1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif

144

SKAPA KONFLIKTER - GÖR SOM VÄXJÖ!

Polisen i Växjö har godkänt böneutrop på fredagar. Böneutrop, i så liten skala, utgör inget ordningsproblem, anser polisen. Men då har man inte tagit hänsyn till att de islamska böneutropen av många uppfattas som allvarligt störande och hos en del som en ren provokation. Böneutropen signalerar att Sverige så sakteliga är på väg mot en islamsk stat. Och det är just så böneutropen i Växjö motiveras, nml att muslimerna ska känna sig hemma här!

Det finns nästan en miljon muslimer i Sverige och de har skapat ett 40-tal moskéer. Stockholm har flest med 11. Göteborg har 6 och Malmö officiellt 5, men med alla mindre källarmoskéer och liknande är det kanske närmare tio moskéer i Malmö. Moskén i Fittja har fått lov att ha böneutrop på fredagar mitt på dagen. Nu har moskén i Araby i Växjö, liksom moskén i Karlskrona fått rätt till samma. Endast en upplyst och modig moderat kvinna, Anna Tenje, står upp mot böneutropen i Växjö.

  Anhängare av utropen anser att det kan liknas vid klockringning i kristna kyrkor och att böneutrop bör vara en del av religionsfriheten. Växjö muslimer motiverar böneutropen bla med "att muslimer ska ”känna sig hemma” och ”vara stolt över sin kultur”.

Motståndarna anser att det inte passar in i svensk samhällskultur, att det är störande och att religionsfriheten inte inbegriper rätten till böneutrop. De islamska utropen kan inte jämföras med kristen klockringning, eftersom utropen är ett messande av islamska böner och propaganda för islam.  Ytterligare andra anser det oklokt av muslimer att vilja ha böneutrop eftersom det leder till konflikter, förargelse och fientlighet mot muslimer. Att muslimer med sin medeltida religion tar sig allt större utrymme i samhället underlättar på intet sätt muslimernas integration och kan leda till oordning och oroligheter i samhället. Det bör alltså vara i muslimers eget intresse att ligga lågt med ett av islams mest provokativa uttryck.

Sedan religionsfrihetslagen avskaffades är det Europakonventionen (och Regeringsformen) som är de lagrum där religionsfriheten fastslås: 1) "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet...." Av formuleringen i Artikel 9(1) följer att skyddet omfattar både frihet att ha en religion, men också friheten att inte ha en religion.

 2)" Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter".

Men det finns en annan poäng här. I Sverige anses religion vara en privatsak och än mera så, sedan kyrkan skildes från staten. Av den grunden står offentliga böneutrop och islamskt böneförkunnande till allmänheten i strid med en grundläggande uppfattning i vår moderna kultur.

Biskopen i Växjö Fredrik Modéus, vänsterledaren Jonas Sjöstedt och många av de okunniga politikerna i Växjö tror att man måste, i religionsfrihetens namn, acceptera böneutropen. Ja, biskopen går ännu längre och välkomnar böneutrupen. "Rätten att utöva sin tro är grundläggande i en demokrati", skriver han i ett Facebook-inlägg. På Twitter uttrycker vänsterledaren Jonas Sjöstedt sitt empatiska stöd för Islam och böneutrop. "Denna unkna symbolpolitik, detta fega fiskande i grumligt vatten" skriver vänsterledaren Sjöstedt om kritikerna av böneutropen.  Vänsterledaren fiskar inte i grumligt vatten, han står upp till hårfästet i det och är oförmågen att se att Islam är en medeltida krigarreligon . Tydligen vet han heller inget om den klassiska vänsterns hållning till religioner, som ett opium för folket.  Vänsterledaren har nog aldrig hållit i Koranen, än mindre läst den.

 Vänsterpartiet kunde kalla sig Samvetspartiet, eftersom de numera är en de främsta representanterna för den liberala PK-politiken och agerar som dess sanningssägare.

Om Sjöstedt har Vänsterns ståndpunkt är det då inte mycket till vänster. Snarare en tankeröra hos kramgoa gråterskor utan förmåga att tänka kritiskt kring religion och dess konsekvenser för samhället. Att kalla sig vänster är en skymf mot dem som verkligen är vänster. I dagens samhälle är de tyvärr hemlösa

Det gäller att "mota Ole i grind". Fittjamoskén fick lov till böneutrop. Får moskén i Växjö  också lov, dröjer det inte länge innan alla 40 moskéer vill ha samma rättigheter och det är inte svårt att föreställa sig hur det då kommer att låta då alla dessa moskéer har böneutrop fem gånger om dagen, vilket det ska vara enligt islam. Det är ditåt vi kommer att gå och om 30 år, visar studier (Pew Research Centre: Europe’s Growing Muslim Population 2017), kan befolkningen här i landet bestå av 30 procent muslimer.

