1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif
Floda (284) mini.jpg

 

SVENSK KULTUR I ETT NÖTSKAL

Det finns nog inget mera svenskt än allemansrätten. Mig veterligt har inte medborgare i andra länder samma frihet att vistas ute i någons annans skog och natur. Inte ens Danmark, som vi i mycket delar kultur med, finns denna hävdvunna frihet och rätt att vistas på annans mark och till och med campa/tälta ett dygn.

 

Allemansrätten avspeglar den uppskattning och värdering av fin natur och att den på ett ideologiskt  plan tillhör oss alla. Visserligen bryter kapitalet med denna ideologi, då de utan hänsyn tar sina kalhyggen och skövlar naturen. Men kapitalet har ingen annan moral än profiten.

Svensk midsommarfirande går tillbaka på hyllningen av naturen, då den står som bäst i blom. Det är karakteristiskt att midsommar är årets största högtid. Smaka på det ordet: högtid!

Ett svenskt ideal är att vi ska, som personer, vara mycket kontrollerade, ansvarstagande och plikttrogna. I det här landet står man vid sitt ord. Det går tex inte att försvara något man lovat eller uttryckt men inte hållit, med "att det var bara något jag sa" - inget att fästa sig vid och ta på allvar. Med ett sådant beteende tappar man i vår kultur fullständigt förtroende hos andra människor, men i Italien och Spanien är det ok.

 

Ett annat kulturellt drag är att vi övervägande litar på våra myndigheter. Vi tror inte de är korrumperade, tar mutor och medvetet behandlar människor olika, pga social statur, nepotism eller genom vänskapskorruption. De följer noggrant lagar och regler, som är beslutade i demokratisk ordning. Alla medborgare ska i princip behandlas lika eller likvärdigt. Åtminstone är det så det bör vara enligt den allmänna uppfattningen. I flera länder jag känner till väl, tar man för givet att det förekommer korruption och mutor (och därför finns starkt misstroende mot myndigheter och makteliter). Jag vill påpeka att det vi kan uppfatta som typiska, svenska kulturella drag inte behöver vara unika för vårt land. Det räcker att ett övervägande flertal medborgare uppfattar att detta är centrala, viktiga beteendemönster man bör känna till för att kunna passa in i vår kultur.

 

Jantelagen är väl något vi brukar peka på som ett negativt drag i vår kultur. Man ska helst inte sticka ut och vara avvikande. Men vi bör betänka ur vilken miljö en sådan moralregel utvecklats. Vi behöver inte gå så långt tillbaka i historien för att möta ett samhälle där merparten av befolkningen fick slita hårt för brödfödan. I lokalsamhället var det viktigt att någorlunda hålla ihop och i vissa avseenden samverka och hjälpas åt i det dagliga livet. Grunden för detta var ett slags jämlikhetsideal, som byggde på delaktighet. Detta befrämjades inte av om någon eller några stack iväg och främst gynnade sina egna intressen. Det är dagens liberala samhälle där var och en ska vara sin egen lyckas smed, där jantelagen uppfattas mycket negativ. Laganda och karriärism står mot varann. Lagandan gynnas inte heller av att någon eller några sticker ut som avvikare. Måttfullhet och jämställdhet vid fördelning av resurserna främjar sammanhållning. Dessa moralregler går tillbaka ända till jägarsamhället.

 

I vårt samhälle ska vi inte visa oss näriga, eller för angelägna att främja sina egna intressen. Vi måste lära oss en viss balansgång mellan det egoistiska och det altruistiska. Denna hållning kan kanske fångas i begreppet lagom, dvs varken för mycket eller för lite. Men det finns också en utbredd myt kring begreppet och fenomenet lagom, då man tror att det skulle betyda laget om, dvs att det ska räcka till alla. Men detta gamla begrepp lagom betyder "enligt lag". Kännetecknande är en viss försiktighet när vi ska etablera nya sociala kontakter och relationer. Vi vill gärna pröva oss fram innan vi faller någon om halsen. Å andra är vi i regel ganska trofasta och behåller våra vänner länge.

