1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif

140

20180430_144548 mini.jpg

ÄR LANDSBYGDEN DÖMD TILL STAGNATION?

Jag lyssnade på Po Tidholms intressanta föreläsning i Kallinge Folketshus i onsdag kväll (18.04) om utvecklingen och förhållandena på landsbygden. Det ledde över till denna reflektion kring utvecklingen land - stad. Allt sedan 1930-talet har det gått utför med landsbygden. Starkt minskad befolkning och försämrad service. Storstaden anses vara ekonomiskt rationell och glesbygden tärande. Kulturellt är storstaden dominant och dess värden blir nationella.

Landsbygdskurvan tippar kraftigt neråt, medan tätortskurvan stiger brant uppåt. För 200 år sedan bodde 90 procent av Sveriges befolkning på landet. Idag är det alltså tvärt om! 85 procent bor i tätorter. Industrialisering och specialisering av tillverkning och service sker huvudsakligen i urbana områden. År 1930 bodde lika många på landsbygden som i städerna. Efter andra världskriget ökar urbaniseringen snabbt.  1960-talets miljonprogram, i kombination med flyttnings­bidrag till dem som flyttade från landsbygden till städer och arbeten, ledde till ökad utflyttning. Men nu har kurvan planat ut för landsbygden. I absoluta tal minskar inte längre befolkningen på landsbygden. Men städerna växer ändå beroende på födelsetalen och invandringen från andra länder.

Sveriges befolkning i tätort och på landsbygd, från 1800 till 2010

SCB Urbanisering – från land till stad

Av landets 290 kommuner är det bara 24 som har större städer. Resten betraktas som glesbygdskommuner. Tillväxtområdena är framförallt västra Skåne, Göteborgsregionen och sedan ett band via Jönköping och Örebro över till Stockholm och Uppsala. Vissa kommuner längs norrlandskusten som Gävle, Sundsvall och Umeå är också tillväxtområden. Utvecklingen följer ett mönster av infrastruktur som utvecklats allt sedan 1800-talet. Blekinge är i stort sett bara glesbygd i detta sammanhang.

Vad är det då som driver denna utveckling? Jo, det är en kombination av befolkningstillväxt, teknisk och ekonomisk utveckling, som pågått några hundra år. Men stegrades under efterkrigstiden. Befolkningstillväxten ökar i takt med utvecklingen av produktionsmedlen. Befolkningstäthet skapar marknader. Expanderande marknader drar till sig aktörer för produktion, försäljning och konsumtion. Detta har sin egen ekonomiska dynamik, som med vårt ekonomiska system är svårt att påverka politiskt. Men inte omöjligt. Efter folkhemsepoken har politiken allt mer överlåtit åt marknadskrafterna att styra utvecklingen. Idag finns knappt någon politisk kraft som vill och förmår ändra radikalt på detta.

Hur som, vill vi ha en levande landsbygd måste vi främja och underlätta att bo på landet. Vi har ett skatteutjämningssystem, som hjälper svaga kommuner. Men det räcker inte, har vi sett. Vi bör se till att det blir betydligt billigare att bo på landet tex genom lägre skatt för dem som bor där. Släppa fram bonde i attraktiva miljöer. Basservicen bör inte koncentreras till centralorten. Genom infrastruktursatsningar ska det bli lättare att arbetspendla. Den digitala revolutionen ska också omfatta landsbygden. Vi bör lyfta fram andra värden än de kommersiella som är dominanta i vårt samhälle, tex egenmakt och socialitet.  

Karta: Urbaniseringsgrad för Sveriges kommuner 

SCB Urbanisering – från land till stad

 

 

 

 

 

STOCKHOLM ÄR INTE SVERIGE

Politikens centrum i det här landet är Stockholm. Alla riksdagspartierna har sina högkvarter där. Politiker utifrån landet bor ofta också i Stockholm. Politiska sekreterare och annan politisk personal bor i Stockholm. Flertalet av de tjänstemän som förser politikerna med underlag bor i Stockholm. Nästan alla stora förvaltningar som Socialstyrelsen och Skatteverket och många, många fler. 235 000 personer arbetar i statliga myndigheter som till 60 procent har sitt huvudkontor i Stockholms län. Mycket av den urbana politiken präglas av ett Stockholmsperspektiv med högteknologi, logistik, kultursyn, bostadsstandard, konsumtionsmönster och resandealternativ.

