1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 e-mail me


gen_23.1.gif

KAMPEN OM SEXUALITETEN

I stora delar av Europa pågår sedan några årtionden en moraliskt och juridisk strid kring människors sexualitet. Kampen förs på flera fronter och plan: inom de kristna samfunden och kyrkan, bland politiska församlingar, i samhällsdebatten i medierna, inom föreningslivet och sporten, i familjen, mm. Striden gäller huvudsakligen hur vi alla i samhället ska förhålla oss till homosexualiteten. Detta är sexuella relationer och beteenden som är tabu och fördöms i världens flesta samhällen och har gjort så i årtusenden.

 

I den islamska tron ser man mycket allvarligt på denna (dessa) typ av sexualitet. I Koranen säger tex profeten Lut: ”Måste ni, ensamma i hela skapelsen, söka er till ert eget manliga kön och förbigå dem som er Herre har skapat till hustrur åt er? Ja, I ären brottsliga människor” (Koranen 26:165-166). Straffet för dessa gärningar är: hundra piskrapp för den aldrig gifta mannen och stening till döds för den gifta mannen, enligt sharia-lagen.

 

Också i de flesta kristna församlingar uppfattas homosexualitet som syndigt beteende, eftersom det på flera ställen i bibeln fördöms mycket starkt (Första Moseboken 19:1-29, Romarbrevet 1:24-27, Första Korinthierbrevet 6:9f. och Första Timotheosbrevet 1:10). I Paulus brev till de kristna i Rom säger han: ”Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade istället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse”………” De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden.” Vi ser här en beskrivning av att de homosexuella har förlorat den moraliska kunskapen om hur man och kvinna bör förhålla sig till varann när det gäller sexualiteten, därför drabbas de också av fördömanden.

 

Frågan eller problematiken kring homosexuella relationer sätts på sin spets då de homosexuella vill formalisera sina relationer genom partnerskap och äktenskap. Efter idogt och långvarigt arbete med lobbying, opinionsbildning, manifestationer, pride-festivaler, mm, har hbtq-folket och deras svans haft stora framgångar för sin sak. Danmark var först med att lagfästa partnerskap mellan personer av samma kön år 1989. I Sverige infördes det 1995 och sedan 2009 är äktenskapslagen könsneutral. Samma år fick samkönade par gifta sig i Svenska kyrkan. Sedan Finland nyligen införde samma rättigheter är samkönade äktenskap möjliga i hela norden. I Västeuropa, med undantag av England, är detta också tillåtet. I Östeuropa har hbtq-folket inte varit lika framgångsrika. I Ryssland är det olagligt att propagera för homosex och i Polen, Serbien, Lettland och Litauen har äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna skrivits in i grundlagen. Bakgrunden är att man där oroar sig över följderna av utvecklingen inom Västeuropa, som dominerar EU.

 

Hur kommer det sig då att hbtq-folket lyckats undergräva den kristna läran och en moral som varit förhärskande tex i Sverige allt sedan kristnandet (och kanske tidigare)? Jag tror att sekulariseringen i Sverige och Västeuropa spelat en viktig roll. Folk läser inte längre bibeln, går knappt i kyrkan, lyssnar mindre på konservativa auktoriteter och utvecklar sin moraluppfattning i andra, framförallt urbana gruppkonstellationer. Konstnärer, de urbana intellektuella, journalister och medierna har efterhand intagit en allt mer tolerant hållning till homosexualitet och detta har starkt påverkat opinionsbildningen. Den starka urbaniseringen efter andra världskriget har lett till att den informella sociala kontrollen urvattnats och därmed öppnat för annorlunda livsstilar. Välfärdsstaten och god ekonomi har också gjort detta möjligt för efterkrigstidens generationer. Vi kan hålla i minnet att moralregler och synen på livshållning ofta har en ekonomisk bakgrund. När det gäller kyrkan, så spelar det stor roll att den yttersta makten där ligger hos kyrkorådet, som består av representanter för de politiska partierna. Dessa för med sig tankegods från aktuella tankeströmningar och har mot många troendes vilja tvingat igenom en tolerant och positiv syn på homosexualitet. Så långt att kyrkan nu tom är beredd att viga personer av samma kön. Frågan är hur mycket dessa politiker bryr sig om vad som står i bibeln, som de kanske inte ens har läst? Samtidigt har kyrkan haft kollaboratörer inom sina väggar. Den mest framträdande av dessa var ärkebiskop Karl Gustav Hammar, som genom sin positiva syn på homosexualitet förlöste kyrkan i denna fråga. År 1999 fick Hammar RFSL:s guldarmband för sina insatser. Hammars syster Anna Karin Hammar, som är lesbisk, var själv ärkebiskopskandidat 2006 och hamnade på fjärde plats i omröstningen. Eva Brunne är världens första öppet lesbiska biskop.  Något som uppmärksammats mer utomlands än här hemma. Tex är den anglikanska kyrkan mycket skeptisk till utvecklingen i den nordiska kyrkorna och runt om i världen är kritiken mycket hårdare, där man anser att de nordiska kyrkorna avvikit från den rätta kristna läran.

