1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif
Island (20).jpg

PÅ ISLAND LEVER KULTURHISTORIAN

Man ser det genast. Redan på vägen från flygplatsen Keflavik till Reykjavik blir det uppenbart att geologiskt sett, är detta ett mycket ungt land, som bildades för bara 20 miljoner år sedan. Här ligger lavamassorna längs vägen, som om de relativt nyligen spytts ut. Island är en vulkanö, skapad av stora vulkanutbrott. Sedan bosättningen började på 800-talet har det skett 150 vulkanutbrott, ibland med förödande konsekvenser. Ett av de värsta var då kraterkedjan Lakagigar med 100 kratrar år 1783 spydde ut mängder med lava. Gaser och aska spred sig över en stor del av ön, mängder av boskap dog och detta i sin tur ledde till att ca 10 000 öbor svalt ihjäl. Givetvis har det satt sina spår i den isländska kulturen att man bokstavligt talat lever på locket av en krutdurk, som när som helst kan explodera.

 

Man behöver inte vara länge på Island för att slåss av att det isländska landskapet är mycket säreget. Förutom alla dessa vulkaner, finns många heta källor, som i vissa områden pyser och ryker och kastar  hett vatten högt upp i luften. Stora delar av öns inland ser ut som ett brungrått månlandskap av sand och grus, sten och lava och aska. Där växer inget och det är över huvud taget mycket lite träd på Island. Att fisket fortfarande är en stor verksamhet, blir man påmind om genom alla ställningar där mängder av fisk hänger på tork. Efter Svignaskard kan man köra upp i bergen till Reykholt, där skalden Snorri Sturlason bodde. Han var hövding, politiker och författare i början på 1200-talet och skrev bla Ynglingasagan och Egil Skallagrimssons saga. Han dödades i ett uppror 1241.

 Islands säregna och dramatiska natur har satt märken i folktro och sagor kring alver, huldror och vittror, som bor i bergen och ibland kommer ut och ställer till med elände för människorna, om de blir störda eller retade. I Eddan finns flera av dem och flera återfinns i sagorna. Sagoberättande, vilket är klassiskt på Island, med till exempel Njalls saga, Egill Skallagrimssons saga, Snorre Strulursons kungasagor är färgade av öns dramatik av olika slag. Skildringarna av eldriket Muspelheim och isriket Nifelheim utgör två av den nordiska mytologins världar. En annan, med särskild betydelse för en öbefolkning är havsguden Ägir.

 

Den undre världens knytt och varelser är alltså mera levande på Island än i övriga Norden. Sagornas berättelser finns som en del av det dagliga livet på Island, och många islänningar, eller i vart fall tio procent av befolkningen, finner existensen av alver naturlig. Till och med i samhällsplaneringen tar man viss hänsyn för att inte störa svartalferna. Till exempel undviker man att dra vägar genom alvernas områden, för att inte förarga dem. Det kan nämligen leda till otrevliga problem. 

 

Fortfarande finns många aktiva vulkaner som tex Hekla och Katla. Vi minns askmolnet från Eyjafjallajökull som 2010 påverkade den europeiska flygtrafiken. På kartan kan jag räkna till ett trettiotal vulkaner och ibland får de kraftiga utbrott. Anledningen är att Island ligger just på sprickan mellan två kontinentalplattor, den amerikanska och den europeiska. Sprickan går rakt genom ön och de första demokratiska tingen hölls där i kanjonen Tingvellir. Mötena på Tingvellir betraktas som den tidigaste formen av demokrati i Norden.

 

När vikingarna kom dit på 800-talet växte en tät skog från havet upp till bergen i öns inland. Men vikingarna sågade ner alla träd för att bygga sina gårdar och skepp. I andra områden påminner naturen mest om hur det ser ut i våra fjälltrakter med hedmark. Uppe i fjällen finns enorma jöklar, som avvattnas mot havet och skapar områden med svart sand.

Floke Vilgerdsson var den förste nordbo som slog sig ner permanent på Island. Det är också han som gett namn åt ön (som av andra kallades tex snöland) Vikingarna förde med sig asatron  och islänningarna höll länge fast vid den. I en period på 1100-talet var en del av befolkningen kristen medan andra vara trogna asagudarna Oden, Tor och Frej, med flera.

På Island finns det fortfarande, eller kanske nyväckta, intressen för asatron med ca 6000 sympatisörer. Föreningen Asatrufélagid har byggt ett nytt hov för asagudarna, som invigdes i år. Hilmar Örn Hilmersson förklarar att asatron i deras tappning, är livsfilosofi som lär ut vad god moralt och gott uppförande är.