Exempel på ett storstadstänkande är tex Norra länken ett av norra Europas största vägtunnelprojekt till en kostnad av ca 15 miljarder kronor. Ett annat är förslaget om höghastighetståg mellan Stockholm, Malmö och Göteborg till en beräknad kostnad av 205 miljarder kronor. Detta är dyra projekt som framförallt storstadsborna har nytta av.

Inte alla kulturarbetare bor i Stockholm, men många och stockholmare tror att det är där det händer, det som ligger i tiden, är nytt spännande och intressant. Medierna har en tydlig koncentration till Stockholm, med alla "drakarna" där. Det är ytterst sällan de fördjupar sig i landsbygdens frågor och problem. Om det gör det, så är det oftast som en utflykt i det annorlunda.

Till och med den organisation, Hela Sverige ska leva, som vill vara landsbygdens röst och agitator, har sitt högkvarter i Stockholm, samtidigt som de kritiserar den så kallade urbana normen. Ett tydligare uttryck för denna får man nog leta efter om man vill övertrumfa vad moderaten Anna Kindberg (senare Batra) uttryckte då hon sa att stockholmare är smartare än andra människor i landet!

Hotet mot en levande landsbygd är inte att människor inte vill bo där. Hotet kommer från styrande marknadskrafter, där aktörerna jagar lönsamhet och vinst. Är kundunderlaget och betalningsförmåga för liten, blir landet ratat.

Jag har nu i ett halvår läst Svenska Dagbladet och inser att den tidningen finns i en annan värld än min. Det gäller det redaktionella materialet men i ännu högre grad annonserna, vilka vänder sig till människor med helt andra värderingar och plånböcker än folket på landet. Det vore väl underligt om inte denna koncentration av makt till Stockholm skulle sätta sina djupa spår i den rikspolitik som förs här i landet.

En dag (29/4) tog sig SvD an uppgiften att peka på vilka skillnader i värdering det finns mellan stockholmare och medborgare i landet i övrigt. Detta redovisas i en Novusundersökning. Stockholmare tycker att bostadsstandard är viktigt. De är positiva till privatisering och satsningar på infrastruktur i stan. De anser att personlig integritet är viktigt, liksom hur mycket man betalar i skatt. Medborgare i övrigt anser att sjukvård och äldreomsorg är viktigt, liksom pensionerna. Man slår vakt om familjen samt lag och ordning.

Det är därför kanske inte så förvånande att Centern och Sverigedemokraterna har många anhängare på landet.


Karta: Urbaniseringsgrad för Sveriges kommuner

Enligt Jordbruksverkets definition delas Sveriges 290 kommuner in i 33 glesbygdskommuner, 164 landsbygdskommuner, 46 stadsområden och 47 storstadsområden. Enligt definitionen så bor 34 procent ( ca 3,5 miljoner)av Sveriges befolkning på landsbygden.

POLITIK FÖR LEVANDE LANDSBYGD

Levande landsbygd betyder människor och mänskliga verksamheter och inte återgång till något slags naturstadium där växter och djur tagit över landskapet, såsom i vissa spökstäder jag sett i Montana och Indiana eller tom områdena kring Tjernobyl.

Hotet mot en levande landsbygd är inte att människor inte vill bo där. Hotet kommer från styrande marknadskrafter, där aktörerna jagar lönsamhet och vinst. Dagens regionalpolitik präglas av ett marknadstänkande och uttrycks bland annat som: marknadsekonomi, marknadsundersökning, marknadsföring, affärsverksamhet, investeringsklimat, investeringsvilja, exploatering, avsättning, avkastning på investerat kapital, vinst, och så vidare. Är kundunderlaget och betalningsförmåga för liten och därmed beräknad vinst för liten, blir det inga investeringar eller fortsatt verksamhet, såvida det inte finns andra morötter. Kommer strax till detta!

