1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif

141

AKADEMIN OTIDSENLIG INSTITUTION

Svenska akademin är en organisation som har överlevt sig själv. En privat institution som juridiskt ägs av kungen. I dagens upplysta tid går det inte an att ha en institution, som lever efter stadgar och regler som kung Gustav III instiftade 1786. Samhället har inte någon verklig insyn i denna elitistiska organisations verksamhet, ekonomi, förfaranden, val av bidragsmottagare, mm. Akademin utser själva i hemlighet sina medlemmar ur en förhållandevis exklusiv skara av intellektuella toppar och vänner. Det är snudd på att man kan kalla akademin för en sekt eller ett kotteri, som ger bidrag till sina vänner. Nu har ju sekten delat sig genom inre söndring och börjar likna historien om tio små negerpojkar..... så fanns det bara tio kvar att ro båten.

Allt detta kan naturligtvis en privat organisation syssla med, men här finns en paradox genom att akademin också är en offentlig institution, som representerar Sverige i kulturella sammahang och utser nobelpristagare i litteratur. Mycket prestigefulla uppgifter, som bidrar till Sverigebilden internationellt. Detta ger akademin en särställning, vilket blir lite märkligt för en privat verksamhet. Jag gissar att inte många utom en inre krets och några jurister har klart för sig dessa förhållanden. Vi tror nog lite till mans att akademin är en statlig verksamhet och del av den offentliga sektorn och därmed underkastad de rättsordningar som gäller för sådan verksamhet, tex om jäv. Men nix, så är det tydligen rent juridiskt inte.

Vi förväntade oss nog också att denna högtstående och ärade skara i akademin, skulle visa sig vara människor av högre moralisk och etisk resning är folk flest. Men inte så. Även könskampen går igen här då flertalet var män som ville kasta ut Katarina Frostensson medan flertalet kvinnor - Kristina Lugn, Jayne Svenungsson, Sara Stridsberg samt även Lotta Lotass (som inte deltar i akademiens arbete) ville att hon skulle få sitta kvar. Men Horace Engdahl vann tillsvidare den kampen.

 

Upphovet till konflikten är Akademins oförmåga att hantera kritik mot Katarina Frostensson och hennes man Jean-Cloude Arnault. Det gäller två förhållanden: 1 att Frostensson och Arnault tillsammans äger ett företag, Forum, som de fått pengar till av Akademin, samtidigt som Frostensson är ledamot av Akademin. 2: att Arnault i metoo-härvan blev anklagad för att vara allt för närgången mot unga kvinnor, som medverkat i hans Forumverksamhet eller som han träffat i Akademins lägenhet i Paris. Ett gäller alltså frågan om jäv i Akademin. Bidragsfusket har väl förstärkts av att Horace Engdahl är kompis med Arnault.

 

Möjligen har ledamöterna i Akademin inte behövt bry sig om jävsregler eftersom sådana inte finns reglerade i "Till exempel saknas i dagsläget jävsregler för den privata sektorn", säger Alexandra Kessler i Juridisk tidskrift 2013-08-11. Andra har hävdat att samma regler gäller som för offentlig verksamhet. Vi får väl se hur det slutar när nu Ekobrottsmyndigheten tagit sig an ärendet.

 

Vad gäller kritiken från kvinnor mot Arnault, kanske det handlar om skilda världar och moralregler. Arnault är en fransk "womenicer" för vilken det är naturligt att flörta närgånget med kvinnor han kommer i nära kontakt med. Värre är det om han tvingat sig på kvinnor i beroendeställning till honom. Ännu allvarligare är det med anklagelser om att Arnault har våldtagit en kvinna i Akademins lägenhet i Paris. Att han klappat kronprinsessan på rumpan när hon var en ung tjej, är kanske inte märkvärdigare än annat, men får givetvis större uppmärksamhet när det kommer ut.

 

Men bortsett från sjabbigheterna i och kring Akademin, bör vi fråga oss om det är rimligt att en liten, exklusiv grupp av litterära digniteter ska fortsätta att representera vårt land och utse vinnare i litteratur, vinnare som få känner till och ännu färre läst. Undantaget från detta litterära snobberi var förra året då Bob Dylan fick priset (som ryktesvis var en konfliktanledning, där Sara Danius var drivande... och Dylan fräck nog att inte hämta så som sig bör). Vad är det för poäng med den vanliga exklusiviteten hos akademin annat än att skapa avstånd mellan den intellektuella eliten och vanligt folk?