Vid ett av mina besök på Island är jag hos  vänner i Borgarnes, som tycker jag ska smaka på det som är mycket gammal, traditionell isländsk mat. De bjuder på inlagda fårtestiklar, fårhjärna och torrfisk. Det är inget upphetsande. Smakar mest fett eller talg. Däremot är valbiff ett saftigt, läckert stycke kött. Ripa är också riktigt läckert.

Vännerna berättar om att islänningarna gör sig färdiga för julfirandet på lille julafton. Till kvällsmaten är det surnad och kokad rocka, som påminner om surströmming. Det är enda gången på året man äter rocka. Det är tradition att man fäster julkorten på ett synligt ställe. På gravarna sätter man levande ljus. Julaftonen firas i familjen. Julmaten är det jag just fått smaka, men också rökt fårkött. Då familjen slår på stort och vill ha verkligt traditionell julmat bjuds fjällripa, renstek eller rökt svinrygg. På juldagen är det tradition att besöka släkten, liksom på annandag jul. Tiotals olika bakverk dukas då fram. Julfirandet på Island liksom i övriga Norden är en efterföljare till den fornnordiska midvinterbloten, då man på årets mörkaste dag lät ljusen lysa upp bostaden medan man drack jul.

På Island har man också en stor fest i slutet av februari, då man anser att vintern nått sin höjdpunkt. Då nalkas våren. Festen heter thorri (stavas þorri) och ska helst ske vid fullmåne och är en tradition sedan 1200-talet, med rötter i nordisk forntid. Namnet betyder också "snöns son", som är vinterns beskyddare. Maten man äter på thorrifesten är mycket traditionell och del av isländsk kulturhistoria. Den påminner om julmaten med torrfisk, surhaj, baggetestiklar, rökt lamm och fårhjärna. Blodkorven, gjord på fårblod, mjöl och fett, ska var kokt i fårets magsäck. Brödet man äter är gjort på rågmjöl och bakat i en het källa.

Till den mastiga maten dricks isländskt brännvin, kallat "Svarta döden" pga sin svarta etikett på flaskan. Mat och dryck ska påminna om kulturtraditioner som går långt tillbaka i tiden då den här typen av mat var vanlig i det isländska hushållet. Efter mat och dryck är stämningen hög och allsången lyfter taket då man sjunger "Nu er frost a froni" (ungefär nu är det vinter på Island).

Det isländska språket är det som kanske starkast visar islänningarnas värnade om den egna kulturen och dess historia. Språket är ju en av de främsta kulturbärarna. På Island har man gått in för att bevara fornnordiskan och inte ta in tyska och engelska låneord. Då språket måste anpassas till nya tider, förhållanden och fenomen skapar man hellre egna ord för detta. Skriftspråket har konstruerats så att det ligger mycket nära fornisländskan. Denna process började på 1800-talet då man rensade ut en mängd utländska låneord. Den isländska språknämnden ser till att ny ord ges inhemska former. Hafronska, som betyder högisländska, är en språkförening som arbetar med att ersätta alla låneord med isländska, eventuellt genom nybildningar.

Då jag besöker Island är det sommar och man inser att Island ligger strax under polcirkeln och det är ljust hela natten. Jag var hos en kompis i Akureyri och på natten åkte vi norrut längs Eyjafjördur för att titta på midnattssolen. Solen vandrade på havet norr om ön. På vintern, i december och januari är det mörkt, knappt någon sol alls. Det är då man satt vid brasorna i långhusen och berättade sagor för varann. Det fascinerande är att dessa berättelser lever kvar i den isländska kulturen. Något liknande skulle vi behöva i vårt land, inte minst då vår nordiska kultur nu är så hotad av utländska influenser.

 

Island (12)mini.jpg

DET VÅRAS FÖR LANDSBYGDEN

Det är sommar. Ängen, med smörblommar, rödblära, klöver, ängsklockor, prästkragar och humleblomster, är mycket vacker. Den sluttar ner mot en blå havsvik, där några gravänder guppar på vattnet. Lite längre ut ser man några bergiga öar med sjöfåglar. Marken kallas allmänt för Havsängen och är ett bra exempel på det vi kallar "den blekingska trädgården". Den kännetecknas av omväxlande och vacker natur, med kontraster som uppstår då land möter hav och sjö och inramas av blandskog och bergknallar. En rödmålad ladgård, med ramp till loftet slumrar i ena änden av ängen, och minner om en svunnen tid, då hästen drog hölasset upp på logen. Hässjestörarna står fortfarande lutade mot en vägg där, men har förlorat sin funktion.  Detta är en landskapstyp som är mycket uppskattad av lokalbefolkningen och besökare.