 

En marknadsorienterad och marknadsberoende politik har svårt att vinna framgångar på landsbygden. Därför är det ingen framgångslinje för en verksamhet, som vill skapa en hållbar utveckling och en levande landsbygd. Landbygden har pga denna dominerande marknadsliberala politik förvandlats till en kornbod och naturreservat för stadsbor. För många i staden är landsbygden främst ett område för rekreation och en gnutta nostalgi. En regionalpolitik sett ur ett landsbygdsperspektiv ser mycket annorlunda ut, än att sätta ekonomisk tillväxt i fokus. Den regionalpolitiken måste vara ett svar på frågan om vad som behövs för en levande och hållbar landsbygd. Landsbygden står för andra värden än staden. Detta ska främjas och är det som gör att många människor gärna vill bo på landet, om det är ekonomiskt möjligt.

 

Att lyfta fram andra värden. Bara som ett exempel på hur liberalt marknadstänkande blockerar våra hjärnor: det lilla lokalsamhällets styrka ligger hos människor med förmåga till mobilisering och samverkan. Men när man vill lyfta fram dessa mänskliga tillgångar, väljer man att kalla det SOCIALT KAPITAL. Vi ska investera i utbildning och social mobilisering och detta ska ge avkastning vilket kan mätas i ekonomiska termer. Det populära begreppet entreprenör är också hämtat från den liberala marknadsekonomins domän. Det som inte kan omsättas i pengar, har inte samma värde i detta samhälle. Och det är oerhört svårt att komma ifrån denna "indoktrinering". Men vi bör försöka att ständigt vara uppmärksamma på detta och förhålla oss kritiskt. Enligt min uppfattning, kommer aldrig landsbygdsutvecklingen att lyckas om vi utgår från det liberala marknadsekonomiska perspektivet i våra bedömningar och värderingar av landsbygdsrörelsernas arbete och livet på landet. Det är som att arbeta emot tyngdlagen!

Vad är det som gör att vissa människor trivs och väljer att bo på landet respektive i staden? Vissa människor tycker det är livskvalité att bo i en stad med tillgång till nära kommersiell service och annan social service (utbildning, sjukvård, barnomsorg, finkultur, mm) och att ha många människor runt sig. Arbetstillfällen driver också människor till staden. Andra uppskattar lugnet och fridfullheten i lantliga miljöer, upplevelsen av social gemenskap och att det är lätt att lära känna andra människor. Man har i regel större inflytande över sin livsmiljö och begreppet egenmakt får en praktisk innebörd. Samhället är överblickbart och det finns en ömsesidig beredskap att hjälpas åt. Det är denna grupp människor som väljer att bo på landsbygden och i mindre orter, där det är möjligt att pendla till arbete på rimligt avstånd.

Landsbygdspolitiken bör efterstäva och stärka den sociala sammanhållningen i lokalsamhället. De projekt regionalpolitiken ska stödja ska främja deltagande och samverkan. Till exempel kan det handla om kapital till investeringar, men som kräver lokal mobilisering och eget genomförande. Det finns många exempel på detta, där man valt kooperativa lösningar och verksamheter till exempel miljöförbättringar, barnomsorg, skola, VA-lösningar, bostadsbyggande i egen, kooperativ regi, fritidsverksamheter, byns "hustomtar eller vaktmästare", möjligheter att utnyttja den digitala revolutionen, rådgivning, hälsokontroller och fritidsaktiviteter. Vi har exempel där hela byn ingår i ett bykooperativ, där alla med gemensamma ansträngningar formar sin framtid i byn. Det gäller givetvis att ta vara på och uppmuntra så kallade lokala eldsjälar och erbjuda utbildning tex i konfliktlösning och mobilisering av lokalsamhällets mänskliga och materiella resurser. Förmåga till konstruktiv konfliktlösning har visat sig strategisk och detta är något som till exempel kommunala och andra landsbygdsutvecklare bör var bra på och kan lära ut.