 

Ett intressant kulturellt drag är att svenskar i regel bör gå försiktigt fram, då man vill att andra ska göra något för en. Vi bör inte gå rakt på sak, utan komma till den önskade handlingen genom att gå via omskrivningar, för att frågan inte ska uppfattas av mottagaren som ett bestämmande och krav. Så bör vi tex säga: "Kan du inte hämta......?" "Du kan väl inte ordna.......?" Eller: " Du kan väl inte tänka dig att.....?" osv på detta tema. Vi bör lämna åt mottagaren att själv bestämma vad han eller hon vill göra. Detta kan uppfattas som ett antiauktoritärt drag i kulturen. I princip är det ett tecken på att vi avlägsnat oss från ett starkt klassamhälle. Även om klassamhället inte är helt avskaffat, är det trots allt lite mindre auktoritärt.

 

Det finns förstås en mängd sociala förhållningssätt som markeringar av kulturella värden. De verkar kanske försumbara, men har en viss betydelse i det dagliga livet. Jag tänker på sådant som att vi bör ta av oss ytterskorna när vi går in i vårt eget och särskilt i andras hem. Detta är långt ifrån regeln i världen. Vi svenskar sköljer alltid av disken, för att få bort rester av diskmedel. Detta vet jag att man inte gör i tex Danmark, England och Frankrike. Röda stugor med vita knutar. Bjudningar bör gå på tur eller växelvis. Luciafirande i december, elektriska adventsljusstakar i fönstren vid jul, lutfisk, sillinläggningar (sill i dill), kräftskiva i augusti, knäckebröd, ärtsoppa på torsdagar och Kalles kaviar, för att bara nämna några mindre allvarliga kännetecken på svensk kultur.

 

 

Grottekvarnen.jpg

 

PÅ VÄG MOT DET KOMMUNISTISKA SAMHÄLLET?

Produktionen av samhällets nyttigheter blir allt effektivare genom automatisering och den digitala revolutionen. Allt mer av produktionen kan skötas av robotar och utvecklingen går med rasande fart, eftersom vi kommit över de inledande trösklarna i digitalisering och robotiseringen av produktivkrafterna. Detta är en fantastisk utveckling, där vi numera slipper mycket av det tunga, slitsamma, outvecklande och själsdödande arbetet. Robotar sköter detta i allt större utsträckning.

Men vi har samtidigt problem med att allt färre människor behövs i produktionen. De arbetslösa är inte längre en reservarmé som kan sättas i produktion då konjunkturerna tillåter. Många hamnar i permanent arbetslöshet och det mår de flesta dåligt av både psykiskt och fysiskt. Arbetets ära går inte längre att upprätthålla.

 

Det brukar då hete att det är den allt större tjänstesektorn som kommer att suga upp de som blivit överflödiga i produktionen. Till viss del är detta sant och tjänstesektorn är större än den någonsin varit. Men även på detta område vandrar nu robotarna in. Utvecklingen av robotar som servar oss med allahanda tjänster offentligt och privat, går även den med rasande fart.

 

Men är det inte bra att vi slipper ifrån en massa arbete, som maskiner kan sköta istället. Jovisst! Men problemet är att vår privata försörjning huvudsakligen fortfarande sker genom eget lönearbete. I det här landet finns det en stark socialpolitik som nästan kan ge människor stöd och hjälp på  livets alla områden. Bidragsmottagare klarar sig bra, även om de inte får guld och gröna skogar. Bäst är det för dem som får de icke behovsprövade bidragen och sämst för dem som lever på socialbidrag.

 

Många upplever nog att de tvingas leva på existensminimum. Och det finns ett mentalt problem.

I vår kultur är det i stort arbetet som ger positiv självkänsla och status. Utan arbete bidrar du inte till den samhälleliga produktionen och välfärden. Du kan bli betraktad som snyltare och en belastning för samhället. De flesta i vår kultur mår dåligt av detta.

 

Men som den ekonomiska utvecklingen ser ut, måste vi börja tänka i andra banor. Det är också många som diskuterar detta dilemma idag och tankarna på någon form av allmänt försörjningsstöd. Förmodligen är det åt det hållet vi måste gå, dvs uppfinna en mekanism som gör att den samhälleliga produktionen omfördelas till medborgarna på ett accepterat och rimligt sätt - av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov. På sikt blir kanske förhållandena så att maskiner sköter produktionen av nyttigheter och service av olika slag och medborgarna kan ägna sig åt det som intresserar dem. En ny tid som saknar motsvarighet i historien. Kanske var Karl Marx en otrolig visionär när han och Engels beskriver det kommunistiska samhällets idealtillstånd, där individen har frihet att utveckla sina intressen och färdigheter, utan den begränsning det innebär att vara instängd på en arbetsplats och fjättrad i rollen som lönearbetare och "därför kan den enskilde göra en sak idag och en annan i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen och däremellan läsa och skriva, allt efter intresse".