Frågan som bör ställas, är om priset i litteratur ska fortsätta att vara sparsmakat inom den intellektuella eliten, eller om det nu är dags med något mera folkligt? Istället för att denna akademiska sekt ska utse pristagare, kan man ju tänka sig att det sker genom en folkomröstning kring vilken eller vilka författare som bör äras. Detta kan kompletteras med en panel av litteraturvetare och kritiker.

Eftersom det ytterst är kungen, Karl Gustav som råder över svenska akademin, kan han ta initiativ till en ny ordning för verksamheten. Som ägare kan han bestämma att nu - då vi blivit av med egensinniga Sara Danius - vänder vi blad och går vidare i ett nytt kapitel, liksom han själv vid ett tillfälle gjorde, då man kört fast i opinionsbildningens träskmarker.

AGGRESSIONEN GENTEMOT RYSSLAND

Jag tycker det är mycket oroande att den svenska regeringen låter sig lockas med på ett aggressivt beteende mot Ryssland. Det som nu Trump, May och Makron sysslar med är ett typexempel på förspel till krig (jfr 1:a världskriget) Uppenbart, att EU och USA, som har stora problem, är ute efter att rikta uppmärksamheten på en yttre fiende och ingen är bättre än Ryssland. Detta är ett klassiskt trix. Men likväl går vår regering på det. Det gäller fallet Skripals och den misstänkta nervgiftattacken i Salisbury. Och det gäller anklagelserna om kemiska stridsmedel i Syrien. Det gäller också en allvarligare fråga, nml Krim, som EU och USA anser att Ryssland ockuperat.

EU:s och USA:s aggressiva hållning bottnar i Rysslands införlivande av Krim och att detta strider mot folkrätten. Men då bryr man sig inte om historian bakom Krim. Krim har sedan 1783 tillhört Ryssland. Halvön erövrades då från Osmaska riket, som i sin tur tagit det från Bosporanska riket. På 600-talet fKr grundades grekiska kolonier på Krim. Efter att mongoler kom dit på 1200-talet bildades Krimkhanatet, som senare togs över av Osmanska riket.  Khanerna besegrades alltså på 1700-talet av ryssarna. Osmanska riket tillsammans med Storbritannien och Frankrike, försökte ta Krim från Ryssland i det förödande Krimkriget, men misslyckades.

Krim har bara tillhört Ukraina sedan 1954, då Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov skänkte halvön och dess befolkning till Ukraina, som då var en del av Sovjetunionen. När Sovjetunionen kollapsade 1991 blev Krim kvar som en del av Ukraina. Den stora ryska befolkningen på Krim var emot detta, men hade inget att säga till om.

Krims största stad, Sevastopol, har Rysslands viktigaste örlogshamn i Svarta havet. Staden grundades på 1700-talet av Ryssland, som en marinbas för landets Svartahavsflotta och har stor betydelse för Rysslands försvar. Det kan jämföras med USA:s ockupation av Hawaii. Inte skulle USA lämna ifrån sig dessa öar!  

Vi kan diskutera om Rysslands återanslutning av Krim står i strid med folkrätten. Men stred det också mot folkrätten då Nikita Chrusjtjov skänkte bort en del av forna Ryssland och dess befolkning till ett annat land? Invånarna på Krim hade inget att säga till om när de blev en gåva till Ukraina. Men nu är majoriteten nöjda med att vara en del av Ryssland och få tala ryska. En folkomröstning 2014 visade att 97 procent ville att Krim skulle tillhöra Ryssland.

Det kan vara anledning att påminna om att Ukrainas demokratiskt valde president Viktor Janukovytj tvingades på flykt ur landet av huliganerna på Majdan och att detta blev upptakten till konflikten kring Krim.

Ett par reflektioner. I vår familj tycker vi det är något skumt med att Assad-regimen skulle använda kemiska vapen mot den ynka rest av gerilla, som är kvar i Douma. Assad och Co har inget som helst att vinna på en sådan attack. De har i stort sett redan vunnit. De som däremot kan ha mycket att vinna på att USA och EU tror att det är Assad och Co är gerillan, om detta betyder att det blir en missilattack från USA mfl mot regimen. Det krävs lite logiskt tänkande här!