Islam är en ålderdomlig och rent barbarisk religon , som inte har genomgått någon reformation och anpassats till det moderna samhället. Det går heller inte att revidera Koranen, eftersom det är Guds ord (inte Mohammeds!) För mig och många är islam en skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. För dem som känner till detta, leder islams böner proklamerade från moskéernas minareter eller på annat sätt, till en ren provokation. Alltså bör inte böneutrop tillåtas och de tillstånd som redan getts bör återkallas.

 

 

 

 

 

VÄNSTERN, SVAGA MINORITETERS PARTI

Europa överskölds av muslimska migranter, som söker ett bättre liv. Det kan man förstå ur deras perspektiv. Men för det kristna och sekulariserade Europa blir det ett problem med en invasion av ett främmande folk med en medeltida, aggressiv religion, som de vill inplantera i Europa för att känna sig hemma här. Islams umma syftar till islams världsherravälde och på grund av religionsfriheten låter vi dem hållas. Men då vi införde religionsfrihet var det aldrig tänkt att en viss religion skulle utnyttja denna frihet för att själva ta över och tvinga andra att underkasta sig islams herravälde.

De flesta européer med vanligt sunt förnuft förstår detta och inser hotet. Men de människor, som på ideologiska grunder står för internationalism, mångfald, mångkultur, kulturrelativism och fullständig religionsfrihet är de i all sin oskuldsfullhet hjärtligt välkomnade till dem som kommer att bli våra banemän. Men detta förstår de inte, eftersom deras ideologi har gjort dem blinda för realiteterna.

Som marxist är det särskilt intressant att försöka förstå vänsterns totala omsvängning från att tidigare sett religion som ett opium för folket, vilket hindar deras kritiska tänkande och vilja till radikala samhällsförändringar. Den klassiska vänstern hade heller ingen tro på de lägsta klassernas, det så kallade trasproletariatets, vilja eller förmåga till samhällsförändringar. Men nu är trasproletariatet det folk som de samhälls- och samvetsömma hos vänstern framförallt värnar om och vill företräda i det politiska livet. Vänstern ser migranterna som de fattiga, utblottade och förtrycka och därför skyndar man till deras försvar. Vänstern har blivit ett välgörenhetspart, inte mycket annorlunda än Partiet för välgörenhetens ordnande. De har avlägsnat sig till oigenkännlighet från sina föregångares revolutionära ambitioner.

Det kan te sig underligt att en rad vänstermänniskor blivit så positiva till islam och muslimer och kanske till religion öht. Vänstern har av tradition varit mycket kritisk till religioner. Religioner är konserverande och bidrar till klassförtrycket. Det fördes en aktiv, ideologisk kamp mot papister, kyrkans dogmer, förtryck och auktoritära ordningar, konserverande könsroller och förnekad sexualitet. Vänstern var starkt kritisk till den protestantiska arbetsetiken, som legitimerade löneslaveriet och försvagade klasskampen. Kyrkan och religionens roll sågs som den världsliga maktens instrument för ”att hålla folket i herrans tukt och förmaning”. Om vi bortser från den kristna högerns frammarsch i USA, kan man påstå att de kristna kyrkorna genomgått en avsevärd modernisering, medan islam i stort står kvar och stampar i det religiösa förtryckets träsk. Det tydligaste uttrycket för detta är wahhabisternas Saudiarabien och mullornas Iran, efter den förrådda revolutionen 1979.

Islam är en ålderdomlig och rent barbarisk religion, som inte har genomgått någon reformation och anpassats till det moderna samhället. Det går heller inte att revidera Koranen, eftersom det är Guds ord (inte Mohammeds!) För mig och många är islam en skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. Men eftersom islam, i vänsterns perspektiv, är det fattigas religion accepteras den. Till och med vänsterfolk, som man trodde hade förmåga till kritiskt tänkande, som Jan Guillou, Göran Greider, Per Wirtén, accepterar numera islam. På Twitter uttrycker vänsterledaren Jonas Sjöstedt sitt empatiska stöd för Islam och böneutrop och fräser som en ilsken vildkatt åt kritikerna. "Denna unkna symbolpolitik, detta fega fiskande i grumligt vatten" skriver vänsterledaren Sjöstedt om kritikerna av böneutropen.  Vänsterledaren fiskar inte i grumligt vatten, han står upp till hårfästet i det och är oförmågen att se att Islam är en medeltida krigarreligion .