Trump 5.jpg

TRUMP FÖRSTÅR INTE HAN ÄR PRESIDENT

Om man mot alla odds - enligt opinionsundersökningarna - vunnit valet, trots färre röster än motkandidaten och blivit president i supermakten USA och knappt kunde tro det på valnatten - och därför verkade tämligen oförberedd på vad det verkligen innebär att vara president, och fortfarande inte fattat det, kan Trump fortsätta sitt privata Twittrande kring sina känslor om allt och alla. Trump tycks inte ha ett begrepp om vad fakta är och därför producerar han alternativa sanningar på löpnande band.

Trump tror också att han kan fortsätta som bigbusinesman att domptera omgivningen med sitt storhetsvansinne och hybris av tidigare knappast skådat slag hos en amerikansk president. Han är den bäste presidenten som USA någonsin haft och han ska skapa mer jobb än någon annan, befria det förtrycka folket från Obamacare, utestänga alla USA:s fiender från att öht nå landet och göra USA stort och mäktigt - bort från den svaghet som kännetecknade Barak Obamas regim. Inte nog med detta, han tror också att han kan komma med vilka lögner som helst, utan att bli ifrågasatt, eftersom han, som auktoritär superkapitalist, inte blivit ifrågasatt av sina underlydande, utan konsekvenser. De som vågat sig på att kritisera Trump har fått sparken på dagen! Hade han kunnat det, hade Trump, sin vana trogen, avskedat domarkåren och alla journalister som inte arbetar för Fox News.

Den inbilske Trump ser spöken på ljusa dagen och tror att Obama haft en plan, som hans anhängare nu satt i sjön, för att avlyssna, läcka och på alla sätt undergräva hans trovärdighet. Ja, i själva verket har detta, enligt Trump, pågått under hela valkampen, med bland annat avlyssning av Trump Tower på order av Obama. Attackerna på Obama och lögnerna, efter det vänliga bemötande Trump fick av honom, visar att Trump är en dålig människa.

Till och med en del av hans närmaste supportrar börjar nu undra hur det egentligen står till med den lynnige Trump, som man inte vet var man har. Det är onekligen oroande att ha en okunnig, paranoid, oberäknelig och oärlig person som överbefälhavare för värdens största och farligaste militärmakt. "Gud hjälpe USA", som mina vänner i USA säger.


Trump 6.jpg

TRUMP DO NOT UNDERSTAND HE IS THE PRESIDENT
If one, against all odds - according to opinion polls - has won the election, despite fewer votes than the opponent, and become president of the superpower United States and could hardly believe it on the election night - and therefore seemed somewhat unprepared for what it truly means to be president, and still not know , Trump just continue his private twittering about his feelings of everything and everyone. Trump seems to not have an idea of ​​what facts are and he produces alternative truths on a conveyor belt.


Trump also believe that he can continue to patronizing, as the big-business-man hi is, that he is the best president United States ever had, and he will create more jobs than any other, relieve the oppression of the people from Obama care, exclude all America's enemies from reach the country and make America great and powerful - chance the weakness that characterized Barak Obama's regime. Not only this, he also believes that he can make lies anywhere, without being challenged, since he, as authoritarian super capitalist, has not been questioned by his subordinates, without consequences. Those who dared to criticize Trump has been fired the same day! If Trump was able to he had, as usual his manner, sacked the judiciary and all the journalists who do not work for Fox News.


The conceited Trump sees ghosts in broad daylight and believe that Obama had a plan that his followers now are implementing, wire-tap and leak and in every way to undermine Trumps credibility. Yes, in fact this has, according to Trump, continued throughout the election campaign, including the interception of Trump Tower on the orders of Obama. The attacks on Obama and the lies, after the friendly reception Trump got from him, shows that Trump is a bad person.


Even some of his closest supporters are now beginning to wonder how things really are with the moody and haywire Trump, who you cannot trust. He like something one day and the next something else on the same subject. It is indeed disturbing to have an ignorant, paranoid, unpredictable and dishonest person as commander in chief of the world's largest and most dangerous military power. "God help the United States", as my friends in the US says.

vantro.JPG

MIGRATIONSVÅGEN HAR BARA BÖRJAT

Nyligen visade BBC ett reportage om migrationsströmmar i Afrika. 12 000 000 människor på vandring norrut. Ja, du ser rätt, tolv miljoner människor, huvudsakligen från svarta Afrika är på väg mot Europa just nu. Färdvägarna visades på en karta och de allra flesta hamnar i Libyen, ett land i kaos efter USA:s och EU:s krig mot Muammar al Gaddafi. De senaste åren har det kommit hundratusentals migranter till Europa. Men de är bara en rännil av det som komma skall. Om bara 10 procent, som ett tankeexperiment, kommer till Sverige. Hur många är det? Jo en miljon tvåhundratusen från Afrika.

