat Ryssland. Det skildras mycket tydligt i den franska dokumentären "Rysslands återkomst."

 

Den politiskt korrekta uppfattningen i väst är att Putin och Ryssland försöker återta förlorad mark och inte kommer att nöja sig med att ha tagit tillbaka Krim, som varit ryskt i århundraden. Men som Nikita Chrusjtjov gav bort till Ukraina. Man vill heller inte kännas vid att i fallet Georgien var det president Micheil Saakasjvili som lät sina trupper angripa Sydossetien. Russland kom därefter till deras hjälp. Hade inte Putin och Ryssland handlat resolut, är det högst troligt att Nato hade stöttat Georgien och det var detta Saakasjvili hoppades.

 

USA och EU hade gärna sett att Ryssland skulle fortsätta att vara svagt och handlingsförlamat, som på den stora oredans tid under Gorbatjov och Jeltsin. Sanktionerna kan ses i ljuset av detta. Men Putin och hans regim kom som räddaren i nöden efter Sovjetunionens kollaps. Med metodiskt, systematiskt arbete lyckades han och regeringen få Ryssland på fötter igen. Arbetare och tjänstemän fick sina löner utbetalda i tid. Sjukvården och administrationen förbättrades och pensionärerna fick åter sina pensioner.

 

Krim, med sin brokiga och krigiska historia, har hamna i fokus för kampen mellan den ryska intressesfären och USA/EU-intressen. Trump har före mötet med Putin sagt att det är naturligt att Krim tillhör Ryssland eftersom de talar ryska på halvön. Han kunde tillagt att Ryssland har, med majoriteten i en folkomröstning på Krim, tagit tillbaka den halvö som tillhört Ryssland sedan 1783, men skänkts 1954 till Ukraina, som då var en del av Sovjetunionen.

 

Det politiska etablissemanget i väst upprörs naturligtvis över "förlusten av Krim", eftersom det är en allvarlig prestigeförlust. Krim har blivit en strategisk bricka i imperiernas spel kring Ukraina, som är betydligt viktigare för Ryssland än för EU/USA. Trots folkomröstningen på Krim, som gav stor majoritet för anslutning till Ryssland, beskylls Krimparlamentet och Ryssland/Putin för att agera i strid med folkrätten. USA/EU får det att låta som Krimparlamentet och Ryssland gjort något olagligt.

 

Men folkrätten är ingen lag med internationellt konsensuserkännande. Folkrätten är en sedvanerätt som bygger på att dess normer accepteras av inblandade stater. För krigföring gäller regler enligt överenskommelser i Haagkonventionerna. Modern folkrätt omfattar också folkgrupper och etniska minoriteter bland annat vad gäller visst självbestämmande. Folket på Krim har sagt vad de vill och är nöjda med att tillhöra Ryssland, vilket ger dem många fördelar.

 

Lavrov stöder sig bland annat på beslutet i det autonoma Krims parlament och folkomröstningen och USA/EU stöder sig på parlamentet i Kiev och dess kuppregering. Både Krim och Ryssland har folkviljan på sin sida.

 

Sanktionerna mot Ryssland sedan 2014 handlar om förbud mot export av livsmedel, viss teknologi, finanser, frysta tillgångar mm.* Sanktionerna har inte skadat bara Ryssland, men också EU. Italiens nya regim vill stoppa sanktionerna och det vill nog en del andra EU-medlemmar också, som förlorat mycket på importförbud. Nu har Ryssland i stor utsträckning kunnat ersätta dessa produkter, mest livsmedel med egen produktion. Hade Trump haft mandat och makt att slopa sanktionerna, hade han nog gjort det. Men det är Congressen som bestämmer detta och där är oviljan mot Ryssland kompakt. Hemma i USA betraktar liberalerna Trump som gossen ruda i den internationella politiken. Det går väl deras ära förnär att Trump kanske kommer att få en del uträttat i den internationella politiska snårskogen av lillvilja, konkurrens, prestige och geopolitiskt maktspel.

*( https://www.business-sweden.se/globalassets/sanktioner-mot-ryssland---sve.pdf)

 

 

SÄLDÖDEN I REPRIS

MP ligger mycket illa till i opinionen och riskerar att åka ur riksdagen. Nu försöker de mycket lägligt upprepa framgången med de döda sälarna som år 1988 hjälpte mp in i riksdagen. MP plädering för sin plats i riksdagen och i en kommande regering. "Under mandatperioden har vi drivit igenom världens kanske mest ambitiösa klimatlag." ".... i Sverige ser vi hur många andra partier vill stoppa klimatåtgärder och skära i klimatbudgeten."(DN 20.07.18) Men det vill inte MP. Tvärtom, de har "många modiga beslut att fatta": höghastighetståg, fossila bränslen ska bort senast 2030, flyget ska bära sina egna kostnader för utsläpp, högre skatt på importerat kött, osv.

