1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif
Byråkraten.jpg

PROCESSEN

- Detta är olagligt, säger den rödbrusige bygginspektören V och pekar argt på ett annex på tomten vid havet, där ett nytt hus just byggts.

- Och det där är olagligt! fortsätter V och pekar med hela handen på en så kallad Attefallstillbyggnad på 15 kvm på det nya huset.

Sedan tar han sats med mera luft i lungorna och fräser: Det är olagligt att ni över huvud taget bor i huset!

Det är en dag i september då solen skiner vänligt och det fortfarande är varmt och gott i luften, som kommunens socialt obegåvade bygginspektör kommer klampande in på A:s tomt, utan att presentera sig och tala om sitt ärende. Han är där för att göra sina kontrollmätningar, eftersom han misstänker att allt inte står rätt till med de uppgifter A lämnat till byggnadsnämnden BN. Uppenbarligen vill V inte ha någon diskussion med A kring sitt ärende och därför tar han inte kontakt. Det är A som får informera sig om vem V är och vad han gör på tomten.

Efter att V gjort sina kontrollmätningar, gör han detta utfall mot A, som står framför sitt nybyggda hus. A, som blivit riktigt förargad över V:s attityd och beteende svarar:

- Du har ju inte vanligt folkvett! Kommer stövlande in här utan att hälsa och tala om ditt ärende.

- Du vet vem jag är, morrar V.

- Nej det vet jag inte. Jag har aldrig träffat dig. För övrigt tycks du inte ha en susning om att du arbetar i en kommunal  serviceverksamhet. Tror bara att du ska kontrollera och jaga folk. Men det är vi som betalar din lön!

- Nej det gör ni inte! Det skulle vara olagligt, skriker V och kastar sig i bilen. Förmodligen tänker V på mutor och som en rättskaffens man han är, skulle det vara otänkbart. V kör i full fart mot kommunkontoret för att där utfärda byggsanktionsavgifter. Det är den mekanism som kommuner använder för att straffa dem som inte håller sig till lagar och regler eller vad BN meddelat. V finner alltid ett visst nöje i att kunna utfärda dessa avgifter, när folk tror att de kan göra lite som de vill på sina tomter. A ser att V är röd i nacken då han susar iväg i sin kommungrå Volvo. A befarar, på goda grunder, att den burduse V kommer att se till att det svider i skinnet.

 Det var en gång ett äldre par A och M, som fick en idé att, som ett sista större projekt i livet, bygga till på det lilla fritidshuset vid havet, för att flytta dit o bo permanent. När de gått i pension kunde de bo var de ville, utan att behöva tänka på möjligheten till arbete och försörjning. Att vara beroende av detta skulle inte gå ihop med en flyttning ut på landet och till en liten, sovande kommun.

Fritidshuset har havsutsikt och ligger i ett område med flera andra fritidshus. Konsekvenserna av denna omständighet har inte A och M funderat närmare över och det kommer visa sig vara ett stort misstag. På gångavstånd finns en fin badvik, dit många badgäster kommer vackra sommardagar.  Grannarna i området är från bygden eller de närmaste landskapen. De älskar djupt sina fritidshus och miljön, vilken de hett värnar. Som de flesta svenskar, som äger ett fritidshus, pysslar de ständigt med sina hus, bygger till och om, bygger populära uterum, målar, putsar och fejar. På sommarkvällar osar det från deras utegrillar och ölen lyser guldgul i deras glas. Ja, det är precis så det ska vara i ett svenskt sommarnöje på landet. På sensommaren drar de ner rullgardinerna och reser till de urbana miljöer de oftast kommer från. Området blir då stilla, tomt och mörkt. Bara en och annan sommarkatt stryker om kring på jakt efter möss.

Det är denna idyll fritidshusägarna mutat in och de vill absolut inte att någon ska komma och störa dem med några förändringar, vilka kan störa deras sinnesro. I detta avseende är de mera konservativa än de politiskt konservativa i landet. Den som utmanar denna kultur får räkna med att det blir ett jäkla liv.

Detta är ett land där medborgarna förväntas strikt hålla sig till reglementet, beslutat av den politiska överhögheten och verkställd av deras kadrer av byråkrater, som inte vet något högre nöje än att, med sin inmutade auktoritet, klämma åt medborgare som tar sig friheter, och sätta dem på plats. Det är just denna funktion och möjlighet som ger byråkratklassen dess mening, myndighet, auktoritet och höga självvärdering. När allt kommer omkring, är det byråkratklassen, som har den dagliga makten och de folkvalda är närmast deras transportkompani, som efter påstötningar om nödvändigheter förser byråkratklassen med deras verktyg och vapen. Så vist är det ordnat i den svenska demokratin, att de som har den verkliga makten, inte behöver ställas till svars i allmänna val. Eftersom deras makt vilar på ett enormt fundament av lagar, stiftade under många årtionden, behöver de inte oroa sig för politiska förändringar. De sitter säkert på sina poster och ser till att ständigt föröka sig. Byråkratin är självgenererande just som Parkinson förutspådde redan 1957.

Det händer att byråkratklassen inte är nöjda med den makt politikerna gett dem via lagar. Då inför de egna administrativa ordningar och reglementen, som medborgarna måste rätta sig efter. Ett belysande exempel är förändringarna i Plan och Bygglagen år 2014. På sommaren kom den nya versionen med så kallade Attefallstillägg (efter ministern Attefall). Det skulle ge husägare lite större frihet vid till och ombyggnader. Husägare får utan bygglov bygga till 15 kvadratmeter på huset och bygga ett så kallat Attefallshus på 25 kvadratmeter. Men det som skulle vara en liten frihetsreform passade inte byråkraterna. Snabbt såg de till att införa nya regler. Det krävs en anmälan till BN, startbesked, kontrollplan, eventuellt kontrollansvarig, anmälan om färdigställande och kontrollmätning för att sedan ansöka om slutbesked innan bygget får tas i bruk. Det kostar ett antal tusenlappar att få dessa beslut och dethela är alltså nästan samma som att söka bygglov. Byråkraterna har återtagit kontrollen och håvar in pengar till kommunen. Så blev det med den frihetsreformen!

När V kommer till sitt kontor i det stora kommunhuset i staden, där han har sitt välordnade kontor med hyllmetrar av lagparagrafer och reglementen, men inte ett enda papper på sitt skrivbord, eftersom han också är en modern människa, sätter han genast igång med att i datorn räkna ut hur mycket byggsanktionsavgiften ska vara. V har gjort dylika beräkningar många gånger och det går snabbt att fylla i mallen. Sedan räknar datorn ut beloppet. Det ger V en liten rysning av välbehag och tillfredställelse varje gång han får tillfälle att bestämma en byggsanktionsavgift. Som han ser det, är detta just det instrument han behöver för att sätta skräck i folk och få dem att lyda.

Det tar inte många sekunder innan datorn deklarerar att beloppet i det här fallet blir 66 750 kronor. Egentligen skulle V, efter morgonens konfrontation med den storkäftade A, gärna se att det blev ett ännu högre belopp. Men eftersom han är en rättskaffens man, som gärna vill ge sig själv epitetet "hård men rättvis", accepterar han vad datorn just meddelat : 66 750. V gnuggar händerna och skrattar belåtet för sig själv.

Det är sommaren 2014. En ovanligt vacker sommar för att vara i nordligt belägna Sverige. Solen skiner dagarna i ända från klarblå himmel. Människornas själar värms av det behagliga klimatet, som smeker deras sinnen på det ljuvligaste sätt. Alla blir på gott humör och det pratas inte om annat än det fina vädret och hur lyckliga de kan vara, som får detta till skänks. Måsarna seglar över den blå himlen och nere i viken hörs glada skratt, tjo och tjim, när barnen leker i vattnet. Även en del vuxna leker i vattnet. Vatten tycks på ett underligt sätt göra de annars inbundna människorna glada och uppsluppna, till och med flamsiga. En del föräldrar dåsar på sandstranden och blir efterhand röda och granna.

Det är denna sommar som A och M får idén att bygga till en flygel på fritidshuset. Och egentligen är det inte så konstigt att denna tanke dyker upp. Båda är nu pensionärer och disponerar rikligt med tid, men mindre av pengar. Pensionen visar sig inte alls vara vad de trodde för ett antal år sedan, den generation som skulle få 80 procent av vad de tjänat under de tio bästa åren. Hur långt från detta har inte pensionssystemet fallit! Men då kan det finnas anledning att se över ekonomin och inte ha allt för många utgifter.