Samtidigt är 12 miljoner syrier på flykt. Två miljoner är i Turkiet, ungefär lika många i Jordanien och 1,2 miljoner i Libanon. Det skulle sannolikt inte fungera alls om alla dessa miljoner lyckas ta sig till Europa. Europa har inte den arbetsmarknad och ekonomi som kan klara att inlemma sådana mängder av nykomlingar. Och det skulle få enorma konsekvenser för samhällena. Europa skulle komma att förändras socialt och kulturellt till närmast oigenkännlighet.

Men detta är inte hela bilden. Det finns många fler människor i rörelse, eller människor som säger att det vill lämna sitt land för gott. En studie från Gallup visar att 16 procent av världens vuxna befolkning skulle vilja flytta permanent. Det handlar då om 700 miljoner människor som vill flytta! De flesta finns i det sk svarta Afrika, söder om Sahara. Där är det 165 miljoner som skulle flytta permanent och chansen gavs. USA och Kanada är populärast, EU och Australien på delad andraplats. Ungefär 210 miljoner vuxna runt om i världen skulle vilja flytta till ett land i Europeiska unionen. Storbritannien, Frankrike och Tyskland är de populäraste länderna att flytta till. Sverige kommer därefter och ligger på första plats i Norden.

Vi har kanske bilden av att det är de fattiga och utblottade stackarna som flyttar från outvecklade länder och miserabla för förhållanden. Men studier visar att så är det inte. Klassiskt visar migrationsstudier att det är med ekonomisk och teknisk utveckling i samhället som flyttningsrörelserna ökar. Samma är det med de internationella flyttningsströmmarna. I själva verket flyttar de flesta migranterna inte från de fattigaste till de rikaste länderna, och de fattigaste länderna tenderar att ha lägre utvandringsnivå än medelinkomst och rikare länder.

Människor migrerar  bara om de har ambitioner och resurser för att detta ska ske. Vi kan se migration som en funktion av människors önskemål och förmåga att migrera (De Haas, 2011; 2014). Utvecklingsprocesser utökar vanligtvis människors tillgång till materiella resurser, sociala nätverk, utbildning, medier och kunskaper. Samtidigt gör förbättringar i infrastruktur och transport, som vanligtvis följer utvecklingen, resan billigare och riskabelt, vilket möjliggör migrering över större avstånd.
Men ökade migrationsfunktioner leder inte automatiskt till migrering om människor inte strävar efter att göra det. Migrationsaspirationer beror på människors mer allmänna livsförhoppningar och deras uppfattning om i vilken utsträckning dessa strävanden kan uppfyllas. Förbättrad tillgång till information och exponering för andra livsstilar (rika och / eller västerländska) som förmedlas genom utbildning, medier och reklam tenderar att förändra människors uppfattningar om det "bra livet" tillsammans med ökande materiella ambitioner och en ökande aptit för konsumentvaror. Kärnpunkten är att när "utveckling" inträffar i fattiga och marginella länder och områden tenderar aspirationer och förmågor att migrera att öka samtidigt som de förklarar det paradoxala fenomenet utvecklingsdrivna emigrationsbooms.