Isabella Lövin och Gustav Fridolin försöker slå nya politiska mynt av värmeböljan. I en debattartikel i DN 20/7 försöker de påskina att den varma och soliga sommar vi har just nu är en effekt av den globala uppvärmningen. Detta är ohederligt, eftersom vi vet att en väderhändelse i sig inte säger något alls om den globala uppvärmningen. Att det är så härligt, soligt och varmt nu beror på vädermaskinens tillfälligheter att ett ovanligt stort och starkt har parkerat sig över Nordeuropa och håller den vanliga lågtrycksvandringen öster ut över Atlanten borta från oss. Lågtrycken går då norrut mot Arktis eller söder ut. Portugal och Spanien har haft mera regnväder än normalt vid denna tid på året.

Isabella Lövin, vice statsminister och mp-språkrör, försökte med samma bluff i Almedalen 07.07.18 Den varma sommaren beror på den globala uppvärmningen. Samma påstående hade väckt åtlöje förra sommaren. Men nu tycks en del av åhörarna gå på Lövins försök att slå propagandistiska mynt av årets soliga och varma sommar, som alla är så glada för, utom vissa bönder. Men efter sol kommer regn, så då blir de också glada.

Den som tror att den varma, härliga sommaren är en konsekvens av växthuseffekten, kan kolla med SMHI eller andra meteorologer. Sådana långtidseffekter, som den globala uppvärmningen, visar sig inte på ett enstaka år. Den aktuella värmen, på norra halvklotet, beror framförallt på jetströmmarna, som i år råkar bli till vår fördel.

Men hur var det förra sommaren? Hur var det i vintras? De flesta minns säkert att det var ovanligt kallt och snöigt i en stor del av landet. Med Lövins och Fridolins logik, var vi kanske då på väg mot en ny istid? Bör man inte som vice statsminister hålla sig till det vetenskapen säger? Men detta är MP i ett nötskal. De vill gärna modelera om världen så den stämmer med deras ideologi och världsbild. "Extrema väderhändelser ..... kommer att innebära enorma ekonomiska kostnader." Säkert, men vad kostar inte MP:s förslag och alla andra förslag i den så kallade omställningen?

MP vill naturligtvis vara kvar i riksdagen och gärna ingå i en ny regering. Klimatets "reformagenda måste fortsätta efter valet...." Miljöpartiet vill sitta i en regering som tar ett globalt klimatledarskap" Ja, tala om hybris i ett parti som hänger på gärdsgården!


 

DET MAKTFULLKOMLIGA S

Socialdemokraterna och regeringen ska utreda hoten mot demokratin. Då kan de börja med sig själva och den "korporativa stat" de under 60 -70 år byggt upp. Då man gör en sökning på nätet på "maktfullkomliga socialdemokrater" får man 18000 träffar. Det behöver inte betyda att alla dessa är giltiga. Men det finns många välkända exempel där epitetet för S kan vara "maktfullkomlig" eller "stöddiga". Till exempel nerläggningen av BB vid Sollefteå sjukhus. Införande av trängselskatten i Göteborg och senare Västlänken. I Sollefteå försöker sossarna stäng ute småpartierna genom en införande av två valkretsar som kräver 3 procent av rösterna för att ett parti ska bli representerat i fullmäktige.

 

I Klippan bestämmer den socialdemokratiske ordförande själv det mesta i barn och utbildningsnämnden och får det bekräftat i fullmäktige. I Hotings fritidsgård är s fullständigt dominerande i alla aktiviteter via Unga Örnar, ABF och arbetarkommunen - trots protester från andra intressen. Men ingen annan gör sig besvär. I regeringen (med stöd av MP), visar sig maktfullkomligheten genom att regeringen struntat i Lagrådets rekommendationer. 45 lagförslag från regeringen har fått hård kritik, varav 13 helt har avfärdats av Lagrådet. I mer än hälften av dessa fall har regeringen gått vidare utan att inhämta myndighetens synpunkter och förslag. I vissa fall är kritiken skoningslös, bland annat förslaget om kriminalisering av sexköp utomlands, samtyckeslagen och den sk gymnasielagen. Rökförbud på vissa platser utomhus är ett annat exempel liksom reglering av vinster i välfärden. Det är alltså allt från stort till smått där s vill ha kontroll och det är själva poängen för att säkra makten.

