1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif

143

 NOVITJOK OCH SVERIGES FEMINISTISKA UTRIKESPOLITIK

Är det feministisk utrikespolitik att bidra till ökade internationella spänningar i Europa? Är det feministisk utrikespolitik att medverka till aggressivt handlande gentemot Ryssland? Är det feministisk utrikespolitik att ställa sig på samma sida i en utrikesfråga som mansgrisarna Donald Trump och Boris Johnson? Är det feministisk utrikespolitik att medverka till att vårt land utsätts för ökade risker att dras in i en allvarlig konflikt med Ryssland? Ja, man kan ju undra efter regeringens senaste så kallade solidaritetshandlingar då man ställer sig på Storbritanniens och USA:s sida i attackerna på Ryssland. Hur definierar då regeringen sin feministiska utrikespolitik? Jo så här:

"En feministisk utrikespolitik: ........för internationella åtaganden som en förutsättning för att nå Sveriges bredare utrikespolitiska mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling." (http://www.regeringen.se/regeringens-politik/en-feministisk-utrikespolitik)

Margot Wallströms utrikespolitiska deklaration 14.02.18. " Demokratin är kärnan i Sveriges utrikespolitik. Dess uppgift är att skapa trygghet när omvärlden är orolig. Utrikespolitiken hanterar de förändringar som sker runtom oss:........ Det främsta målet med Sveriges utrikespolitik är att värna om vårt lands och vårt folks trygghet....Vi gör det gemensamt med andra, genom en aktiv utrikespolitik där diplomati, dialog och samarbete är våra viktigaste verktyg."

Ja, det kan knappast bli tydligare, att feministisk utrikespolitik i detta sammanhang bara är löst munväder. För EU en feministisk utrikespolitik? Nej absolut inte! Och numera är Sveriges regering så uppbunden av EU:s politik att det är rena bluffen, när man inbillar väljarna att man kan föra en feministisk utrikespolitik. Det är som Sven Hirdman (fd ambassadör i Moskva, svd 06.04.18) säger, en högst oansvarig politik man gett sig in på i förhållande till vår granne Ryssland.

Stefan Löfven slingrade sig i lördagsintervjun (07.04.18) när Monika Saarinen pressande honom på bevis att det är Ryssland som ligger bakom attacken i Salisbury. Men han kunde eller ville inte svara. Upprepade gång på gång att regeringen har underrättelseinformation som binder Ryssland vid fallet. Men det duger inte, ger inte trovärdighet, om det inte går att säga något om vad denna information är för något. Underrättelseinformation har visat sig förr vara felaktig, som tex i fallet med Iraks massförstörelsevapen. Det finns en poäng i att regeringen kallar åtgärden en "solidaritetshandling" med UK. OK, då behöver man inte bekymra sig om bevis öht.

Det räcker inte att hänvisa till att nervgiftet novitjok utvecklades i Sovjet på 70-talet. Andra nationer, tex USA, har möjlighet att utveckla liknande nervgift. Vem har förövrigt full koll på var ett nervgift från 70-talet kan ha läckt ut? Kemisten Vil Mirzayanov, som var med och tillverkade novitjok, har sagt att Skripals troligen inte drabbats av detta nervgift, eftersom de då hade varit döda. På detta har Theresa May sagt att det är ett gift i samma familj. Dessutom har Boris Johnson ljugit om vad labbet sagt om nervgiftet. Så bevisen tycks bli allt svajigare.

Skripals har ju båda tillfrisknat och det kan, enligt experter på novitjok, inte vara det nervgifter de blivit utsatta för. Här ligger uppenbarligen en hund begravd. 


 

PÅ ISLAND LEVER KULTURHISTORIAN

Man ser det genast. Redan på vägen från flygplatsen Keflavik till Reykjavik blir det uppenbart att geologiskt sett, är detta ett mycket ungt land, som bildades för bara 20 miljoner år sedan. Här ligger lavamassorna längs vägen, som om de relativt nyligen spytts ut. Island är en vulkanö, skapad av stora vulkanutbrott. Sedan bosättningen började på 800-talet har det skett 150 vulkanutbrott, ibland med förödande konsekvenser. Ett av de värsta var då kraterkedjan Lakagigar med 100 kratrar år 1783 spydde ut mängder med lava. Gaser och aska spred sig över en stor del av ön, mängder av boskap dog och detta i sin tur ledde till att ca 10 000 öbor svalt ihjäl. Givetvis har det satt sina spår i den isländska kulturen att man bokstavligt talat lever på locket av en krutdurk, som när som helst kan explodera.