Varje dag lämnar migranterna sina hemländer bakom nya liv i andra länder. Reflekterande denna önskan, snarare än verkligheten av de siffror som faktiskt migrerar, finner Gallup att cirka 16% av världens vuxna skulle vilja flytta till ett annat land permanent om de hade chansen. Det här översätts till cirka 700 miljoner världen över - mer än hela vuxna befolkningen i Nord- och Sydamerika kombinerad.
Afrika ses ofta som en kontinent med massmigration och förskjutning som orsakas av fattigdom, våldsam konflikt och miljöbelastning. Men sådana uppfattningar baseras på stereotyper snarare än teoretiskt informerad empirisk forskning. På grund av migrations- och visumdatabaserna från Determinants of International Migration (DEMIG-projektet) och den globala bilaterala migrationsdatabasen (GBMD) undersöker detta papper utvecklingen och drivkrafterna för migration inom, till och från Afrika i postkoloniala perioden. Motsätter sig gemensamma idéer om Afrika som en "kontinent i rörelse", visar analysen att intraafrikanska migrationsintensiteter har gått ner. Detta kan vara relaterat till statlig bildning och därtill relaterad införande av hinder mot fri rörlighet i kölvattnet av avkolonisering samt den samtidiga ökningen av nationalism och mellanstatliga spänningar. Medan afrikansk migration förblir överväldigande inom kontinentala, sedan slutet av 1980-talet har det skett en acceleration och rumslig diversifiering (utöver koloniala mönster) av utvandring från Afrika till Europa, Nordamerika, Gulfen och Asien. Denna diversifiering av afrikansk utvandring verkar delvis drivas av införandet av visum och andra invandringsbegränsningar av europeiska stater. Motsägelse mot konventionella tolkningar av afrikansk migration som huvudsakligen drivs av fattigdom, våld och underutveckling verkar snarare drivas av utvecklingsprocesser och social omvandling som har ökat afrikanskas kapacitet och strävan att migrera, en trend som sannolikt kommer att Fortsätta i framtiden.

Från sina undersökningar i 135 länder mellan 2007 och 2009 finner Gallup att invånare i afrikanska länder söder om Sahara sannolikt kommer att uttrycka en vilja att flytta utomlands permanent. Trettioåtta procent av den vuxna befolkningen i regionen - eller uppskattningsvis 165 miljoner - säger att de skulle vilja göra det om möjligheten uppstår. Invånare i asiatiska länder är minst sannolika att säga att de skulle vilja flytta - med 10% av den vuxna befolkningen, eller ungefär 250 miljoner, vilket uttrycker en önskan att migrera permanent.
Resten av de övre önskade destinationsländerna (de som uppskattar 25 miljoner eller fler vuxna skulle vilja gå) är övervägande europeiska. Fyrtiofem miljoner vuxna som skulle vilja flytta namn till Storbritannien eller Frankrike som önskad destination, medan 35 miljoner skulle vilja gå till Spanien och 25 miljoner skulle vilja flytta till Tyskland. Trettio miljoner namn Saudiarabien och 25 miljoner namn Australien.
Ungefär 210 miljoner vuxna runt om i världen skulle vilja flytta till ett land i Europeiska unionen, vilket liknar det uppskattade antalet som skulle vilja flytta till norra Amerika. Men ungefär hälften av de beräknade 80 miljoner vuxna som bor i EU och vill flytta permanent till ett annat land skulle vilja flytta till ett annat land inom EU - den högsta önskade interregionala migrationsgraden i världen.
De flesta av världens internationella invandrare, enligt FN: s utvecklingsrapport för 2009, flyttar från ett utvecklingsland till ett annat utvecklingsland eller mellan utvecklade länder. Gallups uppgifter skulle föreslå då att de länder som folk önskar migrera till permanent inte nödvändigtvis speglar verkligheten - särskilt när det gäller utvecklingsländer. Åttio procent av dem i utvecklingsländer som skulle vilja flytta permanent till ett annat land skulle vilja flytta till ett utvecklat land, medan 13 procent av de svarande i industriländerna skulle vilja flytta till ett utvecklingsland.
Om alla vuxna som vill flytta till ett annat land permanent faktiskt flyttas till sitt önskade destinationsland idag, skulle vissa länder drabbas av enorma förluster i humankapitalet och andra skulle bli överväldigade. Gallups potentiella nätmigrationsindex (PNMI) är det uppskattade antalet vuxna som vill flytta sig från ett land som avdragsberäknas permanent från det uppskattade antalet som skulle vilja flytta till det, som en andel av den totala vuxna befolkningen. Ju högre det resulterande positiva PNMI-värdet desto större blir den potentiella nettopopulationen.
worldpollpartners@gallup.com

http://www.gallup.com/poll/124028/700-million-worldwide-desire-migrate-permanently.aspx
Afrikansk migration: trender, mönster, förare
https://doi.org/10.1186/s40878-015-0015-6