- Kan du tänka dig ett härligare ställe att bo på, undrar A.

- Nej knappast, svarar M

- Vi kanske ska skippa villan och flytta hit?

- Men det här huset är för litet.

- Vi bygger till! Jag har redan tänkt på det en tid.

- Går det?

- Varför inte?

A visar en liten skiss på hur de skulle kunna bygga till en flygel på huset.

- Ja, det ser ju intressant ut. Men får vi lov att göra så? M är en person som är angelägen om att allt ska gå rätt till.

- Vi får förstås söka bygglov.

A och M har en vän som är snickare och de vill förstås ha hans synpunkter på hur de ska göra. Kompisen B tycker inte förslaget håller.

- Ni har krånglat till det. Bättre med en mera öppen struktur. Kopplingen till det gamla huset bör ligga i nivå och helst ha samma takvinkel, råder B.

A ritar om, men B tycker att tillbyggnaden blir för stor.

- Så stort hus får du inte bygga där. Och grannarna kommer säkert att klaga.

B har stor erfarenhet av byggprojekt, där grannar utnyttjat sin allt för stora makt att godkänna eller underkänna. De som inte vill ha några förändringar i sin närmiljö, eller inte gillar sina grannar eller av någon anledning vill hämnas, kan i praktiken sätta stopp och det kan bli en lång, plågsam och dyr process under flera år innan rättsinstanserna slutligt bestämt. Den svenska avundsjukan spelar i dessa sammanhang en roll. Det finns exempel på grannar som försökt bestämma vad andra ska få ha i sin trädgård.

A har i ungdomsåren velat bli arkitekt, men var inte tillräckligt bra i skolan. Men nu går A med liv och lust in för att rita en intressant och funktionell tillbyggnad på fritidshuset. Det mest centrala ska vara ett stort vardagsrum med ryggås, helglasat med utsikt över havet. I andra änden ska finnas badrum och toalett, tvättstuga och sovrum. Inredd vind i den änden med två gästrum. Entrén till dessa är från en balkong, där man kan se ner i vardagsrummet. Under flygeln ska det bli garage och källare. I det gamla fritidshuset ska det vara ett stort kök och matplats.

Efter några turer fram och tillbaka med synpunkter från B ser det i A:s och M:s ögon riktigt bra ut. A har också fått fatt på en byggmästare E som vill bygga. Eftersom A vet att man bör ha grannarnas godkännande, visar A ritningarna för dem. Grannarna pysslar själv gärna med sina hus och åtminstone en av dem har stor erfarenhet av byggnationer. Två av de närmaste grannarna F och N har inga invändningar, medan den tredje H inte vill uttala sig.

Grannarna är som grannar mest är. Det är inget särskilt med dem. Några är tjocka och bullriga, andra är tunna och bleka. Vissa är försagda, en del har åsikter om allt och alla. Med Ernst Kretschmers typologilära är de jovialiska pykniker eller schizotyma, kalla och obehagliga i sin närvaro. Få är atletiker. I svensk kultur finns tendenser att man inte ska lägga sig i andras privatsaker, åtminstone inte offentligt eller genom att fälla kommentarer eller omdömen. Men när det kommer till hus och boenden är det annorlunda. Då vaknar bror duktig och vill bestämma över andra. Jantelagen är det klassiska begreppet - myntat av Sandemose - för den åkomma som kallas avundsjuka. Det betyder att A inte ska komma här och tro att han är förmer än någon annan, eller att det är något särskilt med A, att han kan gå sina egna vägar.

A söker bygglov för sin flygel, men den minutiöse stadsarkitekten H godtar inte ritningarna. Än det ena än det andra anser H inte vara professionellt ritat och trots flera försök och nya ritningar duger inte ritningarna. Först när E ritar samma sak men i sitt CAD-program blir ritningarna godkända.

Enligt Plan och bygglagen (PBL) ska grannar få yttra sig och därför skickar byggnadsnämnden BN bygglovsansökan till de närmaste grannarna. Nu släpper tunghäftan på H, som tidigare inte ville uttala sig, och säger att huset blir för stort och kommer att ligga för nära vägen. Enligt detaljplanen ska det vara enplanshus på max 85 kvadratmeter, med rätt att inreda vind. Det ska vara fyra meter från tomtgräns och fem meter från allmän mark. F som tidigare inte haft några invändningar, säger klart och koncist att tillbyggnaden, som den ser ut, inte kan accepteras. N förfasar sig över att denna tillbyggnad kommer att fördärva den fina miljö som vi alla så hett värnar!

Grannarnas yttranden gör att BN säger, att detta kommer inte att gå. Grannarna kommer säkert att överklaga ett bygglov och eftersom ni ligger på gränsen eller något över tillåten byggyta på 98 kvm (85+15%) kan de stoppa bygget och det kan bli en lång process i flera rättsinstanser innan ett avgörande. Riv istället fritidshuset och bygg nytt, där ni exakt följer detaljplanen och områdesbestämmelserna. Då har grannarna inget att komma med.

A och M blir bedrövade och nerslagna över den vändning processen tagit. Tänka sig att de grannar som vid tidigare samtal och förfrågan inte alls hade några invändningar, nu säger att detta kan de inte acceptera. H som sedan gammalt har ett gott öga till A, kunde A och M kanske förvänta sig ett negativt yttrande av, men N och F förvånar. Kanske är det jantelagen och avundsjukan som spelar i deras sinnen.

Att riva det lilla, trevliga fritidshuset, som blivit upprustat och förbättrat, känns oerhört tungt för A och M. Men idén om att flytta till fritidshuset och havet, har slagit rot, vuxit och blivit en rejäl planta, som inte vissnar så lätt. Med tunga hjärtan fattas beslutet att riva.

Den dag i januari då grävmaskinen välter fritidshuset, står grannarna där och gapar. De är helt tagna på sängen, övertygade som de var, att de stoppat A och M:s planer på att bosätta sig i fritidshuset. När möjligheten på nytt kommer till dem att yttra sig, är de fortfarande tagna av händelseutvecklingen och kommer inte med något yttrande. De är förstummade, men den sinnesstämningen kommer inte att vara länge.

A och E har tillsammans ritat det nya huset efter en förebild från Västkuststugan. Huset är på 85 kvm, men enligt nya bestämmelser i PBL, de så kallade Attefallstilläggen, kan de lägga till 15 kvm. I februari förbereds grundläggningen och utsättningsmannen är där med sina pinnar. Trots vad A sagt flera gånger, att det inte finns någon allmän mark vid tomten, tror inte E på detta och inte andra heller. E ritar in huset fem meter från vägen. Men vid utsättningen ser de att huset inte får plats! Att rita om huset görs inte i en handvändning. Då är det lättare att flytta pinnarna en bit, vilket E gör. F ser detta och springer upp på BN.

- De har flyttat pinnarna! Får de göra det?

- Nej det får de absolut inte, svar V bestämt.

Sedan sätter han sig och formulerar en besk skrivelse till E och A: Ni följer inte bygglovet. Jag kan stoppa bygget omedelbart om ni inte håller er till bygglovet! skriver V

Nu är det illa. Vad ska E och A göra? Hela processen har gått i stå.

- Men jag har ju hela tiden sagt att det inte finns någon allmän mark där, säger A till E Underförstått, varför har du inte lyssnat.

- Det är ju ingen som tror dig!

Det var då helvete också, tänker A och ringer till Lantmäteriet.

- Kan ni ta fram era kartor och kolla om det finns någon allmän mark vi den tomten, frågar A

Efter en stunds studerande av de aktuella kartorna, kommer svaret: Nej det finns inte någon allmän mark där, bara enskild. Vägen är en enskild väg.

Bra! A ringer genast till BN och ber dem kontakta Lantmäteriet. Där får de veta hur det verkligen är och H utfärdar genast ett nytt bygglov och startbesked, där byggnaden är placerad fyra meter från vägen. När allt kommer omkring är det vissa poäng med byråkrater som är regelstyrda och inte låter sig påvekas av ovidkommande förhållanden, nepotism, mutor och korruption...... just det som Max Weber framhöll som byråkratins förtjänster. Men F och H grämer sig och tror att det hela inte gått rätt till. De har inte läst Weber och tror att det här handlar om korruption och otillbörliga hänsynstaganden till A. Ytterligare en granne M, som kallar sig Don Martin bombarderar BN med den ena skrivelsen efter den andra. Byråkraterna tycker detta är löjeväckande, men måste ändå registrera anmälningarna. Det kommer att visa sig att M har andra motiv än att rätt ska vara rätt.