Det finns ett antal förklaringar till att vänstern hamnat på fundamentalisternas sida. Palestinakonflikten är central. Från att ha haft ett visst inledande intresse för kibbutzsystemet och kollektivismen, gled sympatierna över till det av Israel och USA ockuperade och förtryckta palestinska folket. Denna ståndpunkt har förstärkts med åren och Israels statsterrorism. Ingen vettig socialist kan stödja en sådan skurkstat, med ett brutalt förtryckande av palestinier. Uppfattningen om den judiska statens förtryck och mördande av palestinier, har lett vänstern över till att stödja utsatta muslimer över huvud taget.

Vänstern är fixerad vid kampen mot imperialismen, vars främsta kraft är USA. Förvisso är USA en maktfullkomlig aktör i världspolitiken och med Trump i ledningen också oförutsägbar. De har sina militärbaser över snart sagt hela världen och struntar blankt i alla som inte är på deras sida. Det kunde inte uttryckas tydligare än av George Bush: ”antingen är ni med oss, eller är ni emot oss”. USA jagar naturtillgångar varhelst de behöver dem och tar vad de vill ha, ibland också med våld. Den amerikanska staten och de multinationella företagen är arroganta, självgoda och egenmäktiga och det är kanske inte att undra på att många människor i världen gärna skulle vilja sätta dem på plats. En majoritet av världsmedborgare anser också att USA är ett större hot mot världsfreden än Iran. Muslimer är utsatta för USA:s imperialism och därför får de vänsterns stöd.

Vänsterns kritik av USA och dess imperialism har fog för sig och stöds i princip av många människor. Men vänstern begår misstaget att tro att man ska liera sig med alla som är emot USA. Därför har man i den aktuella situationen försvarat politiska islam och militanta islamister, eftersom USA för dem är ”den store satan”. Vänstern ligger också lågt med kritiken av det våld och den terror som de islamistiska rörelserna står för och menar att detta är inget mot det våld och den statsterrorism som USA bedriver. Man tycks följa principen att ”min fiendes fiende är min vän”.

Hur kommer det sig då att just vänsterpartister ryggar för att framföra kritik av islam och dess hederskultur? Vi skulle ju tänka att det borde vara tvärtom. Marxister brukar anse att religion är ett opium för folket, för att hålla dem lugna och inte hota makten. Religionen är vanligen maktens redskap. De som har Gud på sin sida har också makten. Men dagens vänsterpartister har kanske aldrig läst Marx. Istället ser de som sin uppgift att stå på de förtrycktas och fattigas sida. Genom västmakternas imperialism är muslimer ett förtryckt folk. Vänstern ställer sig därför på deras sida och bortser från deras förfärliga religion. Många muslimer är förtryckta i sina muslimska hemländer, men när de kommer till Sverige, upplever de en betydligt större frihet. Men den skapar problem för dessa människor som är vanda vid att makten och mullorna talar om för dem vilka moralregler de ska följa. Därför blir det en flykt från frihet och in under nygamla dogmer, predikade i moskéerna då de kommer till Europa.

Men muslimerna är en minoritet och därför ställer sig Vänsterpartiet på deras sida.  Partiet ser sig självt som en vapendragare för de mest utsatta i samhället. "Partiet har förvandlats från ett socialistiskt och feministiskt parti till ett välgörenhetsparti som har gått vilse i identitetspolitiken", skriver fd vänsterpartisten Inger Stark. "Feminismen har försvunnit och ersatts med identitetspolitik och ett antirasistiskt arbete som inte leder framåt. Den marxistiska och systemförändrande grunden är helt borta". Inger Stark. (Expressen 27.09.16). Därför har hon hoppat av från partiet.

Numera är Vänsterpartiet positiv till EU, från att tidigare varit en hård motståndare till denna storkapitalismens högborg. Borta är tex Jörn Svenssons fullständiga dissekering  av detta den europeiska kapitalismens högborg, vars främsta syfte är att underlätta kapitalets och produktivkrafternas rörlighet och vinster. Vänstern är numera bara en lite mera retorisk variant av sossarna. Inte mycket att bry sig om för verkliga vänstermänniskor.