 

En grundläggande förklaring tror jag ligger i att hbtq-folket lyckats sälja in att detta handlar om alla människors lika värde och att sexuella avvikare ska ha samma värde som alla andra. Detta med lika värde spökar på många sätt i dagens samhällsdebatt, samtidigt vet vi alla att detta är en social konstruktion och människans värde är relativt, beroende på det sociala sammanhanget, social status och nytta för medmänniskorna. Det hbtq-folket och dess politiska svans sysslar med är ideologi och propaganda, som inte har någon fast grund i verkligheten.

 

Det är lärorikt att se hur moraluppfattningen svänger med tidsandan. På 1960 och 70-talen ville vi inte ha med böglobbyn i förstamajdemonstrationerna, men nu är vänstern de främsta tillskyndarna av homosexualiteten, eftersom de inte längre är arbetarklassens partier utan den småborgerliga, intellektuella, urbana medelklassens, vars liv går ut på uppmärksamhetsväckande livsstil. När jag träffar människor med genuin förankring i traditionell svensk kultur, får man höra sanningens ord om Pride och andra spektakel. Om det inte vore för att journalistkåren till stor del består av sympatisörer till miljöpartiet och vänstern, skulle de homosexuellas spektakel inte få särskilt stor uppmärksamhet eftersom det ytterst är ett marginellt storstadsfenomen. Men majoritetssamhället vågar inte säga sin mening, för då får de på skallen av medieeliten, som också genom censur ser till att kritiska åsikter om homosexualiteten inte kommer fram. Genom politikeretablissemangets förräderi mot grundläggande svensk moraluppfattning, har de tom lagen på sin sida. I det här landet har man nu gjort sexuella avvikare till en folkgrupp (sic!) och att kritisera dem kan bli betraktat som hets mot folkgrupp och bestraffas. Se här åter ett exempel på hur det här landet styrs av en elit utan förankring i det allmänna rättsmedvetandet!

 

 

 

Bögar.JPG

DET RELATIVA MÄNNISKOVÄRDET 

I den politiska debatten, retoriken och propagandan är det numera vanligt att motståndarlägret anklagar kommunister, nationalister, populister mfl för att inte erkänna alla människors lika värde, vilket anses vara fullständigt förkastligt. Ja, nästan det värsta man kan bli anklagad för, inte sällan med anspelningar på fascism och nazism.

 

Uppfattningen om alla människors lika värde knyts till ett antal källor, bla FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna(1948), där det i artikel 1 heter i svensk översättning: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter…..” Men som flera har påpekat (tex i NT no…) är ”lika i värde” inte en korrekt översättning av den engelska texten där det står: ”All human beings are born free and equal in dignity and rights.” Dignity betyder upphöjd, göra värdig, förläna värdighet åt och är alltså inte detsamma som värde. En mera korrekt översättning borde vara: alla människor är födda fria och jämlika vad gäller värdighet och rättigheter.