Enligt avtal och kontrakt ska bygget nu vara igång, men allt krångel och försök att stoppa det, leder till förseningar. Kontraktet säger att huset ska vara klart den 30:e maj, så nu brådskar det. Men i byggbranschen råder brist på arbetskraft och entreprenörer. Det är en ständig kamp om prioriteringar. Plötsligt har E fått nya intressanta och mera lukrativa projekt.

- Oj, oj, oj! Jag har helt enkelt skrivit fel i kontraktet, säger E. Det ska stå att huset är färdigt den 30 augusti.

- Jamen, du vet och har hela tiden vetat, hur viktigt det är att huset blir klart till sommaren, nu när vi rivit fritidshuset, svarar A.

- Men det går tyvärr inte!

- Du får hålla dig till kontraktet, men jag kan ge dig en extra månad. Den 30 juni måste det vara klart.

- Det går tyvärr inte det heller!

- Det kan jag inte acceptera. Du får betala vite från första dagen efter den 30:e maj.

- OK jag ska betala vite.

I detta ögonblick inser A att han inte vet hur ett kontrakt ska se ut i alla detaljer, till exempel vad gäller förseningar. A skulle krävt ett vite på 10 000 eller 20 000 per vecka. Nu gäller bara futtiga 2 500 kronor per vecka. Det är allt för lite. Det ska svida i skinnet om man inte följer kontraktet.

De följande veckorna ligger A på E för att hålla fart i processen. Men E har inte beställt takstolarna i tid, fast han påstår att han fått avbeställa dem på grund av allt krångel kring bygget. Då A kritiserar E för detta, surnar han till och nu blir det konflikt.

- Jag ska ha omedelbart betalt för den faktura du nu fått på det arbete vi gjort hittills, meddelar E

- Omedelbart?! Det har jag då aldrig varit med om, att en faktura ska betalas samma dag, svarar A

- Jo då, så är det och det är inget konstigt med det.

- Jag kan inte fixa det på stubinen. Vi är i Spanien.

- Du får ringa banken, så ordnar de detta.

- Det tror jag inte går. Inte betala de ut 350 000 så lättvindigt.

- Jo då, ring bara din bank och fixa betalningen, annars stoppar jag bygget tills pengarna kommer.

A undrar vad det är som händer. Han har betalt en faktura på 200 000 innan resan till Spanien och gjort E uppmärksam på att nästa faktura betalas när A kommer hem. Då sa E inget om att han ville ha betalt omedelbart för ytterligare en faktura. A undrar om E håller på att gå i konkurs. Det är inte så ovanligt i den branschen. Eller är detta ett sätt för E att legitimera att han inte kan hålla kontraktet? A kontaktar sin byggkontrollant J.

- E måste hålla sig till kontraktet, så är det. Och man brukar åtminstone ha 14 dagar på sig att betala fakturor. Jag ska tala med E, säger J.

J söker upp E och talar om för honom att det är kontraktet som gäller, inget annat.

- Dessutom är det oklokt att göra sig ovän med sina kunder, säger J till E.

Detta får avsedd effekt. J har många kontakter i byggbranschen och det sprider sig snabbt om en byggare inte sköter sig och dessutom jäklas med sina uppdragsgivare. Efter denna incident flyter byggarbetet på bra. E:s byggjobbare är duktiga och A och M gläder sig. Flyttningen till det nya huset är planerat till slutet av juli, alltså två månader senare än ursprungligen planerat, men en månad tidigare än E förutskickade.

En dag i början av juli gräver byggjobbarna ett litet dike för huvudledningen som ska anslutas till elskåpet för området. Elskåpet står några meter in på N:s tomt. Jobbarna måste gräva för hand, eftersom det inte går att komma till med maskin. Det är ett besvärligt och tungt arbete, eftersom det är massor med sten i marken. De svettas och svär, men arbetet går framåt. När det kommer till N:s tomt och några decimeter in, kommer N:s fru farande.

- Vad gör ni här?! Här får ni inte lov att gräva!

- Men vi ska anslutas till elskåpet där, säger jobbarna och pekar på skåpet.

- Detta är vår tomt, så här kommer ni inte in!

- Men A har rätt att ansluta till skåpet.

- Nej det bestämmer jag. Han äger inte detta!

- Men lagen ger honom rätt.

- Det tror jag inte. Och jag struntar i vilket. Här kommer ni inte in! Säger den uppjagade grannfrun och ställer sig demonstrativt ivägen.

Byggjobbarna har inte annat att göra än dra sig tillbaka. De är mycket medvetna om allt bråk som grannarna redan ställt till med.

När M går för att försöka tala grannfrun till rätta möts hon av en ännu ilsknare kvinna.

- Du kommer inte in på vår tomt! Ge dig iväg! Ni ska inte tro att ni äger här!

M, som är en mycket vänlig person, går bekymrad därifrån. Hade grannen känt till lagen om ledningsrätt hade hon kanske inte varit lika aggressiv. Men kunskap är inte vad som kännetecknar den grannen.

När A och M kommer till bygget senare i juli, vet det inte vad som väntar. Om de närmaste grannarna gjort sitt för att stoppa bygget, är det nu fullt uppror bland många fler. A och M förstår först inte alls vad det handlar om. Avloppet som de tydligen är uppjagade över, ska ju anslutas till befintlig tank och detta är godkänt av Miljökontoret. Sluten tank är vad de flesta har i området, så vad är problemet?

Jo, E och rörmokaren R har inte anslutit avloppet till tanken. Istället har de installerat en trekommarbrunn och infiltrationsdiken. I kontraktet står tydligt att toaletterna ska anslutas till befintlig tank, men detta har de alltså inte gjort. Nu tror grannarna och många i området att A och M ska förorena den gemensamma vattentäkten, en borrad brunn som ligger cirka 100 meter uppströms från infiltrationen. H har författat en anmälan till Miljökontoret och den delas ut på samfällighetens årsmöte. I den framförs stor oro för att A:s infiltration ska förorena vattnet och om nu A får ha trekammarbrunn, kanske många fler i området vill ha det. Man kräver ett omedelbart för bud mot att A och M får använda toaletterna. 15 grannar skickar in den utdelade anmälan och på Miljökontoret, där man avsett att godkänna anläggningen, får byråkraterna kalla fötter. Ännu kallare blir de då föreningen lämnar in ett högst vilseledande yttrande om förhållandena på platsen. Yttrandet är författat av Don Martin. Och när det blir sådant ståhej blir byråkraterna på Miljökontoret rädda att de ska få kritik. A svarar på kritiken och visar hur vilseledande föreningens yttrande är, men byråkraterna på Miljökontoret väljer nu att inte gå närmare in på detta. Istället utser de området till högt skyddsvärt och kräver ytterligare åtgärder för reningen, trots att anläggningen är gjord för att uppfylla Naturvårdsverkets krav på rening. Byråkraterna beslutar också att toaletterna inte får användas. Om så sker får A och M böta 100 000 kronor. Därför får A och M tillsvidare sitta på en Bajamaja.

A ringer ordföranden L i föreningen för att få veta vem och vilka de haft kontakt med för sitt yttrande.

- Det kan jag inte säga, svara L

- Nähä. Varför inte?

- Vi har bestämt i styrelsen att det ska var hemligt!

- Hnm. Konstigt. Jag är ju själv medlem i föreningen och måste väl kunna få veta?

- Nej, vi har bestämt att vi inte ska tala om det.

- Tycker du att detta ger ett trovärdigt intryck av ert yttrande?

På detta vill inte L svara.

- Är det Don Martin som skrivit yttrandet?

- Kanske det.

- Tycker du det är trovärdigt`

- Kanske det.

- Jag uppfattar DM som illasinnad.

- Ja, kanske det.

Ur L får man inte något vettigt, tänker A. Detta liknar mest av allt en konspiration och det är H och DM som är drivande. L är mest ett verktyg för deras syfte.

- Vet du att DM själv har en trekammarbrunn?

- Va!

- Så är det.

- Men han är ju helt emot att ni ska ha trekammarbrunn. Det är inte möjligt!

- Jo, han har trekammarbrunn. Du kan höra med honom!

Tystnad.

A ringer DM

- Är det du som skrivit yttrandet?

- Ja, de bad mig hjälpa till.

- Men det är vilseledande och lögnaktigt.

- Tycker du ja! Men du pratar för din sjuka sak.

- Du har ju själv en trekammarbrunn.

- Ja, men skillnaden mot din är att min är godkänd.

- Dina egna beräkningar visar ju att du riskerar att påverka vårt dricksvatten.