Andra områden där vänsterns ståndpunkt ändrats radikalt, är synen på homosexualitet. På 70-talet uppfattades detta beteende som perverterad sexualitet. Det skulle vi inte stödja och vi ville inte ha något med RFSL - Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, att göra. När de och andra queerpersoner ville vara med i förstamajtågen var det kalla handen. Vi ville inte ha dessa kufar med, men steg för steg kom de med. Dock fick de gå sist i tåget. Numera faller vänstern dessa hbtq-personer om halsen och är bland de främsta att backa upp och propagera för dem och deras avvikande sexualitet. Vänstern deltar med liv och lust i Pridedemonstrationer och festivaler, eftersom en man anser att en förtyckt minoritet ska ha samma rätt till sin avvikande sexualitet som alla andra normala. Alla böjelser ska få blomma ut!

Vänsterpartiet kunde kalla sig Samvetspartiet, eftersom de numera är en de främsta representanterna för den liberala PK-politiken och agerar som dess sanningssägare.

Sjöstedt och Vänstern är, med ett marxistiskt, historiskt perspektiv, inte mycket till vänster. Snarare en tankeröra hos kramgoa gråterskor utan förmåga att tänka kritiskt kring religion och dess konsekvenser för samhället. I förhållande till alla de andra PK-partierna, har vänstern absolut inget att bidra med. De är samma liberala, kapitalistvänliga, antipatriotiska småborgare. Att kalla sig vänster är en skymf mot dem som verkligen är vänster.

 

 

SvD:s OSERIÖSA LEDARE

Den 13.05.18 har SvD en ledare skriven av Edward Lucas (56), senior vicepresident i Center for European Policy Analysis och krönikör i Daily Mail. "Kanalen som spyr ut desinformation" Eftersom denna artikel är en ledare, får vi anta att dessa åsikter också är ledarredaktionens. I så mening blir denna artikel uppseendeväckande. Bara stilen och tonen gör att artikeln inte kan uppfattas som seriös.

Första meningen lyder: "Den ryska tv-kanalen RT är en skandal". Egentligen behöver vi inte läsa mera för att förstå vart den här ledaren vill komma. Lucas behöver ingen analys och argumentation. Bara att drämma till! Några meningar längre ner står det "Kreml är inte lämpat att ordna en tebjudning, än mindre att driva en nyhetskanal." Sic!

Vi skulle vilja veta vem på ledarredaktionen som beslutat om publicering av en artikel med så låg språklig nivå och demagogi. Det blir ju smått komiskt, att här lägger sig Lucas på den propagandanivå han anklagar RT för - och SvD väljer den till sin ledare!

Vi kan undra över hur mycket Lucas (den lycklige) följt RT:s sändningar, eftersom han tex inte tycks veta att slogan "Question more!" är Larry Kings, amerikansk journalist och hyllad programledare.

RT "..vill bara så förvirring och apati för att urholka vår viljestyrka och beslutsamhet" säger Lucas. Men detta borde han vara mycket nöjd med, eftersom RT då har liten, om någon, effekt i propagandakriget.

Jag har bra koll på internationella nyhetssändningar och tittar dagligen på BBC, France 24, CNN och RT. Detta ger ett visst underlag att förhålla sig kritiskt granskande till de stora tv-kanalerna. Jag kan säga, att tex CNN är minst lika full av vinklade inslag som RT. Men det ser man kanske inte utan att skärpa sig, eftersom vi är så inbäddade i CNN:s tankevärld.

Lucas påstår att "RT har inte någon alternativ världssyn". Men det är just vad de har i förhållande till de andra västerländska tv-kanalerna och därför är det intressant att följa sändningarna i RT.

När nu SvD:s ledarsida tar in en så demagogiska och undermålig artikel (som möjligen kan duga som debattartikel i en tidning som Daily Mail!) kan vi undra hur det stod till på redaktionen och med det kritiska tänkandet, när man beslutade om publicering.

SvD kallar sig:  Sveriges kvalitetssajt för nyheter Jo Jo!!

PS Eftersom det visat sig omöjligt att få in någon debattartikel i SvD, hoppas jag att ledarredaktionen förklarar sig. Här har rests ett antal frågetecken och ni brukar sällan vara så slarviga. Olycksfall i arbetet?

HELA SVERIGE SKA LEVA!

