1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif

146

JONNA, EN MODERN GLESBYGDSKÄMPE

Ett välkänt förhållande på landsbygden, är att de unga reser till staden. Det är i högre grad tjejer som lämnar landet, eftersom de i högre utsträckning än killarna inte har mycket som håller dem kvar och utbildningarna oftast finns i städerna. Det händer förstås att de kommer tillbaka, men det är inte många. Att dra på andra hållet, lämna storstaden för att bosätta sig i glesbygden, hör absolut till det ovanliga, särskilt om man gör det på vinst och förlust.

Jonna Jinton lämnade, eller snarare flydde från Göteborg till det lilla samhället Grundtjärn med bara 10 invånare. Hon var 21 år och dödstrött på storstan och plugget. Hon visste att det fanns ett alternativ, eftersom hon varje sommar varit med föräldrarna i sommarstugan i Grundtjärn.

Jag träffar Jonna i Gammelgården i Myckelgensjön då hon berättar om sitt nya liv. Myckelgensjön ligger i Ångermanland cirka fem mil från Örnsköldsvik Vi är där på studiebesök för att hämta inspiration och erfarenhet för arbetet med att skapa en levande landsbygd, som är organisationen Hela Sverige Ska Levas uppgift.

"Jag flyttade ifrån lägenheten och plugget i Göteborg 2010 när jag var 21 år för att bosätta mig i den lilla byn Grundtjärn i Västernorrlands glesbygd 100 mil från Götet. Jag kände mig kvävd av livet i storstaden, och längtade ut. Bort ifrån trafik, köpcentrum och buller. Bort från överbefolkade stadsparker, till riktiga skogar och grusvägar." säger Jonna.

Solen lyser från klarblå himmel denna vackra majdag. Gammelgårdens gårdstun är högt beläget, med betande kor på gröna ängar ner mot sjön. På andra sidan sjön breder det oändliga, norrländska skogslandet ut sig och slutar inte förrän det når fjällkedjan.

Vägen upp till Myckelgensjön har varit mycket vacker då vägen följer ån med gröna ängar på båda sidor och gårdarna oftast placerade uppe i skogskanten, för att ta vara på så mycket som möjligt av den goda jorden.

Det är ovanligt varmt för att vara i mitten av maj och Jonna står där i sina gympadojor, gulblommig kjol och urringad tröja. Hon är lite rufsig i det långa, blonda håret och ser riktigt flickaktig ut trots sina 29 år. En bild som förstärks av hennes infolierade glada skratt, då hon berättar om hur det var att komma till glesbygden.

"Jag kände mig olycklig i stan och hade en oförklarligt stark längtan efter något helt annat. Jag längtade efter Grundtjärn, den lilla byn där vi under hela min uppväxt haft sommarstuga."

Hon ler underfundigt och blickar för ett ögonblick ut över Myckelgensjön nedanför tunet.

"Ett helt nytt liv tog form, med hårda upp och nedgångar. Från en trygg lägenhet till en vedeldad stuga där vintern blev min största utmaning. Men jag överlevde. Under åtta år har jag nu bott här och jag har aldrig ångrat det en sekund", säger Jonna och skrattar lite förtjust.

Grundtjärn ligger väster ut och inte så långt från Myckelgensjön. Vägen går genom skog och över myrmarker och när man kommer ner till Storsjön öppnar sig landskapet. Grundtjärn ligger på norra sidan av Storsjön, en sjö som bär skäl för namnet. Det är i denna miljö, med utsikt över sjön, skog och berg på andra sidan, Jonna inspireras och kreativiteten blommar.

"Väl på plats i min vedeldade stuga kände jag mig hemma. Ett lugn infann sig. Plötsligt hade jag allt jag någonsin drömt om. Allt jag så länge längtat efter, utan att jag helt varit medveten om att det jag längtade efter var så enkelt. Så enkelt! Tystnad. Stillhet. Spegelblanka sjöar. Dimsvepta tjärnar. Frisk luft. Solnedgångar. Fågelkvitter. Blomsterängar. Norrsken som dansar på himlavalvet. Miljontals stjärnor som lyser upp i den kolsvarta natten."