Men kommer svensk landsbygd att överleva, då vi ser att ungdomarna flyttar till städerna och landsbygden föråldras? Jag minns under mina studier av landsbygden i Jämtland på 80 och 90-talet, att lokalbefolkningen hade ett uttryck som pregnant fångade den pessimism som många då kände inför utvecklingen: "siste man läcker ljuset!"

Urbaniseringsprocessen har pågått allt sedan slutet av 1700-talet och accelererar från mitten av 1800-talet. Landsbygdsbefolkningen minskade därmed till en bottennivå kring 2010. Därefter minskar inte andelen boende på landet, trots att de boende i tätorter fortsatt att öka. Den ökningen beror huvudsakligen på utländsk invandring. Att landsbygden inte fortsätter att tappa invånare är lite hoppfullt och den digitala revolutionen kommer att öka de positiva förutsättningarna att bo på landsbygden och i små samhällen. Detta skapar en optimism hos landsbygdsrörelserna av flera slag typ "Hela Sverige ska leva", Hembygdsrörelsen, med flera.

Byggföretaget Närbo, med förankring i bygden, insåg tidigt att Havsängen skulle vara ett perfekt område att bebygga med trevliga villor. Lantbrukaren Henning var först inte intresserad av att sälja. Men då en av hans döttrar blev intresserad av projektet och ville bosätta sig på Havsängen, fick hon honom att ändra uppfattning och det blev möjligt att genomföra ett markköp till rimligt pris.

Närbo, som är ett företag i tiden, har förhört sig hos kommunen och byggnadsnämnden om förutsättningarna att göra en detaljplan för området, som sedan kan vara underlag för bygglov. Kommunen har dessbättre politiker som inser värdet av att få fler barnfamiljer till bygden och var strax med på noterna. En annan fördel med Havsängen - förutom det natursköna läget - är att det inte är mer än åtta kilometer till kommuncentrum, där mycket av efterfrågad service finns. Närbo har annonserat och gått ut med en intresseanmälan, vilken relativt snabbt blev fulltecknad.

Politikerna fick tjänstemännen på samhällsbyggnad att intressera sig för projektet och trots visst gruffande från deras sida om vem som skulle stå för detaljplanen, bestämde politikerna i nämnden att det skulle kommunen göra och att detta dessutom var en prioriterad plan. Politikerna är mera framsynta än deras byråkratiska tjänstemän, som inte sällan vill demonstrera sin makt.

Politikerna har tagit ett principprogram för att markera (även för tjänstemännen) att man är mycket intresserade av en levande landsbygd och att locka fler invånare till kommunen. "Medborgarnas önskemål, när de söker bygglov, ska förverkligas så långt det är möjligt.  Samtidigt bör hänsyn tas till allmänna intressen och till natur- och kulturvärden och vatten- och avloppsförhållanden. Kommunen eftersträvar ett miljömässigt hållbart byggande och en levande landsbygd", heter det.

Politikerna är intresserade av att bostäderna ska vara attraktiva, men samtidigt inte dyrare än att vanligt folk kan efterfråga dem. De vill inte att det natursköna område via priset  ska "reserveras"  för överklass med feta plånböcker. Kommunen eftersträvar ett miljömässigt hållbart byggande och en levande landsbygd, tillgänglig och öppen för alla.

På ängen finns en liten kulle med några träd på, förmodligen en gravhög med en större sten på. Kullen ska bevaras av estetiska skäl och för att den, tillsammans med ladan och ett par uttjänta fiskebodar, är en del av den här bygdens kulturmiljö. Politikerna vet att dagens moderna människor, är intresserade av det svenska kulturarvet och kunskap om bygden och dess historia. Denna kunskap hjälper nykomlingar att få en viss förankring i bygden. Även om det inte just är deras "hembygd", kan det bli det om man skapar intresse för den svenska landsbygdskulturen lokalt.

Ängen inramas av skogsridåer med blandskog och gärdsgårdar, vilket ger en fin inramning. De fint lagda gärdsgårdarna med sin gråsten är också de en del av den lokala kulturmiljön och ska bevaras. Eftersom det inte finns några grannar, som behöver tillfrågas, kan bygglovsprocessen förenklas och gå lite snabbare.