- Det stämmer inte.

- Så dina beräkningar är felaktiga?

- Nej, men vi ligger mycket längre från brunnen.

- Det håller inte med 120 meter. Du har skrivit att med 5 liter i sekunden, suger brunnen på en radie på mer än 200 meter.

- Du snackar skit!

- Med din dubbelmoral har du noll trovärdighet!

- Du är sjuk i huvudet och jag ska se till att du blir tvångsomhändertagen på mentalsjukhus.

- Hur ska det gå till?

- Det ska JAG ombesörja!

- Glöm det!

Klick! DM slänger på luren.

Don Martin, som skrivit föreningens vilseledande yttrande, har alltså själv en trekammarbrunn. DM påstår i yttrandet att det pumpas fem liter vatten i sekunden från den gemensamma brunnen, när det i själva verket är mindre än en halv liter. Don Martin, som utseendemässigt liknar Berlusconi, och moralen är inte bättre, påstår flera andra förhållanden, som är felaktiga, till exempel att det 20 meter nedanför infiltrationen skulle finnas ett vattendrag med direktanslutning till havet. 50 meter ner finns ett gammalt dike, två decimeter djupt och helt igenvuxet. M påstår också att Sveriges Geologiska Undersökningar och länsstyrelsen ställt sig mycket undrande till att Miljökontoret vill godkänna anläggningen. Ja, utifrån de felaktiga premisserna kan de undra.

Det är lite av ett mysterium varför E och R inte anslöt avloppet till tanken. E och R skyller på varann och vem ska betala åtgärderna som Miljökontoret kräver? Och vad är det som de kräver? Det vill de inte säga.

- Det är inte vår uppgift. Vi ska bara kontrollera att åtgärderna uppfyller reningskraven, svarar de och hänvisar till ändringar i Miljöbalken från teknikkrav till funktionskrav.

När A får klart för sig att avloppet från toaletten inte kopplats till tanken, som beställt, och att alla avloppsledningar är sammanförda till ett utlopp, vilket gör det omöjligt att koppla det till tanken, blir han förtvivlad. Ett rivet fritidshus och ett nytt på mer än två miljoner och så får de inte använda toaletterna. Och det finns inget att göra. Det går inte att riva upp grunden och dra om ledningarna. Det hela är kört! Upprörd och med gråten i halsen ringer A till E.

- Hur har detta gått till? Varför har ni gjort så här? Du vet mycket väl att toaletterna skulle anslutas till befintlig tank.

- Det är R som gjort detta på eget bevåg, svarar E.

- Men du måste väl sett vad som gjordes innan ni göt!

- Nä, jag såg inte det. Det var så mycket krångel med alltihop då, så jag missade det.

- Nu står vi där. Du vet att grannarna skriker som stuckna grisar. Det är uppror här!

- R får fixa det. Jag har köpt den tjänsten av honom, så det är hans ansvar. Jag skiter i om han går i konkurs. Detta får han ta!

A ringer R.

- Det är E:s fel att det blivit så här. Han har inte gett oss tydliga arbetsorder, så vi gjorde som vi alltid gör idag. Vi följer Naturvårdsverkets regler och de har sagt till kommunerna att inte godkänna nya installationer av sluten tank. Det är mycket problem med dem, de spricker och folk sätter ett spett i dem. Vissa kommer har helt förbjudit slutna tankar.

- Men här tror alla att man måste ha sluten tank.

- Det är fel! De är okunnig och inbilska.

- Men Miljökontoret vill ju inte godkänna infiltrationen.

- Det är bara för att era grannar skriker så högt. Den som skriker högst får rätt hos dem. Men ta det bara lugnt så fixar vi detta!

E och R bollar problemet mellan sig och det blir ingen lösning. Månaderna går och på Miljökontoret godtar de inte de förslag som R kommer med. A föreslår ett minireningsverk, men det tycker E är för dyrt. Visst, det kostar 100 000 kronor och varken E eller R vill betala, trots att det är de som satt A och M på pottkanten. Enda trösten är att vädret är milt och med dörren öppen på Bajamajan kan de sitta där och titta ut på havet.

I grannskapet sprids ett rykte att A och M tror att de kan göra som de själva vill, inte följa lagar och regler och vara som vanligt, hederligt folk. De krånglar och fuskar och slingra sig som ormar på alla sätt, för att få sin egen vilja igenom. Komma här och tro att de kan bygga som de gjort och att detta ska accepteras. Ett tydligt tecken på avståndstagande är att vissa grannar inte längre hälsar. De tittar i marken eller bort.

Juli går. Augusti går. September och november likaså, men ingen lösning på avloppet. Först i slutet av november tvingas E lösa problemet sedan A, mot principen, fått ett konkret förslag från Miljökontoret vad de kan godkänna. Det krävdes hårda ord till E både från A och J för att komma till en lösning. Ett biofilter ska sättas efter trekammarbrunnen och därefter en fosforfälla. Ingen annan i hela området kommer att ha en så fin reningsanläggning och frågan är vad Don Martin ska göra med sin trekammarbrunn.

V vägrar att ge något slutbesked för det nybyggda huset. Annexet ska först rivas. Men A tänker göra det till ett Attefallshus och inte riva.

- Det  går inte! Man får inte ha ett gammalt hus till ett Attefallshus, svarar V.

A ringer Boverket som säger att det visst går.

- Man kan ha vilket gammalt hus som helst till ett Attefallshus, bara man följer reglerna, svarar Boverket.

V tycker detta är fel, men får börja sig. Dock ligger annexet närmare än 4,5 meter från tomtgränsen, så därför måste grannarna godkänna att det ligger där det ligger sedan 70-talet. H är inte benägen att göra det, men A har ett trumfkort. H har själv byggt en Friggebod bara 1,3 meter från gränsen till A:s tomt. Inga problem med det för A, men om H inte kan godkänna att annexet/Attefallen ligger där den ligger sedan långt före att H köpte sin stuga, kommer det i ett annat ljus. Och först efter mycket om och men förmår sig både H och F att acceptera att Attefallshuset ligger närmare tomtgränsen än 4,5 meter. Nu ska väl V ändå bli tvungen att godkänna och ge slutbesked. Men inte! Det har kommit till V:s kännedom att A inte har ett godkänt avlopp och därför blir det inget slutbesked. Inte heller kan det bli något godkännande av Attefallshuset, eftersom ett Attefallshus kräver att det finns en huvudbyggnad på tomten. Eftersom det inte finns något slutbesked finns det heller ingen huvudbyggnad. Och eftersom det inte finns någon huvudbyggnad kan annexet inte bli ett Attefallshus och måste alltså rivas! Utan slutbesked får A och M inte heller bo i sitt nya hus. Hur skulle de kunna göra detta? Huset existerar ju inte!

 

Drabbad av byråkratin.jpg

THE PROCESS

- This is illegal, said the red-faced building inspector V and pointing angrily on the annex on the ground by the sea, where a new house just been built.
- And that's illegal! V continues, pointing with his whole hand on a so-called "Attefalls" extension of 15 sqm is added in the new house.
Then he takes charges with more air into his lungs and fizzle: It is unlawful for you whatsoever to live in the house!


It is a day in September when the sun is shining friendly and it is still warm and good in the air, as the municipality's social untalented building inspector comes tramping into the A's ground, but not introducing themselves and tells about his errand. He is there to do his test measurements, because he suspects that all is not right with the information A submitted to the Building authority BA. Obviously V does not wants have any discussions with A on his case and therefore he does not get in contact.  A must inform himself about who V is and what he does in the ground.


After V carried out his measurements, he makes this attack on A, standing in front of the new house. A, which has become quite annoyed by V's attitude and behavior responds:

- You have not plain manners! Tramping in here without say good morning and talk about your business .
- You know who I am, growls V.
- No, I do not know. I have never met you. Incidentally seems you do not have a clue that you work in a public service. Just think that you should check and chasing people. But it is we who pay your salary!
- No, you do not! It would be illegal, screaming V and throws him in the car. Probably thinking V on bribery and a worthy man he is, it would be unthinkable. V running at full speed towards the municipal office in order to issue the building sanction fees. It is the mechanism that municipalities use to punish those who do not obey the laws and regulations, or what the BA announced. V always finds a certain pleasure in being able to issue these charges, when people think that they can do as they like on their plots. A looks that V is red in the neck as he rushes off in his Volvo. A fear, with good reason, that the blunt V will ensure that it stings the skin of A.