Samma med nervgiftattacken mot Skripals. Ryssland och Putin skulle inte ha något att vinna på en sådan åtgärd, därför är den logiskt sett helt osannolik. För oss luktar det avledningsmanöver lång väg. Både EU och UK har stora problem och det passar bra att peka ut en yttre fiende.

 

Jag vill hävda att EU:s och USA:s aggressiva hållning mot Ryssland är en fara för internationell fred och stabilitet och att Sverige tyvärr, genom vårt medlemskap i EU, dragits in i en farlig, konfliktskapande politik som leder mot krig. Den gamle krigshetsaren Tony Blair på scenen igen uppmanande Theresa May och regeringen att ställa upp på Trump och USA och bomba Syrien och Assads styrkor. Frankrikes president Emmanuel Macron ska inte vara sämre och Frankrike kommer att delta i attacken på Syrien. Ett storkrig står för dörren.

Men det är kanske det som Theresa May och Donald Trump vill ha? Ryssland har haft observatörer på plats i Douma, som fått uppgifter om att klorgasattacken nyligen var iscensatt av underrättelsetjänsten A5 genom de vita hjälmarna, just i syfte att få USA och UK att attackera Assads styrkor och regimen.  

Det är för sorgligt att en socialdemokratisk regering här i landet, med en angiven feministisk utrikespolitik, deltar i denna ryska roulett kring världsfreden!

 

 

BÖNEUTROP SYMBOLISERAR ISLAMSK KULTURIMPERIALISM

Det finns nästan en miljon muslimer i Sverige enligt en färsk rapport från Pew Research Center. Om 32 år kan de vara 30 procent av befolkningen. Redan idag har de med hjälp från Saudiarabien mfl muslimska stater  skapat ett fyrtiotal moskéer. Nu vill den del av dessa ha offentliga böneutrop såsom det ska var enligt islam.  Protesterna mot böneutrop (och moskéer) handlar ingalunda bara om att vi ogillar ett högljutt bönemässande ut till allmänheten. Det gäller mera att denna förskräckliga religion inte ska få störa vår sinnesro och ordningen i vårt samhälle. Böneutropen symboliserar en ytterst reaktionär religion och kultur, som vi helst vill slippa här i landet. I Saudiarabien kan de ropa i sina minareter bäst de vill, men inte här.

 

Stockholm har flest med elva. Göteborg har sex och Malmö officiellt fem, men med alla mindre källarmoskéer och liknande är det kanske närmare tio. Efter att moskén i Fittja år 2013 fick lov att ha böneutrop på fredagar mitt på dagen, har nu också moskén i Växjö ansökt om att låta bönen ljuda över omgivningen. Detta har lett till en livlig debatt kring om moskéer generellt ska ha rätt till böneutrop. Anhängarna anser att det kan liknas vid klockringning i kristna kyrkor och att böneutrop bör vara en del av religionsfriheten.

 

Men det håller inte att hänvisa till klockringning. Klockringningen har i vår tusenåriga kulturhistoria flera olika funktioner tex musikaliskt i olika former av kimning, klämtning, rundringning. Morgon och kväll för att markera arbetsdagens början och slut. Klockringningen användes för att släcka respekt tända elden i husen, liksom att öppna / stänga stadsportarna. Den användes som larmsignal vid brand liksom vid krigsutbrott och fred. Senast vid 2a världskriget. Vi har själaringningar och vid kungens död. Klockringningen är en sedvänja som ingår i vårt kulturarv och som man kan läsa om i Bringeus "Klockringningsseden i Sverige". Den borde biskopar och präster läsa, vilka tror att böneutrop kan jämställas med klockringningen. Böneutropen är dessutom en del av den islamska mässan, som imamen vill basunera ut till alla som kan höra, muslimer och alla andra!

Motståndarna anser att det inte passar in i svensk samhällskultur, att det är störande och att religionsfriheten inte inbegriper rätten till böneutrop. Ytterligare andra anser det oklokt av muslimer att vilja ha böneutrop eftersom det leder till konflikter, förargelse och fientlighet mot muslimer, vilket kan skapa oordning och oroligheter i samhället. Det bör alltså vara i muslimers eget intresse att ligga lågt med islams mest iögonfallande uttryck.