Så lyder den uppmanande parollen från organisationen med samma namn, som just hållit sin Landsbygdsriksdag i Örnsköldsvik med 7 - 800 deltagare, 17:e - 20:e maj. Slagorden var också "För ett samhälle i balans"! Folk från hela landet samlades för att utbyta erfarenheter och tankar och hämta inspiration till det fortsatta arbetet med en ledande landsbygd. Det är 15:e gången det hålls landsbygdsriksdag här i landet. Sverige har varit först med detta koncept för att uppmärksamma landsbygdens frågor och problem. Det har spritt sig till de andra nordiska länderna och vid några tillfällen också lett till likande möten för hela EU.

 Landsbygdsriksdagen, som kräver mycket förberedelser, är ett resultat av den så kallade byarörelsen som blommade upp på 80-talet. Det var delvis en reaktion på en allt snabbare urbanisering efter andra världskriget, då befolkningen på landsbygden störtdök från tre miljoner till 1,5 miljoner, alltså en halvering.  HSSL  är en sammanslutning av tusentals lokala utvecklingsgrupper (ca 5000) över hela landet, som startade på 1980-talet, efter en kampanj under ett antal år. De lokala utvecklingsgrupperna har under årens lopp gjort stora insatser för att behålla en levande landsbygd. Men de arbetar i motvind.

Landsbygden har sedan slutet av 1800-talet, med fyra miljoner, förlorat invånare och från 1930-talet till 70-talet sker en drastisk minskning ner till 1,5 miljoner. Från 80-talet, då "Hela Sverige ska leva"(HSSL) bildades, har kurvan planat ut och befolkningen på landsbygden minskar inte längre. Dock är det väl svårt att säga att detta är ett direkt resultat av HSSL:s arbetet. Men självklart inte utan betydelse. Det är emellertid många förhållanden som påverkar samhällsutvecklingen, inte minst marknadsekonomin, som är dominerande och leder till att verksamheter tenderar att lokaliseras där marknaden och profiten är störst. För att få ett samhälle i balans, kan man inte låta marknadsekonomin härja fritt, är en vanlig uppfattning inom landsbygdsrörelserna. Det krävs att man via politiken ser till att få en balans i ekonomin, som också kommer landsbygden till del.

Riksdagen började med föreningens årsmöte i Folketshus teater och leddes av den rutinerade politikern Maud Olofsson. Förutom all formalia och nyval av delar av styrelsen, var den viktigaste punkten ett nytt landsbygdsprogram. Vi måste bryta centraliseringen av ekonomi och makt till städerna. HSSL vill att regeringen genomför alla 75 förslagen i den parlamentariska landsbygdsutredningen. Sammanfattningsvis handlar det nya programmet om:

1.  bättre balans mellan stad och land

2. digitalisering (bredband) av hela landet

3. statlig och lokal finansiering (tex genom mikrofonder) av utvecklingsprojekt

4. företag ska beskattas där de har sin produktion

5. utnyttjande av naturresurser ska komma lokalsamhället till del

6. servicesamverkan mellan olika tjänsteföretag för ökad närvaro och effektivitet

7. offentlig service (polis, socialtjänst, räddningstjänst etc) ska finnas i varje kommun

8. bo, gäller stöd till bostadsbyggande på landet

9. resa, handlar om kollektivtrafiken, mm

10. arbete och utbildning, omlokalisera offentlig, statlig förvaltning, decentralisera kompetenshöjande utbildning tex inom IT

11. kultur, stärk lokalsamhället genom samverkan och kulturaktiviteter, motverka den urbana normen genom lokal kultur- och nyhetsförmedling (den lokala berättelsen) via nya medier

12 inflytande, stärka den lokala demokratin och inflytandet genom bla samråd mellan medborgare och politiker vid planering och lokal förvaltning av resurser

13 skapa hållbara, balanserade samhällen. Utan en levande landsbygd går det inte att skapa ett hållbart samhälle.

 

Fredagen ägnades åt studiebesök runt om i länet till lokala utvecklingsgrupper och projekt. Det fanns mycket att välja. Själv deltog jag i en tur som gick längs den vackra Sagavägen (som går från Övik till Brönnösund i Norge, via Åsele, Vilhelmina, Kittelfjäll och Skalmodal) Vid Bredbyn följde vi Bergsjöån till Myckelgensjön och Gammelgården. Det är en vackert belägen gård, med utsikt över Myckelgensjön. Gammelgården skapades redan på 1600-talet och har varit i bruk till 1930-talet. Nu är det en turistattraktion med många besökare sommartid. Det är elva gamla gårdar som ingår i ett projekt kallat "kulturstig".