Kommunens förmåga att vara hjälpsam då det gäller att bygga och bo på landet är något som är strategiskt för möjligheter att förverkliga drömmar om ett trevligt boende i fina, natursköna miljöer, något som kan få invånare att stanna krav i bygden och attrahera inflyttare, även om man måste pendla till arbetet.

 Det ska bli billigare att bo på landet. Vi kommer naturligtvis inte ifrån att ekonomi och förmågan till hushållning, spelar en viktig roll och ibland avgörande, för valet av bostadsort. Vi har ett skatteutjämningssystem, som hjälper svaga kommuner. Men det räcker inte, har vi sett. Vi bör se till att det blir betydligt billigare att bo på landet tex genom lägre skatt för dem som bor där. Det ordnas enklast genom att höja grundavdraget rejält. Vi bör också avskaffa fastighetsavgiften för boende på landet.

Basservicen bör inte koncentreras till centralorten. Genom infrastruktursatsningar ska det bli lättare att arbetspendla. Den digitala revolutionen ska också omfatta landsbygden. Och med den blir det delvis billigare att konsumera genom näthandel också på landsbygden. Vi bör lyfta fram andra värden än de kommersiella som är dominanta i vårt samhälle, tex egenmakt och socialitet.

 Vi har mycket att läsa av Norge och deras distriktspolitik. Norge har ett kommunalt skatteutjämningssystem precis som Sverige, fast mer generöst. I Norge styr kommunerna i högre grad över sina naturtillgångar. Det betyder att de får behålla en större del av intäkterna från exempelvis vattenkraften. I Sverige hamnar intäkterna från exportering av naturresurserna hos staten och kraftbolagen. Men naturtillgångarna finns på landsbygden. Därför är det naturligt att intäkterna kommer landsbygden till del. Till skillnad mot Norge är det närmast ett kolonialt förhållande mellan stad och land här i landet.

Vi har ett slags avdrag på fordonsskatten för fordon registrerade i glesbygden med 384 kronor per år. Det gäller fem kommuner i Sealand och 31 i Norrland, men inga i Götaland. Till exempel gäller detta avdrag i alla Jämtlands kommuner utom Östersund. Det finns kommuner i Götaland som också borde omfattas av detta avdrag, även om det inte är mycket pengar och beloppet borde höjas.

I Norge skriver man av studielånen för dem med högre utbildning, som väljer att tjänstgöra tre år i nordlig glesbygdskommun. Det finns förmåner till dem som startar företag på landsbygden. Dessutom blir arbetsgivaravgifterna lägre i glesbygdskommuner. Kostnaderna kan därmed hållas nere för småföretagen. Differentierade arbetsgivaravgifter är antagligen det bästa och billigaste glesbygdsstödet. Här i landet kunde vi fundera över om tex landstingen skall ha en roll vad gäller utvecklings av en länspolitik med ett tydligt landsbygdsperspektiv och tilldelas skattemedel för detta. Kanske finns det bättre lösningar till hur regionerna kan styras och ge invånarna större inflytande över förhållandena och utvecklingen.  Det finns mycket att göra för att bryta med den urbana normen för vad som har värde och i någon mån hejda att det är marknadskrafterna som får styra utvecklingen. Vad ska vi då ha politiken till?!


 

FYRAHUNDRATUSEN I UTANFÖRSKAP

Häromdagen skulle jag ha rådgivning från Nordea. Det är ju bra service. Men det visade sig att rådgivaren krävde att jag var uppkopplad mot deras hemsida, för att hon med bilder skulle visa mig vad hon pratade om och med grafer visa trolig utveckling. Ja, det är väl inget fel i det. Men detta leder till att man inte ens kan få rådgivning från banken bara via telefon.