 

Sedan religionsfrihetslagen avskaffades är det Europakonventionen (och Regeringsformen) som är de lagrum där religionsfriheten fastslås: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet....” Av denna formulering i Artikel 9 följer att skyddet omfattar både frihet att ha en religion, men också friheten att inte ha en religion. Teologie doktor Ann Heberlein hävdar just detta i en krönika i Svenska Dagbladet den 1 mars i år, att religionsfriheten också innebär att gemene man har rätt att slippa utsättas för oönskad religiös påverkan.

 

Man kan tom säga att frågan om religionsfrihet inte räcker för att ta ställning till utövandet av islam. Islam är nämligen inte bara en religion. Det är en ideologi, en samhällsuppfattning som ska vara vägledande även för politiken. Islam är alltså politisk och omfattar allt och alla i samhället. Alltså inte alls som religion uppfattas här i landet, där det tydligt (särskilt sedan kyrkan skildes från staten) är en privatsak. Den lutherska kristendomen och islam kan inte jämföras på samma dag. Det är som att jämföra päron och äpplen.

 

I religionsfrihetslagen var det mycket tydligt att enskildas religion och religionsutövande inte fick störa den allmänna ordningen: 1 § ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.” Samma tanke finns i Europakonventionen:

”Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter" (min kursivering).

 

Härmed blir frågan om böneutrop också en ordningsfråga för myndigheterna. Om böneutrop är samhällsstörande handlar alltså inte, som miljökontoret i Växjö tror, bara om utropen är störande genom att de skickar ut ljud som är högre än tillåtna tio decibel. Böneutropen är inledningen på den islamska bönen och vänder, eller kommer att vända, sig inte bara till muslimer, men till hela allmänheten i det område är de kan ljuda. Böneutropen kan också ses som propaganda för islam och står närmast i strid med religionsfriheten, än tvärt om. De som, likt biskopen i Växjö, argumenterar för böneutrop med stöd av religionsfriheten, har missuppfattat vad religionsfriheten står för.

 

I Sverige anses religion vara en privatsak, och än mera så sedan kyrkan skildes från staten. Av den grunden står offentliga böneutrop och islamskt böneförkunnande till allmänheten i strid med en grundläggande uppfattning i vår moderna kultur. Majoriteten av svenska folket är också emot böneutrop. Endast en liten minoritet kan acceptera böneutrop. Vill muslimer hålla på med sina böner fem gånger om dagen, får de vara så goda att göra detta inne i moskén eller i annan lokal, till exempel där hemma. Det kommer knappas att störa, medan allmänt utsjungande av islamska böner kommer att väcka förargelse och riskera skapa oro och konflikter i samhället.

Men böneutropen från moskéernas minareter har också en vidare innebörd. Saudiarabien använder en del av de oljepengar vi ger dem till att sprida islam i tappningen Wahhabismen, en av de mest reaktionära tolkningarna och tillämpningarna av islam. Bellevuemoskén i Göteborg finansieras av Saudiarabien. Saudiska pengar finansierar också Trollhättans moské, Hötorgsmoskén, Västerås moské och Borås moské. I Europa i övrigt har saudierna spenderat 65 miljarder dollar på att sprida Wahhabismen via moskéer och på annat sätt genom att betala Wahhabistiska imamer.

Det är inte bara Saudiarabien som är aktiva i att sprida islam i världen. Flera andra arabregimer deltar i muslimernas strävanden efter sitt Umma. Turkiska pengar har finansierar Fittja moské, Muslimska församlingen Malmö, Skärholmens moské och Turkiska islamiska kulturföreningen i Rinkeby. Qatar finansierar Umm al-Muminin Khadijah-moskén i Malmö med 30 miljoner. Det är Skandinaviens största moské. Qatar stöttar också Gävle moské, Västerås moské och Örebro moské. Förenade arabemiraten har finansierar Trollhättans moské och Stockholms moské. Det vi ser här kan kallas islamsk kulturimperialism och den kan sannolikt på sikt bidra till radikala förändringar i det svenska samhället. Den som inte vill inse detta är naiv och olovligt blåögd.