 

Man behöver inte vara länge på Island för att slåss av att det isländska landskapet är mycket säreget. Förutom alla dessa vulkaner, finns många heta källor, som i vissa områden pyser och ryker och kastar  hett vatten högt upp i luften. Stora delar av öns inland ser ut som ett brungrått månlandskap av sand och grus, sten och lava och aska. Där växer inget och det är över huvud taget mycket lite träd på Island. Att fisket fortfarande är en stor verksamhet, blir man påmind om genom alla ställningar där mängder av fisk hänger på tork. Efter Svignaskard kan man köra upp i bergen till Reykholt, där skalden Snorri Sturlason bodde. Han var hövding, politiker och författare i början på 1200-talet och skrev bla Ynglingasagan och Egil Skallagrimssons saga. Han dödades i ett uppror 1241.

 Islands säregna och dramatiska natur har satt märken i folktro och sagor kring alver, huldror och vittror, som bor i bergen och ibland kommer ut och ställer till med elände för människorna, om de blir störda eller retade. I Eddan finns flera av dem och flera återfinns i sagorna. Sagoberättande, vilket är klassiskt på Island, med till exempel Njalls saga, Egill Skallagrimssons saga, Snorre Sturlasons kungasagor är färgade av öns dramatik av olika slag. Skildringarna av eldriket Muspelheim och isriket Nifelheim utgör två av den nordiska mytologins världar. En annan, med särskild betydelse för en öbefolkning är havsguden Ägir.

 

Den undre världens knytt och varelser är alltså mera levande på Island än i övriga Norden. Sagornas berättelser finns som en del av det dagliga livet på Island, och många islänningar, eller i vart fall tio procent av befolkningen, finner existensen av alver naturlig. Till och med i samhällsplaneringen tar man viss hänsyn för att inte störa svartalferna. Till exempel undviker man att dra vägar genom alvernas områden, för att inte förarga dem. Det kan nämligen leda till otrevliga problem. 

 

Fortfarande finns många aktiva vulkaner som tex Hekla och Katla. Vi minns askmolnet från Eyjafjallajökull som 2010 påverkade den europeiska flygtrafiken. På kartan kan jag räkna till ett trettiotal vulkaner och ibland får de kraftiga utbrott. Anledningen är att Island ligger just på sprickan mellan två kontinentalplattor, den amerikanska och den europeiska. Sprickan går rakt genom ön och de första demokratiska tingen hölls där i kanjonen Tingvellir. Mötena på Tingvellir betraktas som den tidigaste formen av demokrati i Norden.

 

När vikingarna kom dit på 800-talet växte en tät skog från havet upp till bergen i öns inland. Men vikingarna sågade ner alla träd för att bygga sina gårdar och skepp. I andra områden påminner naturen mest om hur det ser ut i våra fjälltrakter med hedmark. Uppe i fjällen finns enorma jöklar, som avvattnas mot havet och skapar områden med svart sand.

Floke Vilgerdsson var den förste nordbo som slog sig ner permanent på Island. Det är också han som gett namn åt ön (som av andra kallades tex snöland) Vikingarna förde med sig asatron  och islänningarna höll länge fast vid den. I en period på 1100-talet var en del av befolkningen kristen medan andra vara trogna asagudarna Oden, Tor och Frej, med flera.

På Island finns det fortfarande, eller kanske nyväckta, intressen för asatron med ca 6000 sympatisörer. Föreningen Asatrufélagid har byggt ett nytt hov för asagudarna, som invigdes i år. Hilmar Örn Hilmersson förklarar att asatron i deras tappning, är livsfilosofi som lär ut vad god moralt och gott uppförande är.

Vid ett av mina besök på Island är jag hos  vänner i Borgarnes, som tycker jag ska smaka på det som är mycket gammal, traditionell isländsk mat. De bjuder på inlagda fårtestiklar, fårhjärna och torrfisk. Det är inget upphetsande. Smakar mest fett eller talg. Däremot är valbiff ett saftigt, läckert stycke kött. Ripa är också riktigt läckert.