Närbo planera att bygga 10 enfamiljshus. Längst upp på ängen blir det 2-planshus, därefter 1,5-planshus och längst ner enplanshus, allt för att alla ska ha havsutsikt. Tvåplanshusen blir på 166 kvm, 1,5-planshusen 150 kvm och enplanshusen 130 kvm. Priset beräknas bli 2,5 miljoner (2-plans) till 1,2 miljoner (enplans). Modellerna är designade efter modeller på hus som är vanliga på landsbygden i Blekinge; röda trähus med vita knutar, fönsterbågar och foder, röda tegelpannor på taket. Tvåplans och 1,5-plans har veranda, takkupa och balkong. 

 Att Närbo har totalentreprenad och bygger själv alla hus. De har beprövade och trimmade modeller, som gör att man kan hålla nere priserna på en konkurrenskraftig nivå. Till priset på huset kommer tomten på 850 kvm för ca 200 000 kronor. Trädgård får köparna själva ordna. Flera kan tillsammans hyra in trädgårdsanläggare och förhandla fram ett rimligt pris i förhållande till önskemålen och utformning.

En del av köparna vill ha garage. Det får de själva fixa och kan byggas som Attefallskomplement på 25 kvm till en kostnad av cirka 150 000kr. Intressant i sammanhanget är att kommunen och byggnadsnämnden accepterar att Attefallskomplementet får byggas innan det getts slutbesked för villan, eftersom de anser att detta är en onödig formalitet. Kommunen har verklighetsförankrade politiker som själva anser (i motsats till formalistiska tjänstemän) att det naturligtvis finns en huvudbyggnad på tomten, då villan är byggd och nästan färdig, men inte ännu fått slutbesked. Detta är bara en tidsfråga och man behöver ha en viss smidighet och flexibilitet i byggbyråkratin.

I byggnadsnämnden har det stundtals varit en livlig diskussion mellan politiker och tjänstemän kring de krav tjänstemännen formulerat kring Attefallstillbyggnad, Attefallskupor och Attefallskomplement. Kraven har gjort att det inte är någon större skillnad i proceduren jämfört med att söka om bygglov. Så var det inte tänkt med den reformen, hävdar politikerna, som upplever att de ofta styrs av tjänstemännen. Attefallsreformen har kidnappats av tjänstemännen och byråkratiserats till förfång för medborgarna, anser politikerna.

I planen ingår att man ska skapa en gemensamhetsanläggning för vatten och avlopp, för att pressa priset på va. Samma är tänkt för el och fiberkabel i jorden, som ska samordnas. Man ska också bygga en gemensam brygga intill de gamla fiskebodarna. Den gammal ladan ska göras till fritidsgård och färdigställas och drivas av de boende. Närbo tänker uppmuntra de boende att organisera sig i en samfällighetsförening för att gemensamt sköta anläggningarna och området i övrigt.

Kommunen har tagit på sig att ordna en gång och cykelbana in till kommuncentrum. Skolskjut och bussförbindelse ska också ordnas. Kommunen har lovat att på olika sätt bidra med service och smidighet i planeringsprocessen. Politikerna har sett till att det blivit en attitydförändring på bygglovsenheten, från krångel och onödiga formaliteter till service och hjälpsamhet, för att göra bygglovsprocessen så smidig som möjligt. Detta kan komma andra byggare, tex enskilda familjer som vill bygga på landet, till godo.

För att pressa priserna ytterligare på villor avser kommunen att köpa in ett markområde i närheten av Havsängen och där upplåta tomter med tomträtt. Sannolikt kommer byggföretaget Närbo att få uppdraget att bygga villor också på detta område. Att politikerna är så framsynta då det gäller att ta vara på kommunens  historia och kulturmiljöer, kan eventuellt bero på att flera är engagerade i hembygdsrörelsen och intresse för vår svenska historia. Landsbygdens mera homogena kulturarv kan vara ett komplement eller alternativ till den historielöshet och det mishmash av kulturer som råder i städernas inflyttningsområden.  

Den spirande optimismen kring landsbygdens framtid beror på flera förhållanden, att flykten från landsbygden har planat ut och landsbygden inte längre tappar invånare, så som skedde under rekordåren fram till 2010. En förklaring till detta kan vara att det, med den digitala It-revolutionen, har blivit betydligt lättare att sköta inköp och handel. Vi är därmed inte lika beroende av lokala serviceinrättningar.  It-revolutionen har också skapat nya förutsättningar att bedriva verksamheter på landsbygden.