 

Men det finns mer problem med FN-deklarationen, som ofta utelämnas. Formuleringen ser ut som ett konstaterande att människor är födda fria och har samma värdighet och rättigheter. Dock är det i själva verket inte ett ”är” utan ett ”bör” trots formuleringen. Detta framgår i inledningen till deklarationen” as a common standard of achievement for all peoples and all nations”, dvs ” såsom en gemensam riktlinje för alla folk och alla nationer”.

 

En annan betydelsefull källa för uppfattningen om människovärdet är den svenska regeringsformen (1974). Där heter det: ”2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”  Förmodligen bygger det på den felaktiga översättningen av FN-deklarationen. Men går vi till ett annat dokument, vars innehåll sedan 2009 är juridiskt bindande: Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I artikeln om värdighet står det: ”Människans värdighet är okränkbar. Den ska respekteras och skyddas”

 

De kristna anser att människan ytterst är en skapelse av Gud och vi är alla lika inför honom. "Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne..." (1 Mos 1:27) och därför är vi människor också lika mycket värda. ”Gud har gjort människorna sådana de borde vara”,( Predikaren 7:29). Det finns många ställen i bibeln till stöd för denna uppfattning att människan är Guds skapelse (se tex Matteus 19:4, Markus 10:6, 1 Mosebok 5:1, Efesierbrevet 4:24)

 

I den katolska socialetiken utreds problematiken kring människans värde ingående. Genom sitt dygdiga handlande förändrar människan inte bara tingen och samhället, utan hon gör också sig själv mer fullkomlig. Hon lär sig mycket, hon utvecklar sina gåvor, hon går ut ur och utöver sig själv. Att växa på detta sätt är, om det förstås rätt, av större värde än de yttre rikedomar och flärd vi kan samla på oss. Människan är mer värd genom vad hon är och den nytta hon har för gruppen och samhället jfr med vad hon äger. Och en okunnig, dålig, ond och brottslig människa är inte lika mycket värd som en människa som gör gått i världen och för sina medmänniskor.

Människans etiska plikt är bland annat att utveckla sig själv genom det sociala umgänget, och därigenom göra sig själv mera medveten och fullkomlig, så att hon kan sörja för de grundläggande sociala behoven för sin familj, gruppen och i samhället. Mänsklighetens utveckling av rättvisa, systerskap och broderskap och goda sociala förhållanden, är mera värt än de tekniska framstegen och samlandet av materiella rikedomar och sociala statussymboler. Den etiska plikten är att alltid handla med människosläktets väl för ögonen.( ”Kyrkan i världen av idag", Andra Vatikankonciliet 1967). Den socialliberala trossatsen om alla människors lika värde är mao nonsens i detta sammanhang.

 

Människovärdet är alltså ett begrepp som används i religiösa, etiska, juridiska och politiska sammanhang. Det syftar bla på människolivets okränkbarhet. Vi kan särskilja åtminstone två sinsemellan skilda principer vad gäller människors lika värde: Enligt den kristna läran är vi alla ytterst skapade av Gud och lika inför honom. De kristna anser att människovärdet är okränkbart. Enligt renässansens humanistiska principer handlar det om människans värdighet och att vi i princip är lika inför varandra. Så ser det ofta ut i tysk, fransk och engelsk filosofi i ämnet människans värdighet. Diskussionen gäller bla människans rättigheter i förhållande till staten och lagen, där vi ska vara lika. Den amerikanska (1776) och franska (1789) rättighetsförklaringen handlar om detta, liksom FN-deklarationen 1948.

Diskussionen gäller också våra relationer till andra levande varelser. Människan är då mera högtstående än djuren och därför accepterar många att vi dödar djuren och äter upp dem. Hos de utilitaristiska filosoferna (tex Ingemar Hedenius och Torbjörn Tännsjö) är det nyttomoralen som ger svar på dessa frågor. Människans värde är relativt beroende på hur hon utvecklas och utvecklar sig själv.  Genom att tillägna och utveckla sitt kunnande får människan större värde för sig själv och för andra, beroende på vilken betydelse hon har för dem (jfr med den katolska socialetiken!)