Genom muslimernas verksamhet i Sverige bidrar de till att sprida reaktionära uppfattningar om förhållanden mellan män och kvinnor. I moskéerna gäller samma könsuppdelning som är tradition inom islam. Kvinnor får inte vara tillsammans med männen i moskén och ska ha separat ingång. Moskéerna fungerar ibland som samlingsplats för jihadister, som ingår i de ”sleeping cells” vilka Säpo försöker hålla koll på. Hötorgsmoskén har besökare med kopplingar till IS-resenärer. Borås moské bjöd in en imam som uppmanade till mord på judar. Vad som sker i Malmös alla källarmoskéer vet bara besökarna och Säpo. "Terrorhotet mot Sverige från islamistiskt motiverad terrorism bedöms utgöra ett förhöjt hot(3)".( Bedömning av terrorhotet mot Sverige 2018 SÄPO)

 

Det gäller här att ”mota Olle i grind”. Fittjamoskén fick tillstånd för böneutrop. Får moskén i Växjö också tillstånd, dröjer det inte länge innan alla 40 moskéer vill ha samma rättigheter. Det är inte svårt att föreställa sig hur det då kommer att låta då alla dessa moskéer har böneutrop fem gånger om dagen, vilket det ska vara enligt islam. Det är ditåt vi kommer att gå. Om 30 år, visar den färska studien från Pew Research Centre med titeln "Europe’s Growing Muslim Population 2017," att befolkningen här i landet kan bestå av 30 procent muslimer, om migrationen fortsätter som den gjort de senaste tre åren.

Islam är en främmande och för många skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. Genom Säpos rapporter vet vi att det i olika slags moskéer förekommer hatpropaganda mot den västerländska kulturen och de ogudaktiga, dvs alla vi som inte är troende muslimer. Det finns väldigt lite intresse av att bli en del av det västerländska samhället, tvärtom vill man påverka och omforma det. Faktiskt är det överordnade målet för hela den islamska rörelsen, att skapa sitt Umma, nämligen att islam ska erövra hela världen.

Det är i det ljuset böneutropen ska ses. Det är inte en del av en personlig religionsutövning, utan som en symbol för kulturell expansion och dominans. Enligt många muslimer står väst och islam i motsatsförhållande till varandra, det är en kamp om samhället som pågår. Så ser i alla fall muslimer på förhållandena.  Hotet handlar inte bara om att radikala imamerna får en och annan moskébesökare att ansluta sig till Islamiska staten eller al-Qaida. Den kulturella imperialismen handlar inte så mycket om våld, som att den islamska kulturen successivt smyger sig in i vårt samhälle genom att vi pö om pö accepterar islamska värderingar och i toleransens och den fredliga samexistensens namn inte vill ta strid med muslimerna. En vacker dag står vi inför fullbordat faktum och får djupt ångra att vi var så godtrogna och naiva. Ett talande och avskräckande exempel på hur islamsk verklighetsuppfattning och kultur smyger sig in i våra samhällsfunktioner är misshandelsfallet i Solna tingsrätt. Nervärderingen av kvinnan i det aktuella fallet är just en sådan avspegling av islamsk kvinnosyn.

Biskop Fredrik Modéus välkomnar Växjö muslimska förenings ansökan om böneutrop: ”Rätten att uttrycka sin tro är grundläggande i en demokrati.”, säger Modéus. Okunnigheten och blåögdheten hos denne biskop är förbluffande. Hade han brytt sig om att läsa koranen, skulle han se att islam inte är en religion på linje med kristendomen. Det är den naiva inställningen och attityden hos denne biskop och andra välmenande humanister, som bidra till att människor inte inser faran med islam. Men vi vet att vägen till helvetet är kantad av välmenande präster och andra samvetsömma personer, som inte förstått att Islam inget har med demokrati att göra - tvärtom!

När de första moskéerna byggdes var det redan diskussion om minareterna, och då bedyrade muslimerna att det bara var en arkitektonisk utsmyckning och att man absolut inte hade tänkt ropa ut bönen från dem. Nu vill man ha tillstånd för bön en gång i veckan. Exempel från Tyskland visar dock att en dag i veckan blev fem gånger om dagen, sju dagar i veckan. Den tysta delstaten  Nordrhein-Westfalen är en sådan plats. Där sker böneutropen bland tyskarna alla dagar i veckan, flera gånger om dagen. Vi kan vara säkra på att allmänheten, kristna, icketroende osv inte vill utsättas för islamska böner öht.