 

There was once an elderly couple A and M, which got an idea that, as the last major project of life, to build on the little summer house by the sea, to move there and stay permanently. When they retired, they could live where they wanted, without having to think about the possibility to work and livelihood. Being dependent on this should not go together with a move to the countryside and to a small, sleeping municipality.


The holiday cottage has sea views and is located in an area with several other holiday homes. The consequences of this circumstance did not make the A and M pondered and it will prove to be a big mistake. Within walking distance is a beautiful bay, where many swimmers come summer days. The neighbors in the area are from the district or the nearest provinces. They love deeply their homes and the environment. Like most Swedes, who owns a vacation home, they are constantly busy with their houses, builds and builds popular conservatories, paint, polish and sweep. On summer evenings waft it from their barbecues and beer shines golden in their glass. Yes, that is exactly how it should be in a Swedish summer resort in the country. In late summer, they pull down the shades and traveling to the urban environments they usually come from. The area then becomes quiet, empty and dark. Only the occasional summer cat stresses of around hunting for mice.


It is this idyllic holiday home owners laid claim to and they certainly do not want someone to come and disturb them with some changes, which may disturb their peace of mind. In this regard, they are more conservative than politically conservative country. Anyone who challenges this culture must expect that there will be a hell of a life.


This is a country where citizens are expected to adhere strictly to the regulations, set by the political sovereignty and enforced by their cadres of bureaucrats, who do not know any greater pleasure than to claim the authority, squeeze the citizens who take liberties, and put them in place. It is precisely this feature and the opportunity that gives the bureaucrat class  its meaning, authority and high self-assessment. After all, it is the bureaucrat class that has the daily power and the elected representatives are their transport company, as the insistence on necessities supplies the bureaucrat class with their tools and weapons. How wise it is organized in the Swedish democracy, that those who have the real power, does not need to be held accountable in elections. Because their power rests on a huge foundation of laws enacted over many decades, they need not worry about the political changes. They sit safely on their records and ensures that continually multiply. The bureaucracy is self-generating just as Parkinson predicted already in 1957.


It happens that the bureaucrat class is not satisfied with the power politicians given them by the laws. When faced their own administrative arrangements and regulations, which citizens must abide by. An illustrative example is the changes in the Planning and Building Act 2014. In the summer came the new version with so-called Attefall extension (after the Minister Attefall). It should give homeowners a little more freedom for extensions and conversions. Homeowners may, without planning permission to build 15 square meters of the house and build a so-called Attefalls-house of 25 square meters. But what should it be a little freedom reform, did not fit the bureaucrats. Quickly saw the introduction of new rules. It requires a notification to the BA, starting slips, inspection, possibly the control officer, notification of completion and control measurement and then apply for the final statement before construction may be flown. It costs several hundred dollars to get these decisions and all is thus almost the same as to seek planning permission. The bureaucrats have regained control and rakes in money to the municipality. So it was this freedom reform!


When V coming to his office in the main municipal building in the city, where he has his orderly office with running meters of legal clauses and regulations, but not a single piece of paper on his desk, since he is a modern man. He immediately started the computer to figure out how much the penalty will be. V has made such calculations many times and it's quick to fill in the template. The computer calculates the amount. It gives V a little shiver of pleasure and satisfaction every time he gets the opportunity to determine a construction penalty. As he sees it, this is precisely the instrument he needs to put fear in the people and get them to obey.


It does not take many seconds before the computer declares that the amount in this case is 66,750 kronor. Actually V, after the morning's confrontation with the big-mouthed A, should like to see that there was an even higher amount. But because he is a righteous man, who wants to give himself the epithet "tough but fair", he accepts what the computer just announced: 66 750. V rubbing his hands and laughing contentedly to himself.


It is the summer of 2014. An unusually beautiful summer for being in Sweden. The sun shines all day long from the clear blue sky. Souls warmed by the pleasant climate, caressing their minds in the sweetest way. All will be in a good mood and the talk of nothing but the nice weather and how happy they may be, to receive this free gift. Seagulls flying over the blue sky and down in the bay is heard laughter, when children play in the water. Even some adults playing in the water. Water seems strangely do the otherwise bound people excited and hilarious, and even flimsy. Some parents are dozing on the sand beach and will eventually become red and gaudy.


It is this summer A and M get the idea to build a wing on the holiday home. And really, it is not surprising that this idea shows up. Both are now retired and disposes plenty of time but less money. The pension is found to be not at all what they did for a number of years ago, this generation would get 80 percent of what they earned during the ten best years. How far from this is pension fallen! But then there may be reason to review the economy and not have too many expenses.
- Can you imagine a lovelier place to stay, wondering A.
- No. hardly responds M
- Maybe we should skip the villa and move here?
- But this house is too small.
- We build it larger! I have already thought about it for some time.
- Will it works?
- Why not?
A shows a small sketch of how they might build a wing of the house.
- Yes, it looks quite interesting. But are we allowed to do so? M is a person who is anxious for everything to go right.
- We must of course apply for planning permission.
A and M have a friend who is a carpenter and they would of course have his views on how they should do. Buddy B do not like the proposal.
- You've been struggling with it. Better with a more open structure. The link to the old house should be on the same level and preferably have the same roof angle, advises B.
A redrawing, but B think that the building is too large.
- Such a big house, you should not build there. Neighbors will certainly complain.
B has vast experience in construction projects, where neighbors got to much power to approve or disapprove. Those who do not want any changes in their environment, or do not like their neighbors, or for some reason want revenge, can practically stop the project and it can be a long, painful and expensive process for several years before courts finally has decided. The Swedish envy play in this context a role. There are examples of neighbors who tried to decide what others may have in the garden.

 


A has in his youth wanted to be an architect, but was not good enough in school. Now A gets with heart and soul to draw an interesting and functional extension of the summer house. The most important will be a large living room with ridge and all glass wall overlooking the sea. At the other end will be a bathroom and toilet, utility room and bedroom. Furnished attic in the end with two guest rooms. The entrance to these is from a balcony, where you can look down into the living room. Under the wing, it will be a garage and basement. In the old summer house should be a large kitchen and dining area.


After a few trips back and forth with input from B looks it in the A's and M's eyes really good. A've also got hold of a builder E who want to build. Since A knows that you should have the neighbors' approval, he shows the drawings for them. The neighbors busy them self happy with their houses and at least one of them have extensive experience in construction. Two of the closest neighbors F and N have no objection, while the third H does not wish to speak.


The neighbors are what neighbors usually are. There is nothing special about them. Some are thick and noisy, others are thin and pale. Some are timid, some have opinions about everything and everyone. Whit Ernst Kretschmer's typology calls the jovial "pykniks" and the, cold and uncomfortable "schizotym". Few are athletic . In Swedish culture, there are signs that one should not meddle in other people's private things, at least not publicly, or by making comments or reviews. But when it comes to housing and accommodation it is different. Then big brother wakes up and want to decide over others. Jante Law is the classic term - coined by Sandemose - for the affliction called jealousy. It means that A should not come here and think that he is superior to anyone else, and can go their own ways.


A seeks planning permission for the wing, but the scrutinizing city planner H does not accept  his drawings. One than the other H think is not professionally drawn and despite several attempts and new blueprints the drawings is not good enough. Only when E draws the same thing but in a CAD program becomes drawings approved.


According to the Planning and Building Act (PBL), the neighbors have a say and therefore sends Planning BA building permit application to the closest neighbors. Now H, which previously did not want to comment, says that the house is too big and will be located too close to the road. According to the zoning plan it shall be single storey on max 85 square meters, with the right to decorate the attic. There should be four meters from the property line and five meters of public land. F which previously had no objections, says clearly and concisely the building, as it stands, cannot be accepted. N horrified at the fact that this extension will destroy the delicate environment that we all cherish so hot!
Whit the neighbors' opinions, BA says, that this will not go. The neighbors will surely appeal a building permit, and because you are at the limit or slightly above the permitted building area of
​​98 sqm (85 + 15%), they can stop the construction and it can be a long process in several courts before a determination. It can take years. Tear instead dawn the summer house and build a new, where you precisely follow the zoning plan. Then the neighbors have nothing to come by.


A and M will become distressed and cast down of the turnaround process has taken. Imagine the neighbors at the previous call and request not had any objections, now says that it cannot be accepted. H that since old have a good eye to A, A and M could perhaps expect a negative opinion of, but N and F surprise. Maybe it is the so called Law of Jante  and jealousy that play in their minds.


To demolish the small, pleasant summer house, that has been renovated and improved, feels extremely heavy for A and M. But the idea of
​​moving to the summer house and the sea, has taken root, grown and become a big plant that does not wither easily. With heavy hearts, they decide  to demolish.