Jag ska bara som hastigast också nämna att de sk pliktetikerna naturligtvis också diskuterar och reflekterar över detta svåra ämne. De kommer väl framförallt fram till att det gäller en relation mellan jämställda människor. Immanuel Kant, som levde i Tyskland 1724-1804, kan kallas för en renodlad pliktetiker. Det som gör en handling etiskt riktig är, att den är en plikt. En plikt är det som gäller i överensstämmelse med "det kategoriska imperativet". Detta liknar kristendomens  Den Gyllene regeln: ”det du vill att andra ska göra dig, ska du göra för dem.” Detta är en moralnorm, som finns i de flesta kulturer. Vi kan betrakta Kants imperativ som en precisering av den Gyllene regeln. I kristendomen och judendomen anses Den Gyllene regeln komma från Gud. Hos Kant kommer den från Förnuftet.

 

Min egen uppfattning i ämnet är att människans värde är en social konstruktion och inget objektivt värde, bestämt av Gud eller på något annat mystiskt sätt bestämt av högre makter. Bortsett från de kristna, som tror på Gud i sammanhanget, kan människovärdet uttryckas som en överenskommelse, dvs vi kan (om det praktiskt vore möjligt) alla komma överens om att alla människor ska ha samma värde. De olika deklarationerna är ett uttryck för detta. Men hur mycket bryr sig folk sedan om dem? I den verkliga världen ser vi ju ständigt övertygande bevis på att alla människor inte har samma värde. Ingen reflekterande människa skulle gå med på att Hitler och moder Teresa har samma värde. Människans värde bestäms av andra människor i ett socialt sammanhang. Därför är människans värde relativt. Att människans värde skulle vara konstant och objektivt är en dogm eller möjligen ett önsketänkande.

 

 

PRYGEL I SAUDIARABIEN.jpg

MARGOT WALLSTRÖM GÖR FULLSTÄNDIGT RÄTT!

"De uttalanden den svenska utrikesministern fällt om Saudiarabien är kränkande och oacceptabla." Margot Wallström har lagt sig i ett lands "interna angelägenheter". Meddelade Gulfstaternas utrikesministrar i samarbetsrådet GCC. Och nu ska svenska medborgare inte få visum till Saudiarabien!

Men utrikesminister Margot Wallström har naturligtvis helt rätt, då hon karaktäriserar Saudiarabien som en diktatur med medeltida strafflagar om inte värre, eftersom det är sharia (vilket muslimerna föreställer sig är en lag av Gud given!). Äktenskapsbrott/sexuella relationer utanför äktenskapet, konvertering från islam och stöld straffas med sk blodshämnd vilket är offentliga avrättningar tex genom stening till döds eller stympning (bödeln hugger tex av en hand). Andra skändliga handlingar som berusning eller kvinnor som kör bil själva, eller kritik av kungahuset leder till piskstraff, vilket nyligen uppmärksammats och var en bakgrund till Wallströms kritik av Saudiarabien. Saudiernas sura uppkastning bottnar också i att regeringen sagt upp avtalet om militärtekniskt samarbete med Saudierna.

Sharias rättvisebegrepp skiljer sig avsevärt från kristen eller sekulär lag och i Saudiarabien exempelvis i synen på könsroller. Kvinnor är förtryckta på flera sätt tex ärver döttrar hälften så mycket som söner, och kvinnors rörelsefrihet och möjligheter att utbilda sig är starkt begränsad. Religiösa ledare har utfärdat fatwor som tex uppmanat till mord på islamkritiker.

Ja, listan över vedervärdiga förhållanden i Saudiarabien kan göras lång och jag är övertygad om att en stor majoritet av svenska folket ställer sig bakom Wallström. Vi tycker inte heller att det är passande att ha ett militärt samarbete med en av jordens värsta diktaturer. För övrigt borde det vara helt förbjudet att sälja vapen till dessa "satans mördare", med tanke på hur regimen behandlar oliktänkande och kritiker.

Nu gnäller exportindustrins toppar och springer benen av sig för att rädda fortsatta feta kontrakt från Saudierna. Hos dessa människor finns inte mycket till moral annat än det som främjar mammon.