 

Det som också händer är att bankerna inte har några pengar. Du kan inte gå till banken och få ut kontanter, om du inte har ett bankkort och kan använda bankomaten. Men tom det håller på att bli allt svårare, eftersom bankerna stänger ner bankomaterna för att spara pengar. 400 bankomater har stängts de senaste åren.

 

Allt fler affärer vill att vi ska betala med Swish och inte med kort. Men det går inte om man inte har en Smartphone, mobilt bankide och appen Swish. Bankerna har inte längre några kontanter, så utan bankomat står man där.

Bankerna skulle gärna se att vi skippar kontanter helt och hållet, eftersom det är ett omodernt betalningssystem som kostar mycket pengar att hantera. Men många, främst äldre, är skeptiska till "pengar på ett plastkort" och vill helst betala kontant. Detta har lett till en rörelse för att rädda kontanterna: KONTANTUPPRORET!

Kontantupprorets ordförande är förre polischefen Björn Eriksson och en rad andra mer eller mindre ända politiker som riksdagsledamöterna Per Åsling (C) och Håkan Svenneling (V) med flera.

 

Forskare i kommunikationsvetenskap visar i en studie (Ung teknik, äldres vardag) att 20 procent av äldre medborgare eller 400 000 inte har tillgång till internet. För dem över 76 år, har bara 68 procent tillgång till internet hemma. Nära en tredjedel är alltså utan internetuppkoppling i hemmet. I Blekinge är det uppskattningsvis 500 äldre personer som inte har tillgång till internet.

 

Media, myndigheter och företag hänvisar numera till sina webbsidor för mera information i aktuella frågor. Man utgår från att alla har tillgång till dator och/eller smartphone och kan använda dessa för alla möjliga ärenden.

 

Den digitala revolutionen skapat mängder med nya möjligheter i informationssamhället.  Det är naturligtvis bra. Men för dem som inte behärskar den nya tekniken, tornar problemen upp sig. Vanliga, analoga telefoner har snart spelat ut sin roll. Det är smartphone som gäller! Redan idag trycks inte längre några telefonkataloger. Man ska söka på nätet. Kan man inte det, kostar det att ringa nummerbyrån. Skatteverket trumpetar ut att vi alla ska deklarera via nätet, eftersom det är snabbt och enkelt. Ja, enkelt för dem som kan.

 Pensionärsorganisationerna och andra ideella organisationer har uppmärksammat de äldres digitala handikapp och arrangerar kurser. Biblioteken och medborgarkontor kan hjälpa till där de finns. Regeringen har tillsatt en utredning om IT-ombud. Kommunbygderådet i Sölvesborg planerar för IT-hjälpare i byarna. Ytterst är detta också en fråga om demokrati, dvs att alla så långt möjligt har lika förutsättningar att delta i samhällslivet.

Alf Ronnby

 

 

MISSTAG ATT GRÄVA NER FIBER ÖVER HELA LANDET?

I Sverige pågår en utbyggnad av fibernät i rasande fart. Vi ställs inför frågan om kostnaden för fiber är rimlig för varje hushåll och för landet. Mobilt bredband bygges också ut, är billigare och blir allt snabbare och stabilare. Så, vad ska vi egentligen välja?

 

Frågan om det är värt priset att installera fiber är aktuell för många hushåll, då operatörerna på marknaden ligger på med sina erbjudanden. De hotar också med att det blir mycket dyrare att ansluta sig i efterhand (vilket är en sanning med modifikation) och vi kommer inte att i längden klara oss utan fiber, hävdar de. Fiber är alltså svaret på all digital kommunikation.

 

Men om nu landet har cirka sex miljoner hushåll och alla ska ha fiber till en genomsnittskostnad av runt 20 000 kronor, blir notan grovt räknat på mer än ett hundra miljarder kronor. Samtidigt är det mobila bredbandet nu snabbare än någonsin och ger tillräckligt med datamängd och hastighet för att täcka behovet hos många hushåll till ett väsentligt lägre pris. Undertecknad har själv mobilt bredband och det fungerar perfekt för våra behov.