On the day in January when the excavator overturned recreational house, stands the neighbors there and gape. They are totally taken by surprise, convinced as they were that they stopped the A's and M's plans to settle in the summer house. When the opportunity again come to them to speak, they are still taken by the events and do not comment. They are dumbfounded, but the mood will not last long.


A and E, together designed the new building after a model from the West Coast cottage. The house is 85 square meters, but according to the new provisions of the PBL, the so-called Attefalls extension, they can add 15 sqm. In February, preparing the foundation and release the man is there with their sticks. Despite what A said several times that there is no public land around the plot, do not E trust this and not others either. E draw in the house five meters from the road. But of release, they see that the house will not fit! To redraw the house is not done in a jiffy. Then it is easier to move the sticks a bit, which E does. F sees this and runs up to the BA.
- They have moved the sticks! Can they do it?
- No, they certainly do not, answer V decided.
Then he sits down and puts a bitter letter to the E and A: You do not follow the building permit. I can stop the construction immediately if you do not stick to the building permit! writing V
Now it's bad. What shall E and A do? The whole process has stalled.
- But I have always said that there is no public land, says A to E, implicitly, why have not you been listening.
- It's not who you think!
It was then hell, A thinks and call the National Land Survey.
- Can you take out your maps and check if there are any public land, around the plot, asks A
After a moment of studying the current maps, the answer is: No, there are not any public land there, only individual. The road is a private road.


Good! A calles immediately to the BA and ask them to contact the National Land Survey. Where do they get to know how it really is and H issue immediately a new building permit and the start notification, where the building is placed four meters from the road. After all, there are certain points with bureaucrats that is rule-governed and not allow themselves to be affected by extraneous circumstances, nepotism, bribery and corruption ...... just what Max Weber pointed out is the bureaucracy merits. However, F and H fret and think the whole thing is not followed properly. They have not read Weber and believe that this is about corruption and undue considerations A. Another neighbor M, who calls himself Don Martin bombs BA with one letter after another. The bureaucrats think this is ridiculous, but must still register complaints. It will prove that M has other motives than the right to be right.


According to the agreements and contracts should build now be running, but all the hassle and attempt to stop it, leading to delays. The contract says that the house will be completed on May 30, so now is urgent. But in the construction industry shortage of workers and contractors. It is a constant battle of priorities. Suddenly E received new interesting and more lucrative projects.
- Oh, oh, oh! I have simply written the wrong date in the contract, said E. It should say that the house is finished on 30 August.
- Well, you know, and have known all the time, how important it is that the house will be ready by summer, now that we described the recreational house, responds A.
- But it is unfortunately not!
- You must keep to the contract, but I can give you an extra month. On June 30, it must be clear.
- Sorry, we cannot either!
- I cannot accept. You must pay a penalty of the first day after May 30
- OK, I'll pay a penalty.


At this moment A realizes that he does not know how a contract should looks like into all the details, for instance in terms of delays. A would have required a fine of 10 000 or 20 000 kronor per week. Now just petty SEK 2 500 per week. It is all too little. It will sting the skin if the builder does not comply with the contract.


The following weeks are A in constant contact with E to keep the momentum in the process. But E has not ordered the rafters in time, though he claims he had to cancel them because of the hassle surrounding the building. When A fault E for this, he gets annoyed and now it becomes a conflict.
- I should have immediately paid the invoice you now have on the work we have done so far, announces E
- Immediately?! I have never seen that an invoice should be paid the same day, responds A
- Well then, so it is and there is nothing strange about it.
- I cannot fix it on the cord. We are in Spain.
- You can call the bank, so they arrange this.
- I think not. Do not pay the 350,000 so casually.
- Well then, just call your bank and fix the payment, otherwise I stop construction until the money comes.


A wonder what is happening. He has paid an invoice of 200 000 before the trip to Spain and made the E note that next bill is paid when A comes home. When told E no if he wanted to get paid immediately for another bill. A wonder if E is about to go bankrupt. It is not so unusual in this industry. Or is this a way for E legitimize that he cannot hold the contract? A contact their building inspector J.
- E must adhere to the contract, so it is. And you usually have at least 14 days to pay invoices. I'll speak to E, says J.
J seeks E and tells him that the contract is in force, nothing else.
- In addition, it is unwise to make himself an enemy with his customers, says J to E.


This has the desired effect. J has many contacts in the construction industry and it spreads quickly if a builder does not take care of himself, besides messing with his clients. After this incident, floating construction work fine. E's construction workers are skilled and A and M pleased. The move to the new building is planned for the end of July, two months later than originally planned, but a month earlier than the E predicted.
One day in early July, construction workers digging a small trench for the main line to be connected to the control box for the area. The switch cabinet stands a few meters onto N's plot. The workers must dig by hand, because it is not possible to get to the machine. It is a difficult and demanding job, because there are lots of stones in the ground. The sweat and swear, but the work goes forward. When it comes to N's plot and a few inches in, the N's wife comes running.
- What are you doing here?! Here you are not allowed to dig!
- But we must connect to the central box, say the workers, pointing to the cabinet.
- This is our land, so this will you never enter!
- But A has the right to join the cabinet.
- No, I decide. He does not own this!
- But the law gives him the right.
- I do not think so. And I do not care. Here ye shall not enter! Says the agitated neighbor and stand conspicuously in the way.
The construction workers have no other option but to withdraw. They are very aware of all the fuss the neighbors already caused.
When M going to try to tell the neighbor to the right she is met by an even angrier woman.
- You will not go into our ground! Go away! You should not think that you own this!
M, which is a very friendly person, is troubled. Had the neighbor known of the law on the rights of electric cable wiring, she had perhaps not been as aggressive. But knowledge is not what characterizes this neighbor.


When A and M coming to the site later in July, they do not knows what awaits. If the nearest neighbors made much to stop the construction, it is now in full rebellion among many more. A and M understand at first not at all what it is about. Sewer as they apparently are agitated over, is supposed to be connected to the existing tank and this is approved by the Environmental Office. Closed tank is what most people have in the area, so what's the problem?


Well, E and R plumber has not connected the drain to the tank. Instead, they have installed a septic tank and infiltration trenches. The contract is clear that the toilets should be connected to the existing tank, but they have not done. Now think the neighbors and many other in the area, that A and M will pollute the common aquifer, a drilled well is located about 100 meters upstream from the infiltration. H has written a complaint to the Environment Agency and it is distributed at annual meeting in the association . In the front is great concern for A's infiltration will pollute the water and now A may have septic tank, perhaps many more in the area want it. It calls for an immediate ban on the A and M are allowed to use the toilets. 15 neighbors submitted notification to the Environment Office. EO where intended to approve the facility, but after the notification the bureaucrats got cold feet. Even cooler then the association submit a maximum of misleading opinion on conditions on the ground.

 

The opinion was written by Don Martin. And when there is such a hubbub become bureaucrats at the Environmental Office afraid that they will be criticized. A reply to the criticism and show how misleading the association's opinion is, but the bureaucrats at the Environmental Office now choosing not to go into that. Instead designates the area of ​​high protection value and requires additional measures for the purification, despite the fact that the facility is designed to meet Environmental Protection Agency requirements for purification. The bureaucrats also decides that the toilets cannot be used. If this occurs, the A and M fined 100,000 crowns. Therefore, A and M to further sit on a portable toilet.
A calles L Chairman of the Association of knowing who and what they had contact with his opinion.
- I cannot say, answer L
- Nope. Why not?
- We have decided in the Board that there was to be a secret!
- HNM. Strange. I also am a member of the association and must surely be able to get to know?
- No, we have decided that we should not talk about it.
- Do you think this gives a credible impression of your opinion?
This would not L responding.
- Is that Don Martin who wrote the opinion?
- Maybe it.
- Do you find it credible?
- Maybe.
- I perceive DM as malicious.
- Yes maybe.
From L you get no sense, thinks A. This resembles most of all a conspiracy and it is H & DM are driving. L is the most a tool for their purpose.
- Do you know that DM have a septic tank?
- What?
- That's how it is.
- But he's totally against you to have septic tank. It is not possible!
- Well, he has septic tank. You can hear him!
Silence.
A caller DM
- Is it you who wrote the opinion?
- Yes, they asked me to help.
- But it is misleading and untrue.
- Do you think yes! But you talk to your sick thing.
- You've got yourself a septic tank.
- Yes, but the difference to yours is mine is approved.
- Your own calculations show that, you are liable to affect our drinking water.
- That is not true.
- So your calculations are incorrect?
- No, but we are much further from the well.
- It does not agree with 120 meters. You have written that with 5 liters a second, sucking well at a radius of more than 200 meters.
- You talking shit!
- With your double standards, you have zero credibility!
- You are sick in the head and I'll make sure you get
taken care of by force in mental hospitals.
- How will that happen?
- I will provide!
- Forget it!
Click! DM throw on the handset.
Don Martin, who wrote the association misleading opinion, has himself a septic tank. DM states in the opinion that it pumped five liters of water per second from the common well, when in fact less than half a liter. Don Martin, whose appearance is similar to Berlusconi, and morale is no better, claiming several other conditions that are incorrect, such that it is 20 meters below the infiltration would be a creek with direct access to the sea. 50 meters down is an old ditch, six inches deep and completely overgrown. M also claims that the Swedish Geological Survey and the provincial government set itself very puzzled that the Environment Agency would approve the facility. Yes, based on the faulty premise, they may wonder.