En aspekt som Stefan Löfven och andra som anser att det går an bara böneutropen inte stör allmänheten, borde tänka på att böneutropen är en del i muslimers strävanden att skapa sina egna samhällen i vårt land. Parallellsamhällen växer fram typ Fittja och Rosengård, där de bygger sin egen rättsordning, vilande på sharia. Där gäller också vissa krav på kvinnors klädsel och "sedlighetsvakter" ser till att klädkoderna följs. Ungdomar ska helst inte lyssna på musik och inte ha egna fester med dans och musik. Sådana tillställningar stoppar sedlighetsvakterna. Dessa parallellsamhällen har sin egen dynamik och muslimer dras till de sina, medan andra känner sig obekväma i denna miljö och flyttar. Här har vi alltså en självförstärkande miljö där böneutrop är en del. Är det så vi vill att detta land ska utvecklas? Avskräckande exempel kan hämtas tex från England där muslimerna haft mera tid på sig att bygga sina egna ordningar.

Islams mässande böner från moskéernas minareter är en ren provokation och har inget med religionsfrihet att göra. Böneutrop bör inte tillåtas och de tillstånd som redan getts bör återkallas.


 

 NOVITJOK OCH SVERIGES FEMINISTISKA UTRIKESPOLITIK

Är det feministisk utrikespolitik att bidra till ökade internationella spänningar i Europa? Är det feministisk utrikespolitik att medverka till aggressivt handlande gentemot Ryssland? Är det feministisk utrikespolitik att ställa sig på samma sida i en utrikesfråga som mansgrisarna Donald Trump och Boris Johnson? Är det feministisk utrikespolitik att medverka till att vårt land utsätts för ökade risker att dras in i en allvarlig konflikt med Ryssland? Ja, man kan ju undra efter regeringens senaste så kallade solidaritetshandlingar då man ställer sig på Storbritanniens och USA:s sida i attackerna på Ryssland. Hur definierar då regeringen sin feministiska utrikespolitik? Jo så här:

"En feministisk utrikespolitik: ........för internationella åtaganden som en förutsättning för att nå Sveriges bredare utrikespolitiska mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling." (http://www.regeringen.se/regeringens-politik/en-feministisk-utrikespolitik)

Margot Wallströms utrikespolitiska deklaration 14.02.18. " Demokratin är kärnan i Sveriges utrikespolitik. Dess uppgift är att skapa trygghet när omvärlden är orolig. Utrikespolitiken hanterar de förändringar som sker runtom oss:........ Det främsta målet med Sveriges utrikespolitik är att värna om vårt lands och vårt folks trygghet....Vi gör det gemensamt med andra, genom en aktiv utrikespolitik där diplomati, dialog och samarbete är våra viktigaste verktyg."

Ja, det kan knappast bli tydligare, att feministisk utrikespolitik i detta sammanhang bara är löst munväder. För EU en feministisk utrikespolitik? Nej absolut inte! Och numera är Sveriges regering så uppbunden av EU:s politik att det är rena bluffen, när man inbillar väljarna att man kan föra en feministisk utrikespolitik. Det är som Sven Hirdman (fd ambassadör i Moskva, svd 06.04.18) säger, en högst oansvarig politik man gett sig in på i förhållande till vår granne Ryssland.

Stefan Löfven slingrade sig i lördagsintervjun (07.04.18) när Monika Saarinen pressande honom på bevis att det är Ryssland som ligger bakom attacken i Salisbury. Men han kunde eller ville inte svara. Upprepade gång på gång att regeringen har underrättelseinformation som binder Ryssland vid fallet. Men det duger inte, ger inte trovärdighet, om det inte går att säga något om vad denna information är för något. Underrättelseinformation har visat sig förr vara felaktig, som tex i fallet med Iraks massförstörelsevapen. Det finns en poäng i att regeringen kallar åtgärden en "solidaritetshandling" med UK. OK, då behöver man inte bekymra sig om bevis öht.