Vännerna berättar om att islänningarna gör sig färdiga för julfirandet på lille julafton. Till kvällsmaten är det surnad och kokad rocka, som påminner om surströmming. Det är enda gången på året man äter rocka. Det är tradition att man fäster julkorten på ett synligt ställe. På gravarna sätter man levande ljus. Julaftonen firas i familjen. Julmaten är det jag just fått smaka, men också rökt fårkött. Då familjen slår på stort och vill ha verkligt traditionell julmat bjuds fjällripa, renstek eller rökt svinrygg. På juldagen är det tradition att besöka släkten, liksom på annandag jul. Tiotals olika bakverk dukas då fram. Julfirandet på Island liksom i övriga Norden är en efterföljare till den fornnordiska midvinterbloten, då man på årets mörkaste dag lät ljusen lysa upp bostaden medan man drack jul.

På Island har man också en stor fest i slutet av februari, då man anser att vintern nått sin höjdpunkt. Då nalkas våren. Festen heter thorri (stavas þorri) och ska helst ske vid fullmåne och är en tradition sedan 1200-talet, med rötter i nordisk forntid. Namnet betyder också "snöns son", som är vinterns beskyddare. Maten man äter på thorrifesten är mycket traditionell och del av isländsk kulturhistoria. Den påminner om julmaten med torrfisk, surhaj, baggetestiklar, rökt lamm och fårhjärna. Blodkorven, gjord på fårblod, mjöl och fett, ska var kokt i fårets magsäck. Brödet man äter är gjort på rågmjöl och bakat i en het källa.

Till den mastiga maten dricks isländskt brännvin, kallat "Svarta döden" pga sin svarta etikett på flaskan. Mat och dryck ska påminna om kulturtraditioner som går långt tillbaka i tiden då den här typen av mat var vanlig i det isländska hushållet. Efter mat och dryck är stämningen hög och allsången lyfter taket då man sjunger "Nu er frost a froni" (ungefär nu är det vinter på Island).

Det isländska språket är det som kanske starkast visar islänningarnas värnade om den egna kulturen och dess historia. Språket är ju en av de främsta kulturbärarna. På Island har man gått in för att bevara fornnordiskan och inte ta in tyska och engelska låneord. Då språket måste anpassas till nya tider, förhållanden och fenomen skapar man hellre egna ord för detta. Skriftspråket har konstruerats så att det ligger mycket nära fornisländskan. Denna process började på 1800-talet då man rensade ut en mängd utländska låneord. Den isländska språknämnden ser till att ny ord ges inhemska former. Hafronska, som betyder högisländska, är en språkförening som arbetar med att ersätta alla låneord med isländska, eventuellt genom nybildningar.

Då jag besöker Island är det sommar och man inser att Island ligger strax under polcirkeln och det är ljust hela natten. Jag var hos en kompis i Akureyri och på natten åkte vi norrut längs Eyjafjördur för att titta på midnattssolen. Solen vandrade på havet norr om ön. På vintern, i december och januari är det mörkt, knappt någon sol alls. Det är då man satt vid brasorna i långhusen och berättade sagor för varann. Det fascinerande är att dessa berättelser lever kvar i den isländska kulturen. Något liknande skulle vi behöva i vårt land, inte minst då vår nordiska kultur nu är så hotad av utländska influenser.

 

Några isländska glosor

Mobiltelefon                                   farsima  (far = ritt eller resa, sima telefon)

Dator                                                tölva  (töl = värden/mängd)

Läsplatta                                          töflu (läsbord)

Television                                        sjonvarp  (sja = se,  visuell kringkastning)

Radio                                                utvarp  ( utkastning)

Elektricitet                                       rafmagn (raf = elektrisk magn = effekt/ström)

Motorcykel                                     motorhjol (  hjol = cykel)

Flygplan                                           flugvelin

Kylskåp                                             isskapur

nya tider                                          nyir timar

 

 

 

 

PÅSKFUNDERINGAR; VEM VAR EGENTLIGEN JESUS?

 Det heter att Jesus föddes i Betlehem, dit Josef hade färdas för att skattskrivas. Någon sådan skattskrivning är inte känd och det är mera sannolikt att Jesus föddes hemma hos Maria och Josef i deras hem i Nasaret.

Jesus hade minst sex syskon. Att Jesus skulle vara Guds son beror främst på att översättarna inte förstått vad Guds son betyder i den judiska kulturen vid den tiden. Upphöjda personer kunde kallas Guds son. Till exempel heter det att kungen av Palestina var Guds son liksom David. Uttrycket betyder alltså inte att Jesus var avlad av Gud, men en upphöjd person.