Jonna är mycket kreativ, poet, duktig fotograf och med talets gåva. Genom sin blogg - ja hon har faktiskt fiber i den lilla vedeldade stugan i Grundtjärn! - har hon blivit mycket uppmärksammad och mottagit flera pris. 2013 Nicke Sjödinstipendiet med motivering: för sitt magiska berättande i såväl bild som text, vyer och människor från hembygden i Ångermanland. Hennes kärlek till bygden, genomsyrar allt hon målar upp, en drivkraft hon helt delar med berättaren ur vilken minnesfond stipendiet delas ut.” 2015 Framröstad till ”Årets trädfotograf” och Årets Inspiratör” i Finest Awards 2016, Nordens största bloggtävling samt 2016 Örnsköldsviks Stjärndiplom.

Genom bloggen har Jonna blivit känd och hennes webbshop går bra, där hon säljer foton, målningar och smycken. Det går så bra att hon får en liten inkomst, just så mycket att det går att leva på det.( https://artbyjonna.com/ )

"Jag bor i min stuga i Grundtjärn. Med en hund och en katt. Med en kamera och en ateljé. Med drömmar och idéer. Jag är bloggerska, fotograf, konstnär och föreläsare. Jag har lärt mig kulning och till och med skaffat min första ko. Det ni!" Skrattar.

Videon där Jonna lockar till sig korna genom kulning har sett av tusental på Youtube. Hemligheten med Jonnas bloggframgångar är att hennes kompis Frida Bylund, en ung bonde, som engagerade sig mycket för att det skulle komma fiber till byn.

Det är ingen tvekan om att Jonna är en stor inspiratör för andra som vill skapa sig ett nytt och annorlunda liv utanför den urbana miljön och den så kallade urbana normen, där allt ska värderas utifrån stadsbornas perspektiv och intressen. Olivia Sjödin och Malin Mellqvist är två unga kvinnor som också valt att bosätta sig på landet och vem vet, kanske har vi början på en ny trend: tillbaka till naturen!

Men den digitala revolutionen har skapat nya möjligheter för liv och företagande på landsbygden. En ny värld har öppnat sig, som brukar kallas att man numera kan leva och försörja sig ortsoberoende. Med tanke på städernas allt vanligare och större kriminalitet, sociala konflikter och omfattande miljöproblem, är det kanske inte så konstigt att vi nu kan få en ny trend där unga människor väljer att bosätta sig på landet. Detta, om något, skulle ge hopp om en levande landsbygd!

Alf Ronnby

 

 

 

 

  

 

S HAR BUNDIT RIS ÅT EGEN RYGG

Dagligen får vi nu rapporter om att det går dåligt i opinionen för socialdemokraterna. Själva säger de, att det beror på att debatten är fel och att de därför inte får ut sitt verkliga budskap. Det är förvånande att de är så dåliga på att analysera vad opinionen beror på.

Väljarna är oftast inte så upptagna av ideologi och vackra löften. Vi har lärt oss att man inte kan lita på vallöften, eftersom då det kommer till praktiken, är mycket som påverkar det verkliga resultatet. Folk vet däremot vad deras erfarenheter säger dem om förhållandet i landet och specifikt för den själva.

Allt fler får mycket konkreta erfarenheter av invandringens konsekvenser inom sjukvården och tandvården. Många invandrare behöver eller vill ha akut hjälp och därför har trycket och köerna snabbt blivit onormalt långa. Patienter hinner bli allvarligt sjuka och kanske tom dö eftersom det inte hinner få adekvat vård. Hos tandläkare kan det ta flera år i kö innan man kan få en tandvårdsundersökning, eftersom det är så många migranter som vill ha akut tandvård.

Sedan blir folk mycket uppretade när de väl kommer till, men ser att migranterna bara behöver betala 200 kronor för tandvård, medan de själva åker på att betala tusenlappar. Det finns inte mycket som retar folk så mycket som denna olycksaliga kombination av långa köer och dryga kostnader.