 Medan vi knaprade på hembakat tunnbröd, berättar Ann-Catrin Zackrisson, Jonna Jinton, mfl om gårdens historia och om andra verksamheter som den aktiva byföreningen driver: camping och turism, fiber till alla hushåll och företag, smedjan, bakarstugan och servicepunkter. Det var mycket intressant att höra om några unga kvinnors engagemang och kreativitet bla via nya medier. Flera tjejer har flyttat till bygden tex Olivia Sjödin, Malin Mellqvist och Jonna Jinton. Vi fick också en berättelse om Peter Artedi från Anundsjö, som var samtida med Linné och kallas för fiskforskningens fader. Han dog bara 30 år gammal under mystiska förhållanden.

Vi besökte hembygdsgården i Anundsjö, där vi fick en härlig lunch på närproducerad älg (som tjälknul mm). Anundsjö har en hel del industri bla Polarbröd och Edvardssons möbelsnickeri, vilka vi besökte och fick samtal om företagandets möjligheter och problem på landet. Ett allmänt problem är att få tag på arbetskraft. Samtidigt ville man visa att det går att driva företag även på landet och här skapas en annan kultur en den vanliga konkurrenskapitalistiska. Här gäller liksom i välkända Gnosjö.

Lördagen var den stora seminariedagen med föreläsningar och politisk debatt. Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht berättade att regeringen kommer inom kort med en proposition där mycket av landsbygdsutredningens förslag finns med. Satsningen kommer att kosta 1,5 miljarder kronor. Jag tycker Bucht var konkret och bra och det är positivt att regeringen är beredd att följa upp landsbygdsutredningen med konkreta åtgärder. Detta kommer att till viss del förbättra förutsättningarna att bo och verka på landet. Dock köper regeringen inte alla utredningens förslag.

Däremot hade partiledarena inte mycket nytt att komma med. Annie Lööf pratade som vanligt om sitt Småland, Jan Björklund verkar inte kunna mycket om landsbygdspolitik och pratade mest om flygskatten. Gustav Fridolin, sin vana trogen, pratade om miljön och miljöhot. Ulf Kristersson kritiserade regeringens vilja att satsa på snabbtår istället för att använda pengarna att rusta upp dagens krassliga järnväg. Jimmie Åkesson verkar inte heller kunna mycket om landsbygdspolitik, men passade på att ge Jonas Sjöstedt en känga och vänsterterroristerna i AFA, vilket gjorde Sjöstedt mycket upprörd. Stefan Löfven var en tämligen blek kopia av Bucht, medan Sjöstedt var klart på hugget om landsbygdsfrågor (van att debattera detta med Lööf). Säpo hade ett enormt pådrag vid partiledardebatten och det blev stränga restriktioner för alla på plats.

Ett tema, som låg bakom konfrontationen mellan Åkesson och Sjöstedt var frågan vad man bör göra för att motverka fascistiska tendenser på landsbygden. Åkesson ifrågasatte att det finns mera av detta på landsbygden. Journalisten Po Tidholm var inne på ett resonemang om att politikerna blivit uppskrämda av högervindar i hela Europa, Brexit och valet av Trump, som han menade reflekterade högerkrafter på frammarsch. Man kan nog säga att frågeställningen blev hängande i luften och det är möjligt att Tidholm inte skiljer på patriotism, nationalism och nazism.

Lördag em och söndag fm ägnades åt sk fördjupande seminarier, men de två jag deltog i blev inga seminarier, eftersom inledarna tog all tid. På söndagen utvärderade journalisten Po Tidholm och froskarna Josefina Sysser och Malin Rönnblom  dethela och särskilt partiledarnas framträdanden. Det blev ganska gnälligt och de efterlyste visioner.

Ett av de viktiga förhållanden som behandlades på riskdagen är den så kallade "urbana normen", dvs att man i politiken, ekonomin, kulturen mm har ett dominerande stadsperspektiv, eller ett så kallade "tolkningsföreträde" där problemen och lösningarna är präglade av stadens perspektiv och intressen. Politikens centrum i det här landet är Stockholm. Alla riksdagspartierna har sina högkvarter där. Politiker utifrån landet bor ofta också i Stockholm. Politiska sekreterare och annan politisk personal bor i Stockholm. Flertalet av de tjänstemän som förser politikerna med underlag bor i Stockholm. Nästan alla stora förvaltningar som Socialstyrelsen och Skatteverket och många, många fler finns där. 235 000 personer arbetar i statliga myndigheter som till 60 procent har sitt huvudkontor i Stockholms län. Mycket av den urbana politiken präglas av ett Stockholmsperspektiv med högteknologi, logistik, kultursyn, bostadsstandard, konsumtionsmönster och resandealternativ.