There is a bit of a mystery why E and R did not connect the drain to the tank. E and R blaming each other and who pays the measures Environmental Office requires? And what is it that they need? That they did not say.
- It is not our job. We will only verify that the measures comply with treatment requirements, they respond and refers to changes in the Environmental Code from technology requirements to the functional requirements.
When A realizes that the sewage from the toilet is not connected to the tank, as ordered, and that all sewers are combined into one outlet, making it impossible to link it to the closed tank, he becomes despondent. A demolished homes and a new of more than two million and they must not use the toilets. And there's nothing to do. Cannot tear up the ground and pull on the wires. The whole thing
is driven! Distraught and with tears in her voice rings A to E.
- How has this happened? Why have you done this? You know very well that the toilets would be connected to the existing tank.
- R did this on his own, responding E.
- But you must surely have seen what was done before you've got!
- No, I did not see it. There was so much hassle with it all the time, so I missed it.
- Now we are there. You know the neighbors screaming as stung pigs. It's uprising here!
- R should fix it. I bought the service of him, it is his responsibility. I do not care if he goes bankrupt. This should he take!
A ring R.
- It is E's fault that it ended up like this. He has not given us clear work order, so we did what we always do today. We follow the Environmental Protection Agency's rules and they have told local authorities not to approve new installations of closed tank. There are a lot of problems with them, they burst and people put a spit in them. Some will have completely banned the closed tanks.
- But here all believe that one must have closed tank.
- It is wrong! They are ignorant and conceited.
- But the Environment Agency does not want to accept the infiltration.
- It's only because your neighbors are screaming so loud. He who shouts loudest gets the right of them. But do not worry we'll fix it!
E and R balls problem between them and there will be no solution. Months pass and the Environment Agency accepts not the proposal that the R comes with. A proposes a mini
purifier, but E thinks it is too expensive. Sure, it costs 100 000 and either E or R are willing to pay, even though it is they who set the A and M on the pot edge. The only consolation is that the weather is mild and the door open on the portable toilet they can sit there and look out at the sea.


In the neighborhood spread rumors that A and M thinks they can do as they like, not follow laws and rules, and be as normal, decent people. They are malfunctioning and cheat and wriggle like snakes in every way, to get their will through. Getting here and think they can build as they have done and that this should be accepted. A clear sign of rejection is that some neighbors no longer say hello. They look at the ground or away.
July go. August goes. September and November as well, but no solution to drain. First, in late November forced E may resolve the problem, then A, the principle, received a concrete proposal from the Environmental Office what they can accept. It required hard words to E from both the A and J to come to a solution. A
biological filter will be added after septic pit and then a phosphorus trap. No one else in the whole area will have such a fine treatment plant and the question is what Don Martin will do with his septic tank.


V refuses to give any final statement of the new house. The annex will first be demolished. But A plan to make it a Attefalls house and not tear.
- It's not possible! You cannot have an old house as a Attefalls house, responding V.
A calls the National
Building and Planning Committee  who say it's certainly possible.
- You can have any old house at any time to a Attefalls house, just follow the rules, answers Building and Planning.


V think this is wrong, but may start out. However, the annex is closer than 4.5 meters from the property line, so why should the neighbors agree that it is where it is located since the 70's. H is not inclined to do that, but A has a trump card. H has built himself a small house just 1.3 meters from the boundary of A's plot. No problems with that for A, but if H can not approve the annexe / Attefallen is where it is since long before that H bought his cottage, it comes in a different light. And only after a lot of ifs and buts capable of both H and F, to accept that Attefalls house is closer to the property line than 4.5 meters. Now well-V still have to approve and give final answers. But not! It has come to V's attention that A does not have an approved sewage and therefore there will be no final answer. Nor can there be any endorsement of Attefalls house as a Attefalls house requires the existence of a main building on the site. Because there is no final answer, there is no main building. And because there is no main building, the annex can not be a Attefalls house and must therefore be demolished! But the final ruling may be A and M does not live in his new house. How could they do this? The house exists of course not!

 

Hällevik.jpg

ETT TRADITIONELLT LOKALSAMHÄLLE

Att vara fiskare och ha sin försörjning av vad havet ger, har fram till modern tid varit ett hårt och farligt yrke. Fiskarens livsvillkor satte sin prägel på deras samhälle, på liv och leverne, på sociala ordningar och moralen bland människorna i fiskelägena. Havet gav och havet tog ibland sin tribut och under plötsligt uppkommande dåligt väder har mången fiskarhustru stått på kajen, oroligt spanande ut över ett vresigt hav. Lättnaden var stor då fiskebåtarna närmade sig hamnen.

I gamla dagar gällde en viss ordning och reda i fiskeläget Hällevik på Listerlandet i Blekinge. Under de tuffa förhållanden som fiskarbefolkningen levde, utan socialförsäkringar och en välfärdsstat som drog försorg om sina medlemmar, var man hänvisade till sig själva och varann i lokalsamhällets gemenskap och solidaritet. Den lokala "välfärden" byggde på likhet, sammanhållning, delad moral och social kontroll. Här accepterades inte avvikelser eller beteenden som hotade sammanhållningen och den etablerade ordningen. Individuellt självbestämmande och handlingsfrihet hade ingen plats och förekom kanske över huvud taget inte i människornas tankevärld. Dessa levnadsregler kan vi tydligt utläsa från fiskaregillets stadgar i Hällevik från 1735. Här följer några intressanta utdrag:

1§." Att fiske är förbjudet på lördagar efter helgmålsringningen i kyrkan samt hela söndagen till klockan 12 på söndagskvällen. Samtliga fiskare med kvinnor och barn skall besöka kyrkan om söndagarna och vara kristliga i sitt uppförande samt visa med goda gärningar att de fromma äro. De som ej rätta sig härefter mister rätten att fiska. Garnen, fångsten samt ekan beslagtages av gillet."

Vi ser att fiskarna ska vara goda kristna och om man är olydig kan man mista förutsättningarna till försörjning genom fiske. De ska hållas i herrans tukt och förmaning genom att varje söndag gå i kyrkan och undervisas i den kristna etiken. Könsuppdelningen avspeglas också i kyrkan. Evangeliesidan är den norra sidan i kyrkan, där ska kvinnorna sitta just som Maria stod vid Jesus kors, det vill säga till vänster. Männen sitter på samma sida som lärjungen Johannes stod, det vill säga till höger.

2§."Ingen, var det vara må, få flytta in i fiskeläget utan han fått tillåtelse av åldermannen och hans fyra bisittare detta för att hindra löst folk att bosätta sig där och förstöra näringen. Ingen må hyss löst folk. Skulle någon göra detta böte han 4 öre riksmynt samt en 1/4 tunna öl. Kan ej den felande betala skall åldermannen uttaga böterna i fiske."

Ja, löst folk, som kan skapa oreda, är inte välkomna i det stränga men välordnade lokalsamhället. Det finns risk att de som inte håller sig till ordningen hotar fiskenäringen. Åldermannen och hans fyra bisittare är den lokala ordningsmakten. Detta är väl så långt ifrån dagens samhällsordning att vi kanske har svårt att föreställa oss den kollektiva, hårda ordning som gällde - men som troligen var förutsättningen för lokalsamhällets självförsörjning. Sedan följer en rad paragrafer om regler för fisket, maskornas storlek i garnen, mm. Den som olovligen lånar andras redskap eller skadar dem får böta fyra öre.

I tron på Gud den allsmäktige ska fiskarna låta prästen välsigna fiskeredskapen så att de ger en riklig fångst. För detta skall åldermannen till prästen lämna tre stora laxar på våren samt två pund ål på hösten.