Det berättas att Josef var snickare och det var så Jesus började sitt arbete. Senare forskning tror inte att Jesus kom från ett fattigt hem. Tvärtom växte han upp i ett välbärgat hus. Förkunnare blir han genom kontakten och släktskapet med Johannes döparen . Det är Johannes som döper Jesus och därmed blir han medlem i den religiösa sekt som Johannes tillhör.

Johannes predikar att judarna bör sona sina brott genom fasta och låta döpa sig för att efter döden komma till Gudsriket. Johannes hann inte predika mer än några år innan han avrättades av Antipas. Jesus influerades mycket av Johannes och förde hans budskap vidare.

Jesus samlade kring sig ett antal lärjungar, både män och kvinnor, men vi får mest höra om de 12 som stod honom närmast. Lärjungarna kommer att få en avgörande betydelse för spridningen av kristendomen efter Jesus död.

Jesus uppfattades av det judiska prästerskapet som en orosstiftare på grund av sin kritik av prästerna i templet. Jesus var inte den ende profeten vid denna tid. Det fanns flera, tex Johannes, Stefanos, Filippos och Agabos samt Jakob, Jesus bror. Jesus var alltså in en solitär, utan finns med i tidens mönster.

Jesus hade förmåga att dra till sig stora grupper då han predikade. Mest känd är Bergspredikan, som innehåller mycket att Jesus budskap. Ju fler åhörare och anhängare Jesus fick, desto mer oroade blir det judiska prästerskapet.  Han kallade sig judarnas konung och detta kom att bli hans öde. Jesus hinner inte vara profet mer än cirka tre år innan han fängslas och avrättas.

Det är inte otänkbart att förtvivlan, djup sorg, förvirring och hallucinationer kan ligger bakom uppfattningen att Jesus grav var tom på tredje dagen och att han uppstått. Han sägs, efter detta, visa sig för lärjungarna. Samtidigt blir myten om uppståndelsen den största kraften och tillgången i anhängarnas fortsatta strävan att sprida Jesus lära.

Men vad är det då som gör att just Johannes och Jesus lära sprider sig mer än andra och med tiden blir en världsreligion? En av de viktigaste är lärjungarna, som aktivt sprider förkunnelsen runt om i det romerska riket. Kristendomen riktar sig till alla.  Den romerska makten var tämligen liberal då det gällde att acceptera olika religioner. Det som gav rörelsen extra styrka, var att kristendomen sprids även inom överklassen. År 313 godkänner kejsar Konstantin kristendomen och 391 blir den statsreligion. Den apokalyptiska idén om domedagen och andlig omvändelse för att få frälsning, är ett framgångskoncept.    Alf Ronnby

LISTA OCH HENNES SYSTRAR

Vet du vad Lister betyder? Jag visste det inte förrän jag läst Hans Miltons bok om Lister och Sölvesborgs historia. Milton skriver att det kan betyda rand eller kant, dvs som en "list" av något slag. Visst, så kan det vara. Lister en utkant, en utkant som skiljer sig från skogslandet. Men kanske inte så spännande. I fornnordiska språk betyder listi just kant eller rand. Men det kan också betyda något som sticker ut.

I vart fall har lista och lister fått ge namn åt en plats eller ett område som sticker ut. Det finns minst tre halvöar som sticker ut i havet som fått namnet lista eller lister. I Sydnorge finns en halvö som heter Lista i Farsunds kommun, belägen mellan Listafjorden i väst och Lyngdalsfjorden i öster. På danska blir det Lister och Blekinge var ju länge danskt. Blekinge, som för övrigt kommer av fornnordiska blek, som betyder stilla och refererar till kända bleke som uppträder i Hanöbukten.

Det kanske något märkliga är, att det i Antarktis finns en halvö som heter Lista. Den finns på Sydshetlandsöarna strax utanför sydspetsen på Chile. Ja, hur kan detta komma sig? Förmodligen är det norska valfångare som gett halvön detta namn, som de tagit med sig hemifrån. Och bara det att ögruppen heter" Sydshetlandsöarna" tusentals mil från de europeiska!

Strövar vi omkring på Antarktis sydöstra delar, stöter vi på ännu ett välbekant namn. Där finns nämligen en bergstopp som fått namnet Lister. Den ligger vid Rosshavet på bergskedjan Royal Society Range (sic!).

Det finns också uppfattningar om att Lista och Lister syftar på ljus av Licht (tyska för ljus). Det är väl inte en helt orimlig tolkning, att uppfatta Lister som det ljusa landet i förhållande till den mörka skogsbygden öster om och ovanför. Men det är trots allt ganska få som är inne på den tolkningen.