Storstädernas sociala problem bidrar till att särskilt unga barnfamiljer menar att landsbygden och mindre samhällen erbjuder en bättre miljö för barnen att växa upp i. Tusentals lokala utvecklingsgrupper och Hela Sverige ska leva har bidragit till opinionen och en positivare syn på landsbygden och mindre samhällen som livsmiljö. Den senaste landsbygdsutredningen har kommit med mängder av förslag till landsbygdens utveckling och framtid och påverkat riksdagen och regeringen att bland annat arbeta för fler arbetstillfällen i gles- och landsbygd. Det våras alltså för landsbygden i Sverige.  


 

 

20170902_111802 mini.jpg

 

ANVÄND SWEDISH FIKA I KONFLIKTLÖSNING !

Avslöjandena, anklagelserna och påståendena om mäns sexuella trakasserier och liknande, toppar dagens medievärld och nyhetsflödet i detta land. Ständigt nya avslöjanden och män som hängs ut för sitt oönskade beteende. Inte sällan handlar det om anonyma kvinnor, som tillåts offentligt anklaga namngivna män. Att Dagens Nyheter tillåter en anonym källa anklaga talman Urban Ahlin för trakasserier tio år tillbaka i tiden, strider mot god publicistisk etik. Men för hungriga journalister och reportrar tycks detta vara rena köttgrytan.

Det kan vara händelser som ligger tiotals år tillbaka i tiden, i ett annat samhälle än dagens. Det som då accepterades som en flört, ses av vissa personer idag som ett ovälkommet närmande eller tom sexuella trakasserier. Jag får en känsla av att det handlar om hämndbegär. Vad tror dessa förorättade kvinnor att de ska vinna på att gå ut i offentligheten med sina beskyllningar?

De som tror att det är genom aggressiva, offentliga tillvitelser vi löser sociala motsättningar och konflikter, vet inte mycket om konfliktlösning. Den här typen av konflikter på arbetsplatser bör först och främst hanteras vid fikaborden under vänliga samtalsformer, där parterna kan möta varann. Journalister och medier är helt fel på det när de hänger ut de anklagade och tror att de verkar för bättre förhållanden. Kränkningarna kan upplevas på båda sidor och kan inte lösas genom mera kränkningar. Självklart känner sig många av dessa påhoppade män kränkta, även om en del typ Ohly, knyter näven i byxfickan, tiger och lider.

Fortfarande är det en balansgång för oss alla mellan flirt och flopp i visat intresse för det motsatta könet. Både kvinnor och män vill gärna visa sig attraktiva och lockande i det sensuella, erotiska samspelet. Det är väl en paradox att samhället och många människors beteende blivit allt mer sexualiserat, samtidigt som det väller fram anklagelser mot män som lockats av kvinnors behag. Men nu verkar det mer som radikalfeminister visar sitt rätta ansikte, eller vad det är frågan om egentligen? Dessa kvinnor har jag mina obehagliga erfarenheter av. Hysterin kring dessa problem kommer knappast att leda till något gott. Ja, hur ska vi egentligen ha det på könsmarknaden i vår nya sköna värld?


Bergsprediken mini.jpg

 

ÖKAD RELIGIOSITET TROTS VETENSKAP

Idag kan det vetenskapliga samhället förklara mycket av världen genom fysiken, astronomin, biologin och samhällsvetenskaperna. Trots detta ökar människors tro på religioner i världen.1) Under 60 och 70-talen hade vi en ökning av icke troende, men detta har svängt på senare tid och antalet ateister minskar.2) Till och med i det tämligen sekulariserade Sverige ökar religionernas betydelse för människorna. Svenska kyrkan tappar visserligen medlemmar, men andra trossamfund växer snabbt. Antalet betalande medlemmar har mellan 2011 och 2016 ökat från 100 000 till 150 000, alltså en ökning med 50 procent och samfunden har blivit 23 procent fler. De som tror på Gud är 45 procent av befolkningen.3) Det är uppenbart att många människor lever med traditioner kring religiositet och att människor tycks behöva mer än rationella förklaringar kring fenomen i världen.

Vi har just firat jul, till minne av Jesus födelse. Detta forsätter vi med trots att nog ganska många i det här landet numera är medvetna om att Jesus var en historisk person i ett visst socialt sammanhang och varken judarnas konung eller Guds son. Berättelsen om Jesus från Nasaret har myntats under århundraden av  hans följeslagare och anhängare och delvis samlade i böckernas bok Bibeln. Jesusmyten är en central berättelse i den kristna läran. Samtidigt är det intressant hur en av flera profeter i Palestina och hans lära kunnat bli en världsreligion.