Tanken att mycket afrikansk invandring huvudsakligen drivs av fattigdom ignorerar bevis på att demografiska och ekonomiska övergångar och "utveckling" i fattiga länder i allmänhet är associerade med att öka i stället för att minska nivåerna av rörlighet och migration och att förhållandet mellan utveckling och migration är grundläggande icke- linjär. Detta argument framlades ursprungligen av (Zelinsky, 1971) i sin hypotes om mobilitetsövergången. Zelinsky hävdade att moderniseringsprocesser och ekonomisk utveckling historiskt sammanföll med ökande landsbygd till stadsmigration följt av en senare ökning av emigrationen. När samhällen blir välståndsrik utvandring minskar och invandringen ökar, vilket leder till en rörelse- eller migrationsövergång, i vilken länder gradvis omvandlas från länder med nätutflyttning till länder med nätinvandring. Dessa idéer om en migrationsövergångsteori har vidareutvecklats (De Haas, 2010, Martin & Taylor, 1996; Skeldon, 1997) och empiriskt testat med historiska (Hatton & Williamson, 1998) och samtida (Clemens, 2014; Czaika & De Haas, 2012; De Haas, 2010) datakällor.
Sådana insikter gör förutsägelserna för konventionella "push-pull" -modeller eller neoklassiska teorier som förutsäger att migrationen minskar när samhällen utvecklas och inkomst och andra geografiska möjligheter luckor minskar upp och ner. I själva verket flyttar de flesta migranterna inte från de fattigaste till de rikaste länderna, och de fattigaste länderna tenderar att ha lägre utvandringsnivå än medelinkomst och rikare länder. För att förstå varför utvecklingen i allmänhet är associerad med mer migrering är det viktigt att flytta bort från synpunkter från (afrikanska) invandrare som föremål som passivt drivs av externa "push" -faktorer såsom fattigdom, demografiskt tryck, våldsam konflikt eller miljöförstöring, analogt Hur fysiska föremål lockas eller avstötas av gravitationella eller elektromagnetiska krafter.
Sådana "push-pull" -vyer ignorerar dock att människor bara kommer att migrera om de har ambitioner och resurser för att detta ska ske. Vi kan se migration som en funktion av människors önskemål och förmåga att migrera (De Haas, 2011; 2014). Denna idé hjälper oss att förstå varför utvecklingen ofta är förknippad med ökad nivå av migrerande och icke-migrerande rörlighet (såsom pendling, turism och affärsresor). Utvecklingsprocesser utökar vanligtvis människors tillgång till materiella resurser, sociala nätverk, utbildning, medier och kunskaper. Samtidigt gör förbättringar i infrastruktur och transport, som vanligtvis följer utvecklingen, resan billigare och riskabelt, vilket möjliggör migrering över större avstånd.
Men ökade migrationsfunktioner leder inte automatiskt till migrering om människor inte strävar efter att göra det. Migrationsaspirationer beror på människors mer allmänna livsförhoppningar och deras uppfattning om i vilken utsträckning dessa strävanden kan uppfyllas "här" och "där". Både dessa ambitioner och uppfattningar om geografiska möjligheter är mycket subjektiva och kommer sannolikt att förändras under inverkan av social och kulturell förändring. Förbättrad tillgång till information och exponering för andra livsstilar (rika och / eller västerländska) som förmedlas genom utbildning, medier och reklam tenderar att förändra människors uppfattningar om det "bra livet" tillsammans med ökande materiella ambitioner och en ökande aptit för konsumentvaror. Kärnpunkten är att när "utveckling" inträffar i fattiga och marginella länder och områden tenderar aspirationer och förmågor att migrera att öka samtidigt som de förklarar det paradoxala fenomenet utvecklingsdrivna emigrationsbooms.
Trots att fattiga människor också migrerar tenderar de att göra så sällan, och om de migrerar tenderar de att göra så generellt mindre avstånd. Detta verkar också förklara varför den skickliga och relativt rikedom är överrepresenterad bland långdistans internationella invandrare. Detta gäller särskilt när gränskontroller och invandringsrestriktioner ökar kostnaderna och riskerna med att migrera till rika länder. Vi kan därför också förvänta mig att utvandringen blir mindre selektiv om samhällen som helhet blir rikare och mer utvecklade, eftersom det också kommer att lyfta relativt fattiga över det material som behövs för att migrera internationellt, i första hand till grannländerna, men i allt större utsträckning också utomlands.
Utvecklingen av migrationsintensiteten från, till och inom Afrika sedan 1960
Mängden migration från, till och inom Afrika kan mätas i absoluta eller relativa tal. Såsom framgår av tabell 2 har de totala bestånden av migrering från Afrika till övriga världen och inom Afrika ökat mellan 1960, 1980 och 2000, medan migration från övriga världen till Afrika har minskat i absoluta tal.


 
gen_22.1.gif