 

Socialdemokraterna har sitt ursprung i den socialistiska arbetarrörelsen och är dess politiska gren. I 1940 års val fick de 53,8 procent och 1968 års val 50,1 procent, alltså över hälften av rösterna och egen majoritet i riksdagen Partiet innehade regeringsmakten oavbrutet från 1936 till 1976. Under dessa 40 år hade man i det närmaste total kontroll över politiken i Sverige och byggde systematiskt upp sin maktbas från gräsrotsnivå till tjänstemän i den statliga förvaltningen, i kommuner, landsting och fackföreningsrörelsen. Utnämningar av socialdemokratiska tjänstemän i statsförvaltning och kommuner har skett under många årtionden. Den socialdemokratiskt präglade byråkratins makt har vuxit och partiet övertagit statsapparaten med regeringen som dess ansikte utåt.

 

Det är en makt över Sveriges liv, inte bara bortom parlamentarisk kontroll utan dessutom i stor utsträckning utanför lagstiftningens råmärken. Det var/är? tom vanligt att S uppfattade att den offentliga sektorn var deras skötebarn. Så långt sträckte sig deras makt att kritiker kallade Sverige för en enpatistat.1 Jag har i min doktorsavhandling också belyst socialdemokratins hegemoni i svensk politik.2

Från 1930-talet och framåt har Socialdemokraterna dominerat svensk politik. I arbetarstäder som Malmö och Göteborg har maktinnehavet fortsatt. Väljarstödet har dock dalat från 41 procent till 22 procent: 1976: 41,1 procent; 1982: 40,7 procent; 1994: 41,4 procent; 2006: 36 procent; 2014: 22,4 procent; 2018 i Göteborg. Så också i Malmö där s i vissa perioder, liksom i götet hade egen majoritet: 1971-85, 1988-91 och 1994-98.

Visserligen har det gått utför med deras maktposition, men de tror fortfarande att de har makten lokalt. Detta har tydligt demonstrerats i Göteborg i samband med införande av trängselskatten. I folkomröstningen sa 57 procent att de inte ville ha den. Som-institutet vid Göteborgs universitet har undersökt göteborgarnas inställning till Västlänken sedan 2006, och stödet har aldrig varit lägre. Endast 28 procent vill se Västlänken byggas, och endast 29 procent är positiva till trängselskatten. Men S-politikerna ser sig själva som en upplyst elit och därför behöver de inte bry sig om vad folket tycker. De vet ju bäst själva!

På många sätt är Malmö arbetarrörelsens stad. Socialdemokraterna har styrt Malmö i 85 av de senaste 91 åren.3 Med undantag för mandatperioderna 1985

–1988 respektive 1991–1994 har Socialdemokraterna innehaft posten som kommunstyrelsens ordförande eller mot svarande sedan 1919. Arbetarrörelsen har haft Sveriges tredje största stad i sin hand i nästan ett sekel. Malmö kan också ses som den korporativa svenska modellens uttryck.4 Det betyder att vid sidan av demokratins fora finns politiskt beslutsfattande, men som ger sig ut för att vara något annat. I en korporativ stat utförs officiella uppgifter av icke-officiella organisationer. Den socialdemokratiska arbetarrörelsen har stort inflytande, vad gäller bostäder, byggande och fritid via HSB och Hyresgästföreningen. Malmö hade en totalitär karaktär. Opposition har aldrig existerat, eliten har växt samman, från tidningsredaktioner till partihögkvarter och bolagsstyrelser. Maktsystemet har manipulerats av historiens alla socialdemokratiska pampar i denna stad.5

 

I den socialdemokratiska intressesfären ingår: LO, ABF, Folketshusrörelsen, Unga örnar, KF, HSB, PRO, Hyresgästföreningen, Folksam, SKTF, SSU, studentorganisationer, otaliga arbetarkommuner, kvinnoförbund, mfl. Socialdemokratins Folkrörelsesverige har varit en mycket viktig bas för att slå vakt om sossarnas makt.6  Carin Flemström och jag skrev också en bok om detta i Malmö.7 Redan i början av 1960-talet hade rörelsens tjänstemän tagit över staden. Inte en enda av de socialdemokratiska ledamöterna av kommunfullmäktige hade då en bakgrund som arbetare. Övriga var funktionärer från rörelsens organisationer och tjänstemän från offentlig sektor.

 

 

För att förstå hur socialdemokratin fungera internt, med effekter utåt bör man känna till den sk demokratiska centralismen, dvs det är alltid toppen i partiet, lokalt som nationellt, som har sista ordet. Avvikelser från den demokratiska centralismen kallas fraktionsmakeri, vilket betyder samling kring avvikande uppfattning, och accepteras inte.

 

Man förstår inte socialdemokraternas maktanspråk utan att ha ett historiskt perspektiv på förhållandena. Socialdemokraterna har mer än 100 års intensivt organiserande bakom sina principer. I botten fanns ett klasstänkande. I princip var det en förtryckt arbetarklass mot bourgeoisien, borgare och kapitalägare.  Borgarklassen hade hegemonin, dvs dess makt, tänkande och perspektiv genomsyrade det mesta i samhället. De förtrycktas enda chans var att organisera sig på bred front. Och detta har socialdemokraterna varit ytterst framgångsrika med. Samtidigt har de varit mycket negativa till konkurrens från liberaler och främt kommunister inom arbetarrörelsen. Inte bara för att de hade andra idéer om metoderna för samhällsförändringar, utan också för att S vill ha den absoluta makten.