Forskningen idag vet att berätta att mycket av berättelsen kring Jesus liv och gärning inte stämmer med verkligheten. Troligen föddes Jesus några år tidigare än år 1, eftersom det finns hänvisningar till att det var då Herodes var tetrak i Palestina, dvs lydfurste under den romerske kejsaren. Herodes den store dog år 4 fkr. Det fanns en Herodes till nml Antipas. Men skrifterna refererar sannolikt till den store Herodes.4)

Det heter vidare att Jesus föddes i Betlehem, dit Josef hade färdas för att skattskrivas. Någon sådan skattskrivning är inte känd och det är mera sannolikt att Jesus föddes hemma hos Maria och Josef i deras hem i Nasaret. Eftersom det fanns många Jesus (egentligen Yeshua) har vår Jesus allmänt kallats Jesus från Nasaret. Han kallades också för Kristus. Att det blivit den 25:e december beror på att detta senare anpassats till den romerska högtiden Saturnalia, vid midvintersolståndet,  som är den 25/12. Det kan vara bra att tänka på att uppgifterna om Jesus födelse kommer främst från Markus och skrevs år 70.4)

Jesus hade minst sex syskon (mest känd är nog Jacob som avrättades långt efter Jesus). Att Jesus skulle vara Guds son beror främst på att översättarna inte förstått vad Guds son betyder i den judiska kulturen vid den tiden. Upphöjda personer kunde kallas Guds son. Till exempel heter det att kungen av Palestina var Guds son liksom David. Alexander den store kallas också Guds son. Uttrycket betyder alltså inte att Jesus var avlad av Gud, men en upphöjd person, vilket evangelisterna varit angelägna om att framhålla.

Josef var snickare och byggnadshantverkare och det var så Jesus började sitt yrkesverksamma liv. Vi vet inte så mycket från den tiden. Det är först då Jesus träffar Johannes döparen (en släkting till Maria) och blir döpt av denne, som han börjar sin profetiska bana. Johannes döparen är en apokalyptisk profet som predikar att judarna bör sona sina brott genom fasta och späkelse och låta döpa sig för att efter döden eller på yttersta dagen komma till Gudsriket (och inte till helvetet).5) Johannes hann inte profetera mer än några år innan han avrättades av Antipas. Jesus influerades mycket att Johannes och ville föra hans budskap vidare och som Guds ombud ge frälsning åt medmänniskorna, särskilt eftersom domedagen närmade sig. Jesus döptes troligen då han var 27 - 29 år.

Jesus samlade kring sig ett antal lärjungar, både män och kvinnor (tex Johanna, Susanna och Maria från Magdala, som stod Jesus nära), men vi får mest höra om de 12 som stod honom närmast. Han är en vandrande profet och får rykte om sig som helbrägda- och undergörare. Centralt i hans förkunnelse är att Gudsriket snart ska komma och befria judarna från allt förtryck och att judarna ska förbereda sig för detta.6)

Jesus uppfattades av det judiska prästerskapet som en orosstiftare och bråkmakare på grund av sin kritik av prästerna i templet. Men Jesus var inte den ende profeten vid denna tid. Det fanns flera, tex Jona, Johannes, Stefanos, Filippos och Agabos samt Jakob, Jesus bror som stenades till döds av en judisk mobb i Jerusalem. Jesus hade förmåga att dra till sig stora grupper då han predikade.9) Mest känd är nog Bergspredikan, som innehåller mycket att Jesus budskap. Ju fler åhörare och anhängare Jesus fick, desto mer oroade och kritiska blir det judiska prästerskapet.  De, liksom Pilatus uppfattade Jesus som en potentiell upprorsmakare och rebell och detta kom att bli hans öde.7)

Jesus hinner inte vara profet mer än cirka tre år innan han fängslas och avrättas. Vid påskhögtiden (troligen år 33) kom Jesus och hans anhängare till Jerusalem för att fira judarnas befrielse från Egypten. För att uppfylla skriftens ord, rider Jesus in på en åsna och hans anhängare sjunger "Hosianna Davids son, välsignad vare han som kommer i herrens namn" Vid den här tiden hade Jesus upphöjt av sina anhängare till att vara skriftens kung som ska befria judarna. Jesus hade skapat förväntningar om att Gudsriket på jorden var nära förestående.