Det räcker inte att hänvisa till att nervgiftet novitjok utvecklades i Sovjet på 70-talet. Andra nationer, tex USA, har möjlighet att utveckla liknande nervgift. Vem har förövrigt full koll på var ett nervgift från 70-talet kan ha läckt ut? Kemisten Vil Mirzayanov, som var med och tillverkade novitjok, har sagt att Skripals troligen inte drabbats av detta nervgift, eftersom de då hade varit döda. På detta har Theresa May sagt att det är ett gift i samma familj. Dessutom har Boris Johnson ljugit om vad labbet sagt om nervgiftet. Så bevisen tycks bli allt svajigare.

Skripals har ju båda tillfrisknat och det kan, enligt experter på novitjok, inte vara det nervgifter de blivit utsatta för. Här ligger uppenbarligen en hund begravd. 


 

PRELUDE TO WAR

The situation in the world is now such that in a number of conditions it is similar to the prelude to World War I. We can ask ourselves whether the escalated conflict between Russia on the one hand and the United States, the EU and the UK on the other, is the prelude to a new war?
This is how it looks at a comparison between the upturn to World War I and what's happening now:


1. The united Germany sits up as a superpower and wants to increase its power and international trade. Cf. China threatening US domination in the world and Trumps, etc., reactions.


2. The Ottoman Empire is in decline and this creates a power vacuum. Viewed in a world perspective, the situation is similar to that of former Soviet-Russian superpower.


3. Austria and Russia are fighting over the power to ruling the Balkans. Today the struggle between Russia and the United States about influence in the Middle East.


4. The rivalry between France (which was dominant during the Napoleonic Wars) and Germany (which lick the wounds after the Napoleonic War) is constantly present. Germany is worried about a new war with France. Now we have the old rivalry between Soviet / Russia and the United States. US intrusion in Russia's sphere of interest in Georgia, Ukraine and former Warsaw Pact countries.


5. Emperor Wilhelm II dismisses Bismarck and takes over German foreign policy. He has superpower ideas, but is ignorant of international politics and acts authoritatively and clumsy. This giving Germany several enemies. How does it look today with Trump - replacing  as ignorant in foreign policy and with his ideas about America First always putting the US's own interests first and foremost!


6. With the threat of upcoming war, alliances between France and the United Kingdom and between France and Russia are formed, the so-called "the entant". Because of the threat from France, the other side of the conflict, ie Germany, has entered an alliance with Austria-Hungary, and later Italy joins the "central powers". Now we have an alliance between the United States, Britain and the EU. And we have NATO, which was created a military union aimed at the Soviet Union. Russia feels threatened because their counterweight the Warsaw Pact is finished and some of these states have crossed over to the enemy side.


7. What ultimately triggers the World War is when Austria's crown prince Frans Ferdinand is murdered in Sarajevo (28.06.1914) by Gavrilo Princip. Austria - Hungary claims Serbia, but these are not accepted. Austria declares war on Serbia (28.06.1914). Germany supports Austria - Hungary through its agreements. Russia is mobilizing. We can compare how the United States and the EU today surrounded Russia, which feels threatened and therefore make major new investments in their defense. In this conflict image are the events of Euromajdan and the away enforcement of President Viktor Yanukovych. Russia is taking back the Crimea and this triggers a local "war by proxy". Russia is subject to economic sanctions by the United States and the EU, which increases the conflict.
Today, we also have a situation in Syria with "alliances" between the Assad regime, Russia and Iran on the one hand, and the United States, the EU and NATO on the other. It may only be necessary for something in this war zone go wrong, than Russia and the United States (UK and EU) will collide into something that triggers direct warships between the "alliances" and a great war.

The UN Security Council will visit Dag Hammarsköld Summer cottage in Backåkra on Österlen in the southern most of Sweden this week. What an event! The absolute tops of international politics will have a meeting in a cottage. Possibly this is symbolic. The Council is on decis because of major contradictions, while the world sees a classic prelude to war, as happened at the First World War. Next time, it may not be as good as lasts with the attack in Syria by USA, UK and France 13.04.18
Alf Ronnby

Nato

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/91/NATO_enlargement.svg/250px-NATO_enlargement.svg.png

  Nuvarande medlemmar

  Inbjudna medlemmar

  Lovade inbjudan

  Intensifierad dialog

  Medlemskap inget mål

  Okänd avsikt

 

Bildresultat för backåkra

Backåkra

Bildresultat för backåkra


 
gen_22.1.gif