Något som verkligen också retar folk är att en del långtidssjukskrivna kickas ut från försäkringskassan och skickas över till arbetsförmedlingen, där man konstaterar att det inte finns några arbeten med en nedsatt arbetsförmåga. Detta är en ordning som upplevs som mycket orättvist och kränkande.

Bostadsbristen har accelererat när plötsligt flera hundra tusen fler över några få år behöver bostad. Detta i kombination med att bankerna (genom regeringens försorg) kräver större insatser och snabbare återbetalning, gör att unga människor har svårt att skaffa sig ett eget hus.  Detta har skapat ett stort missnöje med sakernas tillstånd. Och vem är det som bär ansvaret för dessa förhållanden om inte regeringen?!

Det är dessa erfarenheter, mycket mera än ideologi och löften, som ligger till grund för socialdemokraternas mycket dåliga opinionssiffror. Även LO-folket uppfattar situationen sådan och där är många dessutom mycket kritiska till att socialdemokraterna valt att samarbeta med Miljöpartiet, som LO-folket anser vara verklighetsfrämmande idealister och industrifientliga. 

Det finns inget annat förhållande än just den stora migrationen till Sverige, som har haft så stor och kommer att ha så stor påverkan på många förhållanden i landet. Det vet människor och därför står detta högt upp på den politiska dagordningen.  Socialdemokraterna har genom en felaktig politik helt enkelt gjort bort sig och det kommer de att straffas för i valet. Inga fagra löften eller utspel kommer att ändra på detta fram till valet. Trovärdigheten har just inte blivit större genom att S kommer med ett dåligt förslag som ger 9000 ynglingar, som inte har asylrätt, möjlighet att stanna här i landet.

 

DET FINNS BARA TVÅ KÖN

Alice Bah Kuhnke var på Pride i Malmö och argumenterade för ett tredje kön. Men det verkar råda stor förvirring i denna fråga hos HBTQ-foket, som tror att det finns ett större antal kön i vår värld. Men det finns bara två om vi ska hålla oss till verkligheten. Egenskapen att vara hona eller att vara hane. Däremot kan det finnas flera eller många könsidentiteter, dvs vissa människor har av olika anledningar en svag identitet som kvinna eller man. I princip kan det då finnas oändligt många varianter och det säger sig självt att det inte går att lagstifta om detta. Könsidentiteten är en privatsak och inte en samhällelig angelägenhet, som ska formaliseras och nedfällas i lag.

Men det är som vanligt lite si och så med tankeredan hos MP och det är bland annat därför de ligger risigt till i opinionen. Många människor anser att MP har flummiga, verklighetsfrämmande idéer och förslag. Och inom LO-kollektivet anser man att MP är ett industrifientligt parti och allt färre sympatiserar med dem.

Vi kan ju fråga oss vad MP tror att de ska vinna på att komma med förslag om att införa ett tredje kön i lagstiftningen. Sannolikt går detta främst hem oss den lilla grupp av människor som deltar i Prideparader och likande. Kuhnkes utspel lär knappast förbättra MP:s opinionssiffror. Snarare tvärt om, förstärker det bilden av ett flumparti med förankring främst hos storstadens intellektuella snobbar.

För övrigt är det svårt att tro att Alice Bah Kuhnke är en person som går hem hos en bredare grupp av MP-sympatisörer. Denna chicka lilla dam, är knappast den nyktert och redigt folk på landsbygden kan identifiera sig med. MP hade en gång en hyfsad förankring hos landsbygdens folk, men dem har de stött bort genom sina sk miljömotiverade pålagor som gör livet på landet allt dyrare och svårare. Att utse Kuhnke till minister (som inte ens var medlem i partiet vid det tillfället), visar på sitt sätt hur långt MP vandrat från det parti som med knätofs och slipslöst dansade in i riksdagen 1988. Nu är nog deras saga all där.



 
gen_22.1.gif