Oron bland prästerskapet var nu stor att Jesus skulle starta ett uppror bland massorna i Jerusalem. Det var oacceptabelt att han kallades judarnas kung. Judiska rådet ville ha honom fängslad och med hjälp av förrädaren Judas leddes tempelvakten till Jesus och grep honom. Ställd inför judiska rådet tillfrågades han om han var judarnas konung. Han ska då ha svarat: "Det är jag och ni skall få se människosonen sitta på maktens högra sida....." (Markus 14:61-64)8) Rådet dömde Jesus till döden och överlämnade honom till Pilatus, för verkställning. Rådet hade möjligen stöd av en del judar, som uppfattade Jesus som en bråkstake. Jesus hade ju bla varit och jagat ut månglarna ur templet.

Korsfästningen av Jesus uppfattar vi som en oerhört grym avrättning, men vid den här tiden är det mycket vanligt att avrätta människor genom korsfästning. Naturligtvis blev Jesus anhängare chockade, rädda och förvirrade. De hade trott att Gudsriket skulle komma och Jesus befria judarna och istället blir han korsfäst.  Judas gick och hängde sig. Det är inte otänkbart att förtvivlan, djup sorg, förvirring och hallucinationer kan  ligger bakom uppfattningen att Jesus grav var tom på tredje dagen och att han måste ha uppstått. Samtidigt blir denna uppfattning och övertygelse den kanske största kraften och tillgången i anhängarnas fortsatta strävan att sprida Jesus lära.

Flera andra profeter har rönt samma öde som Jesus. Men det som skiljer dem åt, är att Jesus lärjungar och anhängare bestämmer sig för att aktivt sprida Kristus lära, som sedan blir Kristendomen. Men Jesus är alltså inte den som grundar Kristendomen. Det han gjorde var att utveckla judendomen med sina och Johannes idéer och lära. Han var samtidigt en rebell som utmanade prästerskapet och den traditionella judendomen. Därför var han ett hot mot makten.

Vissa lärjungar, som tex Saulus/ Paulus, arbetade energiskt med att sprida Kristus lära. Av stor inledande betydelse är att ett antal grekiska judar, som talade grekiska, engagerade sig och reste runt till samhällen runt Medelhavet. En fördel då var att den romerska makten var tämligen liberal då det gällde att acceptera olika religioner, så länge de inte hotade makten. Redan på 300-talet hade kristendomen spritts till många samhällen runt Medelhavet tex Antiochia, Cordoba, Cartago, Marseilles, Naples och Efesos. Cirka 15 procent av den romerska befolkningen var då kristen. Det som gav rörelsen extra styrka, var att kristendomen började spridas även inom överklassen i romerska samhällen. År 313 godkänner kejsar Konstantin kristendomen och 391 blir den statsreligion. Den apokalyptiska idén om domedagen och apostlarnas predikan om andlig omvändelse för att få frälsning på den yttersta dagen, visade sig vara ett framgångsrikt koncept för att sprida kristendomen. På 800-talet var största delen av Västeuropa kristet och rebellen Jesus lära sprids över världen.11) Frågan om Gud finns och vem eller vad detta är kan vi inte reda ut här. Men Spinoza har sagt att Gud är en allomfattande idé, som inbegriper allt.

 

Källor

1. Stark Rodney The triumph of faith (som bla bygger på Gallup world poll)

2. Forskning och framsteg http://fof.se/tidning/2016/7/artikel/tro-inte-att-religionen-minskar

3. SOM studie 2012 Göteborgs universitet

4. Wassén och Hägerland  Den okände Jesus

5. https://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_D%C3%B6paren

6. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jesus

7. http://www.jesus.se/vem-ar-jesus/jesus-i-gamla-testamentet

8. Bibeln utgåva 2000

9. https://sv.wikipedia.org/wiki/Messiasprofetior_och_Jesus

10. https://sv.wikipedia.org/wiki/Profet

11. http://www.brobyggarna.org/403.kristendomen.html

https://www.so-rummet.se/kategorier/religion/kristendomen/kristendomens-historia-och-kyrkohistoria#

 

 

Roseng kravall mini.jpg

 

ETT SAMHÄLLE PÅ VÄG UTFÖR

Så gott som dagligen läser och hör vi om människor som blivit trakasserade och hotade. Till detta kommer våldtäkter och dödsskjutningar. Det är inte konstigt att många människor inte känner igen sitt samhälle. Inte sällan låter det i systemmedia som om det är vanliga, svenska medborgare som står för förtrycket - eller i vart fall talar man inte om vilka busarna är, om det handlar om andra än svenskar. Redaktionerna har fått direktiv att inte nämna varifrån busarna kommer om det inte är svenskar, för att (som man tror) inte späda på främlingsfientligheten. Några medier har dock börjat inse att "tystnadskulturen" inte håller i längden. För eller senare kommer sanningen fram via sociala media och människor drar den logiska slutsatsen att man inte kan lite på systemmedia. Deras främsta uppgift är att via språket slå vakt om den gällande ordningen.