Egentligen skulle vi bojkotta Saudiarabiens olja, men det går inte om inte oljebolagen är med på noterna och de ser bara dollartecken framför ögonen. 


Annika Falkengren.jpg

TILL KRITIKEN AV LIBERALISMEN

Dagens tidsandan, som påverkar och formas av kultureliten, samhällsdebattörer, journalister och politiker, är valfrihet och konsumtion. Liberalismen är vår tids religion. På detta tema har opinionsbildarna under de senaste decennierna genomfört en rad privatiseringar och valfrihetsreformer för köp och sälj. Den offentliga sektorn fungerar allt mer efter näringslivsprinciper och människorna blir till kunder. Hela samhället har blivit individualiserat och människans grundläggande behov av att ingå i en gemenskap har blivit till en blek slöja, som knapphändigt döljer dagens främsta moralprincip: egenintresset.

 

Egoismen och egenintresset står alltså numera i centrum. Vi ska som konsumenter kunna välja skola, vårdcentral, sjukhus, hemtjänst, tågbolag, elbolag, teleoperatör, postoperatör, osv. Ökad valfrihet låter väldigt bra och är politiskt korrekt. Men det är inte alltid valfrihet leder till frihet. Det insåg våra tidigare reformatorer, när man avvisade frivillig, liberal sjukförsäkring till förmån för en obligatorisk som omfattar alla.

 

Det kan finnas en fördel med enkla, ensträngade system, jfr med en mångfald valmöjligheter, man måste orientera sig kring och vilkas konsekvenser är svåra att överblicka, tids- och resurskrävande och dyra. Ofta heter det från liberalt håll att det blir billigare och bättre med konkurrens. Så är det nog i vissa branscher. Men mångfalden av elbolag har inte gjort elen billigare – tvärt om. Inte heller har det blivit billigare att åka tåg och logistiken har verkligen blivit krångligare. Och i ett system som bygger på kundval och kundernas köpförmåga, blir de människor och regioner, som inte är efterfrågestarka, missgynnade. Alla vill kör tåg mellan urbana centra, men få är intresserade av glesbygden.

 

Vårdvalet låter också utmärkt, men kan får den effekt att du inte längre kan gå till din gamla specialist, om den läkaren nu råkar tillhöra en annan vårdcentral än den du valt tex för att den ligger närmast. Privatiseringen av apoteken har lett till mångfald, men den blir vi inte glada för, när det visar sig att apoteken inte längre vill eller kan samarbeta då de tillhör olika företag. Finns inte medicinen på ditt närmaste apotek, går det inte att få den eller ens få veta om den finns på nästa apotek, om detta tillhör ett annat företag. Medicinen har också blivit dyrare, eftersom alla nu gått över till att sälja små förpackningar, vilket fördyrar samma mängd.

 

Skolpengen har lett till att föräldrar som är omsig och kringsig ser till att barnen går i de bästa skolorna, medan förortens vanliga busungar får gå i lågstatusskolor med lärarflykt och underbemanning. Inom hemtjänsten får personalen nu ägna stora resurser åt tidsscheman och minutiösa uträkningar kring hur mycket hjälp ”kunderna” ska få i hemmet och vad det ska kosta. Systemet leder till en rigiditet i hemtjänsten och andra vårdgivares arbetsuppgifter, vilket inte är till gagn för dem som ska motta hjälpen.

 

Privatiseringen av bilprovningen har lett till att vi inte får ett enhetligt system över hela landet, med en källa för information om tider, mm. Istället ska vi leta reda på det billigaste alternativet, men det kommer att bli dyrare att besiktiga bilen och man kan riskera att boka tid vid "fel" enhet.

 

Valfrihet i all ära, men de flesta människor är nog inte intresserade av att lägga massor med tid på att undersöka alla valmöjligheter – och stackars dem som inte har Internet. Folk vill ha enkla, robusta och funktionella lösningar och man tänker med saknad och vemod på den folkhemsmodell, som liberaler i alla partier, i samverkan med näringslivet,  är i full fart med att riva ner- av ideologiska skäl.