8§."Åldermannen med samtliga fiskare skall samlade gå till kyrkan första söndagen i mars samt första söndagen i augusti för att prästen i vapenhuset eller kyrkbacken välsigna må garnen till en riklig fångst. Man skall sedan besöka mässan."

Därefter kommer ett antal paragrafer som markerar solidariteten och en slags gemensam försäkring för den händelse fiskaren råkar illa ut - vilket inte var ovanligt.

7§." Den som mister eka, garn, hommor, mm skall bekomma detsamma genom gillet, så att han sin bärgning hava måtte."

10§. " Vid sjukdom nöd och elände skall samtliga gillesmän och kvinnor bistå varandra som trogna bröder och systrar."

11§. "Att taga vård om gamla, orkeslösa män och kvinnor som inga anhöriga haver samt inhysa desamma hos gillesmän på gillets fromma och båtnad samt bekostnad."

12§. "Vid gravöl skall samtliga män och kvinnor följa den döde till kyrkan och bevista mässan samt turas om att bära båren både män och kvinnor. Allt fiske den dagen är förbjudet såsom en heder att visa den döde och anhöriga."

Fiskarna levde ett hårt liv och det var inte ovanligt att havet tog en del av dem. Därför var det viktigt att fiskarfamiljerna stöttade varann. Att alla skulle hjälpa varann vid sjukdom och olycka var viktigt för att tex en förlisning inte skulle leda till ännu större olycka för den drabbade familjen. För att inte bara känna sig utlämnade åt vädrets makter ska fiskarna förlita sig på vår Herres nåd.

15§. "Fiskaren skall med tålamod förlita sig på vår Herre, han som makten haver till lands samt vatten, att han må beskydda oss från nöd, fattigdom och sjukdom samt välsigna vårt fiske så att vi må få en dräglig hgiving."

Hamnen var fiskelägets centrum och det mesta kretsade kring verksamheten där. Dit kom byborna för att ta hand om sina båtar och göra klart för att gå ut och fiska. Tidigt på morgonen eller på natten gav sig båtarna ut på sjön, som ofta låg där mörk och spegelblank. I Hanöbukten är det ovanligt ofta bleke och landskapet har fått namn efter detta fenomen. Havets magiska tystnad vid bleke bröts vanligen vi soluppgången och havet börjar sjunga.

Detta var en tid då kvinnorna, som tog hand om fisken, bar långa kjolar - ofta i mörkt tyg - och hucklen. Männen, med av väder och vind fårade ansikten, hade keps eller sydväst. Attityden kännetecknades av kärvhet och avvaktande eller misstänksamhet mot främlingar och nykomlingar. Man ville veta var man hade folk.

I hamnen landades fångsten och man gjorde upp affärer. Kvinnorna plockade ut fisken ur näten. Männen hängde dem på tork och lagade. Barnen fick tidigt hjälpa till med arbetet, flickor i hamnen och pojkar på båtarna. De kallades då "bådapågar". På garnhagarna hängde näten i långa rader, vajande i vinden. Avgörande stunder var då de sattes i sjön. Skulle det bli en bra fångst idag? Om så, blev glädjen stor. Men så blev det inte alltid och då kom misstämning i byn. Alla var beroende av fisket för brödfödan och en dålig eller utebliven fångst betydde knaprare kosthåll.

Fiskarna ägde inte alltid de garnhagar där de spände upp sina garn för torkning och lagning. Det var inte ovanligt att det var bönder som ägde marken och det kunde bli konflikt mellan fiskare och bönder om ersättningen eller hyran för garnhagen. Om bonden begär oskälig hyra eller tar redskap, skall hela lokalsamhället mobiliseras och agera gentemot bonden - en solidaritet i handling.

Kulturen i och kring fiskesamhället Hällevik kan man delvis uppleva på det fiskemuseum som hembygdsföreningen har i Hällevik. Där finns båtar, fiskeredskap, båtmotorer och utrustning som ger en bild av hur fiskare hade det förr. Gamla fiskebåtar är bevarade tillsammans med modeller och man får se hur det går till att göra en äkta Blekingseka. Ljud och ljusspel ger en känsla för hur det var i det gamla samhället. Här visar Hälleviksborna delar av sin historia. Nere i hamnen kan man fortfarande se gamla stenbryggor och kåsar där ekorna förr låg tätt. Men Hällevik är idag ett helt annat samhälle, där sommargäster och turister dominerar.

 

PÃ¥ven.jpg

Till påve Franciskus

Vatikanstaten

Rom

 

OTROLIG BRUTALITET MOT DJUR I SPANIEN

Jag vill göra Påven uppmärksam på att det i Spanien förekommer svår brutalitet mot djur. Det handlar inte bara om tjurfäktning utan också om så kallade kulturella festivaler där av tradition djur blir plågade, misshandlade och dödade till underhållning för människor. Dessa "kulturella" spektakel får bidrag av EU, som i övrigt säger sig ha bra lagstiftning mot djurmisshandel.

Den spanska macho-kulturen i dessa sammanhang, är djupt olustig och beklaglig. Jag hoppas och tror att katolska kyrkan inte accepterar dessa förhållanden och önskar att ni i lämpligt sammanhang påtalar detta för prästerna där och uppmanar dem att på lämpligt sätt agera och bidra till att skapa opinion mot dessa vidriga förhållanden.

Alf Ronnby

docent i socialt arbete

Orrevägen 6001

SE 294 94 Sölvesborg

Sweden

tel 046 - 456 - 71119

alf.ron@telia.com

 

 

 

Sölvesborg                                               26.11.15

 

 

 

 

Pope Francis
Vatican City State
Rome

INCREDIBLE BRUTALITY AGAINST ANIMALS IN SPAIN
I want to make the Pope aware of that in Spain there are severe brutality against animals. It is not just about bullfighting, but also the so-called cultural festivals where by tradition animals are tortured, abused and killed for the entertainment of people. These "cultural" spectacle subsidized by the EU, which otherwise claims to have good laws against animal abuse.
The Spanish macho culture in this context, is deeply unpleasant and regrettable. I hope and believe that the Catholic Church does not accept these conditions and wish that you in the appropriate context tell the priests there, and urges them to appropriately act and help to create public opinion against these appalling conditions.
Alf Ronnby
Associate Professor of
Social Work
Orrevägen 6001
SE 294 94 Sölvesborg
Sweden

tel 046 - 456 - 71119

alf.ron@telia.com

Dödade hundar i SP.jpg

NÄRINGSDEPARTEMENTET OM DJURPLÅGERIET I SPANIEN

Hej Alf!

 

Tack för brevet till Näringsdepartementet. Jag arbetar på Näringsdepartementets kommunikationssekretariat och hjälper våra statsråd att hantera en del av alla de brev de får. Jag beklagar att svaret har dröjt.

 

Regeringen tar avstånd från tjurfäktning och andra yttringar där djur far illa och skulle gärna se ett förbud mot denna företeelse. Som det ser ut nu så är dock inte tjurfäktning förbjudet i EU. Amsterdamfördragets protokoll om djurskydd och djurens välfärd framhåller visserligen vikten av att hänsyn tas till djurens välfärd men samtidigt betonas också att kulturella traditioner och regionala arv ska respekteras. Från spansk sida hänvisar man till protokollet om djurskydd och framhåller att tjurfäktning är en nationell angelägenhet.

 

Det finns regler för djurskydd inom EU men vissa av dessa är så kallade minimiregler. Det innebär, som du påpekar, att medlemsländerna kan ha strängare regler om de vill. Sverige har på många områden djurskyddsregler som går utöver den gemensamma lagstiftningen inom EU. Sverige är pådrivande vad gäller frågor om djurskydd inom unionen, och vi anser att det finns ett behov av att många av bestämmelserna skärps. Trots att Sverige är ett litet land så har vi lyckats påverka en hel del djurskyddsregler till det bättre inom EU men det är lång väg kvar och ständigt delar att förbättra.

 

Sverige jobbar kontinuerligt med att försöka påverka för en högre internationell djurskyddsnivå – såväl inom EU-samarbetet som globalt inom till exempel Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).

 

Återigen, jag ber om ursäkt för att responsen dröjde.

 

Med vänlig hälsning

 

Caisa Ahlroth

Departementssekreterare

 

Regeringskansliet

Näringsdepartementet

103 33 Stockholm

08-405 10 00

n.registrator@regeringskansliet.se

www.regeringen.se

 


 
gen_22.1.gif