Exempel på ett storstadstänkande är förslaget om höghastighetståg mellan Stockholm, Malmö och Göteborg till en beräknad kostnad av 205 miljarder kronor. Detta är dyra projekt som framförallt storstadsborna har nytta av.

Medierna har en tydlig koncentration till Stockholm, med SR , TV4 och SVT och alla "drakarna" där. Det är ytterst sällan de fördjupar sig i landsbygdens frågor och problem (SvD har nästan inte skrivit något om Landsbygdsriksdagen). Om Drakarna gör det, så är det oftast som en utflykt i det annorlunda eller som Jonas Sjöstedt sa i politikerpanelen: det känns som något exotiskt från utlandet".

Tyvärr har väl HSSL inte någon utvecklad strategi för hur man ska bryta den urbana normen annat än att öka det lokala inflytandet i politiken. Vi bör då se till att få politiker som intresserar dig för landsbygd. De sk sociala medierna ger en möjlighet till andra perspektiv än storstadens att komma ut och att föra fram landsbygdens berättelser - särskilt då unga på landet kan använda sig av den digitala revolutionen, vilket vi fick exempel på under Landsbygdsriksdagen.

Riksdagen avslutades med ett uttalande om svensk landsbygd.

Landsbygdsriksdagens deltagare tycker att:

Ökat bostadsbyggande & bättre möjligheter till resor och transporter
Digitalisera hela Sverige
Skapa bättre service & trygghet
Ge mer lokalt inflytande

är de viktigaste frågorna för utveckling av landsbygden.

Detta bör göras genom att:

  • Fatta beslut som inte påverkar landsbygderna negativt

  • Förenkla regelverk och projektadministration samt minska byråkratin

  • Främja lokal finansiering, lokalt inflytande och civilsamhället

  • Förändra synen på och bilden av landsbygden
     
    Antaget av Landsbygdsriksdagen, Örnsköldsvik 20 maj 2018

 

Ett genomgripande tema, men underliggande, vid Landsbygdsriksdagen och synen på samhällsutvecklingen är den om landsbygden bör klara sig själv och att bidrag är av ondo och inte hör hemma i en rationell, liberal, marknadsekonomi. Och den andra att vi inte kan ha en otyglad och rå marknadsekonomi om vi vill ha ett samhälle i balans. Det är uppenbart att det mesta som HSSL och Landsbygdsriksdagen sysslar med, skulle vara meningslöst om det är en krass marknadsekonomi som ska råda. Den är nämligen inte bara ekonomiskt effektiv utan antisocial och brutal. Därför har vi allt sedan början på 1900-talet utvecklat en allt med omfattande och progressiv socialpolitik, som radikalt filar av marknadsekonomins grova, omänskliga krafter. Och därför är det inget konstigt med statligt stöd till landsbygden, där marknadskrafterna allt för länge har gått skördande fram med både krasst ekonomiska och mentala vinstintressen. Homo Economicus är tyvärr en realitet, som måste tyglas av ett moraliskt och socialt förstånd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ANTIPATRIOTER SOM FÖRRÅDER VÅR KULTUR

Polisen i Växjö har godkänt islamska böneutrop på fredagar. Böneutrop, i så liten skala, utgör inget ordningsproblem, anser polisen. Men då har man inte tagit hänsyn till att de islamska böneutropen av många uppfattas som allvarligt störande och hos en del som en ren provokation. Böneutropen signalerar att Sverige så sakteliga är på väg mot en islamsk stat. Och det är just så böneutropen i Växjö motiveras, nml att muslimerna ska känna sig hemma här!

Starkt stöd för islamska böneutrop kommer från antipatrioter som inte vill att vi slår vakt om vår kultur. Nej här är det mångfaldsröran som hyllas. Antipatrioter som Biskopen i Växjö Fredrik Modéus och vänsterledaren Jonas Sjöstedt och många av de okunniga politikerna i Växjö tror att man måste, i religionsfrihetens namn, acceptera böneutropen. Ja, inte bara det! Man till och med välkomnar detta i högtidliga ordalag. Biskopen hylla böneutrupen. "Rätten att utöva sin tro är grundläggande i en demokrati", skriver han i ett Facebook-inlägg. På Twitter uttrycker vänsterledaren Jonas Sjöstedt sitt empatiska stöd för Islam och böneutrop och fräser som en ilsken vildkatt åt kritikerna. "Denna unkna symbolpolitik, detta fega fiskande i grumligt vatten" skriver vänsterledaren Sjöstedt om kritikerna av böneutropen.  Vänsterledaren fiskar inte i grumligt vatten, han står upp till hårfästet i det och är oförmågen att se att Islam är en medeltida krigarreligon . Tydligen vet han heller inget om den klassiska vänsterns hållning till religioner, som ett opium för folket.  Vänsterledaren har nog aldrig hållit i Koranen, än mindre läst den.