De mest anfrätta av liberalismens finner vi inom näringslivet.  Många direktörer inom näringslivet gett sig själva och varann väldigt fina "julklappar": bonusprogram, fallskärmar, mutor, gratisluncher, lyxlägenheter till sig själva och barnen, mm. Den riktigt värdefulla" julklappen" får en del genom att göra finurliga och effektiva avdrag på skatten, så att man nästan inte betalar någon skatt alls. Swedbanks ordföranden Anders Sundström, (socialdemokrat), som fått sin lön höjd med 70 procent (2,5 miljoner år 2014), intervjuades i av Jörgen Huitfeldt. Huitfeldt gav Sundström en hård match och den hale Sundström hade svårt att förklara tex varför Swedbank tar så mycket betalt för sin fondförvaltning, samtidigt som de låtsas vara folkets bank. Deras aktiva fondförvaltning ger inte bättre utdelning (tvärt om!) än de indexfonder som sköts av datorer och är mycket billigare för kunden. Aktiespararna hos Swedbank har förlorat 7 miljarder på att betala för en värdelös fondförvaltning.

Det är aktieägarna som skummar av den feta grädden från bankerna och får 75 procent av vinsten, dvs 12 miljarder. Trots att det är skattebetalarna som räddat banken undan krisen, använder Swedbank också överskotten till att ge Sundström och vd Mikael Wolf enorma lönepåslag. Wolf får en ökning med 60 procent från 8 miljoner till 13 miljoner. SEB:s vd Annika Falkengren har en grundlön på 9,9 miljoner kronor. Men under 2013 fick hon dessutom genom ett aktieprogram ut drygt 15 miljoner kronor .Hennes inkomsten från SEB är alltså 25 miljoner kronor för år 2013 – nästan tre gånger så mycket som hon deklarerade för år 2011. Dessutom Falkengren extrainkomster för styrelseuppdrag i tyska biltillverkaren Wolksvagen, tyska försäkringsbolaget Munich Re och bevakningsbolaget Securitas och hon är det absoluta föredömet bland näringslivets toppar.

Den liberala samhällspolitiken, som Sverige numera är bland de främsta att driva, har lett till enorma klassklyftor. År 1980 gick det 9 arbetarlöner på en vd-lön. Idag går det 50 arbetarlöner på en genomsnittlig vd-lön! Detta kan vi tacka den superliberala politiken för.

 

Även inom det politiska livet har habegäret spritt sig. Bonus tas ut i form av arbetsfria arvoden, till studiebesök maskerade semesterresor, guldkort på SJ och en eller annan kräftskiva som staten betalar. Lite extra betald ledighet ordnar vissa riksdagsmän och kvinnor smidigt genom att sjukskriva sig då riksdagen är öppen och återgå i tjänst när den är stängd. Lite extra reseavdrag här och där ger klirr i hushållskassan. Vanliga knegare har det inte lika lätt att sätta guldkant på tillvaron. Men en liten bonus kan man få i vissa yrken genom att jobba – ofta svart – samtidigt som man har A-kassa eller sjukpeng. Man kan få lite extra bostadsbidrag genom att trixa med adressen eller skaffa sig lite ”fringe benefit” på jobbet.

 

Samhällsekonomiskt får dessa små bonusar som genomförs av många, större effekt medan politikers och näringslivstoppars fifflande sticker mera i ögonen. Dessutom är det mera förödande för samhällsmoralen. ”Kan de där uppe, så kan väl vi här nere!” Men i grunden är det samma mentalitet och avspeglar en egoistisk moral och värderingsförändringar i samhället. Sno åt dig vad du kan! Du står dig själv närmast. Vi lever i en tid då individens frihet, självutveckling, karriär och självbild värderas mycket högt i arbetslivet, i offentligheten och i privatsfären. Uttryck för detta är bland annat karriärstegen, den individuella lönesättningen och titelsjukan. ”After work” – fenomenet kanske kan räknas dit.