Vid sökning på Listerlandet får jag bara en träff, dvs Listerlandet i västra Blekinge. Den benämningen av Lister tycks vara en senare konstruktion (kanske för att skilja Lister och Listerby åt, som i övrigt inte tycks ha något samband).

På 600-talet har Lister sannolikt varit ett eget hövdingadöme, markerat av de tre kända runstenarna refererande till samma familj, nml Wulfarna. Det är Istabystenen, Gummarpsstenen och Stentoftenstenen med inskriptioner som fått historiker, arkeologer mfl att anta att det då fanns en sådan maktelit på Lister. Möjligen hette "riket" Nihua, och därav Norje med historiska anor av ett maktcentrum.

Fram till slutet av 1500-talet var Lister ett eget län, men del av Skåne och som omtalas i "Den livländska krönikan". Listerdialekten är en skånsk dialekt och i historien är det känt att Lister hade nära förbindelser med Skåne (medan Östblekinge kan ha tillhört svearna). Som icke Bleking (trots namnet) kan jag då och då känna att Lister mentalt (och geologiskt!) lutar åt Skånehållet. Eller vad säger ni Blekingebor? Inte sällan spökar historien i bakgrunden.

RELIGIONSFRIHET ATT SLIPPA BÖNEUTROP

Stockholm har elva moskéer. Göteborg har sex och Malmö officiellt fem. Efter att moskén i Fittja år 2013 fick lov att ha böneutrop på fredagar mitt på dagen, har nu också moskén i Växjö ansökt om att låta bönen ljuda över omgivningen. Anhängarna anser att det kan liknas vid klockringning i kristna kyrkor och att böneutrop bör vara en del av religionsfriheten.

 

Men det håller inte att hänvisa till klockringning. Klockringningen har i vår kulturhistoria flera olika funktioner och klockringningen är en sedvänja som ingår i vårt kulturarv . Det bör biskopar och präster tänka på. Särskilt biskopen Fredrik Modéus i Växjö, vilken tror att böneutrop kan jämställas med klockringningen. Böneutropen är en del av den islamska mässan, som imamen vill basunera ut till alla som kan höra, muslimer och alla andra, som inte alls vill delta i den muslimska mässan! Medéus i sin välvilja mot islam, har inte viljan och förmågan att se att islam inte är en religion på linje med kristendomen. Hans agerande kan närmast ses som ett förräderi mot vår kristna kultur.

Sedan religionsfrihetslagen avskaffades är det Europakonventionen (och Regeringsformen) som är de lagrum där religionsfriheten fastslås: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet....” Av denna formulering i Artikel 9 följer att skyddet omfattar både frihet att ha en religion, men också friheten att inte ha en religion. Teologie doktor Ann Heberlein hävdar just detta i en krönika i Svenska Dagbladet den 1 mars i år, att religionsfriheten också innebär att gemene man har rätt att slippa utsättas för oönskad religiös påverkan. Sannolikt kommer böneutropen att reta upp dem som tänker på vad denna förfärliga religion står för och absolut inte vill bli konfronterade med islams böneutrop. Bäddat för allvarliga konflikter och ordningsstörningar.  

 

Härmed blir frågan om böneutrop också en ordningsfråga för myndigheterna. Om böneutrop är samhällsstörande handlar alltså inte, som miljökontoret i Växjö tror, bara om utropen är störande genom att de skickar ut ljud som är högre än tillåtna tio decibel. Böneutropen är inledningen på den islamska bönen och vänder, eller kommer att vända, sig inte bara till muslimer, men till hela allmänheten i det område är de kan ljuda. Böneutropen kan också ses som propaganda för islam och står närmast i strid med religionsfriheten, än tvärt om. De som, likt biskopen i Växjö, argumenterar för böneutrop med stöd av religionsfriheten, har missuppfattat vad religionsfriheten står för.

När de första moskéerna byggdes var det redan diskussion om minareterna, och då bedyrade muslimerna att det bara var en arkitektonisk utsmyckning och att man absolut inte hade tänkt ropa ut bönen från dem. Nu vill man ha tillstånd för bön en gång i veckan. Exempel från Tyskland visar dock att en dag i veckan blev fem gånger om dagen, sju dagar i veckan.

Islams mässande böner från moskéernas minareter är en ren provokation och har inget med religionsfrihet att göra. Böneutrop bör inte tillåtas och de tillstånd som redan getts bör återkallas.

 

 

 


 
gen_22.1.gif