 

Att vara socialdemokrat är att vara rättänkande och pålitlig, enl den egna uppfattningen. Demokratisk centralism gäller i rörelsen. De som inte förstår sig på detta förhållande tycker att tex ledaren Göran Persson var stöddig och maktfullkomlig. Löfven något modernare och mindre stöddig. Men förhållningssättet är ingen personfråga. Det handlar om organisationskultur.

 

Vi ska inte tro att S lagt av sina maktanspråk och ambitioner. På det nationella planet visar sig detta genom deras agerande mot Hamnarbetarförbundet, som står utanför LO. Nu vill de ta ifrån fria fackföreningar deras strejkrätt. Detta är S:s strävan efter hegemoni inom arbetarrörelsen, som sammanfaller med arbetsgivarorganisationernas önskan om stabila ordningar och förutsägbarhet.

 

Attityden att alla ska rätta sig i ledet återfinns också i lilla Sölvesborg. Men här har socialdemokraterna ett mycket starkt fäste. I senaste valet fick de 42,5 procent (och i vissa distrikt 51 - 54%) S har allt sedan 1970 fått 21 - 24 mandat av 49 i fullmäktige och 1994 egen majoritet med 27. Vi är fortfarande på 1970-talet. All makt åt ledarena! Det fick vi lära oss i det endimensionella Malmö.

 

Vill man vara med i den politiska sfären, får man inte sticka ut eller tala illa om S och deras kommuner. Ett belysande exempel på detta är Kommunbygderådet, som inte är en del av varken kommunen eller partiet, men där vi tvingas skriva på ett avtal med kommunen där vi förbinder oss att alltid tala väl om kommunen - alltså oavsett vilka dumheter kommunen och sossarna kan få för sig att göra.

 

Är man medlem i denna lilla församling, som är den lägsta nivån i organisationen Hela Sverige ska leva, får man inte i något sammanhang kritisera kommunen. Gör man detta, kommer partipolisen in och genom ombud ser till att man blir utesluten. Det är alltså på många sätt mycket obehagligt med denna socialdemokratiska hegemoni i detta land.

 

1. Huntford Roland Det blinda Sverige 1971

2. Ronnby Alf  Socialstaten, till kritiken av socialteknokratin 1981

3. Svenning Olle Far till staden 2001 och Lojaliteter 1995

4. Svensson Jörn  Du ska ta makten och ledningen 1974 och Korporatismen och        den borgerliga klassdiktaturen 1969

5. Lars Åberg Framtidsstaden 2017

6. Lindroth Bengt Bingo, en kritisk granskning av folkrörelserna i Sverige 1975

7. Flemström Carin och Ronnby Alf  Fallet Rosengård 1972

OVANLIGT OKLOKT TÄNKT JOHANSSON

Jag brukar uppfatta justitieminister Morgan Johansson som en förnuftig och stabil person. Men nu har han hoppat i galen tunna. Det förefaller som Johansson dragits med i den upprördhet som Nordiska Motståndsrörelsens agerande i Almedalen lett till.

Det är givetvis otrevligt och oacceptabelt att politiska organisationer och grupperingar använder våld för att markera sina ståndpunkter. Men vi behöver heller inte acceptera sådant beteende. Det finns lagar och lagrum som förbjuder ofredande, kränkningar, våld och störande av den allmänna ordningen. Polisen skulle kunna ingripa resolut mot NMR när de använder våld, trakasserar eller uppträder ofredande. Att man inte gjort detta, kan beror på att man bedömde att det skulle kunna leda till större provokationer och oordning, tumult och skador.

Men att, som Morgan Johansson föreslår, förbjuda sk rasistiska organisationer, leder in i turbulenta definitionsproblem och vanskligheter vid tillämpning av lagen. Var går gräsen mellan främlingsfientlighet och rasism? Eftersom vi inte längre har några av vetenskapen definierade raser, vad betyder då rasism? I själva verket är rasism bara ett skällsord utan vetenskapligt grundad definition. Det räcker inte att tex Stefan Löfven kallar SD ett rasistiskt parti, för att göra partiet olagligt.

Med Johanssons förslag till förbud hamnar vi i ett förbud av vissa åsikter. Sådant brukar inte var accepterat i en demokrati. Bättre att ge polisen order att ingripa då uppenbara lagöverträdelser sker. Det bör vara olagliga handlingar och inte åsikter som ska lagföras.



 
gen_22.1.gif