 

I de offentliga sammanhangen är image, dvs hur man framstår för andra, oerhört viktigt för karriären och självkänslan. Du ska vara ny, fräsch, flexibel och annorlunda - och helst rik. Att framstå som egotrippad är idag närmast en merit. Självklart strävar du ogenerat efter att placera dig i ett nätverk av möjligheter. I privatlivet är lycka förmågan att köpa och konsumera vad helst du önskar. Självklart umgås du i de rätta kretsarna. Vart annat eller vart tredje år byter du bil, soffgrupp, köksinredning och fru respektive man. Nyheten och att äga har ett behag i sig. Vårt liberala ekonomiska system går bla ut på att tillhandahålla objekt för denna behovstillfredsställelse som ger mening åt livet. Detta är konsumtionssamhällets själva logik. Marknadstänkandet slår igenom i många sammanhang, där vi skapar strukturer och ordningar för våra val och handlingar. Även då det kommer till sexualitet och sexuella behov, har liberalismen slagit igenom stort. I dagens liberala samhälle är all gammal moral slängd på sophögen och vi tar för oss bäst vi kan partnerbyten, sexuallekar, homosexualitet och annat som förr betraktades som pervers och omoraliskt. Många tycker nog att detta är befriande, medan andra med annan än den silkestunna, liberala moralen, ser detta som ännu ett tecken på samhällets upplösning till något flytande och obestämt. Snart är det väl bara de stackars pedofilerna som inte upplever full frihet att tillfredställa sina behov? 

 

Men det finns nog fortfarande vissa moraliska principer som håller tillbaka en ohejdad superegoism.  Samhällsmoralen och vår inre röst säger oss nog fortfarande att vi ska göra rätt för oss, inte fuska och inte bli allt för egoistiska och utnyttja andra. Det ska med andra ord vara fair play. Därför avslöjas snyltarnas dubbelmoral, när deras beteende blir närmare granskat. Skillnaden mellan moral och dubbelmoral är att den senare inte tål ljuset. Individens relativa frihet är något de flesta uppskattar, säger sig uppskatta, medan de är väl medvetna att detta gäller främst dem med pengar och de rätta kontakterna. Samtidigt vill vanligt folk ha en viss trygghet i tillvaron. En långt driven individualisering, där var och en går sin egen väg, gör det svårt att i demokratisk anda hantera gemensamma problem och angelägenheter. Kanske är det just denna vilja och förmåga som gör att vi kan hålla samman och fungera som ett samhälle?

 

Kollektiva anordningar som socialförsäkringssystemet kräver att medborgarna har förtroende för det och att brukarna följer reglerna, inte för att fusk bestraffas, utan för att de själva tycker att reglerna är riktiga och ska följas. Men något har hänt som visar att detta inte är en självklarhet. Och det paradoxala i situationen är att politikerna försöker tackla välfärdsstatens kris genom att använda mera av samma medicin som ordinerats under de senaste 20 åren. Således har politiken fortsatt med mera avregleringar, bolagisering, privatisering och mångfaldigande av marknaderna på livet olika områden. Bara få, marginaliserade politiker vill ha en annan ordning Att narkotikahandeln och prostitutionen inte blivit fria är bara undantagen som bekräftar regeln. Troligen är det en tidsfråga innan det sker liksom i övriga EU.

 

Resultatet är att vi ska göra allt fler val för att maximera våra privata vinster. En annan effekt, som börjar märkas allt mer, är att medborgarna ger upp politiken. Vad ska vi med politik till om det ändå är marknadskrafterna som råder? frågar man sig. Balansen mellan kollektivt organiserad trygghet och den individuella valfriheten har kraftigt förskjutits till den senares fördel. Detta är en process som urholkar ett ansvarsfullt och aktivt medborgarskap och på sikt även demokratin. Effekten av det utbredda habegäret och egoismen är att medborgarskapet krackelerar och samhällsmoralen går mot sin upplösning.