Men det visar sig att gängkriminaliteten huvudsakligen bärs upp av unga invandrarkillar. Gruppvåldtäckt, som är ett nytt fenomen, genomförs vanligen (för att inte säga alltid) av invandrarkillar. Mycket av trakasserierna och hoten utövas av andra invandrare mot andra invandrare. Muslimer tycker av förståeliga skäl, inte om judar, eftersom de felaktigt kopplar dem till Israel och hatar den apartheidpolitik som Israel för gentemot palestinier. Invandrade muslimer och kristna tycker inte heller om varann, eftersom de bär med sig konflikterna från Mellanöstern. Muslimer tycker i regel inte om svarta människor, eftersom de betraktas som underlägsna. Detta ha en mycket lång historia från den tid då muslimer tog svarta som slavar. Nu har migranterna tagit med sig de etniska, religiösa och sociala motsättningarna till Sverige. Fattar våra välmenande politiker detta? Och i botten på alla dessa motsättningar ligger nu, förutom fördomar och okunskap, kampen för levebrödet, dvs striden om begränsade resurser i det här landet. Nykomlingar har ett stort socialt handikapp i konkurrensen om en plats i samhället.

Det finns ett antal brännpunkter där dessa motsättningar blir särskilt tydliga. Det är främst i de sk utanförskapsområden (som heller kunde kallas sociala härdsmältor), typ Kroksbäck och Lindängen i Malmö, Biskopsgården och Bergsjön i Göteborg och Fittja och Rinkeby i Stockholm, tillsammans med ett tjugotal andra områden i andra svenska städer. Det är i dessa områden vi tydligast kan se vart vi är på väg i detta samhälle.

De som vurmar för social mångfald och mångkultur tror att detta skapar intressanta och kreativa miljöer och så kan det vara ibland. Men det är nu vanligare att med mångfalden följer ökade motsättningar i samhället. Detta kanske inte är hela världen, men när motsättningarna tar sig djupt kränkande, våldsamma och dödliga uttryck, blir avigsidorna av mångkultur ett överhängande problem, som undergräver det sammanhållande kittet i vårt samhälle. Fortsatt sönderfall väntar.

Hur ska vi då lösa problemen? På 1950- och 60-talen, då vi hade arbetskraftsinvandring, var det inte några större problem med invandringen. Invandrarna fick arbete, kunde försörja sig, skaffa bra bostad, anpassa sig och fungera som andra i samhället. Sensmoralen är att vi inte bör ta emot fler invandrare än vi har behov av i vår ekonomi. Det är en enorm skillnad på invandringen då och nu. Här har kommit hundratusentals migranter, som inte får arbete på sju till tio är om någonsin. Hur ska de kunna passar in i vårt samhälle, när de sitter sysslolösa och deprimerade i invandrargetton och lär inget annat än en massa ont?

Den här politiken skapar också motsättningar då andra ser hur dessa människor inte själva kan försörja sig, samtidigt som de lever på vår välfärd, som de inte bidrar till med en enda krona. Istället medför deras sociala olycka vårt samhälle enorma kostnader. I dagsläget är det en myt att de är viktiga och nyttiga för vår ekonomi. Det gällde på 50- och 60-talen. Inte nu! Och det som de politiskt korrekta kallar högerkrafter och fascister är i många fall ett uttryck för att de många människorna, som dagligen bär bördorna, inser att det håller på att gå åt skogen med de välfärdssamhällen vi med förenade krafter byggt upp under ett århundrade och mera - medan de arabiska, afrikanska och muslimska samhällena stått stilla pga deras dysfunktionella samhällsordningar.

Det är förödande både för migranterna och samhället med dessa poler av sysslolösa migranter. När ska politikerna inse detta? Kanske gör de det inte förrän våldet och förödelsen drabbar dem själva där de sitter i sina segregerade villaområden.


 
gen_22.1.gif