Vänsterpartiet kunde kalla sig Samvetspartiet, eftersom de numera är en de främsta representanterna för den liberala PK-politiken och agerar som dess sanningssägare.

Om Sjöstedt har Vänsterns ståndpunkt är det då inte mycket till vänster. Snarare en tankeröra hos kramgoa gråterskor utan förmåga att tänka kritiskt kring religion och dess konsekvenser för samhället. Att kalla sig vänster är en skymf mot dem som verkligen är vänster. I dagens samhälle är de tyvärr hemlösa

Det finns nästan en miljon muslimer i Sverige och de har skapat ett 40-tal moskéer. Stockholm har flest med 11. Göteborg har 6 och Malmö officiellt 5, men med alla mindre källarmoskéer och liknande är det kanske närmare tio moskéer i Malmö. Moskén i Fittja har fått lov att ha böneutrop på fredagar mitt på dagen. Nu har moskén i Araby i Växjö, liksom moskén i Karlskrona fått rätt till samma. Endast en upplyst och modig moderat kvinna, Anna Tenje, står upp mot böneutropen i Växjö.

Anhängare av utropen anser att det kan liknas vid klockringning i kristna kyrkor och att böneutrop bör vara en del av religionsfriheten. Växjö muslimer motiverar böneutropen bla med "att muslimer ska ”känna sig hemma” och ”vara stolt över sin kultur”. De gläds naturligtvis åt segern i Växjö och uppmanar nu andra moskéer att också börja med böneutrop. Det gäller alltså för oss som slår vakt om vår kultur att "mota Ole i grind". Det kommer inte att dröja länge innan alla 40 moskéer vill ha samma rättigheter. Det är inte svårt att föreställa sig hur det då kommer att låta då alla dessa moskéer har böneutrop fem gånger om dagen, vilket det ska vara enligt islam. Det är ditåt vi kommer att gå och om 30 år, visar studier (Pew Research Centre: Europe’s Growing Muslim Population 2017), kan befolkningen här i landet bestå av 30 procent muslimer.

 

 

Motståndarna anser att det inte passar in i svensk samhällskultur, att det är störande och att religionsfriheten inte inbegriper rätten till böneutrop. De islamska utropen kan inte jämföras med kristen klockringning, eftersom utropen är ett messande av islamska böner och propaganda för islam.  Ytterligare andra anser det oklokt av muslimer att vilja ha böneutrop eftersom det leder till konflikter, förargelse och fientlighet mot muslimer. Att muslimer med sin medeltida religion tar sig allt större utrymme i samhället underlättar på intet sätt muslimernas integration och kan leda till oordning och oroligheter i samhället. Det bör alltså vara i muslimers eget intresse att ligga lågt med ett av islams mest provokativa uttryck.

 

Sedan religionsfrihetslagen avskaffades är det Europakonventionen (och Regeringsformen) som är de lagrum där religionsfriheten fastslås: 1) "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet...." Av formuleringen i Artikel 9(1) följer att skyddet omfattar både frihet att ha en religion, men också friheten att inte ha en religion.

 

2)" Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter".

 

Men det finns en annan poäng här. I Sverige anses religion vara en privatsak och än mera så, sedan kyrkan skildes från staten. Av den grunden står offentliga böneutrop och islamskt böneförkunnande till allmänheten i strid med en grundläggande uppfattning i vår moderna kultur.

Islam är en ålderdomlig och rent barbarisk religion , som inte har genomgått någon reformation och anpassats till det moderna samhället. Det går heller inte att revidera Koranen, eftersom det är Guds ord (inte Mohammeds!) För mig och många är islam en skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. För dem som känner till detta, leder islams böner proklamerade från moskéernas minareter eller på annat sätt, till en ren provokation. Alltså bör inte böneutrop tillåtas och de tillstånd som redan getts bör återkallas.

 

 

 

 

 

 


 
gen_22.1.gif