 

Vad är då motvikten mot liberalism och marknadsideologi som tenderar att omsluta oss och all samhällelig verksamhet? Ja, just nu ser dessa krafter inte särskilt starka ut, eftersom de mest betraktas som högst utopiskt (som socialismen) eller gammalt, förlegat och ärkekonservativt (kristen ortodoxi och katolicism). Jag har då inget svar på detta, men slutar med några reflektioner kring vad som kan anses vara bra för människan.  

 

Det som för många människor gör livet meningsfullt är:

Att ha bra kontakt med andra och sin omvärld, fullödigt socialt samspel

Att känna att man betyder något för andra

Att ingå i en gemenskap som ger identitet, mening, trygghet och kreativitet

Att ha roligt och kunna njuta av livet

Att kunna hålla sig sysselsatt och aktiv

Att ha rutiner i vardagen som ger organisation och mening i tillvaron

Att vara skapande och engagerad

Att ha verksamheter och projekt, som är utvecklande

Att kunna ta hand om sig själv på ett sätt som gör att man mår bra

Att vara frisk och ha hälsan i behåll

Att känna att man förmedlar något till andra generationer

 

Misshushållning.jpg

MISSHUSHÅLLNING

Svenskt jordbruk kommer att bli allt viktigare i framtiden pga befolkningsökningen i världen. I en krigssituation (typ andra världskriget) är det också nödvändigt med egen försörjning av livsmedel. Därför är det oroande att svenskt jordbruk minskat med en tredjedel på 60 år. Detta konstaterar Elin Slätmo i sin doktersavhandling(Jordbruksmark i förändring 2014) vid Göteborgs universitet. I Halland och Skåne är denna misshushållning med jordbruksmarken väst pga den exploatering som sker med urbaniseringen. Jordbruksverket har också varnat för denna exploatering av jordbruksmark. Framtidsveckan i Alingsås tar också upp detta tema. Småbrukaren Martin Gustafsson uppmanar oss att ta vara på och vårda matjorden!

 

Varje år minskar arealen brukad jordbruksmark. Utvecklingen har pågått i åtminstone ett halvt sekel. Den största delen av denna minskning är igenväxning av åker- och betesmarker. En annan mindre, men betydelsefull, del av minskningen beror på exploatering av jordbruksmark för olika slags bebyggelse och infrastruktur. Här är det ofta den allra bördigaste åkermarken som exploateras. Exploatering av jordbruksmark påverkar förutom natur- och kulturvärden även vår förmåga att producera livsmedel.

Exploateringstakten ökar .Under perioden 2006–2010 har ca 3 000 ha jordbruksmark tagits i anspråk för bebyggelse och infrastruktur. Hallands län utmärker sig genom att ha exploaterat högst andel av alla. Lerums kommun har förhållandevis ganska lite jordbruksmark (2%) och bara 1% ren åkermark, men trots detta ökar exploateringsgraden av jordbruksmark från 0,07% av den totala arealen 2006 till 0,23% 2010, med en topp 2008 på 0,51%. Antalet sysselsatta i jord- och skogsbruk var 154 år 1996 och till år 2012 hade den minskat till 116, en minskning med 25 procent.( Exploatering av jordbruksmark 2006–2010 Jordbruksverket Rapport 2013:3)

 

När jag läser detta kommer jag att tänka på att det runt om i Lerums kommun, finns stora marker som ligger för fäfot. Och på annat håll har jordbruksmark tagits i anspråk för bebyggelse eller tex golfbanor (typ Öijared). Slätmo skriver att svensk åkermark har hög kvalité. Vi har riklig tillgång på vatten. Vi drabbas sällan eller aldrig av svår torka eller kraftiga skyfall, som på andra håll i världen. Odlingsperioden är kort, men i övrigt har vi idealiska förhållanden.

De livsmedel som produceras här i landet är av hög kvalité. Men vi importerar allt mer, bla genom vårt medlemskap i EU. Därför är vi mera sårbara. Och konkurrensutsatta. Ute i Europa har man sällan samma krav på djurhållning och miljöpåverkan som här hos oss. Därför kan de pressa priserna. Men vi borde alltså av fler skäl tänka på att handla svenska livsmedel, även om de är något dyrare, för att värna vårt jordbruk och miljön.'



 
gen_22.1.gif