 

Fiber har hög kostnad för installation, men kan leverera obegränsat med data, om man har ett abonnemang som tillåter detta. Mobilt bredband har ingen installationskostnad, men operatörerna har satt gränser för datamängder som kan överföras. Behöver man köpa till mera dataöverföring kan det i längden bli dyrt. Operatören Tre och andra har gjort undersökningar som visar att få konsumenter överstiger maxtaket. Det mobila bredbandet har fördelen att det är flexibelt och kan tas med till båten, husvagnen eller sommarstugan.

 

Hastigheter som behövs för film från Netflix, HBO eller SVT Play behöver sällan över 5-6 Mbit per sekund. Under bra förhållanden kan mobilt bredband ge hastigheter på över 60 Mbit/s. Det räcker med god marginal för allt man behöver, inklusive att surfa på datorn, titta på film, läsa nyheterna och betala räkningarna.

 

Vi kan dock räkna med att behovet av digitala tjänster för hushållen kommer att öka. Det handlar inte bara att datorn och tv-apparaten kanske ska börja ladda ned filmer i det krävande K4-formatet, utan att tiotals apparater samtidigt ska utnyttja bredbandet. Ljudanläggningar, datorer, surfplattor, smarta telefoner, larm, övervakningsutrustning, kyl och frys, bilen, dammsugaren – allt håller på att bli uppkopplat. Varje apparat behöver tillgång till ökande kapacitet för hemladdning av filmer, ljudböcker, multimediala kurser online, videosamtal/konferenser eller att uppdatera drivrutiner och skicka statistik.

 

Men det kan, vad gäller det mobila, också handla om dålig täckning, dåliga hastigheter eller snålt tilltagna surfpotter. 4G-teknik har en övre gräns, som bygger på radioteknikens begränsningar och som i dag ligger på cirka 100 Mbit/s. Vill man ha mer bandbredd måste man komplettera med flera abonnemang.

 

Det görs mycket reklam nu för en ny typ av antenn som också den ska göra det onödigt att gräva ner fiberkabel. Det kallas för TV Fox  Den har en ny antenn som kan fånga upp satellit-tv-signaler som andra antenner inte kunnat. Enligt reklamen får man 100 kanaler i kristallklar HD. Jag har dock inte testat den, så jag kan tyvärr inte svara för hur bra det funkar.

 

Det har länge diskuterats huruvida trådlös teknik och dess trålning är skadligt för människan. Argument står mot argument, rapport mot rapport och det kan hända att vi vanliga medborgare inte får veta allt, vilket Kalle Hellberg hävdar i NT (vecka 5). Han skriver att frekvensen hjärntumörer har fördubblats i Danmark sedan 1990. Inga tal för Sverige, men man kan misstänka att det inte när någon skillnad. Frågan är ändå vad det är som förorsakar detta. Mobilt bredband gör kanske varken till eller från, eftersom vi även med fiber ofta har ett ökande antal apparater i huset som är trådlösa. Men självklart måste dessa problem tas på stort allvar och vi kommer nog att få veta mera vad det lider.

 

Vad då gäller mobilt bredband är den fjärde generationens mobilnät på gång och innebär en stor uppgraderingen av LTE-tekniken. Den vässade LTE-tekniken kallas LTE Advanced och är alltså snart tillgängligt. LTE Advanced kan kallas 4G Plus eller "4G-kräm"! och förväntas på sikt komma att ge 1Gbit/s De rent tekniska begränsningarna och skillnaderna mellan mobilt bredband och fiber kommer på sikt sannolikt att utjämnas. Så den stora frågan på samhällsnivå är om det är klokt att överallt - i detta glesbefolkade land - gräva ner fiberkablar, som om 10-20 år kanske har spelat ut sin roll?

 


 
gen_22.1.gif